Det krånglar, bökar, tar i, tappar fokus, hittar fokus, tappar det igen. Precis så var ryggpasset idag.
SATS Sollentuna stod för lokalen och chinsstången var lika hal som en ål. Improviserade och slet av lite tejp och flyttade så jag fick fäste. Gick genast bättre men latsen svarade inte som jag ville och då klev jag över på latsdrag, mycket bättre men inte 100. Kämpade vidare med smala latsdrag, inte heller där. Tålamodet på väg att rinna ut i sanden och kroppen kändes loj. Skam den som ger ser – vi ror – brett grepp – MEN VA PIIIIP! Sista försöket blev enhandsroddar och då, först då, lossnade det. Precis som resten av livet kommer det utmaningar och prövningar hela tiden. Det gäller att bita ihop och tugga vidare. Nog sagt. Träna hårt och träna smart – ge aldrig upp!

/Gustaf