Låg precis och letade efter en kommentar på bloggen ett drygt år tillbaka så det blev en ofrivillig trip tillbaka på memory lane. Jag kan verkligen känna mig lycklig och glad åt hela min blogghistorik, den har inte bara givit mig upplevelser, dokumenterad minnen, (i princip en dagbok) och en reflektionsplats för alla mina tanker, den här även givit mig många vänskapsrelationer till personer jag aldrig annars skulle träffat eller pratat med.
Samtidigt som jag blir väldigt glad och varm inom mig saknar jag utbytet och skrivandet mer och mer. Jag har hyfsat lätt för skrift, kanske inte alltid korrekt skrift, men att dela med mig av mina tankar och erfarenheter i just textformat och Era kommentarer och feedback på mina texter har varit precis lika viktiga som själva reflekterande och skapandet. Ni vet vilka ni är, gänget som länge länge varit med mig och stöttat mig via bloggen. Jag sprang på era namn flera år tillbaka, och för det vill jag verkligen utrycka mitt varmaste varmaste tack! Det negativa med skrift är att det ibland blir så basalt, då det bara är skrift, och personen som verkligen menar det, i det här fallet jag, kan inte visa det med mitt kroppsspråk eller utryck utan det blir istället ”bara” ord.
Jag tänker lika mycket som förr, nej jag tänker nog än mer än förr, men hittar inte sinnesro eller plats att få ner det på bloggen. Det känns riktigt tråkigt, för det kändes som jag hade ett bra flow där ett tag med bloggandet och det jag delade med mig utav. Sen kom lite knivhugg, med slö kniv iofs, men det lät jag påverka mig allt för mycket. Jag slöt mig mer och mer för varje inlägg då det kändes som allt jag skrev och alla tips jag gav kom upp i andra forum och former utan cred. Lite barnsligt månne, men för 1-1,5 år sedan såg min världsbild bra mycket annorlunda ut.
Vad vill jag då komma med det här? Jo det är lite av ett öppet förlåt brev till alla ni som följde, kommenterade och peppade mig. Idag saknar jag utbytet med Er, jag saknar de där mötena på FitnessFestivalen, på gymmet eller på stan. Inte för att det hände jätteofta men det hände. Det kändes som jag i viss mån bidrog till att hjälpa folk som brydde sig om det jag gjorde och stod för. Jag står fortfarande för samma saker och tänk men det har blivit bra mycket mer fokuserat på mitt företag och det är där den privata Gustaf fått tagit ett rejält steg bakåt.
Jag är en person som älskar att hjälpa, fixa och känna sig ”behövd” och nu är min utmaning att hitta det forum som passar för detta. Min egna utveckling och företagets har under det gånga året varit riktigt bra och stolt är bara förnamnet. Jag VET att jag kommer nå mina mål, men jag vill också hjälpa andra nå sina mål.
När jag flög hem från Marbella förra veckan skissade jag på något som framför kan komma att bli utloppet för denna undanpressade vilja och behov jag har.
Nu sticker jag iväg känner jag och det kanske inte är något fel med det men ni måste få lite sömn så ni pallar jobba hårt där ute!
Om ni har några tankar får ni gärna dela! Förslag på forum uppskattas så kan vi se om tänker lika!
Angående FitnessFestivalen .. Ses vi till helgen i Stockholm?
/Gustaf
Jag brukar läsa, men sällan kommentera – en av få bloggar jag läser.. den enda. Utöver bilposterna som är oerhört tråkiga (FÖRLÅT!) så är det en trevlig blogg att följa. Blandning av intressanta privata reflektioner och slitet med att driva ett företag. Så du är med andra ord en betydligt större (men ändå liten, hah!) del av mitt liv än vad jag är av ditt :)
F.ö spontanmailade jag dig för x antal år sedan om en forskningsstudie om fåglar eller något dyl kopplat till dina reflektioner kring din morfar.. eller fiskstim, något var det.
Keep on goin’
Jesper, det var fåglar! Morfar frågade alltid hur de visste vart de skulle, vem som tog täten och varför :D Det minns jag tydligt!
Haha ja alla gillar inte bilar, träning men jag blandar och ger ;)
Tack för de orden!
Jag kör på, du med hoppas jag!
Yes! Ses där :)
De gjorde vi!
Ända sen jag fick mitt första kostschema (någonsin) av dig precis innan du startat icaniwill, hösten 2012, så har jag gått in på din blogg mer eller mindre varje dag. Kommenterar ibland, men känns härligt att komma in här och läsa om dina tankar kring träning och företag, en vardag jag delar med dig nu när jag pluggar på universitetet i Lund, tränar nästan dagligen och precis startat företag. Fortsätt med bloggandet! och fortsätt inspirera med träning, tycker du tappat lite där, längtar efter träningsupplägg, nya tankar på övningar osv.
Kör hårt!
Mathias
Hej Mathias! Tack så mycket för den reflektionen! Ska se om jag kan få någon glädje i träningen och försöka dela med mig av det, var ett tag sedan och jag känner mig svagare och sämre (fysikmässigt) än på länge, så då blir det inge kul att ”dela”. Men ska se om vi kan skaka liv i något där! Tack för input och hoppas företaget går bra :)
<3
For real
Kära G,
I skrivandet stund försöker jag gräva fram just när det var som jag började läsa din blogg och likt Sherlock Holmes när jag besöker mitt ”mind palace” (fantastisk serie verkligen, om inte sett – gå och se!) får jag en flashback till 2011 då jag googlade ”Fitnessblogg bra” och klickade på första sökresultat – där var du!
Spola fram något halvår och jag lägger min första kommentar och därmed påbörjar en period av aktivt följande av bloggen med många härliga konversationer i kommentarsfältet, inte uteslutande med dig utan med många andra följare – Shoutout till K och Patrik. #icaniwillfamily
Vi spolar fram flera år och precis som dina intressen har även mina ändrats. Jag sitter inte längre timvis framför mmsports, träningslära, gustafollas etc. i ett brinnande intresse för träning. Självklart hänger man fortfarande på gymmet men jag jagar inte vikterna med samma passion längre. Vad försöker jag säga – har jag ens ett budskap att förmedla? Nja, kanske inte. :)
Jag minns icaniwill podcast – fantastiskt mysigt att återbesöka någon gång ibland, ”I huvudet på Jon Olsson” är fortfarande en personlig favorit. Nu förstår jag att tiden kanske inte räcker till för att återuppta det mediet av kommunikation men det hör ju årstiden till att önska sig saker – eller hur? PS. Ställer självklart upp som gäst – vem vill inte höra vad som finns i huvudet på en ”vanlig” 21-åring?
Har jag funderat på att skriva något fyndigt för att avsluta detta meddelande? Tyvärr inte men avslutningsvis vill jag slänga ut ett stort tack till dig kära G – tack för all trevlig läsning! Ja, jag läser fortfarande.
Med vänlig hälsning, Filip Öhman.
Bästa F!
Tack för din trip down memory lane. Gläder mig att läsa det och jag får samtidigt en del minnen som poppar upp. Träningslära. Kolozzeum, tiden då, vart jag var i mitt liv och vad jag gjorde om dagarna.
Känns också riktigt kul att även du gör andra saker i ditt liv och precis som mig upplever en ny fas men samtidigt kan smita in och kika på bloggen då och då. Det uppskattar jag och jag har alltid uppskattat ditt stöd och dina kommentarer. K och Patrik har liksom du, följt mig länge och de, likt dig, är en liten ICANIWILL-Family för mig! Allt gott så länge mannen!
Tack för input om podcasten också ;)