När man sover hela natten på sin egen avdomnade hand är man trött

Med Söndagen inräknad är det 13 dagar kvar till tävling. Jag vankar av och ann, formen känns bra, formen känns mindre bra, energin går upp för en stund, energin går ner den andra. Jag känner mig motiverad och inspirerad, jag känner mig låg och läget känns emellanåt hopplöst, av någon konstig anledning.

David och jag körde ben vid 10 på Odenplan och första 5 övningarna var jag knappt närvarande, fick be David om ursäkt. Blir ofta så här låg efter en dag med lite mer kalorier, förstår inte. Trycket var totalt bortblåst och när det bara var benpressen kvar var det inte långt till tårarna. Tankarna snurrar och man undrar varför i hela jäkla världen man håller på så här? Man släpar benen till bussen och funderar hur fanken man ska kunna maxa i chins, dips OCH rodd om 13 dagar..va? HUR?!

Nu kanske ni tror att jag har gett upp men både NI och JAG vet att jag kommer fortsätta, oavsett vad, oavsett hur tungt det känns, oavsett vad vågen visar framöver så kommer jag stå på scenen den 1 december kl 08.00 i Lund, det lovar jag!

Passet blev ändå OK för benpressen fick mig att tända till lite. Det krävs bara nått enormt med mentalt fokus och fokusering på uppgiften. Har jobbat stora delar av dagen då Emily är hemma hos hennes mor och syr tävlingsoutfit. Lagat mat för dagen i morse, hade klockan på 07.00 och för dryga timmen sen körde jag cykelintervaller. När det är som tyngst och inget går bra går jag tillbaka till samma tanke varje gång och oftast, säg 9 av 10 gånger lyfter den mig och får mig att köra igång. Jag ställer helt enkelt upp en kopia av mig själv framför mig i tanken, han tittar på mig, skakar liv i mig och berättar att det är en period Gustaf, en diet som snart är över, en diet som visst blev lite lång men den har gjort dig stark och det är ingen som tvingar dig, det är ingen annan som kommer göra jobbet, det kommer inte gratis och det vet du (läs vi) båda två om! SÅ SÄTT DIG I BENPRESSEN OCH TRYCK UPP SKITEN! VILL DU HA MUSKULÖSA BEN? – JA DET VILL JAG, svara jag! JA MEN PRESSA DÅ! DU KAN! DU VILL! DU VET DET!

Oops..där sprang jag iväg med Caps men det är precis så jag tänker.. och det funkar! Det handlar inte om hur många tillskott jag tar eller när jag tar dem, det handlar inte om vad man har för gener, det handlar om man förmår sig att utföra jobbet, att pressa sig själv, att flytta gränser, att ta i som man inte tagit i förut. Jag känner nu när jag sitter här och skriver hur jag går upp i varv och verkligen längtar tills jag är tillbaka efter tävlingen med kraft på gymmet. Påslaget man får efter ett tungt benpass är obeskrivlig. Ska bil så fruktansvärt kul att känna kraften och orken genom passen efter tävlingen men först ska jag göra det bästa jag kan på Decembercupen och njuta av att vara på scenen.
Har funderat lite, hur många har planerat att åka dit och kika? Ska ni tävla framöver så kan jag rekommendera er att åka ett år innan och kika lite, det gjorde jag förra året och man vinner mer än man tror på det!

Ska jobba vidare och snart äta sista måltiden för dagen.
Tack för att du tog dig tid och ni får ha lite överseende med bloggen framöver ifall det inte dyker upp inlägg och långa texter som vanligt. Hushåller och prioriterar orken.
/Gustaf