När man skrivit ett längre inlägg och texten försvinner, den känslan sitter jag med nu. Det riktigt kokar inombords och man får vackert bita sig i knogarna för att inte tangentbordet ska få sig en omgång. Det har hänt många gånger och man blir lika jäkla arg varje gång. Men vad gör det om 100 år (försöker bosta mig själv).. 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 .. nu gör vi ett nytt försök igen.

Tur man har ett armband och en shaker som påminner en om va man måste göra för att nå sina mål.
Jag vill växa, jag vill få större ben, axlar och bröst. Jag vill stå på scenen igen 2014, tyngre, starkare och i bättre form. Jag vet vad jag måste göra för att ta mig dig och det är att gå till gymmet med rätt inställning, krossa mina egna barriärer och våga bli bättre, starkare och med uthållig. När jag väger som jag gör nu är det många moment som blir tunga, där syran sätter in tidigare än vanligt och tålamodet är på väg att brista men jag ska inte brista, jag ska inte ge upp. Jag ska köra på och lita på det jag gör. Inför varje pass måste jag gå igenom de här tankarna och stålsätta mig för hur mycket huvudet säger åt mig att sluta måste jag strunta i det och ta mig vidare. Det är ingen lätt kamp och den ställer höga krav på mig själv, men jag vet vart jag vill och varför jag vill dit och det finns inget som stoppar mig.

Idag har vi ett grymt bra benpass Emily och jag.  Vi fick ändra om i schemat pga upptagna ställningen men det gjorde ingenting. 5 set benpress, 4 set frontböj, 4 set rakmark, 4 set lårcurl, 4 set benspark och sen vader. Jag svettades som en gris från uppvärmningen i benpressen. Min tröja var genomblöt efter 5 set, varje gång jag hämtade andan under frontböjen och pressade upp vikten droppade svetten. Varje repetition i baksidan sved i raka marklyften, andningen blev tung när pulsen steg och när väl passet var över infinner sig lättnaden och stoltheten. Att jag la på lite mer vikt för varje set, att jag gjorde mitt allt, att köra körde på trots att det sved, trots att det var tungt. Efter ett sånt här pass känner man sig så nöjd.

Det kanske inte syns på bilderna men inom mig pågår en kamp så kraftig, mellan skallen och hjärtat. Jag tror ni alla har känt den någon gång på gymmet och när man vinner över sig själv, då kan man le och vara nöjd. För idag. Imorgon börjar kampen mot ett bättre jag om. Varje dag, varje vecka.. mot Decembercupen 2014. Mot min drömfysik. Utöver träningen ska man sköta kosten, varje dag, varje måltid och varje vecka. Många ser det som något jobbigt och något tungt men för mig håller det mig på banan, jag trivs, jag vet vad jag gör och varför. Det är nästan enklare på diet då jag planerar alla mina måltider och när man är off blir det inte lika strik vilket gör att det ibland upplevs som man inte har så bra koll som man egentligen har. Överskottet är målet och varför gödsla med proteinet när man kan få det från kolisar. Håll ditt protein på 2xkv alla dagar så löser kolisarna resten. Dagens pass kändes som ett nytändning och vissa orosmoln skingrades.

Imorgon åker jag till Barcelona några dagar med min älskling och vi ska ta lite semester i solen innan höstens rusch börjar med full sula på arbetsfronten där den senaste produkten anlände idag. IcanIwill shaker version 2. Detta är vår shaker, vår lite mindre shaker med rosa inslag och större logotype. Jag och min shaker krigade oss igenom passet idag och jag längtar tills jag får öppna upp min egna webshop och förse Er med denna grymma produkt. Jag jobbar på för att få fram fler produkter men kvalité går alltid före kvantitet. Så grymt nöjd med denna shakerna och just nu är det nog bara Emily som inte samtycker då lådorna med denna limited, krigarshake, tar upp en del av vårt vardagsrum i fula kartonger. Hoppas ni kommer finna lika mycket motivation och stöd i denna som jag. Rosa är coolt och jag står för icaniwill i alla färger!

Nu, när jag skrivit om detta inlägg, behöver jag packa, flytta lite grejer och rodda inför avresa imorgon. Tack för ikväll och för att ni fortsätter följa mig. Ni rockar så hårt och utan Er är vi ingenting. IcanIwill handlar om oss, inget mig. 35 000 kr till Canerforskningen fixade vi, inte jag! Tack
/Gustaf