Jag citerar Falu BS Bandy på Facebook
”I dag har föreningens ordförande Magnus Björklund via e-post meddelat föreningens spelare, funktionärer, ledare och sponsorer att styrelsen ansöker om konkurs. Tidigare har de anställda fått beskedet.

Föreningen har inte förmått att dra till sig tillräckligt med publik och sponsorer för att täcka verksamhet och avbetalningar på tidigare skulder.

En ny bandyförening, med basen i ungdomsorganisationen står i begrepp att bildas. Även tidigare elitspelare är beredda att ge sitt aktiva stöd såväl i som för en ny förening. En förening utan den ekonomiska ryggsäck som har plågat Falu BS Bandy i ett drygt decennium.

Styrelsen vill i detta smärtsamma beslut rikta ett varmt och innerligt tack till alla som stöttat föreningen under årens lopp: Sponsorer och leverantörer; spelare, ledare och funktionärer; publiken som i vått och torrt stöttat laget. /BJ”

Jag blir nästan stum. Mitt och Morfars Falu BS, i konkurs..
Många av Er som läser detta kanske inte vet att jag spelat bandy sedan mellanstadiet då jag blev med-dragen på en bandyturnering upp till Edsbyn. Skol-SM tror jag det var. Vi hade då Jonas Brändholm, en av Sveriges absoluta topp-talanger. Han åkte igenom och gjorde i princip all.. gjorde Jonas 8 mål, gjorde vi som lag 8 mål. Tyvärr räckte det inte hela vägen då Edsbyn hade typ 5 st ”Jonas”. Den cupen fick mig att fastna för bandy, och inte nog med det, jag fastnade för att stå i mål i bandy. Har alltid varit lockad av att stå i mål och mota puckar/bollar mer än att göra mål, enda undantaget var fotbollen. Där skruvade jag in hörnor under hela 7-manna tiden men sen blev jag för lång och klen och la ner fotbollen när vi klev över på 11-manna. Jag började spela för Falu BS som då på 90-talet dominerade med Sergei Obukhov och Valeri Gratchev i laget. Det var en fröjd att ta Bandybussen upp till lugnet en fredagskväll och stå i ”klacken” med de stora pojkarna. Min flick-röst räckte inte långt på den tiden men det struntade man väl i och skrek ändå, man hejade ju på sitt lag! Jag blev bättre och bättre, kom med i Dalalaget och vann Distriktsmästerskapen med Dalarna. Stolt som en tupp visade jag upp min tallriksstora pokal för morfar. Han klippte ur alla tidningsartiklar och bilder. Några av dem sitter kvar uppe i stugan, andra finns i album.

Vid övergången från junior till Senior blev det ett gigantiskt glapp. Vi hade dryga 5 spelare och det räcker inte att bygga ett lag kring. Tyvärr, måste jag säga, var a-laget för bra just då och en flytt upp till den truppen var obefintlig. Falun var riktigt bra just då. Istället gick vi över till Karlsbyhedens IK. A-laget låg i 2an då om jag inte missminner mig. Här hade jag troligtvis den bästa tiden i min bandykarriär. En liten by, bara 2 mil utanför Falun. Gemenskap, glädje och hårt arbete var metoden. Jag fick vänner för livet, mötte stora ledar-förebilder och upplevde så mycket skratt och glädje att jag än idag kan ta på den. Vi tog oss upp i div 1, fick förstärkning från spelare som kom från Falu BS och valt att ta steget ner för att kunna spendera mer tid med familj och mindre tid (då vi tränade mindre) på isen. Två år i rad hade vi 3 st lag i Norrland så Kalix, Haparandra, Karlsborg och Nyborg blev ställen vi fick bekanta oss med fler än en gång.
Nu hade truppen i Falun börjat tunna ur och framgångarna var inte lika tydliga som på slutet av 90-talet. Publiken blev bortskämd, slutade komma på alla matcher och det var här jag tror att raset började. Det diskuterades redan då om dålig ekonomi och så här höll det på. Publiken i Falun har alltid, oavsett sport, enligt mig, varit bortskämd (självklart finns undantagen med de mest trogna supportrarna – all cred till Er!). Det har varit bra fotboll, hockey, innebandy, bandy osv. De har alltid kunnat välja vad de varit sugna att gå på. Fotbollslagen som slog samman till Falu FK och höll bra klass gick samma dystra öde som Falu BS Bandy. Publiken svek, intäkter, löner och skulder gick inte ihop. Jag blir så ledsen över sånt här. Man får väl stå för något och stötta istället för att vända kappan efter vinden. IBF Falun, ett av topplagen i Elitserien i innebandy, såg jag tog 175 kr för en slutspelsmatch. Hur många 18-åringar (som älskar innebandy) kan pröjsa det tex?

”Anrika Falu BS i  konkurs. Falu BS hade sin storhetsperiod under 1970-talet, som renderade i två SM-guld: 1971 och 1974. Under senare delen av 1990-talet kom en ny framgångsvåg, där de största framgångarna var seger i World Cup 1998 samt SM-final 1999 mot Västerås SK.”

Morfar var nog en av Faluns största och mest trogna supportrar. Han började gå på bandy när han flyttade till Falun, bara dryga 18 år gammal och har sedan dess missat en handfull hemmamatcher. Jag minns hur han och hans vän Sven, så länge han levde, gick i snöyran från Knoppen till Lugnet. De stod alltid på samma plats i första halvlek och på andra sidan, samma plats så klart, i andra halvlek. Morfar var rutinerad. Han hade alltid med sig pengar till korv som jag i halvtid fick och ånjöt i kylan. Vi tippade slutresultatet i halvlek och ringde ofta varandra när vi väl kom hem efter matchen.

Nu har inte jag följt turerna med Falu BS extremt noga den sista tiden men som jag förstått det har Falun begärt att Falu Kommun skall skriva av en skuld på 600 000 kr och kommunen har sagt nej då det inte finns pengar. Som ni alla vet kommer Skid VM att hållas i Falun 2015 och det råder stora meningsskiljaktigheter i huruvida detta är bra för staden eller inte. Skidbackarna som idag är en symbol för Falun, (vi har två som ej används) skall rivas (?) och fler, samt nya hoppbackar skall byggas. I Falun tror jag det finns 1-3 aktiva backhoppare. Självklart är det inte bara Kommunen som står för fiolerna, fler än 300 företag sponsrar detta event men man förstår ju ändå att andra aktiviteter och prioriteringar får glida åt sidan. Hockeyhallen i Falun är annat exempel. Vi tränade försäsong i hockeyhallen och den är riiiktigt risig, möglig, gammal och inte alls bra. Istället för att bygga en ny hall åt Falu IF så väljer Falu Kommun att renovera. Vad ska man säga. Det är svårt att summera det hela i några rader. Jag har säkert inte alla papper på bordet och jag ska inte enbart skylla på att Falu Kommun gör felprioriteringar. Det finns många aspekter att beakta i det här. Självklart måste en förening, precis som ett företag, kunna sköta ekonomi och spelarbudget och det är en svår balansgång att betala dyrt för spelare som skall dra publik och leverera resultat på planen kontra de facto att publiken inte kommer på matcherna. Jag kan bara konstatera att det är en oerhört tråkig situation vi har kommit till i Falun och jag hoppas att det går att lära sig något av detta. Självklart är Skid-VM ett utmärkt tillfälle att marknadsföra Falun men vad händer när festen är över och hur mycket ska festen få kosta?
/Gustaf