I Onsdags såg jag, tillsammans med ungefär halva svenska befolkningen, första delen av Dokumentären om Zlatan. Jag är som ni vet svag för dokumentärer. Blandningen av bra musik, som i sig väcker känslor i mig, tillsammans med ett sportögonblick eller en berättelse, ja där fångar de verkligen min uppmärksamhet och mina känslor.

Alla tycker något om Zlatan och jag minns mycket riktigt hur det var när han kom till Landslaget. Killen som inte passade, dribblade och inte levererade. Sen släppte det och från att vara en hata eller älskad person blev han omfamnad. Det var lite som Henke Larsson sa. Innan man är något, är man ingen. Det är lätt att vara medgångssupporter och där har jag själv varit i Zlatans fall men den sidan Zlatan visar upp, när hans vilja att VINNA när andra ropar FÖRLORA, hans sätt att tro på sig själv, att stå upp för sig själv och den han är, där avundas jag honom. En riktig förebild i så många aspekter och Zlatan är nog en va få personer jag faktiskt skulle bli starstruck av att se.

Klippet nedan där Lasse G kommenterar matchen kommer för evigt följa med mig som ett av de bästa minnena från Svensk Fotboll, näst efter VM 94. Tack Lasse. Tack Zlatan. Tack Kanal 5. På Måndag är det andra delen. Längtar redan till Måndag! Nu väntar träning och sedan middag på Nosh and Chow med baby!
/Gustaf