..och tittade på MIG när JAG tävlade. Han filmade min tid på scenen och åkte hem med sina två kompisar, de 6 timmar det tar att köra och klippte sedan ihop en film. Som tur var kunde vi sammanstråla på en mack efter vägen hem och byta några ord. Fick länken av Jonathan nyss och började kolla på filmen. Musiken han använder (som pga upphovsrättsl.orsaker gör att man inte kan kika på mobilen) är vald med omsorg och jag blir på ett ögonblick tårögd av glädje. Dels för att jag är stolt, att se sig själv på scen i bra form med en fysik jag kämpat länge för och är stolt över blir så verklig när den visas upp ur någon annans perspektiv men den främsta orsaken att det rinner glädjetårarna ner för kinden är för Jonathans uppoffring. Att lägga hela fredagen på att åka ner till Lund, betalar för boende och bensin för att sedan betala in sig och spendera hela lördagen väntandes, då det var extremt mycket väntan och sen dokumenterar han den korta stund jag totalt var på scenen, sen åker han han hem i yrvädret och är inte hemma förens sen lördag kväll. Allt detta för en person han knappt känner, vi har bara träffats ett par gånger. Jonathan, jag är innerligt tacksam för din film, den har hjärta och den fick mig precis att fälla glädjetårar. Tack!

/Gustaf