Igår efter mitt benpass stod jag och skulle laga Spaghetti Carbonara till Emily. Min syn började flacka lite och rätt var det är så dök min lilla flimmerpunkt upp. Migrän på gång (obs ej Hortons) och jag kastade mig på medicinen och fick lägga mig till sängs en 45 min innan synen var tillbaka. Illamåendet kommer som ett brev på posten efter en sådan attack och efter att jag petat i mig lite mat trodde jag det skulle bli bättre men så blev det ju inte denna gång. Tvärtom. Mina fingrar började domna bort och tillslut hade jag ingen känsel i armen eller vänstra delen av ansiktet inklusive tungan så då var det bara att åka in till akuten enligt sjukvårdsupplysningen. Efter supereffektivt och proffsigt mottagande på Karolinska och diverse tester konstaterades det att det var en vanliga biverkan av migrän som aldrig tidigare drabbat mig. Jag blev rätt rädd då jag trodde att det var något annat och i efterhand känns det lite dumt, som att man tagit upp tid och resurser i ”onödan” men man fattar ju beslut utifrån andras kunskap och det var ändå skönt att få höra att det är sånt som kan bli vid migrän. Så istället för att blogga igår låg jag med en må-illa-påse på KI.

Idag har jag varit lite trött i skallen och passet idag med Ivan blev ett lite lugnare pass då jag kände att kropp och skallen inte klarade av full sula. Det gäller att lyssna och vara lyhörd mot sin kropp i sådana här stunder, det har man igen i längden. Axelpasset slutfördes iaf enligt schemat och idag har jag varit lite extra nog med att få i mig energi.

Startade igång min gamla dator och hämtade lite filer jag behövde för jobbet och passade då på att smita in på mina gamla bilder och titta. 2006 vs 2013 – Helskotta vilken skillnad! Man missar så lätt sina framsteg och en sån här bild gör en fast besluten att fortsätta kämpa, fortsätta offra blod svett och tårar på gymmet för att ta sig framåt. Det känns just nu som jag är inne i en bra period i livet där mycket går min väg och jag är så tacksam för det. Försöker visa det för mina nära kära, familj och vänner men man kan inte säga det nog många gånger hur mycket De/Ni betyder och stöttar mig. Jag har dalar och tunga perioder men med Er vid min sida går allt!

Nu ska jag tillaga lite middag. Från och med på söndag kommer jag vara lite till och från på ”semester” aka resande fot. Blir lite bilåkande och lite flygplan. Mer om det framöver.
Vi hörs snart igen
/Gustaf