45 min marklyft avslutades med två stycker 1:or på 200 kg. Kändes rätt segt hela vägen upp och ett par gånger kände jag att det var dags att sadla på bältet men då kom lill-jävulen på axeln och peppade mig, han sa att jag var bättre än jag själv tror och att bältet var onödigt. Så jag blåste bort bält-ängeln och trummade på ändå, även om det kändes segt. En lite stund senare var 200-ingen ett faktum och som ni ser på bilden ovan är det utan bälte.

Om det är något jag har lärt mig under alla mina år så är det att det oftast bara känns tungt, medan om jag tittar på filmen från samma set som nyss kändes tungt, så ser det lätt ut, så pass lätt att det är ett läge där jag normalt skulle lägga på mer och försöka öka, men nu är inte ett normalt läge. Det är en smått tränings-omotiverad Gustaf som befinner sig på gymmet. Jag klarar inte av att samla tankarna och fokusera på träningen utan de spretar, högt och lågt. Just nu acceptetat jag det, främst då min kropp och knopp presterar och har presterat på topp under en lång period. Säger den väl ifrån, så lyssnar jag. Imorgon rullar vi mot Marbella för ett par dagars jobb och lite lek på kvällarna med Baklucke-David. Hola!
/Gustaf