Kanske är det just att mitt Jawbone-armband visar 130% uppnått av mitt sömnmål som gör att kroppen inte kan komma till ro ikväll men det har jag svårt att tro. 70% i snitt på sömnmålet är ju inte direkt bra jobbat av mig, tvärtom rätt kasst. Jag har det på svart och vitt vad jag ska sova men gör det inte. Det är nog snarare där problemet ligger. Min ro har dragit på semester. Perioden som är just nu är troligtvis den mest tankeintensiva period jag någonsin haft. Koncentrationen på varje enskild sak i sig splittras på grund av för många tankar i huvudet. Försöker föbrilt skriva ner allt jag kommer på så att jag kan bocka av och få bort den tanken men då kommer två nya. Idé efter idé, uppslag efter uppslag, tanke efter tanke.

Inte ens när jag får sitta själv på vår balkong och äta kesella med grapefrukt och lyssna på bilarna som åker förbi kommer jag ner i ro. Musiken som normalt har en stillande effekt blir ett irritationsmoment. Jag känner mig som ett svart hål som drar till sig mer och mer och snart kommer det bara explodera på något vis. Ni behöver inte oroa Er och främst inte min kära mor som jag vet läser det här, det är ingen negativ stress i den aspekten. Det hela grundar sig i mitt driv och min inre vilja att ta mig närmare mina mål. Gustaf aka Aldrig nöjd vill mer, borde kommit längre, fixat fler bitar men den som vet att så egentligen inte är fallet är ju så klart mig själv. 5 minuter till ett nytt dygn, 30 maj. Snart Juni. En månad jag verkligen tycker om. Dags att försöka komma ner i varv. Bloggen hjälper mig iaf i den aspekten att jag får ur mig en del av mina tankar här,  så kan jag släppa dem, men jag vet att jag kommer på massa nya saker när jag slår igen datorn och rummet blir svart och tyst. Lika bra att ta tag i den situationen direkt. God natt
/Gustaf