..upplever jag att det är de små sakerna som gör stor skillnad. Packar vi en order slarvigt och utan de där lilla extra blir det inte en stor upplevelse att få ett par tights. När jag köpt tråkigt papper och får en tablettask med i sändningen blir jag överlycklig. När jag skriver lite mer utförligt kring mina känslor och upplevelser blir det läsvärt och bra. 
Bra eller inte alls. Lite så har jag alltid levt mitt liv och applicerat på det mesta jag gjort, inte allt men det mesta. Det skapar press och ibland negativ stress. Bloggen har på senaste tiden fått stryka på foten och allt ifrån engagemang (läs ork) att fota min vardag, att snygga till bilderna och ge Er det där lilla extra här när ni klickar eller skriver in adressen har varit mitt mål i nästan 8 år nu. 8 år, förstår ni hur lång tid det är? Jag har haft mitt företag i snart 3 år, jobbat med kläderna i 1 år, och kommit väldigt långt. Bloggen har varit densamma, så när som på utseendet, i 8 år. Jag har delat mina tankar och funderingar, sorg och lycka, kärlek och frustration, motgång och medgång.. Numera känner jag inte någon glädje förknippat med bloggen vilket också tagit sig uttrycket i att inte uttrycka mig. Läste min gymnasievän Kristinas blogg idag och hon förmedlar känsla, detalj och rikedom i de små sakerna på ett sätt som jag verkligen uppskattar att läsa. Det där tyckte jag var utmanande och roligt för inte så länge sedan. Nu får jag inte tiden att räcka till, eller jag väljer att inte lägga tid på bloggen, för det där stunderna jag hade ”över” förut är nu fyllda. Hela jag känner mig fylld, fylld av saker att göra, projekt att driva, träning att utföra, lägenhet att fixa, inköp att utföra, personer att hålla kontakt med, syskon och familj som inte får tillräckligt med uppmärksamhet – allt detta enligt mina egna krav och mina egna påhittade standarder.

Jag är just nu som ni förstår inte i rätt fas att bedriva en välskriven blogg utan nu tar jag ett steg tillbaka i bloggandet, ett steg där jag inte kommer ställa krav på finfina bilder med hög kvalité, nej det får bli en blogg där jag faktiskt bara postar sådant jag känner för, med mindre krav och mera glädje. Kanske blir det mer sällan, kanske mer ofta men en liten paus blir det nog först. Det behöver jag efter 8 år av arbete.

Trevlig kväll från en soffa i Sollentuna
/Gustaf