Insåg ganska fort att jag har tokmycket bilder från året. Känns som jag aldrig har fotat så mycket tidigare. Delar därför upp kakan i två delar. Detta får bli del 1 och sträcker sig från Januari till Juni. Redan nu kan jag säga att jag missat / kommer att missa mycket av det som hänt så är det så att jag inte får med någon viss sekvens eller händelse så får ni ursäkta mig. Har helt enkelt bara gått på bildarkivet och grovsållat.
För att göra den här upplevelsen lite mer, levande tänkte jag att ni kunde klicka igång min sista playlist för 2014, nämligen Decemberlistan (klicka här) och låta den rulla under tiden. Bild + ljud ger iallafall mig en större upplevelse och känsla.

Som jag skrev tidigare har 2014 varit ett extremt bra år för mig och det är inget som bara blivit av en slump utan återigen har hårt (och mycket) arbeta burit frukt. Vid den här tiden förra året satte sig jag och Emily ner och gjorde en lista på saker vi ville göra under året. När jag tittar på den idag är allt bockat och avklarat. Jag gillar listor! Det är alltså både på det privata och företagsmässiga planet det gått framåt. Störst av allt under det gångna året är nog ändå min förlovning med Emily och att jag blivit morbror åt världens finaste Jonathan. De här två händelserna är stora steg i mitt liv och något som under resten av mitt liv kommer vara med mig och för det hyser jag stor respekt och glädje. Året började iaf bra med en trevlig vistelse uppe i Ramundberget med ett, för mig, nytt gäng människor med hjärtat på rätt plats. Att åka iväg på en gemensam resa med nya individer är inte det lättaste med under ledning av Tanja gick det strålande. Skoter, skidor (både utför och längd), strålande mat och mycket snö, ja vad mer kan man önska? En kräksjuka kanske? Nej det önskade jag verkligen inte men kunde inte undvika den ändå. Sånt som händer. Året har även innehållit ett gäng trevliga, roliga och lyxiga bekantskaper vad gäller bilfronten. Ni är många som frågat hur jag fått möjligheten att provköra alla dessa vackra skapelser och jag svara samma sak varje gång. En trollkarl avslöjar aldrig sina tricks, däremot kan jag återigen säga att inget kommer gratis. Bilar är och har alltid varit ett stort intresse och även framöver kommer ni få beskåda lite vidunder. X5an nedan är fotad av Joakim Skagerlind i Uppsala. Tror han lade till solfilmen i efterhand för att dölja mitt spökliknande ansikte från att blända alla som kikade på bilden.

När jag för 1½ år sedan drog igång första ICANIWILL-träffen på Gumse Gym var succén ett faktum och allt från tävlingar, fotografering, film och upplägg tog en hel del tid. Vid den här tiden i år var jag ärligt tvungen att sänka ribban och planeringsbiten för att få ihop det. Agendan var egentligen full men förfrågningarna blev fler och fler och till slut bestämde jag mig för att köra och som sagt bara lägga det på en annan nivå. Det handlar ju trots allt om att ses och träna ihop så varför göra det svårare? Även denna gång var uppslutningen riktigt bra och att få skapa ett litet forum där folk årligen får inspiration och mötas av glädje, ja det värmer långt in i hjärtat. Tack alla som ställde upp och deltog. Vi ses även nästa år hoppas jag?
Våren var på intåg och när Casall bjöd in till Högintensiv träning i Humlegården var inte jag sen(jo) att tacka ja. Att flåsa lite tillsammans med andra bloggare sker inte allt för ofta och då syftar jag på flåset. Hittills hade styrketräningen fortsatt varit dominant i mitt liv och jag vet inte om det var gruppgrejen eller bara det att jag kände mig som en flodhäst med viktväst under passet som väckte tanken att det kanske vore bra att göra något för hjärtat och inte bara musklerna när det kommer till träning?

Då Jon pangade sönder knät på vårkanten behövde han lite sällskap (och en hel del hjälp) med vardagen de första veckorna så jag ställde självklart upp (vit som jag var) och tog flyget ner till Marbella och camo-villan. På grund av bristande internet blev det inte så mycket bloggat därifrån men på ett sätt var det bra också. Att få komma iväg ett par dagar och göra annat mot vad som är ”normalt” är bra för det går åt både en och annan tanke att utvärdera och tänka på sådant som i vanliga fall inte får plats i ens vardag. Poolhäng, rehab (för Jon), bra mat, Porscheåkning, palmshopping var bara några av grejerna vi hann med. Uppskattar verkligen att umgås med Jon då vi till tanken är rätt lika. Att kunna bolla idéer och ta del av hans kunskap och erfarenhet är guld värt för mig. Som vanligt tar det roliga slut allt för fort. Hoppas dock komma ner dit igenom i år.

 Till skillnad från tidigare år har träningen varit relativt mållös och i den aspekten menar jag att jag inte haft någon tävling eller fotografering med diet inräknad. Det har varit ett helt år OFF så att säga och det är på gott och ont. Formen har legat mer stabilt, kring 105 kg första halvåret och sedan Juni har jag surrat lagom nära 100 kg stabilt. Mer flås, mer crossfit, mer rörlighet och mer prestation i den aspekten att jag försöker lära mig mer allround. Stå på händer, Over-head-squats, bättre position på böj etc. Mitt långsiktiga mål har alltid varit att bygga en fysik jag är nöjd med och sedan glida in mer på prestation / funktionalitet / kroppsstryrka. Växlingen för mig från bara gym-bygge kom nog inte för att jag tycker att jag nått mitt fysikmål utan snarare i en blandning av tristess och förhoppning om vidare utveckling genom större variation än reps/set. Tex tror jag verkligen att mina axlar kommer fortsätta gå framåt genom min handstående träning. Ako, Jon, Jag, Emily, Tobias och Henrik har varit sparringpartner i olika mängd genom detta år och jag tror att det kommer bli ett liknande år för mig vad gäller 2015. Det är kul att vara riktigt dålig på något för då kommer utvecklingskurvan återigen peka uppåt. Jag har fått ta del av de klassiska gliringarna från ”byggfolket” vad gäller CrossFit utövandet och den ena stereotypen kastar sand, sittandes i sandlådan, på den andra stereotypen, för stereotyper är bra, för då kan vi dra alla över en kam. Jag försöker inte försvara mig för det finns inget att försvara. För mig är CrossFit något nytt, en utmaning och ett sätt för mig att gå framåt i min utveckling och träning. Sen kan vi säga vad vi vill om tävlingsmomenten och skaderisken, jag är inte naiv, jag vet och ser mycket råtokiga prestationer och utövande. Men CrossFiten har fått mig att se på gymträningen med nya ögon och väckt liv i lagsports-Gustaf som älskar att pressa sig till max inte bara för sig själv utan även för laget.

Mitt andra hem. Lite så känns det. Sedan försommaren har jag som alla vet vid det här laget skaffat mitt första egna kontor (för köksbordet hemma räknas inte!). Det är långt ifrån ett fint kontor, det är också långt ifrån hur jag vill och ser mitt blivande kontor framför mig men det är en start och en riktigt bra start. Det ligger barnsligt nära vår lägenhet och om det är något jag lärt mig uppskatta så är det just närheten hem. För företaget och för vår privata situation så kom det här kontoret väldigt lämpligt. Det började bli trångbott hemma på 45 kvm med två personer och ett företag, framförallt få produktbiten växte och jag bestämde mig för att ta hem alla produkter från min tredjepartslösning vilket gjorde mig stående med cirka 10 st extra flyttkartongen i vardagsrummet. Under den här perioden var jag inte jättepoppis på hemmafronten så Baby, till dig, TACK! Tack för allt du står ut med, för att jag jobbar så mycket, för att jag varit frånvarande, för att jag varit trött, för att jag kommit hem sent, gått och lagt mig sent. Utan dig hade jag inte kommit hit, du är så viktig för mig och framöver ska jag bli bättre på att visa det!

För det är så att driva företag inte är något som kommer lätt i den aspekten att du inte kan släppa jobbet när du går hem eller har helg. Mina dagar har längre inte innebörden av vad kalendern säger att det är utan vad jag måste göra och det här året har varit det året jag jobbat som mest. Handen på hjärtat så har jag inte känt mig eller varit den bästa sambon men förhoppningsvis har mina närvarande stunder väg upp för det. Livet handlar inte om att bygga ett företag, tjäna massor av pengar och sedan spendera dem på sig själv, i ensamhet. Jag vill och arbetar för att skapa det livet jag vill ha tillsammans med Emily, mina vänner och min familj men gungbrädan har och kommer även framöver tippa över åt jobbsidan och förstöra balansen men över det stora hela ska jag jobba mot mer balans detta år, även att det kanske tippar över på lite för mycket familj/kärlek och vänner ibland också! Så detta Tack vill jag även rikta till mina bästa vänner och familj. Ni kräver inte mycket och ni har stått tillbaka många gånger under det här året, sett från min sida. Ni är så obeskrivligt viktiga för mig, det hoppas jag ni vet, för jag har lärt mig sållat i år. Många kommer, många har gått men ett fåtal består. Ni vet vilka ni är. Att säga nej och aktivt inte lägga kraft på personer som försöker ta del av en kaka du bakat är inte värda energi och närvaro i mitt liv. Hejdå har många fått höra och jag har sagt det rakt ut, för det förtjänar dem också att veta. En Gustaf som är rak och öppen har växt fram och jag känner mig stark i den rollen.

New York 2014 – Ett minne för livet. Främst för att jag på knä, på Times Square, frågade Emily om hon ville gifta sig med mig, men också för de underbara efterföljande dagarna. Jag har saknat New York och även om jag vissa stunder klagade på de 20 000 (i snitt) stegen vi tog, så var det magiskt att vara tillbaka. Alla byggnader, människor, taxibilar, vinklar, vyer, mästerverk och parker uppskattas verklige från min sida. Att få fly iväg ett par dagar, återigen, är så bra. Ni måste prova det under 2015 om ni inte gjort det. Kändes som vi varit där en vecka om vi kikar på allt som vi hann med, gjorde och upplevde. Köpte inte fullt så mycket kläder som sist men jag njöt varje minut. Hann träffa Fredrik över ett gympass och att få prata och tänka med honom är ungefär som att välja snabbtankning på Statoil. Tiden går galet fort förbi men ändå är du full av energi och inspiration när väl tiden är över. Att möta människor som vill någonstans och har driv är verkligen något jag tycker om och behöver i mitt egna företagande. Våga fråga! Väl hemma från New York började mina första riktigt snygga och blivande storsäljande tights att anlända. Här tog ICANIWILL fart, här började den del av företaget växa som jag så länge velat skulle växa. Mer om det i del 2. Slut del 1
/Gustaf ala 2014