Nu kommer vi in på ett ämne som får några kanske kan tyckas sjukligt och inte alls sunt men som ni vet, jag skriver saker som jag tänker på och som snurrar i mitt huvud och det jag lärde mig igår när jag höll föreläsning är just att om man kan få dela, eller att någon som är i samma sits där ute läser detta inlägg och kan känna sig lite lättad över det inte bara är han/hon som känner som jag och att alla kämpar med våra ”demoner” eller svagheter, ja då är det värt att ta upp detta ämne. Vi rycker plåstret direkt

Jag gillar verkligen inte mina vader. Mina skenben är sjukt långa och även fast omkretsen på mina vader är helt OK (40 cm) så ser det så ynkligt och futtigt ut i relation till mina långa ben och relativt stora överkropp (det som syns när man har shorts. Folk tror säkert att jag inte tränar vader eller har tränat för lite vader, ja och nej. Sedan December har jag kört vader 4 gånger i veckan men innan det har jag inte tränat dem tillräckligt, så är det. Personligen trivs jag i plagget shorts men när jag vet att mina vader syns är det inte alls samma sak. Varje gång jag ser en bild på mig är det första jag tittar på vaderna. Usch det är hemskt och ni tycker säkert att jag lider av kroppsfixering och borde bara vara nöjd men så här är det. Jag vet att jag duger precis som jag är, jag vet att jag är älskad av så många oavsett hur jag ser ut och hur stora vader jag har men det handlar inte om det som jag sa till Emily igår. Det handlar om vad jag tycker och tänker. Min kropp har jag byggt upp under så lång tid men vaderna har inte följt med, periodvis har jag tränat dem mycket men utan resultat och jag har givit upp på den fronten mellan varven, det erkänner jag men jag kommer banne mig inte sluta den här gången. Så fort dieten är över kliver jag på 4 pass i veckan med vaderna igen. Jag tycker verkligen det är så jäkla snyggt med ett par bra vader och ben till det. Kommer på mig själv att jag kikar på folk på tunnelbanan som har bra vader och ibland är jag på väg att fråga om jag får köpa loss dem. Vet att det är extremt mycket genetik i juste vaderna och det har fått mig att vissa gånger seriöst funderat på att operera in vadimplantat men inte våga fullfölja eller velat lägga de 30-40 000 det kostar av ren envishet att jag ska lyckas bygga upp de där jäkla vaderna. Quick fix? Kan det ens funka? Har sett en del bilder och det syns allvarligt inte så stor skillnad men det är väl mest volymen som ökar, och som jag vill åt. Idag opererar var och varannan tjej text brösten och i min bok spelar det ingen roll. Alla gör sina val och jag skulle inte opererar mina vader för att andra skulle tycka det var snyggare utan för att jag, precis som jag tror många tjejer, skulle och mår bättre utav det. Mår bättre i den aspekten att man känner sig än mer trygg i sig själv, man uppskattar sin kropp mer och utstrålar troligtvis mer glädje och välmående från insidan. Då kommer vi till nästa etapp. Att fixa en sak gick, kan man kanske bara fila lite där också? En tatuering är kul men två är snyggare.. kan man sluta?

Vad gör man då? Vad gör jag?
Biter ihop, längtar tills om två veckor och sätter mig sedan i vadpressen på heltid. Nöter på, ett pass efter det andra. Ett steg i taget och hoppas på att vaderna tillslut fattar att de kan vara så små för då klarar de inte av belastningen vecka ut och vecka in. Den väg jag vandrat innefattar hårt arbete och jag tror och hoppas att jag även framöver i detta samhälle med snabba lösningar och utseendefixering till slut landar i en bekvämare sits vad gäller relationen till mina vader men som det är nu gillar jag dem verkligen inte. Gör aldrig något för någon annans skull som du inte vill. Lita alltid på dig själv och gå den väg du känner ger dig mest kraft och passion.
Önskar Er en trevlig helg och hoppas att solguden visar sig för alla
/Gustaf