Jag vet att jag är kritisk många gånger. Jag vet att jag klagar för att du inte växer som jag vill och för att du ibland är trött. Jag vet att jag ibland trycker dig mot din vilja mot och förbi gränserna. Jag vet att jag ibland begär så mycket mer än vad jag kan göra. Jag vet att jag tar så mycket för givet som jag vet att jag skulle sakna något enormt om jag inte hade det.
Listan av krav jag ställer på min kropp kan göras hur lång som helst men faktum är att jag den senaste tiden uppskattat allt jag kunnat gjort så enormt mycket. Nu, med bara en halv dag kvar av viloperioden rycker det i varenda muskel i kroppen. Lusten att springa till gymmet och lyfta är stark, riktigt stark! Precis det som jag behövt känna. Har funderat en hel del på hur adaptiv och fantastisk vår kropp är den senaste tiden. Fråga mig inte varför men jag är så tacksam – Så tacksam för att jag har en kropp som fungerar felfritt, som tillåter mig att träna hårt, som anpassar sig och växer, som svarar på mina utmaningar och som tar mig runt i min vardag.
Fötterna och benen bär mig varje dag när min hjärna säger åt dem att kasta benen över sängkanten. Jag ställer mig upp utan smärtor, jag går till mina möten och kunder. Jag tränar och pressar mer och mer vikt. De växer lite i taget, år efter år och även om jag vill ha större lår så är det helt OK. Dagsfärsk bild på buggarna nedan. Nu när vilan är över ska de bil än bättre. Mer fylliga och runda.
Tänk den dagen benen inte orkar, tänk om man vaknar upp en dag och inte har någon känsel. Det år så mycket som vi alla tar för givet och bara förutsätter ska fungera. Min nya stretch-filisofi i kombination med stående besök hos naprapaten är ett steg att visa mer uppskattning mot min egna kropp som hjälper mig på vägen mot mina mål. Utan den är det svårt att göra någonting. I dessa tider med förkylningar, influensa och allt skräp som går försöker jag vara extra noga med handtvätten, mina vitaminer och att vårda immunförsvaret på de vis som går. Intalar mig själv att jag inte ska bli sjuk och försöker att inte tumma på det. Så fort vår mäktiga hjärna ger vika är det kört. En förutsättning för att hålla sig frisk är så klart också maten, träningen och vila. Har den senaste tiden blivit mycket bättre på att gå och lägga mig tidigare och inte jobba så sent. Tror vi behöver mer sömn i de här ruskiga höst/vintertiderna.
Så till dig min fantastiska kropp säger jag Tack. Tack för allt du gör för mig – nu vill jag bara lära mig stå på händer och bli lite smidigare så har jag nått nya delmål. Jon har retat mig för att det enda han ”slår mig i” är att stå på händerna så ska banne mig lära mig det nu.
/Din maskinist aka Gustaf