Tag Archive: Jon Olsson

OM DU ÄR SNYGG NÄR DU TRÄNAR TAR DU I FÖR LITE

9 oktober - 21:57

Idag gav vi uttrycket fightingface ett nytt.. ansikte. Oskar var nog allra värst/bäst på att ta i och visuellt låta hans ansikte visa precis hur mycket han tog i. Grymt impad av hans driv, vilja och kämparglöd. Jag å andra sidan har lärt mig dölja det lite med min rutin men det betyder inte att jag inte tog i. Förbaskat kul pass med Jon och Oskar!

Det var brutalt mycket folk på gymmet när vi kom så jag bestämde mig för att slå läger vi latsdragsmaskinen och fokusera på att mosa latsen så mycket det gick.
Upplägget på latsdragen
2 set uppvärmning
4 set 8-10 reps med ”håll/nyp” i max kontraherat läge. Allt för att få kontakt med latsen – tvinga dig blodet och jobba med syran.
2 set 8-10 reps med tyngre vikt – allt för att få ut det där lilla extra
1 set tävling på kroppsvikten – max antal reps.

Delta Gustaf Jon rygg-5

Delta Gustaf Jon rygg-13 Delta Gustaf Jon rygg-16Sittande rodd – samma sak där – vi campade för att få ut så mycket som möjligt av passet.
2 set stege upp mot arbetsvikt
4 set arbetsset 8-12 reps – håll i maxläget
1 set med maxvikt sedan drop – 6-8 reps innan drop och 6-8 reps med ”håll” sista

Delta Gustaf Jon rygg-22 Delta Gustaf Jon rygg-24

Rygglyft 
3 uppvärmningsset – kroppvikt, 15 kg – 25 kg
4 set arbetsset – upp till 65 kg
2 dropset – från 65 kg till 25

Delta Gustaf Jon rygg-28 Delta Gustaf Jon rygg-27 Delta Gustaf Jon rygg-31 Delta Gustaf Jon rygg-34 Delta Gustaf Jon rygg-36 Delta Gustaf Jon rygg-40 Delta Gustaf Jon rygg-41 Delta Gustaf Jon rygg-44

Bicepscurl – Scottcurl/Preachercurl
2 uppvärmning (läs vaneset)
3 st set du ska precis orka 10 reps
2 set med 5 vanliga curl och 5 negativa (passning på vägen upp)
1 set med bara stången – vikten består av hur mycket motstånd jag ger. 5 reps – jobba både upp och ner!
En killer!

Delta Gustaf Jon rygg-48 Delta Gustaf Jon rygg-47

Stretch, lek, handstand, muscleups mm i lekrummet på Delta! BOOM! Tack boys för ett sjuukt kul pass.
Kom ihåg att det inte är hur många set, reps och övningar ni gör utan hur mycket ni tar i och hur bra ni utför dem när ni väl gör dem!
Två små notiser 1) Jag klarade min första muscle-up i ringar (från upp-läge) 2) syns det att jag älskar mitt jobb?

/Gustaf

DAGENS BESVIKELSE – TRÄNINGEN MED JON

8 oktober - 20:14

Whats the fuzz about? Du får ju träna med Jon? Varför så bitter Gustaf?
Men kan se det ur mitt perspektiv istället. Jag vill ju få Jon att gå så långt han kan i sin träning och karriär och när vi tidigare under året har tränat har vi nått väggen – Jon vacklar efter passet och ber mig dra åt skogen. Jag älskar den känslan och idag blev det lite platt fall. Den jäveln har ju hållt i träningen och jobbat både med det mentala och fysiska. Han klev relativt obemärkt upp för trappen efter att vi stretchat och lekt i specialrummet på Delta. Det var långt ifrån ett dåligt pass om jag ska släppa mitt ego. Vi blåste på benen rejält och när vi väl körde passet tog vi verkligen ut oss.. till gränsen. Både Jon och jag höll på att svimma i benpressen sista setet – skrattet efter när man tar tag i huvudet för att hålla koll på grejerna. Likväl – dropset, bensparks-special, benpress, hacklift, lårcurl osv. Vi var moosade efter varje övning. Jons stora framsteg är muskelkonditionen och konditionen överlag. Han återhämtar sig så brutalt mycket snabbare nu och kan köra på i ett helt annat tempo, om än att han försöker smyga in lite snack-pauser men fan va kul det är att se hans utveckling. Fotade en del under passet och här följer en liten kavalkad av pix. Vill ni läsa Jons inlägg om passet kan ni klicka här.

Delta Gustaf Jon Delta Gustaf Jon-2 Delta Gustaf Jon-4 Delta Gustaf Jon-5 Delta Gustaf Jon-6 Delta Gustaf Jon-7 Delta Gustaf Jon-9 Delta Gustaf Jon-11 Delta Gustaf Jon-13 Delta Gustaf Jon-15 Delta Gustaf Jon-16 Delta Gustaf Jon-18 Delta Gustaf Jon-19

Ska vi se på träningen lite mer osjälviskt och i det långa loppet är det ju precis det här vi vill – bygga en starkare Jon, mentalt och fysiskt. Stolt över hans utveckling!
Rent belastningsmässigt har han jobbat med kroppsvikten och lätta vikten så ur den synpunkten fick herr Olsson iaf ett rejält uppsving idag och precis som vilken atlet som helst behöver man justera och varierar sina repetitioner. Nu ska jag tillbaka till skrivbordet och planera vårt pass imorgon. Den här gången ska han inte komma undan så lätt. Måste passa på och ge Oscar cred för det jobb han gjort med Jon också. Känner mig oerhört lyckligt lottad och glad att jag får vara med och hjälpa Jon på mitt sätt – verkligen få personen som får den här chansen!
Nu blir det mera energi in i mina buggar! VÄX ben – VÄX!
/Gustaf

48 TIMMAR I MARBELLA

14 augusti - 19:17

Tänk att jag själv har möjliggjort denna resa. En resa till en persons privata hus, en person som jag sett upp till länge och tack vare min egen förmåga tillslut fått möjligheten att arbeta med.

Milen flyger bokstavligen talat förbi under mina fötter och planets vingar medan ljudet från motorerna får mig att slumra till mellan varven. I ett tillstånd mellan drömmarnas och verklighetens land tillåter jag mig själv att slappna av och tänka efter. Ytterst få timmar sömn föregående natt, allt för att få klart rivningen av köket, gör sig påminda och jag bestämmer mig här för att blogga minimalt under mina två dygn i Marbella. Istället ska jag skriva dagbok.
För första gången i mitt liv står en av taxichaufförerna och håller i en skylt med mitt namn. ”Gustaf Ollas” – vi skakar hand och han tar mig till sin Mercedesjeep och trampar ner pedalen mot avfärd. Landskapet som tonar upp i kvällssolen är fantastiskt och bergen majestätiskt stora. Precis som på Jons kort. Från Malaga tar det drygt 30-40 min till Marbella och jag njuter hela vägen.

Min chaufför är trevlig och pratar på med sin knackiga engelska – jag förstår ungefär 10% men lika glad är jag för det. Äntligen här, äntligen framme och när man står i backen upp mot huset inser man hur jävla (förlåt brukar inte svära men nu måste jag) FETT huset är. Han har själv suttit i Photoshop och dragit alla linjer och nu sitter färgen på plats. Jag är svag för Jons camouprojekt och många ser säkert att det hellre skulle vara vitt men jag kan inte komma på något coolare än just det här. Han är ett desgingeni. Stora porten öppnas och Jon hälsar mig välkommen. Kycklingburgare, Fanta Lemon Zero och häng framför the Wire. Somnar ovaggat den natten trots värmen.

Morgonen efter känns halsen efter en natt med AC:n. Typiskt men det får vara, spelar ingen roll. In och tar en dusch i mitt egna badrum och innan Jon och Janni vaknat pinnar jag ner för marmortrappan och sätter mig på verandan. Solen går upp och det är helt tyst så när som på zikadorna som spelar. Efter en dos av mina medhavda aminosyror (som jag för övrigt blev stoppad i tullen för) knatar vi en morgonpromenad. Det är nått så brutalt kuperat och min frånvaro av kondition känns onödig. Flåset + värmen gör att vår lilla promenad på 40 min blir lite cardio. Kansek beror det och på att backarna typ har minst 90 graders lutning (host). Trots flås så är det lika vackert ändå. Golbanorna omringar det lilla området och man ser hela vägen ner till havet. Vilket ställe att gå på. Casa Loco (ägs av någon diamanthandlare) ser ut som något hämtat från en Bondfilm. Vinklar, skulpturer och stängsen, en sådan villa får man leta efter kan jag lova. Det visar sig att längre upp på berget bygger Potin, ja THE Potin, en riktig ”håll käften villa” med egen skjutbanan om ryktena stämmer.


Efter att vi hämtat Oscar, som för övrigt ska träna Jon i backen i år, på flytplatsen drar vi ner till hamnen och äter på Picasso. Sjukt god mat och inte alls så farligt dyrt som jag trott. I hamnen är det fullt med folk och fullt med lyxbilar. RR i ”tvådelar” lack i vartannat hört och i det andra en Ferrari eller Lambo. Märks att folk har pengar här nere. Ser man det inte på bilarna så ser man det på båtarna, eller husen, eller klockorna, eller.. ja ni förstår.
Innan vi går ut på golfbanan så tar vi oss en stund att bara hänga i polen och njuta. Min hals känns inte optimal så skuggen blev min tillflyksort efter badet.


Jon har 14,9 i handikapp och Oscar har varit nere på 8 om jag inte minns fel. Själv slutade jag med golf när jag var 16 och mitt tålamod tog slut. Jag gick ner till 24 på ett kick och sen behövde man slå lite fler bollar på rangen för att träna och framförallt ha lite skallen. Då var det så att om jag skickade en boll åt pipan surade jag ihop och struntade i de närmaste 10 hålen och sen när det gick bra på det 11e så insåg jag att jag inte borde sumpat de 10 föregående. Så jag lade ner golfen. Efter det har jag spelat ett eller två hål och slagit några hinkar på rangen men inte spelar bana. Gissa om jag var nervös när vi slog ut från första Tee med ett gäng människor runtikring. Att sedan Jon och Oscar båda två dragit fina driverslag mitt på fariway gjorde ju inte pressen mindre men det till trots så höll jag nerverna i styr och fick till ett riktigt fint utslag! TACK GOLFGUDEN!


18 hål, 8 bollar, 10 peggar, ett par tuvor gräs och massor av vatten och sol kom vi till slut i mål och jag vill lova Er att det var både toppar och dalar i mitt spel. Vissa slag känns så rätt och bollen landar preciiiiis där jag vill ha den med andra gånger (kanske om / när man tar i ) får det käpprätt åt skogen. Stig Helmer i bunkern såg ut som ett proffs jämför med mig. Det var iaf superkul att spela igen men man kände sig lite tattig när man lånade Jons klubbor hela tiden. Köpte ett gäng bollar som tack iaf. Nästa gång, i jul kanske, ska jag försöka åka ner och gå några fler rundor. Himla fin bana med trevliga hål, bra skött och lite folk. Kan inte bli bättre. Svettiga hoppar vi in i bilen och när vi anländer till huset igen säger Jon att vi ska sitta i bilen om 6 min (duschade och stilade) för då ska vi åka till Calima – Oscar och jag failade, med 33% rent tidsmässigt. Det tog 8 min sen brände vi iväg. Knäppa skjortan i bilen och kamma frillan. Två Guide Michellin Stjärnor förvarnar att det inte är McDonalds vi ska på. Vi kommer dit, 4 personer möter oss, en för varje stol. Dukningen är obskyrt pricksäker och utsikten över havet bara så.. vacker. Vi beställer deras provsmakningsmeny, 21 rätter och avdukningen, serveringen och maten är utförd med knivskarp precision. Inte ett fel under hela middagen. De lyfter och sätter ner tallrikar rakt över bordet precis samtidigt och det finns inte en mm på tallriken som inte är genomtänkt. Jag äter saker jag tycker ser, luktar eller jag tror smakar gott. Allt annat petar jag bort eller så väljer jag helt enkelt mat jag vet jag gillar. Den här meny var en riktig utmaning för mig men likväl som jag sa Ja till att riva ut köket 24 timmar innan jag skulle åka med flyget sa jag helt sonika Ja till alla rätter. Stoppade in allt som skulle in i munnen och smakade allt. Lite stolt över mig själv och Emily hade inte trott sina ögon. Jag åt.. till och med.. håll i hatten.. OSTRON! För första gången i mitt liv. Det var som jag misstänkte inget för mig men Jon sa att det inte var ett klassiskt ostron då det ska vara Citron och sås, här var det en faketomat, med skummad tomatsås inuti och massa mer. Namnen var speciella och roliga, tex ”Egg without ett”. Många helt osannolika kombinationer av smak och konsistens och det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Den vanliga 2-veckors-väntetiden sprang vi förbi då Jons vän hade bokat men fick avboka i sista sekund. Tack Henrik!


Fick förtroendet att köra hem i sommarnatten och Q7 måste vara bland de skönaste bilarna att köra. Som en missil på vägen och bra ax är det också! Morgonen därefter åkte vi till Tarifa. En låååång strand som ligger nära Afrika och Gibraltar. Varmt och gott men vinden dolde som vanligt den faktiska värmen men lite bränd blev jag ju så klart. Kände mig lite stressad då jag visste att jag skulle flyga hem samma dag men det var nog mest för att jag ville stanna kvar. Vi satt vid havet och åt lunch på ett riktigt ”hak” och bara tittade ut. Vinden piskade sanden mellan varven men det var inget man inte kunde bygga ett fett sandskydd mot (10 år igen). Kring halv 4 packade vi ihop våra grejer för hemfärd och en timme senare spelade vi in det tionde avsnittet av icaniwill podcast hemma och precis dirket efter hoppade jag i bilen och drog till flygplatsen. Lämnade så snabbt att jag glömde min strömkabel kvar i huset men det må vara. Jon signerade en ICANIWILL-keps som jag nu tänkta sätta igång en tävling och ge bort. Reglerna kommer lite senare på Facebook om ni inte redan följer ICANIWILL där?

Jon är ofantligt generös och jag hittar alltid ny inspiration när jag är omkring honom. Han har en stor bidragande faktor till att jag vågade starta ICANIWILL och mitt företag. Kunde iaf lämna lite protien, shakers, tröjor till värdparet innan jag åkte och jag vill rikta det största av tack till Jon, Janni och Oscar för att jag fick hänga lite och förgylla min vardag med Er och Ert sällskap. En dag ska jag ge bjuda tillbaka, vet inte hur men på något sätt ska jag göra det. Dagarna gick för fort och jag hade gärna stannat någon dag till men nu ska köket få sig en omgång städning till (golvet är nylagt) och sen blir det vila. AC-historien sitter i och jag snörvlar vilt här i sängen. Har valt att inte fota/filma mycket alls då jag varit där som gäst så ni får nöja Er med de bilder jag levererar här och på instagram. Tack och bock. Nu kavlar vi upp ärmarna och kör så det ryker. ICANIWILL ska växa, basta!

/Gustaf

PÅ PLATS I CAMOVILLAN

12 augusti - 10:54

Den finns på riktigt. Camovillan. Jon har tagit ett fint hus och gjort det till sitt eget. Det blev som vanligt helt grymt coolt.

20130812-105451.jpg
Dagen började med en promenad i området och vyerna är magnifika, vädret är oklanderligt och jag får nypa mig i armen. Vi får se vad dagen har att erbjuda. Kommer inte sitta så mycket vid datorn iaf, ett som är säkert.
20130812-105512.jpg

20130812-105518.jpg

20130812-105523.jpg

/Gustaf

JON OLSSON REBELLION R2K

9 maj - 19:25

Lyssna på Jon i början! Det han säger är så sant och det är en av anledningarna till att jag ser upp till honom så inåt helskotta! Grym video, GRYM bil och grymt motiverande att fortsätta arbeta hårt mot mina drömmar! Njut av, Rebellion R2K

Foto Oskar Bakke:


/Gustaf

HAN FYLLER PÅ

25 april - 8:26

20130425-082133.jpg

Igår fyllde vi på herr Olssons förråd hos bästa MM Sports på Sveavägen. Ni hittar bland annat mina kepsar och t-shirts där också ifall ni inte visste det! Jons upplägg är – Keep it simple, keep it clean.
Body Science BCAA-XX
Body Science Casein
Body Science 3-pH-CM kreatin
And there you go!

Dagen idag är späckad och jag ska hinna med många roliga saker. Ett till pass med Jon och hans Coach Oskar skall jag också försöka klämma in.
Morgonpromenaden är avklarad och aminosyrorna i kroppen.
Gör Er egen dag!
/Gustaf

ICANIWILL DRIVA EGET FÖRETAG

24 april - 21:35

Någonstans när jag drog igång mitt företag tänkte jag så. Jag ville utmana mig själv, testa mina vingar för att se hur långt jag kunde ta mig.  Om än första delen med skatteverket, registrering, skatt, budget osv var avskräckande så tog jag mig igenom den och startade upp allt. 50 000 kr in som aktiekapital, skriva på tjänstledigheten och PANG så är du där. Första dagen på jobbet, ”nu är det upp till dig Gustaf” minns jag att jag tänkte.

Sedan dess har drygt 8 månader gått, mycket har hänt i företaget och jag får ofta höra att det är kul att det går så bra. Jo det går absolut bra i den aspekten att mitt hårda arbete jag lagt ner har givit frukt på så sätt att jag idag någorlunda lyckats fått upp en spridning av varumärket IcanIwill, främst i form av hashtags och produkter som börjar figurera mer och mer där ute. Jag tänkt nu vara ärlig och på ett mer djupgående plan beskriva hur min situation i vardagen är.

Den här månaden ska jag ta ut min första lön, på 8 månader. Det blir ingen stor lön trots att företaget går ”bra”, ja jag väljer att säga ”bra” inom situationstecken för min definition på bra är annorlunda. Jag har som ni säkert vet höga krav på mig själv och mitt ”bra” skiljer sig från andras ”bra” och istället kanske man ska byta ut det mot framåt? Så ser jag det. Ingenting, och då menar jag ingenting, kommer gratis som egenföretagare. Vissa kanske menar att jag får gratisreklam och PR från tex Jon Olsson eller Maria Montazami men väldigt få vet hur mycket arbete det inneburit för mig. Jag menar inte att jag arbetar hårdare än någon annan, jag försöker många gånger arbeta strategiskt men det är lätt att döma utav bilderna jag lägger upp tex att det är rätt glassigt att träna ”kändisar” och få PR och uppmärksamhet och så kan det visst vara i vissa fall men det finns så många fler aspekter på det hela.

Så här fungerar det med pengarna i ett eget företag. Du startar med 50 000 kr i ett aktiekapital som du inte kan använda hur som helst så det är upp till dig att dra in så pass mycket pengar att du kan betala ut en lön, sociala avgifter och skatt, lite grovt räknat kan man säga att om jag tex vill ta ut 20 000 kr i lön till mig själv, netto, måste mitt företag betala ut 40 000 kr (allt inkluderat). Som ni alla vet har jag en del produkter att underhålla och utveckla. I den här världen handlar det om volymer och marginaler. Om du, efter mycket arbete, lyckas få tag i en producent och de går med på att sälja till just dig, så måste du ställa upp på vissa villkor vad gäller antal produkter. Det kostar pengar för dem att ställa om maskiner och liknande så de vill ha en garanterad kvantitet som gör att de går plus. Om denna kvantitet är för stor för dig som liten företagare, dvs att din köpkraft inte är stark nog, får du vackert vända dig till en svensk återförsäljare. Denna köper in större volymer från producenter och säljer sedan mindre partier till tex, mig. Redan här är det alltså två munnar att mätta vad gäller marginaler, detta ger dig ett OK inköpspris men sen ska du tjäna pengar på produkten och är det dessutom flera led innan produkten säljs, tex en återförsäljare, i mitt fall MM Sports, som jag har ett avtal med, så kan ni räkna ut att det blir lite mindre pengar kvar på sista raden för mig. Vissa produkter har man större marginaler på, andra lite mindre. Jag älskar att ta fram produkter men det är enormt mycket jobb bakom dem. Design, färg, placering, antal, volym, prover, lagar, font, fel, gör om, samma sak igen, rätt, sen ska det fraktas, deklareras, kommuniceras, ofta via mail, testas, fotas, skrivas text, osv. Det är inte enkelt men som sagt, riiktigt kul och att få släppa en ny produkt som folk faktiskt köper, för det är så att många peppar och stöttar en genom verbala kommentarer och push men om vi säger att 300 gillar mina t-shirtar, 20 st kommenterar att de längtat efter en t-shirt och i slutändan handlar kanske 10 st. I det fallet måste man bygga upp en sju jäkla stor bas av folk som får se de här produkterna för att de sista 3% ska införskaffa produkten. Jag skriver inte detta för att ni ska sympatihandla, tvärtom jag vill att ni köper mina produkter som ni gillar, inte annars! Det ger bara falska förhoppningar och det märks vilka produkter som är populära. Det jag vill säga är att det är mycket jobb och i slutändan kanske inte produkterna genererar tillräckligt med pengar för att företagsägaren skall ta ut en OK lön. Man får då, som jag försöker göra med jämna mellanrum, utvärdera sin situation. Vilka produkter ska jag sälja, ska jag sälja produkter över huvud taget? Kill my darlings?

Jag har valt att inte satsa alla mina ägg i samma korg. Jag har som ni vet en del PT-kunder och en del kunder online. Detta är något jag brinner för, jag lägger ner mycket tid på att skriva, motivera och förklara saker för mina kunder för jag vill att varje kund som har och göra med mig blir nöjda, och de ska inte bara vara nöjda, de ska ta sig framåt, neråt, uppåt och helst nå en viss nivå av kunskap innan jag kan släppa dem med gott samvete och känna mig nöjd. Att driva något som är så personligt, som det jag gör inom denna delen av företaget är .. utmanande. Det är svårt att lägga ut till någon annan, för någon annan är inte jag, säger inte det jag säger, gör inte det jag gör, så med jämna mellanrum när tiden inte räcker till och man jobbar flera timmar, ibland dagar, utan att få in en enda krona till företaget får man helt enkelt, som jag försöker göra med jämna mellanrum, utvärdera sin situation. Ta tex en PT-timme som jag säljer för 500 kronor, hur många PT-timmar måste du sälja för att få in säg 40 000 kr? Tar det en timme att utföra en PT-timme? Transport? Förberedelser? Detta får en att fundera, vilka tjänster ska jag sälja, ska jag sälja tjänster över huvud taget? Kill my darlings?

Omsättningen i företag har gått upp, ja, men samtidigt behöver jag precis just omsätta en del pengar för att kunna betala producenter och ligga ute med pengar innan jag får betalt från mina kunder. Det är så det funkar. Jag skjuter brett, som typ med ett hagelgevär och ser vart jag träffar och vart jag träffar rätt. Vissa saker måste jag göra, andra saker kanske man får stryka från listan och när jag senast igår satt mig ner och revidera hela upplägget på företaget. Detta var en utmaning som jag tog mig an när jag sade nej till en stabil och bra inkomst från tidigare arbetsgivare och klev av tåget. Detta är något jag jag vill göra, men frågan är om jag gör det rätt. Faktum är att jag inte är superstor, jag når inte flera 10 000-tals människor genom sociala medier eller på annat sätt för den delen heller. Som det ser ut nu måste jag styra om skeppet lite, jag ger inte upp än och att ge upp är inte min grej men man måste vara beredd att dra en gräns någonstans för var man ger upp, för att stånga sig blodig och bara köra trots vissa indikationer är bara dumt.
Jag säger som sagt inte att det går dåligt, att jag inte tar mig framåt, att jag inte når fler varje dag och att jag inte överlever och ni kommer inte se några stora skillnader på ytan, jag har min plan som jag håller mig till men det är lätt att grotta ner sig i detaljer och på så vis missa helheten och sin övergripande plan som man gjorde från början. Jag trycker gaspedelen än mer mot bottenläget och fortsättre kämpa, för om det är något som tagit mig framåt år ut och in, oavsett om det varit studier, arbete eller träning så är det just hårt jobb, dag ut, dag in. Jag jobbar nu mot att finna min hävstång.

Ni brukar uppskatta de här lite mer djupa delarna av bloggen och även om det inte var något djupt personligt utan mer djupgående på företagsbiten så kanske det kan vara spännande att läsa lite mer. Min förhoppning är att jag ska kunna få några fler att förstå vad som krävs och vad det innebär när det kommer till att driva eget företag. Det finns självklart många otroligt bra saker med att driva eget och de tar jag upp till och från här i bloggen men idag blev det så här. Ni som vill kommentera, ni kommenterar, ni som inte vill göra det, ni behöver inte göra. Lätt som en plätt.

God kväll
/Gustaf

KING MAGAZINE FEBRUARI 2013

25 februari - 7:54

Har ni missat det? Jag är ju med i KING Magazine, har inte sagt något för jag tänkte se om det var någon som mindes att vi var och fotade i december. Hur som, Februari börjar lida mot sitt slut så missa inte att kitta upp er med KING!

Självklart är det fokus på Jon men jag är med på ett hörn. Dags att sussa! Imorgon ska benen få sitt och ikväll har vi kollat på Oskarsgalan. Riktigt kul att se. Tack till.. och… jag får inte glömma … jag älskar… och inte minst… tack alla.. tack.
God Natt
/Gustaf

JON GOES KING MAGAZINE FITNESS MODEL

4 januari - 18:42

Då var den dagen förbi, eller den delen av dagen med aktivt arbete. Nu fortsätter vi kvällen med mail, kostschema och annat kul.
Idag har jag återigen fått äran att ge på Jon ett pass på gymmet, den här gången blev det 24 Fitness (Fridhemsplan), första gången jag var där, helt OK gym men det kändes lite litet och personligen tycker jag det nästan blir lite pinsamt på ett gym när inte musik är på. Allt man säger och gör hörs då ingen annan säger något.. nåväl. Innan passet hade vi varit och fotat för KING Magazine. Vi mötte upp de supertrevliga gentlemännen från KING och fotografen på Hotell Nobis på Norrmalmstorg för en fotosession med temat – träna på resandet fot / hotellet. Det finns väl ingen bättre än Jon att välja för just det ändamålet då herrn har 300 resedagar per år. Vi fotade ett dussintal övningar som man enkelt kan göra på ett hotellrum och sen blev det några foton på oss tillsammans. Numret kommer ut i Mars!


Självklart har J-boy fått ett par IcanIwill-armband så även han har ”the look” på gymmet. Janni krigade som vanligt på och hon har verkligen gått framåt sen vi började i somras. Stor skillnad i fysik och styrka. Grymt jobbat.
Ikväll när jag packar ihop datorn ska jag unna mig en timme i soffan med lite kesella, Jan Stenbeckdokumentär del 1 och relax. Både Jan och Jon, ha, är personer som motiverar och inspirerar mig. Det vågar gå snett emot strömmen, ifrågasätta och testa saker väldigt få vågar. Jons inställning och driv var en bidragande faktor till att jag vågade satsa på mitt egna företag. Nu är det lax-dags och imorgon tar vi nya tag med ny kund och sedan träning samt utvecklingsmöte med min kära jobb-coach i Uppsala. IcanIwill ska växa!

/Gustaf

GUSTAF OLLAS ÅRSKRÖNIKA – 2012 – DALAR OCH TOPPAR

31 december - 1:15

Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!

Januari

Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.

Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.

Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.

Februari

Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.

SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.

Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack

Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!

Mars

Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.

Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).

Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?

April

En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.

Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte

Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:

“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe

Tack Emil för stödet under året!

Maj

Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.

http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w

Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.

Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.

Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?

Juni

Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.

Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.

Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..

Juli

Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.

Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.

Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!

Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.

Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..

Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2

Augusti

Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!

Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.

Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!

Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget

Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.

Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!

September

September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.

MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!

Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!

Oktober

Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.

Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..

Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?

November

Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!

Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!

Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.

Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.

December

Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”

Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.

Tack Jonte!

Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!

Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.

Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April  i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.

Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.

Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
Jon 
– John
Marcus 
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!

Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året! 

/Gustaf

LITE ÖGONGODIS PÅ FÖRMIDDAGSKVISTEN?

4 december - 9:17

Nu har det varit väldigt mycket halvnaket på mig här på bloggen ett tag så tänkte försöka bryta av det.. med lite andra bilder..
Ni som följer Jons blogg är mer än väl bekanta med den talangfulle Herr Oskar Bakke. Han åker med Jon och fotar bilar, skidbackar, puder och öken. Han har en fantastisk förmåga att fånga ögonblick och vyer som få andra jag sett. Bad därför Oskar skicka över några bilder på bilar (hett intresse för mig som ni vet) han fotat. Här har ni 11 bilder att åtnjuta till morgonkaffet!

/Gustaf

ANOTHER WORKOUT WITH MR OLSSON

5 november - 22:36

Har ni sett? Ser ni? Kan ni se det jag ser? Hahstaggen #IcanIwill som jag startade med har nu över 5000 taggade bilder – förstår ni vad jag med hjälp av alla Er där ute lyckats skapa? Det är helt otroligt vad folk anammat IcanIwill-synen och glädjen i att våga satsa, köra hårt och lyckas. Det finns inget som stoppar oss nu och i dagarna skriver jag på ett avtal med ett företag som kommer sköta plock, pack och leverans av mina framtida produkter. Grejer på ingång om några dagar som är test-produkter och de ska synas i sömmarna, bokstavligen, av mig och sen lägger jag en rejäl order. Det är så oerhört kul att ni köper mina wristwraps för det betyder att jag KAN och VÅGAR köpa fler produkter på samma koncept! Ni ger mig så mycket feedback och glädje tillbaka genom instagram, mejl och bloggen. Tackar verkligen ödmjukast för det och lovar Er att fortsätta gasa i detta tempo och efter dieten – DÅ ÖKAR VI! I CAN I WILL
Ni har väl inte missat att det finns en massa nya snygga bakgrundsbilder till smartphones på www.IcanIwill.se/mobil ? Om så är fallet – in och klicka upp den ni gillar bäst. Spar och applicera som bakgrund – varje dag påminns jag var jag är på väg och varför jag gör det jag gör.

Gillar ni de här små ”kollagen” jag gör med bilderna eller vill ni ha fullstora bilder efter varandra istället?

Det riktigt ryckte i dipsnerven idag. Mötte upp med Patrik på Medis och vi smackade på disställningen så det sjöng om det. Gick framåt från förra passet när jag körde med Leo så jag är ybernöjd. Rätt håll – rätt tänk – rätt inställning – allt var där. Vidare med axlarna och jag tror både jag och Patrik var nöjda även där – shit vad är detta – ska han inte klaga på något? Vi avslutade med roddintervaller like two donkies! High five på ett bra pass.
Klockan närmade sig nu 16.30 och Jons sms damp ner och fråga om jag var sugen på ett pass – schäälvklart! Från Medis – till Solna – middag i magen – klappa ihop en del wristwraps – sprang till postlådan och hoppade på bussen i samma veva. Sjukt effektiv man kan vara när man är lite ”stressad”. Odenplan, Deltagym – ner i underjorden – köra skiten ur Jon som jag inte träffat på för lång tid. Grymt pass även där – han ger allt när han kör verkligen. True inspiration.


Trevlig kväll önskar jag Er!
/Gustaf

A FURIOUS DAY – IN A GOOD WAY

31 oktober - 22:48

Helskottan – dra mig baklänges – hujeda mig – och allt vad man kan komma på för mening som beskriver en BRA dag.
Tvingade Emily att knäppa kort på soluppgången när jag trampade intervaller (bad snällt!) och sen vred vi upp persiennerna och T-31 dagen började. 31 dagar – nu drar det ihop sig!

Lekte lite med frukosten – 40 g havregryn – 35 g protein – 2 äggvitor (ca 60-70 g) och sen körde jag skeden ett par vändor igenom. Full sula i mikron 2 min – kom ut som en klump – vände på den (inspirerad av instagrambilder) och då såg den ut som regnbågens alla färger haha. Vanilla Berry-smaken innehåller lite E-ämnen men de bortsåg jag från – valde att se det som osynligt strössel. På med kanel, lite lätt citronyoughurt (mammsen – ser du jag unnar mig) och toppade till sist med lite granatäpple. Kände mig som Pär Moberg när jag la sista touchen – NOT! Det smakade riktigt häftigt – testa så får ni se – jag gillar lite mer att ”tugga på” så då är 2 min perfekt, vill ni ha lösare, prova mindre tid. Jag kallar den ”Protein-havregryn och äggvitaKLUMP!” Snitzigt va eller vad säger du JW? Approved?

Dagen fortsatte på den fantastiska linjen. Skickade iväg mina första wristwraps till väntande kunder. Beställningarna har ramlat på/in hela dagen – suttit och fakturerat lika Ulla-Bella sekreterare och jag GILLAR DET! 40 Wristwraps har jag redna dunkat iväg på 2 dagar. Bara dryga hälften kvar – dags att beställa ny laddning med nya färger? Vill ni ha rosa eller gröna får ni va säkra på att beställa i tid! Paket på väg, handpimpade så klart!


Genom inkorgen fick jag ta del av flera goda nyheter, utöver Jons ord på Facebook som jag fortfarande tänker och som fortfarande värmer mig inombords, damp det ner ett till mail som jag jobbar hårt för att få. En GULD-sponsor på väg in verkar det. Nån vecka bort med avtal sen kan jag avslöja mer – det är bara så att flygande fågel får något, sittande – inget. Jag blir så jäkla stolt över mig själv, min initiativförmåga i kombination med fritt tänkande ger mig så många ideer.
Åt den godaste lunchen EVER (på länge iaf)! Emilys Sötpotatis-pommes med ugnsgrillad kycklingfilé och granatäpple. Du jag lovar dig jag lyfte inte trynet från tallriken förens jag hade lapat (faktiskt sant :S) upp sista granatäpplefärgen från tallriken! GUD VAD GOTT! Ett hett tips är att använde ugnsgallret på en plåt och sen på med kyllingen. På med 225 g och placera dem lite högt upp med kryddor. BAM där har ni GRILLAD kyckling mitt i vintern!


Märker att inlägget blir rätt långt idag. Får korta ner lite på slutet.
Mötte upp med Leo MR krutpaket himself på Odenplan och så körde vi dipsträning + axlar. 2 set tävlingsdips med syfte att öka på ”lägstanivån”. Resultatet idag var mer i min smak – Det går helt klart framåt. Hemliga vapnet fungerar utmärkt. Träffade En av Sundqvistarna (från Instagram) som är ny i stan. Krallig kille med fullt fokus. Han kommer tävla och tävla bra framöver! Leo är en stark herre med hjärtat på rätt ställe. Han hjälpte mig med dipsen och sen blåste vi igenom axlarna i full sula. Homan Meshkat var på plats (som han varit den senaste veckan) och jag tog kontakt med honom och bytte några ord. Ska försöka hinna poseringsträna med honom imorgon ifall tid ges. Om det är någon som kan posera och poserNA så är det han. Uppskattat möte från min sida!

Dags att jobba lite igen – så folk får sina wraps fortare än vinden!
Trevlig kväll.. natt.. morgon ;)
/Gustaf

VAD GÖR JAG FÖR ATT INSPIRERA DIG?

31 oktober - 8:59

Nu vill jag öppna upp för lite diskussion så här på onsdagsmorgonen. Idag är jag sprängfylld med energi efter spinningintervaller på morgonen och efterföljande frukost. Ett gäng wristwraps kommer åker iväg till glada ägare under dagen och jag vill bara påminna Er att lägga en beställning på hemsidan då jag denna vecka bjuder på frakten om ni köper mer än 1 par! Vidare har jag kund i eftermiddag men genomgång av träningsschema och PT-timme. Ska bli fantastisk kul att se denna person gå framåt genom mitt träningsupplägg. Efter det ska jag krossa i dipsen med Leo och sen bara njuta av middagen och att jag fått spendera ytterligare en dag i mitt liv precis på det sätt jag önskar och vill. Nu till pudelns kärna i detta inlägg.

Igår efter passet med Patrik, som var det första vi körde ihop, fick jag ett mail från honom där han skrev hur han kom på sig själv sitta och le på tunnelbanan på väg hem. Anledningen, förutom att han var så trött efter roddintervallerna att han inte orkade se allvarlig ut, nej utan känslan som infann sig i kroppen efter ett sånt där bra pass ni vet, när man presterat PB (som han), tagit ut sig rejält, känner kroppen be om föda efteråt och endorfinerna bara sprutar. Man är helt enkelt lycklig – efter ett träningspass! Har ni inte upplevt det har ni något att se fram emot.
Vidare skrev Patrik att jag hade inspirerat honom och att det var hans bästa träningspass hittills i sin gymkarriär.
Det är fantastiska ord att få höra och det får MIG fylld med energi – tänk att jag kan få någon annan att känna så som jag känner när min träning går så där bra? Vidare samma kväll skrev en av mina gymhowmiez att han och hans kompis nästan varje pass kom in och diskuterade mig på något sätt och att jag motiverade dem att träna hårdare och att de blev inspirerade av mitt arbete med IcanIwill. De här två händelserna, plus all positiv feedback på Instagram fick mig verkligen att börja fundera igår kväll innan läggdags.

Vad gör jag? Seriöst, vad exakt gör jag – för att inspirera och motivera folk att ta sig till gymmet, ta i mer på gymmet, köra skiten ur sig i roddmaskinen och prestera PB efter att ha läst ett blogginlägg?

Ur min synvinkel är det på riktigt svårt att förstå – jag skriver min blogg som jag nu gjort i snart 7 år och min vardag rullar på, om än vissa undantag med tävling och nytt företag. Tränar som jag alltid gjort med viljan att bli bättre varje pass och sen har min utveckling, rent kroppslig och mentalt gått framåt de senaste året på grund av just hårt arbete.
Vore riktigt kul om ni kunde ta Er tid och skriva någon rad.
Det här är inte för att jag behöver någon form av EGOBOST utan bara bra för mig att veta. Feedbacken kommer hjälpa mig nått enormt när det kommer till att utveckla mitt företag och mig själv vidare och det kommer ge avkastning till Er!

Avslutningsvis – morgonens höjdpunkt – Jons Shoutout på Facebook (herrn har ju 47 000 personer som följer honom på Facebook) om mina Wristwraps – TACK! Tack som F*N!

/Gustaf

KRISTIAN SEWÉN ÄR BÄST I VÄRLDEN

12 oktober - 23:56

On top of the world så att säga! Att kunna titulera sig bäst i världen (VM 1a) är fanken mäktigt, på riktigt! Herr Sewén vann sin klass nere i Madrid på Arnold Sports Festival 2012! Kristian har inte haft de bästa förutsättningarna men han har gjort det bästa av de han hade och så är han helt enkelt bäst när det gäller. Så djupt imponerad av dig Kristian, en sann förebild. Grattis och bra jobbat även till Helana Forssen som vann (även hon!) Ako och Robert som slet som djur! Ni är förebilder och mentorer hela bunten.

Emily och jag satt och tog en diet aka fredagsfika på Waynes Coffe i Sollentuna Centrum när vi läste om VM-guldet och vi fick båda två rysningar. Den trötta (två låga dagar på kalorier) känslan i kroppen, segheten och min numera halvstandard-power-nap efter kaffet var som bortblåst. ”Kristian Sewén – Bäst i världen” – den meningen etsade sig fast i mitt sinne och gav mig gåshud gång på gång. Ni kanske tycker det är mr suck-up som helt plötsligt hyllar en vinnare men ni som följt mig ett tag vet att jag skrivit om Kristian och hans sätt att se på träning och hans kapacitet tidigare. Unnar verkligen honom denna vinst! Nåväl, åter till passet. Jag absorberade all den här plötsliga energin och både Emily och jag gick direkt till SATS med stålfokus.
GRYMT pass – 3 set med 20 chins – roddar superset med latsdrag, rygglyft och lite till. Vi krossade vikterna och SATS Sollentuna var grymt! Bra med luft, bra med vikter, bra med utrustning. Ni som inte varit där, de är värt vägarna förbi!

Rodden kvar – Emily nötte mage och biceps och jag gick iväg till min hatkärlek. Idag skulle vi leka igen. Talade henne till rätta, satt ner min numera beniga rumpa på bönpallen och värmde upp. Sen rodde jag
500 m på tid
400 m på tig (1,06 – 1 sek bättre än sist)
5 st tabataintervaller

När man dragit sista draget och kroppen inte har en uns ork kvar vill man bara loss från maskinen med fötterna och lägga sig på golvet. I panik, trots att jag fick mycket mer luft den här vändan än förra, så släppte inte fotremmarna och jag höll på att krevera av syran. Istället drog jag ur fötterna ur skorna och kastade mig ner på golvet. 1 min senare när jag låg och flämta som värst kom en äldre kvinna och frågade lite gulligt om jag var OK! Log ansträngt och försökte få fram mellan andetagen att.. ”ja….jaaag… va…var, OK! Tack, det var snällt av dig!” Utsikten från roddmaskinen är dock fantastisk – som sagt – Gillar gymmet!

Efter passet begav vi oss till ICA för att handla inför morgondagens påfyllnadsfrukost. ICA Kvantum i Sollentuna Centrum säger jag bara. Vilken fantastisk butik – Personalen var välkomnande, kunnig och utbudet i butiken liknad ingenting vi tidigare sett. Allt va nötter, kött, mjölk, fisk, kolhydrater man kan önska. Där blir det garanterat fler besök! Vi hade ju lyxen att ha bil den här helgen, ska ju på radiointervju på måndag i Falun, så vi passade på att handla lite mer på Kvantum och lasta bilen full. Ingen hyrbil alal Renault Clio denna gång. BMW M3 Coupé – Jo jag tackar ja. Ska hjälpa en vän igen så lånar bilen över helgen och uträttar mitt ärende på tisdag – Ner mot Lund igen! Låten i mitten nedan hittar ni på min Oktoberlista på Spotify för er som inte börjat prenumerera på den än. Listan växer fram under månaden och än så länge är den rätt FET-bra – right? Har ni tips på musik – posta en kommentar tack.

Celsiusvinnarna kommer få mail under helgen och så drar Magnus iväg flaken på måndag antar jag. Tack för allt deltagande. Nästan 1500 ”likes” på Facebook. Måste vara rekord för en Celiustävling? Kul som attan!
Löpning imorgon innan GO-FRULLE!
Dags att sova

/Gustaf