Tag Archive: kämpa

LET THE MIND GAMES BEGIN

8 april - 14:42

Lite drygt 2 kilo (+) ner på första veckan. Träningen har gått bra men spegeln och skallen börjar redan köra mind games med mig. Formen är inte bättre, jag känner att jag har lite mindre fett på magen när jag nyper men generellt sätt händer det inte så mycket (rent fett och formmässigt) på en vecka. Spegeln får mig att se smal ut eller iaf föreställer sig mitt huvud det. Jag vet hur tunn jag var sist jag tävlade och jag vill verkligen inte bli så tunn igen. Det är med den anledningen och med tanke på att jag inte tycker jag lagt på mig så mycket massa på benen som jag hade hoppats, som gör att jag idag tvekar till tävling. Kanske blir det bättre framöver när formen börjar bli mer synbart förbättrad men aldrig tidigare har jag känt de här hjärnspökena så tydligt. De flesta som någon gång har provat på en diet har upplevt denna känslan på ett eller annat sätt. Vet att jag är långt ifrån tunn och att jag kan plana ut när som med vikten men ändå. Ska iväg och motionera mina ben och försöka bosta upp dagen lite! Spökena kan vara där men jag tänker inte låta dem slå ner mig så här tidigt, jag ser ju fram emot lite magrutor och mer ådror! Upp med humöret, i med lurarna och in under stången! Decembercupen 2013 ej sv-9

KROPPEN FÖRSÖKER LURA DIG!

18 december - 13:45

Det är sant! Märkte det igår och har inte reflekterat över det fören idag! Värmer upp i marken och känner hur baksidan stretar emot, fotlederna är stela och allt känns tungt. 60, 100, 130 – damn boy, this shit is heavy! Sätter mig på knä och börjar mjuka, pina, vrida och klämma. Kliver upp till 150 kg och det går Ok. Man känner att det går tungt men det går ändå. Man velar om det är gränsen för idag. Funderar, utvärderar och jämför mina tidigare resultat. Ä kom igen nu fö f**n. Någon måtta får det vara. Upp på 160 kg och drar lite lättare lyft. Mer vikt – större muskler – 170 kg. Fortfarande tungt men ju fler set jag drar ju bättre känns de, ju mer rätt träffar jag. Kroppen försöker alltså hela tiden lura mig att köra låga vikter medan jag vet att jag kan köra tyngre vikter – det tar bara lite tid innan den anpassat sig. Just det här fenomenet tror jag stoppar många från att gå vidare på passen men så länge tekniken är där och det känns OK så fortsätter vi uppåt, right? Samma vända var det för mig med bänken i förrgår. Kändes oxå tungt på 125 men slutade ändå med 140. Låt inte kroppen lura dig, trumma på, dra, pressa och kämpa. Bra ryggpass . 5 cm från att fixa chins med 60 kg extra. Frustrationen och ljuden jag gjorde ifrån mig var .. roliga när jag hängde där i döläget och inte kom längre. Bjuder på den!

Verkar som jag måste ta saken i egna händer vad gäller långtröjan. Den är just nu på Arlanda med FedEx kör bara en vända per dag så om jag får tag på en bil och kommer ut till Arlanda så kan jag kicka in den i webshopen ikväll. Håll tummarna gott folk! Sista bilden visar Fitnessgurus Recovery. Lite kolisar och protein blandat, en gainer helt enkelt. Perfekt nu när jag vill få i mig lite mer!
Delta gym Delta gym Delta gym Delta gym Delta gym Delta gym Fitnessguru Recovery

PSYKE – ANTINGEN STOPPAR DET DIG ELLER SÅ TAR DET DIG VIDARE

31 juli - 22:16

Att pendla i vikt som jag inklusive många andra gör när man tävlar är ibland påfrestande för psyket. Att vara i form är kul och vägen dit är kämpig och när man sedan nått sina mål är man trött på att vara ”tunn, klen och trött” – typiska tankar under diet om ni frågar mig. Man tillåter sig att äta, ”byggperiod” – överskott, viktuppgång och tyngre vikter, mer ork och glädje på gymmet, oftast. Man klagar över att formen inte är vad den var tidigare, man är en ”säl” och efter ett tag är det ganska tungt att trycka mat, man vill vara i form igen (oftast kommer de tankarna när man kikar på någon annan som är i form). Kanske gör man en liten minidiet för att komma i lite bättre form.
Känner ni igen Er?

Har du ingen plan eller inget mål uppsatt är det lätt att fall in i den här pendeln eller bergochdalbanan och många gånger har jag själv sagt de här kommentarerna eller tänkt tankarna men i grund och botten har jag för varje år haft ett långsiktigt mål och några kortsiktiga. Jag har blivit lite tyngre än föregående år och jag har haft långsiktiga mål. För mig har det blivit enklare att fokusera på sin uppgift och bita sig fast när tankarna snurrar för de gör de och kommer alltid att göra. Många kallar det Psyke jag kallar det vilja. Vilja att bli bättre för jag vet att varje år när jag blir tyngre ger mig mer muskler, det tar mig närmare mitt långsiktiga mål att nå den fysiken jag eftertraktar, att bli jämna och stabil. Någonstans framöver, ett par år fram i tiden, kommer jag skippar upp och ner vändorna och hålla en OK form året runt, börja jobba med min kropp för att skapa ett verktyg som klarar handstående, muscle-ups, har flås, kan springa och vad all round men nu vet jag att det är styrketräningen som kommer ta mig dit och även om jag i ”off” inte är ”sälfet” utan bara slätare än när jag dietar så är det så för att jag vet att det längre fram kommer vara det som tog mig dit. Det är mentaliteten att tillåta sig själv att inte vara i superbra form hela tiden eller tillåta sig att skippa dipsträningen till förmån för något annat. Att göra det tråkiga jobbet, dag ut, dag in, vecka ut, vecka in och år ut och år in. Det är min hemliga ingrediens – den har du också, om du letar tillräckligt djupt inom dig så finns det där, din vilja att nå någonstans, någonting. Det kanske inte ens har med träningen att göra, det kanske är din karriär eller din passion och då ska man jaga den. Man ska offra för att ta sig dit, man ska kämpa för att känna glädjen när man lyckas. När jag står på scenen nästa gång är jag bättre än sist. När jag öppnar min första webshop om mindre än 1½ dygn så ska den vara funktionell och gå att använda. Designen kommer inte vara 100, jag kommer inte hinna ta nya bilder och fixa alla grejer jag vill fixa men den får se ut så ett tag för att jag ska kunna driva den, testa den och se så allt funkar.

Webshopen tar just nu det mesta av min vakna och nästintill sovande tid. Jag tränar och äter lite men annars är det fullt fokus på den och jag märker hur mycket det är man inte kan om den här världen. Jag har målat upp en bild av hur det ska se ut och när man sedan hör allt som krävs bakom får man revidera eller modifiera. Målet är att ha butiken öppen den 2 aug med befintliga produkter och den nya shakern. Sen kommer vi fota de nya och gamla produkterna (det kommer bli t-shirts första vändan) så de ser likadana ut. Sen kommer mer nyheter och sedan arbeta vidare med launch 2 vad gäller design och funktionalitet. MM stänger ner min sida ikväll så det blir ett drygt dygn när produkterna är offline men ni överlever nog. Nedan ser ni en liiten teaser på nästa t-shirt. Calle har gjort ett grymt jobb med designen och jag vet att ni kommer gilla det.

20130731-221702.jpg

Beskedet om Cathrines bortgång igår slut ut mig för kvällen vad gäller blogg och därför blev det inget vettigt skrivet igår. Livet är så jäkla orättvist ibland och hur mycket man än förbannar sig över det finns det inget att göra åt saken mer än att se till det man har kvar och tillgängligt och göra det bästa utav det.
Tack för allt stöd ni givit mig och icaniwill i kampen mot cancern. Hoppas kunna fortsätta med liknande bra initiativ framöver om allt går som jag vill.
God kväll alla kämpar. Snart öppnar vi vad som kommer bli början på en ny era för ICANIWILL.
/Gustaf

DIN KROPP VILL SLUTA – VILL DU?

9 juli - 6:54

20130709-065644.jpg

Precis klar i trapporna. Varje pass är precis likadant. Kampen mellan skallen och kroppen började idag redan när jag skulle jogga ner inför första vändan, jag börjar alltid i botten. Knäna värker av någon konstig anledning och benen är riktigt ömma sedan benpasset i förrgår. Jag vet att jag tänkte på den enkla vägen, att bara ta mig ner för att sedan kliva ett par steg sidledes och ta rulltrappan som är igång upp, ut i solen och gå en liten rehab promenad och bara chilla. Jag ser hela scenariot framför mig men jag slår bort den så fort det går. Vänder om, skakar loss benen och börjar trampa uppför, de 100 stegen, ett efter ett tills jag nått toppen. Benen krampar nästan och det börjar strömma in lite folk som ska med tåget till Kungsträdgården. Min inre röst säger åt mig att börja vandra ner igen. Jag lägger allt mitt fokus på trappstegen, dämpar mina 100 kg med vaderna och jag ser inget annat an min trappa som ligger mitt emellan de två ”gående” rulltrapporna. Mitt mentala fokus är starkt och jag vet varför jag gör det här, jag vet varför jag tränar det jag gör. Om och om igen spänner jag fast mig och börjar om, upp 100 steg, ner 100 steg. Halvvägs igenom intervallerna möter jag spärrvaktens blick och jag ser att han tycker jag är duktig men lite dum måste jag nog oxå vara. Jag förstår honom och frågar skämtsamt (även denna gång) om han vill vara med? Han ler och vinkar avslående med handen.

När sista vändan är avklarade slutar jag tänkta, kampen är över och det är först när jag kommer ut genom spärrarna och är halvvägs ute som jag reflekterar över att min autopilot har tagit över och bara leder mig till vila, mot frihet, mot solen och den lätta promenader som ska få bort lite syra i benen. Jag behövde inte anstränga mig mentalt eller stålsätta mig för att sluta. Det skötte min kropp så bra själv. Vår kropp är alltså programmerad för att sluta, den säger till oss att det är tungt och skickar signaler att vi ska sluta! Det är därför upp till oss, mig, dig, att pressa kroppen vidare, mot våra mål, mot vår egen vilja. Det är därför vi kan vara så slut efter ett riktigt tungt pass, inte bara kroppsligt utan även mentalt. Vi får en känsla av tillfredsställelse för att vi lyckades ta oss vidare och det är just den här kampen som avgör om du kommer lyckas eller inte. Ger du upp och lyssnar på kroppen eller kämpar du vidare? Jag har all respekt för tex Biggest Loser-deltagaren när man ser att de bryter ihop mentalt under programmen för när man tränar stenhårt (+ att de ligger på stora underskott med kosten) så är det sådana mentala urladdningar i det hela och då kommer man ofta i kontakt med känslor man tidigare inte lyssnat på eller känt. Så frågan är, vad gör du?

Slutar du eller kör du på?
Som jag skrev igår vill Emil och jag gärna höra Era historier, Er resa, Er kamp eller Er lyckade omställning. Jag vet att alla ni som läser det här har gjort eller genomgår någon resa och vi vill diskutera olika syner och aspekter på just det här. Hur gjorde du för att ta dig an utmaningen, vad krävdes det av dig som person, mm! Maila mig gärna dina tankar så blir ni kanske en del av nästa Podcast.
Dags att få i mig lite aminosyror och ställa om fokus mot en arbetsdag.
/Gustaf

HINNER INTE IKAPP TIDEN

1 november - 22:33

Jag jagar den men hinner inte ikapp! Ni får ursäkta att jag inte hunnit svara på Era långa och utförliga kommentarer på inlägget ”vad gör jag som inspirerar dig” – Tro inte att jag inte läst dem, bara inte hunnit svara. Får se om jag kommer ikapp – har och göra varenda vaken sekund och nu hänger ögonlocken efter ett fantastiskt bra chins, ben och roddpass.
Efter massagen idag var det no-no på chins så jag körde teknikträning (muhaha). 2 set – magnesium – fart upp – håll – fart ner. 2 x 20 kändes bra. Sen snacka jag lite skit med Mr Sundqvist och trissa han att testa lite tyngre pullups.

Efter chinsen blev det ben – stålsatte mig i benpressen – 6 set in började äntligen peppen komma – så jag körde 4 set till – 10 set totalt – var nog uppe kring 300 kg på sista 5orna. Så skönt att känna att man fortfarande kan komma i ”mode” när det gäller benträningen som är så tung. Det krävs ett par set och rejält med mental styrka.


Vidare på bensparken, 2 x soldier-musik från spotifylistan (Ollas TRÄNINGSMUSIK) gav mig kraften att köra 8 set upp till max – 125 kg – 8or hela vägen upp. SKÖNT! De där är fanken min paradgren – bensparken – undrar om SKKF annordnar Bensparks-SM på Fitnessfestivalen? Några set baksida och liite till vader (träningsvärk från h-vetet sen sist) sen var det då dags för rodden. Mjukade och drog några 100:a meter innan det var dags. 6 st 30/30 intervaller – JÄKLAR det var kul idag – benen var trötta och syran kom efter ganska kort tid men jag krigade mig igenom alla intervaller trots att jag bara ville ge upp efter löjliga 4 st – men det var bara att sluta tänka och dra på – varenda drag, varenda intervall spelar roll nu. Älskar känslan! Ser ni att bilden på bensparken ser fantastiskt mesig ut för det blir ”lättare” ju högre (läs lägre) upp (läs ner) man kommer körde på 25 sista med andra ord haha fail)

Nu ska Herrn zzova – så trött – imorgon bryter vi 20-barriären för min del. 2+9 = 29 eller hur? 29 DAGAR! BOYA!
PS – Tack Homan som tog sig tid att kolla på min posering idag på Odenplan – på slutet fick jag stå i kallingarna mellan yogamattorna och de 40-åriga kvinnorna men poseringen blev gjord och de små detaljer gör stor skillnad! Tack igen H!
/Gustaf

STÅLHÄSTEN OCH JAG – BF4?

18 oktober - 8:42

Efter att jag bröt ihop igår har jag nu återhämtat mig lite. Tror mycket berodde på sömnen, eller snarare den uteblivna sömnen, för två nätter sedan i kombination med stor påfrestning från bil och tågfärden. Nu är jag mer pigg i kroppen (jämfört med zombie-Gustaf igår morse) och från och med nu ska jag och Emilys stålhäst börja hänga på morgonkvisten. Trampade ca 30 min i morse med 5 min uppvärmning följt av
10 st 1 min intervaller – visualiserade rodden 1 min max – 1 min vila. tog 20 min precis. Trampade på resten av tiden och vred upp/ökade motståndet för varje 30 sek och avslutade med ett race mot döden. Dyngsvettig (som bilden visar) och nöjd, nästan, glad att det gick så bra. Skär ner lite på kosten bara för att fortsätta resan neråt i jakt på bra form. Ska i eftermiddag träna posering och kolla formen med Johan Gustafsson (vunnit SM i AF) och fler. Bra att få en second opinion och inte bara stå framför min badrumsspegel och försöka trycka en mag/ben-pose. Har ju sedan ca 2-3 månader tillbaka tagit en ”likadan” bild varje morgon framför spegeln. Tänkt sätta ihop det till en stillbildsfilm men känns som enda skillnaden är kalsongerna så vi får se vad jag gör med detta projekt.

Kost- och träningsscheman att skriva. Kaffe om en stund och idag är det MIN dag.
Återigen en shoutout till mitt hjärta – Du är den största stöttepelaren genom denna resa!

/Gustaf

KÄMPA GUSTAF!

28 september - 12:30

Sätter mig och tar fram min torsk – Då kommer Micke med mat från Donken som i vanliga fall inte är så frestande.. nu doftar stripsen och hamburgaren som himlen! Tur det inte var Max! Har i alla fall min Celsius och sippa på!

20120928-123118.jpg

/Gustaf

PUDELNS KÄRNA

1 juli - 20:19

Som jag skrev i det tidigare inlägget om varför jag går till gymmet (läs det här) så hade jag lite svårt att summera ihop hela texten. Efter några dagars bearbetning från min sida så har jag nu kommit fram till vad det var jag verkligen ville få sagt.

Allt handlar om hur man ser på sina ”problemområden” eller svagheter. Välj att se det som en utmaning och inte som ett hinder. Hade jag sett alla mina svagheter som ett hinder eller något jobbigt/omöjligt istället för en utmaning hade jag nog aldrig ens börjat träna. Ingenting är omöjligt så länge man bara vill det tillräckligt mycket! Hur kul vore det om man var bäst på allt hela tiden? Utan utmaningar?
Nu fortsätter vi kämpa tillsammans mot våra mål och passa på att njuta av resan! Let’s do this – one step at a time!

20120701-110717.jpg
2005 – 2012