Att plåga sig själv på gymmet genom att riktigt tungt pass är.. Inte alltid kul just i stunden men efteråt, när man tagit sig igenom helvetet och kommit ut levande, då känner man sig starkare än någonsin. Det här fascinerar mig lite och jag tror att det är samma sak som driver adrenalin-junkies. Emily och jag såg en dokumentär om det där och hur vissa delar av hjärnan stimuleras. Spännande.

Att bygga om köket och medan bo i vardagsrummet trodde inte jag skulle bli så svårt, bara att trycka ihop sig ju? Det är en kort period..
.. Den korta perioden blev längre och det är ingen höjdare att diska i ett litet handfat utan avlastningsyta. Det har stundtals varit riktigt trångt när köket dessutom lastades in innan de första ”bra” hantverkarna kom. Nå väl – för att göra en lång historia kortare – Emily har spenderat mycket tid hos sina föräldrar och lagat mat och roddat med diverse. Själv har jag många gånger varit tvungen att vara kvar för jobbet och vissa gånger har jag valt att vara var för att slippa spendera tid på pendeln.

Nu börjar köket på riktigt likna något och nu är det som att jag är på slutet av det där benpasset. Jag känner segerns sötma och därför smakar smärtan än bättre. Kan ni känner igen Er? Att man lixom plågar sig själv lite extra för man vet att det ändå är klart snart?

För mig funkar det – jag reagerar knappt på att det ser ut som det gör i vardagsrummet, att det är ont om plats. Istället gläds jag åt hur fint vi kommer få, gläds åt kvällen när vi ska bjuda hit några vänner och fira. Det kanske bara är jag som är konstig men det här mönstret är återkommande i mitt liv.
Minns att det var likadant i Uppsala när jag pluggade. Slet hela somrarna för att jobba ihop pengar till terminen. Gick långa promenader till Lidl för att köpa billig tonfisk m.m. Allt för att på nått vis testa mig själv och utmana det jag tidigare trott var svårt / för svårt.

Varje gång jag klarar av eller tar mig igenom en sådan period eller prövning så känner jag mig stolt och stark inombords. Det är samma med träningen – slit ett år till Gustaf, varje pass, varje måltid, så lovar jag mig själv att jag ska och blir bättre, ett steg närmre mina mål.

Nu är klockan så där mycket igen.
God natt säger jag med magen fylld av både One-whey och keso!
/Gustaf