Igår höll jag på att bokstavligen blåsa bort på väg till jobbet. 100 kg mas kämpade med vinden hela den fyra minuter långa vägen till jobbet, livet är hårt! Skämt och sido så kan jag verkligen uppskatta känslan av att naturen spänner musklerna och att vi under korta perioder i livet får känna på hur små vi är på jorden och hur relativt hjälplösa vi står infö för naturens krafter. Snö, vind eller sol.

Ni kanske tycker att det här inlägget är lite lamt men det är viktigt för mig, av den enkla anledningen att när jag gick där med iskalla öron och händer så tänkte jag för första gången ”fanken, de här ska jag blogga om” och det tyder på att blogg-inspo-motivationen är på väg tillbaka. De ni!
/Gustaf