I 16 år har jag haft henne vid min sida. Vissa perioder mer, andra tider mindre men min katt Mo har alltid funnit där i mitt liv. Hon höll avstånd när hon ville, hon var nära när hon ville, hon kelade när hon ville och hon jagade när hon ville. Alltid på hennes villkor och de respekterar jag. Hon var en speciell katt och levde sitt liv parallellt med oss i familjen. Igår valde hon att lämna oss och gå vidare. Kanske till morfar, kanske till katthimlen. Oavsett vart hon är just nu så har hon det bra, det är jag övertygad om. Tack för alla dessa år Mo, jag kommer sakna dig.
Mått helt OK idag i kroppen och följde därför med E och Tobias till gymmet för att stretcha och röra lite på kropp och leder. I efterhand var det sjukt skönt även om kroppen stretade emot rejält i början och på vägen dit. E och Tobias körde rejält bra och jag fotade lite under tiden. Har annars varit en dag fylld av flyttkartonger då jag hjälpt min kära vän Olof att flytta. Nu blir det Draktränaren 2 och slapp. Sista dagen på antibiotika imorgon, wee! High kick.
/Gustaf
