Hur får man så lite ”likes” som möjligt på en instagrambild? Snörvlandes började jag fundera samtidigt som James May växlar ner sin Audi R8 under ytterligare ett avsnitt av Top Gear. Alla vill ha likes på sina bilder på instagram. Jag med. Vi justerar bilden med filter, poserar på gymmet och strippar framför kameran. Varför? För att ska känna oss omtyckte ett tag? Få bekräftelse – japp. Vårt belöningssystem kickar igång allt eftersom vi får fler likes, followers och uppmärksamhet. 
Jag skrev helt sonika, på engelska då för jag skriver alltid på engelska på instagram.
”Do not like this picture but instead close your phone down and spend som real quality time with your friends or family”
Det tog 43 sekunder, sen hade jag min första like. Folk kommenterade att ”den var bra” och ”nice try” men för mig var det ett misslyckandes. För en enda kväll kan vi ju faktiskt släppa luren, lyfta blicken och faktiskt investera vår tid i våra nära och kära. Jag är långt ifrån en förebild men jag ska bli bättre, jag jobbar på det!
Det är konstigt det där – Jag lägger upp en bild för att göra något för någon annan, för att någon där ute slår ihop sin lur och gör något bättre med tiden. Det ger säkert den personen mycket mer ikväll än vad ett par likes på instagram hade gett. Jag får ingen feedback på detta utan sitter här med en bild utan massor av ”likes”. Är jag så stark i mig själv att jag kan nöja mig med det – att jag inte behöver kolla hur många klick jag fått, hur många kommentarer jag får osv. Är i fas att somna in för kvällen och det fick mig att fundera hur underliga vi människor är. Det som syns, det räknas. Jag drog mig lite för att posta bilden för att den inte passade in i mitt flöde men till slut kände jag mig så ”styrd” av hur bilder ska se ut och vilka checklistor de ska gå igenom för att åka upp på instagram. Därför postade jag – för att göra något annat och för att kanske väcka någon tanke där ute. Fler likes ramlar in allt eftersom jag skriver detta och det känns lite.. tris men som vanligt kan man inte nå ut till alla. Huvudet dunkar. Tangenterna knastrat. God kväll
/Gustaf
Vi är alla junkies. Människan existerar bara i samspel med andra. Det är i mötet med andra människor vi blir till. Och så har det väl alltid varit. Det är mötesformen som är ändrad, världen som blivit större och samtidigt mer ensam fast vi aldrig varit så uppkopplade mot omvärlden som idag. Hur ska man skilja sig ur mängden, hur ska man bli sedd och samtidigt bara sticka ut lagom mycket? Vi lever i den digitala världen, tänk hur mycket tid, fokus och energi som hamnar där? Som kunde ha gått till att ta hand om sig själv, vila lite, mötas på riktigt med sina riktiga vänner???
Ja man kan verkligen fundera kring dessa frågor ibland! Sen flyter det på lite däremellan!
Klart man gillade bilden, klockan var 5 på morgonen och man låg i sängen efter en trevlig kväll/natt. Man kan inte sitta med ansiktet mot skärmen hela tiden! Gott nytt!! :)
;) Bad boy Ageby ;)