Vi har tittat till stugan och allt är som det ska. Vattnet har frusit på sjön och lugnet lagt sig. En eller två stycken rävar har gått över tomten och lekt nere på isen, jag minns fortfarande hur du lärde mig se att det var räv. För övrigt är verandan sopad, ljuset brinner i lyktan och alla dörrar är låsta men det här visste du säkert redan. Antar att du spenderar mycket tid där uppe nu. För dig är det säkert sommar året om och Mormor och Mo håller Dig sällskap. Du får hälsa dem så mycket från mig, lova!?

Nu är det snart Jul och jag ska fira både i Dalarna och här i Sthlm. Precis som förra året kommer jag att sakna att åka upp till dig på ”Knoppen”, knacka på din dörr och mötas av ditt leende. Jag kan fortfarande känna doften i din lägenhet, doften av dig och känslan av tyget i din soffa. Morfar jag saknar dig så innerligt. Du var verkligen en sån viktig person i mitt liv och även om du inte är med oss idag på det sätt som vi var så vana och trygga i så är du fortfarande en så viktig person för mig. Jag har skrivit det förut men det kan inte sägas för många gånger. Om jag får bli hälften så bra morfar som du var så ska jag aldrig mer be om något. Du hade historierna, värmen, humorn och din så fruktansvärt stora egenskap att vara nöjd med det lilla. Du ska veta att jag många gånger under min tid i Uppsala hade så dåligt samvete för att jag inte ringde mer ofta. Det samvetet låg på mig, inte hos dig, det vet jag för varje gång jag eller du för den delen, ringde och fick höra min röst sken du upp i luren. Det var alltid skönt att höra att allt var som de skulle, att du gick dina promenader och höll koll på bandyn åt mig när livet var fyllt av fart och plugg i Uppsala. Om det inte vore för den jävla cancern hade du varit med idag och fått sett min fina brorson. Han har drag från dig och några drag från mig. Jag önskar så att du hade fått leva nått år till och träffat Jonathan, han är så fin! Samtidigt som jag vet att det är omöjligt och en tid bort i mitt liv hade jag velat att du skulle få träffa mina barn i framtiden. Då tror jag både du och jag hade varit lika stolta. Morfar jag saknar dig så innerligt. Det går inte att skriva i det här inlägget men jag hoppas att du då och då kommer till mig och känner mina känslor. Jag försökte verkligen berätta det för dig när du var i livet. Jag älskar dig Morfar. Du hade även älskat bilen vi körde till stugan. Som mor sa, ”Sälj mina kläder och skor, jag kliver inte ur”. Haha, du och dina förbaskat roliga små meningar. Jag tar med mig många av dem ska du veta, senast idag sa Micke att han skulle till Apoteket efter vårt träningspass, då sa jag att det minsann heter Poteket (!), eller hur?
Tack för att jag fått ha dig i livet så många år, tack för alla våra sena Tisdagar och tidiga Onsdagsmornar.
God Jul Morfar från din Gustaf