Tick tack, tick tack. Morfars Omega driver tiden framåt. Det svarta som sedan flera timmar omslutit mig är lugnande, ger mig ro, ger mig frihet. Ögonlocken är så tunga att det nästan gör ont och även fast klockan passerat tre går det inte att somna. Just denna natt har jag ingen större panik över denna sömnlösa vistelse i sängen. Tankarna och ideérna kommer från höger och vänster, bokstavligen. Varje liten input får mig att spinna igång på nästa och så utvecklas en liten idé till ett fullskaligt projekt. Mellan tankarna är jag rädd att jag ska glömma bort de senaste tre bra så jag smyger upp ur sängen och skriver ner dem rispigt i mörkret. Genom våra fönster ser jag återigen Solna sova och när det väl kommer en bil går det ofta väldigt fort. Ofta taxibilar har jag lärt mig från mina nätter. Magen kurrar och jag tar en shake, nästa vända äter jag en bar ståendes i kallingarna. Ingen ser mig, jag är osynlig genom min maktposition där jag ser allt som pågår på gatan nedanför medan ingen kan se mig. Det är en liten smygkant i köket jag kan gömma mig bakom. Kanske är jag feg, eller så gillar jag bara att iakta och ha koll. Efter nästan tre år i området har jag bra koll på bilar, vilka som jobbar, vissa grannars rutiner och vanor. Vissa kallar det stalking men jag har bara lätt att minnas sådana detaljer. Klockan fortsätter och ticka. Jag känner mig mer och mer säker på att jag inte kommer sova alls denna natten. Min rastlöshet och sömnlöshet har tagit mig till en ny nivå tänker jag men med två 10+ timmar föregående två dygn så är det bara en naturlig reaktion. Fötterna är kalla och varje gång jag går på toaletten är det som att kliva in på vattenburen bomull i form av golvvärmen. Ändå struntar jag i att sätta på mig tofflorna. Det kalla i stengolvet utanför håller mig på något vis fokuserad, inte nöjd, inte där än.
Det börjar verkligen bli dags att sova och efter att jag provlegat varje tänkbar position 39 tusen gånger tar jag med mig headsetet och telefonen till sängen. Lugna listan, min lugna lista. Den är lika bra varje gång jag sätter på den, vilket inte är allt för ofta. Guldkorn från en gången tid. Varje låt är förknippad med något minne eller känsla. En plats eller en tid. Jag älskar verkligen musik och dess effekt på mig. Strax efter halv 5 somnar jag och får ett par tre timmar innanför västen innan dag tre på det nya året börjar och jag kan arbeta vidare med mina spretiga kråkor till ord och idéer från nattens batalj. Som tur var har jag kall Celsius i kylen och en rejäl shake samt lite vitaminer senare är dagen igång.
Nu ikväll har vi lagat Creme Brulee med E’s eldkastare hon fick i julklapp. Snart ny natt – ny utmaning men ikväll får jag iaf ha datorn och kan göra lite riktigt nytta, som nu. När jag får sitta i lugn och ro, med min lugna-musiklista och bara skriva, utan press, utan stress. Det kommer jag göra i natt med, fast med annat material. Så, med två minuter till midnatt önskar jag dig en god natts sömn.
Inatt förlorade jag inte sömn – inatt vann jag insikt, lugn och nya tankar. Ett schema eller en rutin måste man alltid kunna tänja lite på. Sov nu så gott. /Gustaf