Noll (i princip) kolhydrater var planen idag – allt för att få en kickstart på måndagen. Idag vägde jag 97 kg morgonvikt, slät som en noshörning och vätskig utav sa*an. Sjukdomen har givit mig en fin present i form av inbyggda vätskereserver. Fair enough det kommer släppa men för att komma igång med nedgången tog jag beslutet igår att köra vääldigt lågt på kolisarna.

Förmiddagen var bra, Emily och jag knatade i ca 1,5 timme, handlade på ICA Maxi, lagade 1,6 kg kyckling, 800 g lax, 1 kg potatis osv, ni förstår, en herrans massa mat. Allt är nu kittat och klart för måndag och tisdag, himla skönt. Efter lunchen, som bestod av nötfärs och stekt vitkål,  började koman smyga sig på. De som varit/är på diet vet hur det känns och träningsvärken i benen blev tyngre och tyngre efter gårdagens tunga pass. Presterade för övrigt (parentes) riktigt OK – Uppe och körde 8:or på 350 kg i benpressen – 5 set – rakmark på 130 kg 5 set, benspark på max (125kg) och lårcurl tyngre och tyngre för var set. Skönt att bara rulla hemåt och äta lite god pastagratäng som E slängde ihop. Åter till dagen.

Tog tag i fakturering, bokföring och diverse söndagsfix. Skallen blev seeegare och seeegare och kroppen började streja rätt rejält. Undrar om jag hade överlevt den här dieten utan Pepsi Max? Fy fanken vilken lifesafer.
Vi kom iaf iväg till Kista Galleria och tog en kaffe för att försöka komma igång. Både E och jag var riktigt trötta. På fiket sitter folk och äter bulle, princesstårta, dammsugare och allt gott som finns. Våra nackar bli längre och längre, de kommer lite dregel i min mungipa och vi konstaterar båda två att vi inte förstår hur man kan sitta och socialfika? Killen mitt emot smaskar på sin tårtbit i över 20 min. När jag och Emily fikar nu så rör vi lite i vår kaffe sen säger det POFF och den är slut. Samma sak när vi äter – man återgår lite till homosapiens-stadiet. Maten skall förtäras fort så att inget rovdjur kommer och äter upp mig och min mat. Vi vill bara skrika till killen mitt emot ”ÄT MEDAN DU KAN!!!!” Vi ler och sveper vår kaffe – 10 min senare sover jag IGEN på E:s axel. WTF?! Motsatt effekt mot vad vi ville ha. Damn

In med Craze och sen går vi.. i pensionärstakt och med trötta steg mot Kista. Försöker fokusera på min uppgift och vet att det är ett kul pass i form av bröst på gång. Tanken är där, jag vill prestera och jag vill svettas, köra hårt och känna mig stark men kroppen tvärvägrar. Då är det bara som Ako skrev förut – att övertala sin trötta kropp att köra ändå. Kontakten med musklerna är så gott som obefintliga men jag kör igenom passet ändå.
Bänkpress 5×5 på 110kg (lol klen)
Snebänk 90 kg 5 set
Cabeln – här börjar kroppen komma igång! – Kör extra set och går nästan max upp till 55 kg på varje sida. På med tjocktröjan för att få värme i kroppen och musklerna. Lite kick iaf.
Axelpress i smithen 5 set
Mage 4 set

Tvingar mig bort mot roddmaskinen och drar igång – värmer och drar sedan 4 st intervaller. Får knappt luft då min mun senaste veckorna torkar och blir Saharaöknen. Kondisen och orken – ja, ingen ide att kommentera.
Först efter rodden (med tjocktröja och IcanIwill-keps från USA) får jag lite påslag av endorfiner och dopamin. Den kom för sent men den kom iaf.
Nu har vi solat, precis innan Solsidan och här sitter jag nu. Vill bara sova och vakna upp i form den 1 december, i sjuk form och ork i kroppen. Fatta vad skönt det ska bli att bli ”normal” igen – som de frågar Emily på hennes jobb. ”När ska du bli normal igen?” Som ett hån mot hennes livsstil – visst just nu är vi noga med kosten och äter inte fika så fort det bjuds men jag är så trött (!) på att man alltid ska få försvara sig för att man inte dricker alkohol eller äter godis-fika varje dag på jobbet. Vad är det med folk? Är dem så avundsjuka att de måste förnedra/klanka ner på andra istället för att bara tycka det är häftigt att vissa personer drivs av starkare saker än sugar-rush? Dagens lill-rage där men jag är ärligt riktigt trött på att väga all mat, att planera, att inte kunna ha ork att vara social, att inte känna mig stark och fyllig osv. Imorgon äter jag mer kolhydrater och försöker köra på igen på gymmet – måste hitta nivå med kolisarna den här veckan.

Idag fick Kepsen sannerligen bära mig genom passet – I CAN I WILL – motiverade mig genom passet med lite stöttning från Emily – min kämpe och partner i crime.

Roddmaskinen – jag avskyr dig men samtidigt motiverar du mig.
aeeehh… nu får det vara nog för ikväll med bloggen.
Riktigt kul med så mycket uppskattning på föregående blogginlägg (svarar på kommentarer asap!) – Försöker att lägga ner lite tid på inläggen men företaget och träningen/dieten har tagit mycket tid senaste tiden. Jobbat hårt med design och kepsarna – hoppas få 4 st prototyper imorgon som jag tänkte auktionera ut när jag lekt klart med dem. WOOOHOO – Ni kommer älska dessa.

Trevilg kväll allihopa!
/Gustaf