Allt går så jäkla fort idag. Internet går fort, telefonerna går löjligt fort, produktionen av kläder ska gå fort, plocka ur diskmaskinen ska gå fort. Det håller på att gå så fort att vi inte hinner med, fastän det går fort. Till slut gör vi intrång på oss själv och våra prioriteringar för att allt går så fort att vi ska hinna med allt annat än oss själva. Jag skruvar ständigt upp kraven på mig själv, mitt företag, omgivningen, utrustningen och känner hur saker som ska vara kul blir belastningar. Saker som normal är lätta blir segdraget. Detsamma kände jag inför och under julen. Arbetet tog det bästa av mig och jag fick helt enkelt dra i den berömda handbromsen, vilket i det här fallet var att släppa över mer ansvar till mina eminenta kollegor inför julen så att jag inte skulle gå in i den klassiska julfällan att sluta jobba på julaftonsmorgonen och då krascha totalt.

När jag funderar på det så är tiden jag investerar och sätter av till, och för, mig själv i relation till vad jag stoppar in i företaget absurd. Känns i dagsläget ungefär som 100 vs 0 eller 99 vs 1. Det går inte i längden då en slutkörd Gustaf tappar glädjen. Glädjen att skapa, glädjen att hjälpa, glädjen att vara. Redan förra veckan kallade jag till möte på jobbet (coolt det låter) och vi satt en bra stund och pratade igenom framtiden. En framtid som skall vara pumpad med glädje och utveckling och det kommer den att vara. Jag behöver bara koppla ifrån lite. Stänga av telefonen tidigare, ta stunder för mig själv, som nu, där jag bara är, funderar och reflekterar.

Bloggen har blivit ett ont måste just nu. Som igår satt jag i sovrummet med mig själv i nästan en timme och tänkte en hel del bra saker som jag kände kunde passa in som både ett och två blogginlägg men när jag ikväll sätter mig vid datorn är allt som bortblåst. Istället tar jag upp ämnet ur ett helikopterperspektiv men kanske skulle jag hellre diskutera detaljerna, som jag nu tappat. Jag erkänner att jag stormar fram, utan att märka det själv. Det vi åstadkommit med ICANIWILL under de senaste halvåret är jag riktigt imponerad över, både vad gäller företagets varumärke men även organisatoriskt och rent praktiskt. Nya kapitel håller på att skrivas och jag längtar verkligen med att få ta det vidare. Dock har den här perioden med frustration och en del personliga tankenötter verkligen fått mig att tänka till. Som den tänkande personen jag är innebär det lite mindre energi i vardagen men desto mer fokus. Kan säkert se hemskt butter ut där jag sitter nedsjunken i min stol på kontoret men inuti huvudet pågår en brottningsmatch med näbbar och Bieber-tofflor.

För mig är det nu dags att hitta tillbaka till glädjen. Mindre press, mindre stress, slå av på tempot i vardagens aktiviteter men hålla glöden och loket igång. Vara lite smartare och ge mig själv mer struktur. Inte minst när det kommer till träningen. Jag ska sätta ett mål, skapa en plan och börja vandra den vägen. Imorgon flyger vi till Litauen för att träffa potentiella producenter så kameran följer med och så även ni.
Tillsist vill jag bara säga att bloggen kommer få stå tillbaka lite nu. Kravet på mig själv att skriva varje dag är inte realistiskt i förhållande till output. Den här bloggen ÄR och kommer alltid VARA en del av mig, där jag delar med mig av med-, men också motgångar och när jag satsar allt jag har och äger på att bli en bra företagare kan jag samtidigt inte ha ambitionen att vara proffsbloggare, för det är jag inte. Inte heller satsar jag på en pallplacering inom Athletic Fitness eller liknande. Nej jag satsar på att skapa en koncern för ICANIWILL och samtidigt göra så mycket roliga saker, resa mer, ta mig an utmaningar med företaget men också utveckla min fysik och kapacitet, inom träningen.
Tills vi hörs nästa gång, tack för att just du tittade in!
/Gustaf