Utfall med skivstång på ryggen. Näst sista övningen och jag är så där halvt helt tvärsvettigt grovslut, pulsen är hög. Äntligen framme efter detta set. Stöter upp skivstången (40 kg) på raka armar och ner på axlarna, för att sen släppa mot marken. Sen kommer jag på att det kanske kommer se lite nonchalant ut då spinninggruppen sitter precis bredvid (SATS Tuletorget är väldigt öppet). Precis när stången träffar marken har jag hunnit ändra mig, så där halvt, så jag gör ett trött försök att dämpa stången/hålla emot och i samma stund som jag inser mitt dåliga val ekar mina tankar till mina kunder i skallen (antingen håller ni emot hela vägen eller så släpper ni, annars händer det ofta att man gör illa sig). PANG!

Stången studsar mot gummigolvet och träffar min trötta tumme som är på väg för att dämpa fallet. 40 kg studs på rak tumme ger för den som inte provat själv en ganska ilande, skrikande, svidande smärta. Hej spricka, hej potatistumme.  Då jag är van att fixa sprickor i min stortå har jag tränat upp förmågan att känna igen en spricka-smärta rätt fort. Skriver detta inlägg med 9 av 10 fingrar och försöker mellan raderna kyla sedan en 45 min tillbaka. Så. Jä*la. Klantig.

Utöver det en bra dag. Många positiva besked och roliga möten. Hem från jobbet och kika på sista åttondelsfinalen nu! Vill ni se mina front-squats från innan jag paja tummen kan ni kika videon på instagram eller ovan! Då tummen inte riktigt fått sin nya färg (lila) än så får ni istället en bild på mina alldeles egna ICANIWILL post-its! Det började som en post-it och nu har jag egna, maffigt värre. Rätt stolt faktiskt! Ciao! /Gustaf