När Alex från Body frågade mig om jag ville vara med som modell i ett ”Träna bröst korrekt-reportage” funderade jag ett tag innan jag tackade Ja. Jag är medveten om att min fysik inte riktigt är visuellt fulländad och ett tag kändes det inte alls som det skulle bli kul. Mitt fokus låg inte på själva jobbet utan hur resultatet skulle bli i slutändan och om folk skulle fråga sig va i helskotta de dragit fram den där modellen. Efter ett tag av smått negativa känslor gav jag mig själv en mental örfil och tackade Ja!

Fotograferingen gick bra men jag var fortfarande lite skeptisk till vissa bilder och några sa jag blankt ut nej till. De var inte bra – såg konstigt ut osv. Vi fick jobba om en del bilder och när jag igår fick se resultatet blev jag så oerhört glad och stolt. Seth har gjort ett bra jobb med ljussättningen och komponeringen av uppslagen blev riktigt bra. Daniel som skriver Rehab & Träningsbiten är duktig och nu efteråt är jag glad att jag ställde upp.

Innerst inne är jag stolt över min resa – stolt över mina resultat men man jämför sig ändå alltid med andra som kommit längre och då blir man osäker inombords och ens egna framgångar känns mindre än de verkligen är. Så till frågan jag ställer mig själv i rubriken? Vad gör jag i Body, Sveriges främsta träningstidning i särklass? Vad var det som gjorde att jag smackade på mig själv en örfil och tackade ja? Jo, jag är i Body för att visa att det går, jag har mitt företag för att visa att det går, jag vill visa och stå för att man kan ta sig precis så långt det bara går om man själv vill. De allra störa profilerna runtom i lilla fitness-Sverige läser garanterat inte min blogg och det är inte heller till dem jag vänder mig direkt. De inspireras säkert av Kai Greene och fysfenomen som Ako men mina läsare kämpar garanterat lika hårt som jag med träningen på ungefär samma nivå som mig själv eller strax över. Jag tror många drömmer om att pryda omslaget på Body eller att själv få medverka i ett reportage som personer man själv ser upp till får göra. Min vilja är det inge fel på men mellan varven tvivlar jag och de gör nog de flesta under perioder i livet men det viktigaste är att man vet vart man ska! Så är det någon som tvivlar på dig eller menar på att du knappast kan eller kommer lyckas – Ta då den energin och stoppa in den i ditt undermedvetna för den drivkraften är så enormt stark – Inte den negativa alltså, utan den positiva kraften i att Du vet, innerst inne, att du kommer nå dit du vill. Sen om det tar 2 månader eller 10 år är sak samma! Så våga – för i helsike, våga!
/Gustaf