Har tänkt en del sedan jag lyssnar på Kristian Gidlunds bidrag till Sommarpratarna igår.

Om du visste att du hade en begränsad tid kvar att leva, vad skulle du då göra?
Skulle du säga till din familj och dina nära och kära att du älskade dem varje dag? Troligtvis
Skulle du göra saker och aktiviteter du verkligen ville göra för att du mådde bra utav det? Troligtvis
Skulle du umgås med människor som tar energi istället för att ge energi? Knappast
Skulle du vara kvar på arbetet du inte trivdes med eller ville arbeta med? Knappast

Denna situation står vi alla inför för!
Vi lever alla på lånad och begränsad tid, det enda som skiljer oss åt är att vissa veta att det sköra livet kommer ta slut fortare än för medelmänniskan. Vissa har redan fått sin dödsdom medan andra lever varje dag som om livet aldrig skulle ta slut. Muntert inlägg så här på tisdagsmorgonen tänker ni? Kanske det – men det är en sanning som är lika sann som döden. Reflektera och ta mig tid att tänka fritt och lite bredare är något jag inte hunnit med på senaste tiden och faktum är att jag mår bra av det, så därför tänker jag göra det mer.

Mitt liv hoppas jag blir långt och fyllt med glädje, kärlek och värme. Precis som Henrik Lundqvist tänkte när han fick vattenplaning i sin Lamborghini på motorvägen i NY och snurrade i slowmotion, livet kan ta slut på en sekund, en enda sekund. Det är lite som att livet är en balansgång på en slak lina. Vi vet aldrig när det händer så varför inte våga ta tag i det vi verkligen vill ta tag i och börja leva det liv vi vill leva på vår begränsade tid. Jag tror jag fastnade så starkt för Kristians avsnitt för att det på många plan kopplar ihop hans situation med min egen morfars situation innan livet tog slut för honom. Visst, morfar var dryga 60 år äldre än Kristian men många av Kristians tankar vet jag att morfar tänkte under sin sista period i livet och jag hoppas att Kristians tankar och filosofi om vad som händer på andra sidan stämmer för då är det verkligen som jag känner ibland, att morfar är närvarande då och då i mitt liv och svävar omkring och har små hyss för sig för att visa att de finns något mer där efter det definitiva och konkreta slutet.

Nu har jag ätit en konkret frukost och ska ta mitt konkreta jobb till nästa nivå för att ta konkret steg närmare mina konkreta mål i livet på min inte så lika konkreta eller vetande tid på denna jord.
Tack för den här morgonen.

/Gustaf