FÖREBILDER VS FUSKARE

15 april - 0:38

Lance får visualisera den här diskussionen för det visar sig att man uppskattar ett blogginlägg mer om man har en bild till det så vi kör på det spåret. När jag kom till USA så hade Lance Armstrong precis suttit i rutan med Oprah och avslöjat hur han fuskar genom doping under sin karriär. När jag sedan stod och diskade här ikväll började jag fundera på det där med förebilder och fuskare. Det känns som förebilder aldrig har varit så stort som det är idag. Idoler, ikoner och personer som av någon anledning har en drös med människor som ser upp till dem, dyrkar dem, åker jorden runt för att få en chans att se dem i verkliga livet och företag är inte sena att utnyttja detta, så klart, det är ju så det fungerar. Stora summor pengar som gör personer ekonomiskt oberoende för resten av livet, sweet, vem vill inte vara där men finns det andra aspekter på det hela?

OK, tänk er det här scenariot:
Ni är aktiv inom en viss sport/gren och kommer över information där du hittar bevis på att en profil inom din sport/gren som du ser upp till tagit otillåtna preparat eller på något vis fuskat för att ta sig dit dem är idag. Det går bra för den här profilen, den syns på reklamer, TV och mycket av inkomsterna kommer från reklamjobb eller liknande. Vad gör du? Delar du glatt med dig av informationen på nätet, säg Facebook eller din blogg eller tänker du att det skulle vara för taskigt att lägga fram informationen och förstöra/sabotera det liv/den karriär som profilen skapat sig? Är dagens ungdomar i sådant stort behov att du tillintetgör bevisen och sväljer soltheten, ditt egna slit som gör att du ligger på ”medelnivå” och aldrig kommer ta dig dit din profil är idag? Börjar du fundera om flera i toppskiktet fuskar? Förstör det dina ambitioner eller struntar du helt enkelt i hela saken och fokuserar på din träning, dina mål och ditt eget? Det finns så många intressanta aspekter på den här diskussionen men jag har säkert bara kommit på ett par så snälla, dela gärna era tankar kring detta för jag tror att Lance inte är den sista som kommer få det hett om öronen och bli omkullvält framöver.
/Gustaf

 

11 Responses to “FÖREBILDER VS FUSKARE”

  1. Jompa skriver:

    Man är ju inte en ”fuskare” förens man åkt fast sägs de.

    Nej men jag vet att många av mina förebilder preppar. De gör dom inte till mindre förebilder för de. Jobbet som lagts ner är desamma, om inte mer. Anser att de är upp till var och en att fatta de beslutet.

  2. Jens skriver:

    Jag håller inte med Jompas tankar kring doping och förebilder. Kanske är det så att inom fitnessbranschen så anses doping mer ok men jag förstår inte varför. Man skadar sig själv och många gånger sin omgivning samtidigt som man inte tävlar rättvist.

    Kanske är jag lite väl hård men genvägar i form av doping är fegt och ytligt. Idoler och förebilder är dom som kämpar dag in dag ut utan att fuska.

  3. Andreas Sandö skriver:

    Som du säger Gustaf, ett mycket intressant och komplext område. Svårt att försöka sammanfatta detta i en relativt liten text, men jag gör ett försök.

    Jag är starkt emot all form av doping om det handlar om att jämföra sig med andra, t.ex. i en cykeltävling. Ska man på något vis kunna jämföra man mot man, kvinna mot kvinna, och utse en vinnare, vilket det handlar om i alla tävlingar, så måste man vara 100% säker på att alla tävlar på lika villkor. Visst sen kommer material in i leken också, ”materialsport” är ju ett populärt uttryck. Men om man bortser från tekniska prylar, som är en helt annan diskussion, och bara ser till själva människan i det hela, så anser jag att all form av doping är totalt tabu. Det blir inte en rättvis bedömning och mätning av vinnaren.

    Men 1: Men ser man sen till vad privatpersoner gör med sitt liv och sin kropp så är det en annan femma. Jag dricker till exempel alkohol emellanåt. Det är inte nyttigt för min kropp. Det finns olika preparat man kan ta för att få ut mer av sin träning, det är inte heller bra för kroppen. Konstgjorda, kemiska produkter bör inte tas om hand av kroppens organ även om kroppen har en fantastisk förmåga att anpassa sig och tar hand om det den utsätts för. Till en viss grad. Men doping är ju egentligen bara ett ”fusk” inom tävlingar, kan jag anse, just av ovan nämnda anledning. Har svårt att påstå att någon som inte tävlar ”fuskar” för att man dopar sig…fusk jämfört med vad eller vem? Sig själv? Det är ju ingen annan som blir drabbad av det. (Detta är ju en sanning med modifikation då vissa preparat har en tendens att göra folk arga…)

    Men 2: Men sen är det ju en ännu knivigare frågeställning i det hela. Om en som har dopat sig utom tävlan, helt privat, slutar med doping och ger sig in i en tävling när det är safe. Vad gör man med detta? Då har man ”fuskat” sig till en hög nivå och kanske kommer in i tävlingen lite starkare, lite snabbare än dom andra, även om man inte dopar sig längre.

    Förebilder vs Fuskare:
    Jag kan säkerligen ha förebilder inom olika sporter som i grund och botten är fuskare. Det vet jag inte, men skulle det visa sig att så är fallet så är det inte längre en förebild för mig. Så enkelt gör jag det. Även om ungdomar ser upp till denne person och kanske håller sig från slagsmål på gatan för att istället träna så anser jag att det är fel. Då kommer dom säkerligen även använda sig av ”fusk” även om det är privat, och där börjar en dålig process…
    En förebild som är ren skulle kunna uppnå precis samma resultat som fuskaren fast man skickar en bild av att fusk inte är ok, och att det går att komma någonvart utan fusk. Win win.

    Sammanfattning: Just på grund av komplexiteten och dom svåra frågeställningarna i ämnet så tycker jag att doping inte är ok. Du skadar dig själv. Du får en fördel gentemot andra i en tävling där alla ska tävla på samma villkor.
    Sen finns den ”privata dopingen” i en liten gråzon. Skulle det vara någon som dopar sig och aldrig kommer att tävla eller liknande så fine. Gör vad du vill med dig själv.

    Jag kommer aldrig göra det.

    //Andreas

  4. Birger skriver:

    Muskelbranschen: Dopar du dig så bör du ju inte hålla på med tex. AF eller CBB, det måste väl de flesta hålla med om iaf? 95% kan få sig en sådan fysik utan doping, så det känns som att gå och köra en strongman-tävling på lokaldagiset, what’s the point? Vill du inte träna hårt länge så varför håller du ens på med sporten? Sen undrar jag hur dopade människor känner sig om de får stryk i tex cbb av en ren atlet. Svårt att värja sig från faktan att man inte ens kan fuska sig upp till en hyfsad nivå. Det var väl dessa som kallades ”dyngsopor” i den förnämligaste podcasten Sverige har att erbjuda.

  5. Alexander skriver:

    Hej!

    Har haft Lance som en förebild under många år. Bland annat har jag haft hans gula Livestrong gummiband runt handleden och det har peppat och motiverat mig. Nu är det av och kommer inte att sättas på igen. Trots att jag ändå kan känna att Lance är en förebild i sin kamp mot cancer och hur han själv klarade sig igenom sin sjukdomsperiod. Är 100 % emot doping men som sagt han har även gjort bra saker.

    • ”Nu är det av och kommer inte att sättas på igen” tycker det är helt rätt, det känns ju som att man blivit förd bakom ljuset och att den personens ord gällande hård träning/kämpaglöd osv bara är tomt prat…

  6. Det är en jävla gråzon det där! Bra fråga Gustaf! Kan säga att jag ser upp till personer som Arnold, Zane, Kai Greene och några till som uppenbart har dopat sig till en brutalt stor fysik men det är ju inte endast pga deras fysiker som jag ser upp till dem utan även deras filosofi. Tycker dem har något speciellt.

    När det gäller personer som jag ser upp till inom tex AF/Styrkelyft osv så är det betydligt färre och endast dem jag tror är rena, varför? För att jag tycker det är mer imponerande att bygga en riktigt schysst fysik och prestera utan olagliga preparat när man inte är på Mr Olympia spåret. Tror jag skulle bli aningen bitter om det kom fram att dessa atleter dopat sig för att ta sig dit dem är idag och sedan hoppats att mina andra idoler faktiskt är rena.
    För att nämna några så Ingår du, Hollsten, Ako, Mackan, Thomas Asklund, Sewen samt några till ;)

  7. JojjeG skriver:

    Den här sporten är ju hårt drabbad av doping, det är ingen hemlighet och förhoppningsvis inget som man förnekar. Jag har inte som ambition att bli sveriges bästa +100, det är inte värt offra flera år av livet för några minuter på scen. Men jag anklagar inte de som gör det. Jag har många förebilder som jag vet preppar men det spelar liksom ingen roll, jag blir ändå inspirerad av det.

  8. K skriver:

    Jag tycker att Andreas Sandö, fastän det är svårt, sammanfattar frågan ganska bra. En detalj som inte nämnts i någon av kommentererna (eller har jag missat det?) är dock det faktum att doping är olagligt. Man kan förstås ha olika moraliska rättesnören, men enligt mig är det per definition fel att bryta mot lagen. Bara det är egentligen skäl nog att ta avstånd från doping.

    Det ska dock sägas att ytterst lite i den här världen är svart eller vitt, och man ska kanske akta sig för att generalisera. För att få en nyanserad bild bör man nog från fall till fall beakta följande:

    – VARFÖR dopade sig personen? Var det någon som av lättja ville ta en genväg för att snabbare nå någon form av mål, någon som på det sättet skulle kunna få bekräftelse från omgivningen? Var det kanske en enormt dedikerad idrottare, som redan till 100% levde för sin idrott, som gick över gränsen i sin strävan att bli liiiiite bättre? Eller handlade det om något annat, t ex en skådis som behövde snabba resultat inför en filmroll (tänker här på Christian Bales sjuka utveckling från the Machinist till Batman, säger inte att han preppat, men som exempel)… ett scenario där kontinuitet och långsiktighet inte är ett alternativ? Bakgrunden anser jag vara viktig för att kunna döma över en persons agerande.

    – VAD är det som jag ser upp till hos den här personen? Går den egenskapen i clinch med faktumet att personen dopat sig? Om jag t ex beundrar någon för dennes teknik, hängivenhet, personlighet eller liknande kanske det är helt irrelevant vad idolen stoppar i sig. Är det däremot en styrkelyftare som förespråkar ren idrott som sedan visar sig vara dopad kommer detta naturligtvis att påverka personens trovärdighet.

    Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag personligen tycker att doping principiellt är fel men att det i vissa fall kan finnas förlåtande omständigheter. Detta utesluter dock tävlingsmoment.

    Kul diskussionsämne! :-)

  9. Simpan skriver:

    Folk tror verkligen att elit idrottare inte dopar sig, det gör dom. Dom flesta gör det, det gäller bara att ha det bästa labbet. Det finns ”doping” som inte syns förutom på vävnadsprover. Gen doping, peptider. Testosteron suspension har en spårtid på vadå 1-2 dagar? Men lite förvarning är det ganska lätt att sluta precis före ett dopingtest, många atleter har även dopat sig före dom blev kända och före dom var testade. Dom har alltså därför ett övertag gentemot dom andra. Sen kan man ju fundera på om det är fel och fusk, jag anser att det inte är varken eller. AAS är ju knappast nyttigt att missbruka, den som påstår det är dum. Men det finns en hel del överdrivna saker kring doping, som roid rage. Vi blir lärda av staten att om man använder sig AAS så kommer du få ”roid rage” och bli en kvinnomördande pedofil som älskar att stycka upp människor och äta dom. Ungefär. Mycket myter, jag råder dom flesta som finner detta ämne intressant att bilda sig en egen uppfattning via att läsa om ämnet, finns massor med bra sidor både på engelska och svenska som håller sig till fakta kring dom olika preparaten. Som dom flesta vet så finns det gott med information om AAS på flashback, kanske inte bästa källan men fungerar om man endast vill ha en liten insyn.

    Sen angående idoler så tycker jag inte att det spelar någon roll om dom använt AAS eller inte, tycker att det borde vara tillåtet. Det är inte direkt så att om man använder lite AAS så blir man lika stor som Arnold eller Phil Heath. Det krävs ändå en jävla massa jobb för att åstadkomma det dopade atleter gör. Bara för att dom använder AAS betyder det ju inte att dom träna mindre, äter lite mer skräpmat eller latar sig överhuvudtaget. Det är vad 16 åriga pojkar gör som vill bli biff till beachen. Dom kämpar hårt som fan även om dom använder AAS, dom som påstår något annat är endast dumma och saknar förståelse för vad som krävs för att vinna.

    Film tips är Bigger Stronger Faster, mycket bra film angående doping och om hur det verkligen ser ut.
    http://www.imdb.com/title/tt1151309/?ref_=sr_1

  10. Gustaf Ollas skriver:

    Tack för all feedback, kul att det blev lite diskussion och jag tycker det har kommit fram många bra aspekter på det hela och det jag ville få till med det här inlägget var bara att man ska reflektera över frågan som är högst aktuell. Tack allihopa! /G

Lämna ett svar


+ ett = fyra