Har utmanat mig själv för lite på senaste tiden – tagit de säkra korten då jag mentalt inte varit lika stark på grund av tokmycket annat i huvudet. Det är konstigt de där. När jag dietade drev jag företaget framåt, kanske inte med samma kraft och fart som nu men ändå, tränade två pass per dag, skötte kosten och vardagen. I skrivande stund känns det tight att få in sin egen träning på dagarna och då är det ”bara” ett pass. Prio ligger inte på två pass per dag för jag vet att om jag bestämde mig för det och såg att jag behövde det så skulle det gå att få ihop det men väljer av flera anledningar att lägga mer prio på arbetet och företaget. Det kommer komma dagar då jag kan ge mig själv tiden att träna två pass och ha mer fritid men den tiden är inte nu.

Utan PWO (blev ingen bulle) och med tidsfrist valde jag idag att utmana mig själv i bänken för att dels få upp tempot lite och dels för att testa mitt psyke. 100 reptitioner på 100 kg. Mina senaste bänksessioner har varit pyramidformade och högrepsperioden knackar snart på dörren igen så min muskelkondition är inte direkt på top. Därför valde jag 100 reps i bänken. Min plan var enkel, gå inte in i syraträsket utan håll dig precis innan den känslan. 12 reps första setet, 60 sek vila, 8 reps på andra setet, ”skärp dig Gustaf” – 10 reps på tredje setet, 8 reps fjärde setet. Här sprack planen. Den korta vilan räckte inte för att transportera bort syran så nu var det bara att bita i det sura gräset. Jobbade på upp till 60 reps och tänkte att det kan räcka där. Hade en brutal fart i brösten och var så nära att kasta in handduken. Som tur var satt jag mig ner en stund och tillät mig själv att resonera med min bättre hälft där uppe. 10 till, då är du på 70 – den är det bara 30 ynka reps kvar. Bet av efterföljande set på 7 reps + 30 sek vila 0 3 reps till. Från 80 körde jag 3 set in i mål, 7,7,6 och de sista vändorna kände jag inte ens brösten haha. Ren vilja. I mål, snedbänk, cabel, triceps pushdowns och sen snabbt byta om för kund.

Det stör mig lite att jag var på väg att ge upp. Att jag var lite nöjd vid 60 reps. Det är inte bra Gustaf, det duger inte om du ska gå vidare, du kan inte välja den ”lätta vägen”. Skällde ut mig själv mentalt och bet ihop – Som det ska vara. Som jag alltid gjort. Kan inte låta bli att vara ärlig och säga att jag varit lite bekväm i träningen den senaste tiden. Kroppen och knoppen har inte jobbat ihop. Musklerna svarar inte när skallen ber om en till repetition, den som jag får slita med och när skallen direkt får ett nej från musklerna så ger den upp. Det är inte likt mig, det är då pannbenet säger åt musklerna att vara tysta och köra ändå. Det är Gustaf. Dit ska jag snart igen. Dagens bänkande var ett första steg. Ville bara erkänna min lågperiod för att det kanske är någon annan där ute som känner likadant och tycker alla andra kör så hårt och sliter varje pass till döden skiljer en åt från viktena men så är det inte. Många lallar på gymmet och jag har inte givit 100% senaste tiden, bara 96% och nu blir det ändring på det och jag hoppas du också ändrar det – Är du med mig? Nu ger vi allt, nu krigar vi fastän vi är trötta, nu biter vi ihop och tuggar på, i snålblåsten som härjar där ute. Över vintern ska vi växa, äta och träna som vi vet att vi kan.

Tack till polarna på gymmet idag, utan Er och ett lite starkare psyke hade jag slutat vid 60 reps! 
/Gustaf