Jag vet inte riktigt i skrivande stund vad eller vart jag vill komma med det här inlägget. Det är väl kanske mest mina flummiga tankar som kommer ut i ord men det är någonting som jag gått och funderat på ett tag så vart ska jag då ventilera det om inte på min blogg?
Jag skulle inte kalla mig själv för att vara en särskilt stor bloggare, (jag har i dagsläget ca 20 000 besök per månad vilket är min högsta nivå hittills så det passarjag på att skryta med här – woohoo – good times), men när man bloggar och har en del läsare så har man ändå ett ansvar. Visst man har ett ansvar även om man bara har en eller två läsare likväl men ansvaret torde ändå vara lite större om man har en del besök per dag. Så, med detta ansvar, ämnar jag inte att hänga ut någon annan bloggare här utan mest skriva om mina reflektioner kring rubriken ”Vem är man egentligen?”.

Whats the big issue då Gustaf?
Det är egentligen ingen stor grej utan handlar helt enkelt om hur man profilerar sig på en blogg kontra hur man faktiskt är och beter sig i verkligheten.
Följer en del bloggar på daglig basis och dem flesta utav dessa bloggande personer har jag även träffat. Alla dessa är väldigt olika individer och således använder dem olika sätt för att uttrycka det som personerna tycker, och faktiskt, karaktäriserar dem själva. Dessa olika sätt kan vara allt ifrån språk, bilder, videos, och design och när man som läsare tar in dessa intryck skapar man sig en bild av bloggaren och hur den personen ”’är”.

För mig startade bloggande 2007 när jag flyttade till Uppsala och bloggen var till en början ett sätt för mina nära och kära att följa mig i min nya stad. Allt eftersom utvecklades den till att fokusera mer och mer på min träning då detta intresse växte.
Jag har därmed alltid försökt att skriva utifrån den personen jag är. Detta har och kommer aldrig att förändras. Jag vet att jag inte är någon stor bloggprofil i detta avlånga och för tillfället kalla land. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att bli det. Jag (JAG JAG JAG, lär dig börja meningen med något annat Gustaf, ego!) är lite för ”vanlig” och lite för ”tråkig” som person, det är bara att gå till mig själv, läser nyfiket hur eliten eller ”spännande” personer med en lite annorlunda vardag – kontra mot min egen vardag – har det, sånt lockar mig. Har heller inte nått något stort genombrott inom sporten (än) som gör att den stora träningsmassan är intresserad av att läsa hur jag tränar och vad min filosofi är. För att bli en ”stor” profil tror jag att man måste ha lite edge eller vara extrem i någon form (läs Ako – Fysmonstret OBS! Ako är en sann förebild för mig så detta är endast i positiv bemärkelse!).

En liten utsvävning men det kommer kopplas samman snart.

När någon person som läst eller följt min blogg ett tag träffar mig, vilket faktiskt händer titt som tätt och jag tycker det är skoj att träffa er – tro inget annat, så vill jag att Ni ska känna att personen som bloggar även är den person som står framför mig. Visst vissa delar är omöjliga att förmedla på en blogg och självklart spelar ”er” tolkning in men i grund och botten (baserat på egna möten) så kan man känna om det är äkta eller ej. Jag är sann och äkta mot mig själv och tycker att jag förmedlar det gentemot er läsare.
Vissa personer (även detta baserat på egna möten) har en tendens att förstärka eller förändra sin ”bloggkaraktär” mot hur man faktiskt är i ”verkligheten”. (OBS! Jag lägger inga bedömningar i detta utan talar endast utifrån mina egna upplevelser och tankar. Alla får beta sig precis (nästan iaf) hur de vill på en blogg eller i en verklighet så länge det håller sig inom tillåtna ramverk för tryckfrihet och lagar) När detta möte sker och denna bild mellan blogg och verklighet är skev så ger det mig en känsla av besvikelse. Nästan som man blivit lurad. Är det någon som känt likadant? ”Fan den här bloggen/personen har ju givit mig en kick eller positiv känslan när jag läst den och sen uppträder personen på det här sättet eller visar sig vara väldigt annorlunda kontra mot det jag trott?” Lite som ett korthus som faller.. och det är nog därför som jag inte aktivt försöker skapa någon ”hype” kring mig utan mer krasst konstatera att så här ser min vardag ut och så här gör jag..

Det finns många diskussioner man kan knyta an till detta inlägg, egentligen är det väl snarare ett startskott på en diskussion, mer än ett inlägg, men jag kände att det vore kul med lite interaktion från er läsare.

Vad tycker ni?

Ni som har träffat mig, hur upplever ni mig In Real Life? Stämmer bilden från bloggen överens med bilden ni fick när ni träffade mig?

En parantes kring detta är att jag gärna inte tycker om att ”visa” dagsformen eller träna posering framför folk, utan gör det mest i skymundan och det blir såldes lättar för mig att lägga upp en dagsformsbild eller annat ”lättklätt” med skydd från internet och därmed slippa stå framför en okänd person och låta denna granska den redan hårt kritiserade (egna) fysiken. Självklart är det kul att spänna musklerna framför spegeln under passet men det är en annan sak ;) Slut parantes.