”Att prioritera något innebär att man bortprioriterar allt annat”

Riktigt så rakt upp och ner och brutalt kanske det inte är för mig när det kommer till träningen och mina prioriteringar denna byggsäsong men det ligger något i det hela. Som jag tidigare sagt och som ni säkert redan vet är det fullt fokus på axlar och bröst för mig. Jag har sedan förra off-perioden, då jag prioriterade ben, lyft isär axlarna och brösten (kördes på samma pass) för att få till fler benpass per vecka. Som bilden ovan visar behöver jag jobba mycket med övre bröstmuskulaturen och ”fylligheten” (baksidan inkluderat) i axlarna. Mina svagheter kring axlarna kommer utav att jag aldrig tidigare tränat axlarna särskilt mycket och således ligger de efter. Fram tills för två år sen så tränade jag med fokus på att växa växa växa, överallt, helst lika mycket och visst i tidiga år (dvs början av gymkarriären) växer det mesta på bra men efter ett tag mejslar sig svagheter och styrkor fram. Vissa har lättare att bygga ben men har bröst och bringa som en frukostflinga, andra har motsatt situation.
Mina långa ben har varit prio de senaste åren och jag tycker det funkade bra. Att prioritera för mig innebär alltså inte att jag på de övriga passen juttlar runt på gymmet och inte gör det helhjärtat, nej att prioritera innebär för mig att försöka bygga ett schema och en rutin i min vardag som gör att jag får maximal återhämtning och anpassa schemat för utefter de musklerna som jag vill bättra på. Försöker även lägga till en eller någon övning extra på de passen för att verkligen krama ur allt. Förra året slet jag och pressade mig själv stenhårt varenda benpass och resterande pass blev lite utav en walk in the park då bröst/axel och ryggpassen bara var roligt och skönt då jag inte höll på att få migränhuvudvärk efter varje pass.

Så, är det så enkelt att bara prioritera något och köra på? Nja det är här det börjar bli tricky.
Denna period som jag påbörjade för lite drygt en månad sedan har gått riktigt bra när det gäller bröst och axelpassen. Däremot har jag märkt att de senaste benpassen blivit mentalt jobbiga då jag inte går in med samma ”killer instinkt” som tidigare år då prio legat på juste benen. Det här är något jag måste se till att ända. Jag vet att jag köra många övningar, tunga reps, jobbiga set osv men det känns som jag viker ner mig mentalt för tidigt, som om jag inte är villiga att gå de där sista metrarna denna period med benen? Jag vet inte, det kanske behövs en period där jag inte totalt dödar mig själv på benpassen utan tillåter mig själv att köra ”normala” pass med 4-5 övningar (det är självklart som jag tidigare skrev jobbigt på dessa pass, inte några skräppass alls men tidigare år var det nästan på gränsen till vansinniga pass). Jag vet inte.. Har ni några erfarenheter från detta eller är det bara så att man får knipa igen brödhålet och helt enkelt lägga i nästa växel? Jag vill ju inte att mina ben ”stannar av” bara för att jag prioriterar något annat eller måste man som ingressen påtalar acceptera att man måste ge upp något för att få något annat? Här börjar jag också vackla inför denna period. ”Hm.. mina vader måste också bättras på rejält, och magen för den delen med.. hm triceps då? Ja benen är ju fortfarande inte där jag vill att de ska vara” Rätt var det är så står man där med ett fokus på att bättra på hela kroppen, igen. Det var bara att bestämma sig och sen hålla sig till det. Jag kan inte utvärdera förens jag testat och mina utvärderingar från tidigare år har varit att just benen gått framåt när jag valt att prioritera dem. Kanske behöver jag slå ihop bröst + axlar för att få till fler pass totalt? Om ni/jag tränar bröst en gång i veckan så blir det inte mer än 52 pass på ett år, det är inte särskilt mycket, oavsett hur bra pass man får till. Om jag istället slår ihop och tränar bröst + axlar 2 gånger i veckan tillsammans, ja då är jag helt plötsligt uppe i 104 pass, en brutal ökning!

I min vardag är, när man tränat ett par år, tycker jag i alla fall att det är lättare att känna och se att man går framåt om man under en tid (behöver inte vara ett år, det kan vara nån månad eller ett halvår) fokuserar på något istället för allting då det successivt blir svårare och svårare att ta sig vidare i träningen och den muskelära utvecklingen (min synpunkt). Hur tänker ni kring detta? Hoppas ni kunde hänga med i min semi-strukturerade text.
Dags att laga kyckling, basson och pasta.
/Gustaf