Nu ligger intervjun med mig uppe på MyGate.se (klicka för att läsa). Det är inte jättemycket nyheter, lite mer tankar kring att ha sin hobby som yrke och på det spåret har jag funderat vidare. Vet att jag tagit upp ämnet tidigare men det är så hypat just nu att jag måste skriva av mig lite till och varje gång jag diskuterar med olika ”kollegor” konstaterar vi samma sak. PT är inte så glamoröst eller så glassigt som det låter. Jag fördjupar mig lite i min sits längre ner men generellt sett läser/hör jag nästan var och varannan dag att någon ska bli PT och varje gång tänker jag samma sak – Varför? Det känns som att folk tror att man tjänar massor av pengar, får hur mycket fritid som helst och inte behöver arbeta så mycket för att få in nya kunder. Missförstå mig rätt nu, jag vill inte krossa din dröm om du läser det här och mest av allt i hela världen vill bli PT för att du älskar att hjälpa folk, se dem ta sig framåt, gå ner i vikt eller bara må så jäkla mycket bättre, då är det rätt för dig – det vet du innerst inne själv! Det jag menar är att många ”hakar på” trenden bara för att det är poppis. De företag som tjänar mest pengar på denna hype är inte SATS eller Sportlife, nej det är nog de företagen som tillhandahåller PT-utbildningar. Vilken ska jag välja, vilken är bäst, vart får jag mest för mina 50 000 kr som det kostar? Att arbeta 8 timmar per dag på ett gym och bara ge av dig själv är jobbigt – det tar på krafterna. Sen ska du ladda om och träna själv – hem, laga mat för nästa dag, tvätta, osv. Kanske har du kunder på flera gym? Då måste du ta dig emellan, och arbetstiderna är oftast inte 8 timmar i sträck – då är du duktig, nej ofta är det 2-3 timmar på morgonen, sen tomt ett tag, sen ska du träna andra när de kan på lunchen för att sedan invänta kvällen och medan gymmet fylls till bredden är det din tur att ta tag i 4 kunder igen. Klockan 20-21 är du hemma med lite tur. Vill du verkligen det? Är det PT du vill vara? Fundera en gång till innan du bränner iväg 50 k på en utbildning. Det kan redan nu även vara kanon att fundera på hur du ska få tag på kunderna? Ska du vara anställd, ska du frilansa? Ja både de frågeställningarna kräver sin bakgrundsforskning. I’m just saying! Det finns superbra saker med PT-yrket och så finns det saker man kanske inte valt att se eller ens tänkt på. Vill bara hjälpa Er på traven.

Men du är ju PT Gustaf, tänker säkert många? Ja, jo eller? Om jag skulle redogöra för min tid är ungefär 5-10 timmar i veckan ren PT-träning, på gymmet. Det är inte mycket. Det är inte där jag drar in pengarna som gör att jag kan betala min hyra och min mat. Det har till och med gått så långt att jag i min egen skalle inte längre kallar mig PT. Varför? Jo för att jag startade inte detta företag för att arbeta 40 timmar i veckan på ett gym. Det är inte det jag vill – missförstå mig rätt även här – jag kan arbeta mycket mer på gymmet och ta mig an fler kunder men jag vill bygga mitt varumärke, jag vill lära mig mer kring den biten med marknadsföring, smartness, back-end, PR och sälj. Många av mina kunder som jag har på stadig basis är affärsmän/kvinnor. De har drivit sina varumärken och företag långt – det inspirerar mig och jag får ut så enormt mycket av att träna de här personerna. Jag coachar dem på gymmet – på min mark – här är jag grymt duktig, jag får anpassa mig och utmana mig själv på så vis att jag ska få så många olika individer att prestera på gymmet – det hjälper dem att må bättre i vardagen och i sin tur prestera bättre i sina arbeten. Samtidigt som jag coachar dessa personer förstår jag mer och mer hur de funkar som affärspersoner. Vad som driver dem, vad som triggar dem och den informationen och erfarenheten är ovärderlig för mig. Jag inspireras genom att träna dessa individer. Häftigt och kanske för vissa svårt att förstå.

Min blogg och mitt företag är lite lika. Jag var kanske inte först, men jag var en av dem som i början lyckades få ögonen på sig. Idag trycker jättemånga egna tröjor och de flesta som tränar bloggar. Jag skulle aldrig vara där jag är idag och kunna livnära mig på mitt företag och mitt varumärke om det inte var så att jag en av dem som var synligast i början. Att starta en blogg idag är tungt – alla små unika saker eller vinklingar är redan tagna. Mammabloggar, pappabloggar, skidåkare osv. Det är tuff, riktigt tufft, att slå sig fram idag och de som gör det ska ha all cred! I kombination med att jag vågade skicka ut lite förfrågningar om samarbeten, tog för mig lite på manegen där killarna inte hunnit kratta riktigt än. Efter senaste medverkan i Body Radio var det mycket negativa kommentarer på reportagesidan och jag köper det – att folk inte tycker jag är något att ha med i Body Radio men kritiken få Alex och Andreas ta, deras val att ta med mig, jag är bara superglad att få medverka och träffa dessa ybertrevliga personer som jag annars sällan stöter på. Jag är stolt över det jag åstadkommit och skapat på så kort tid. Jag sitter inte i det avsnittet och skryter om vad jag, av egen maskin, lyckats med detta år, för det är inte jag, men när jag nyss satt och spaltade ner de höjdpunkterna jag kan komma på från i år så är det banne mig inte så lite. Klappar mig själv på axeln och jobbar på – i det tysta – lite där jag trivs som ni vet. Folk får såga och klaga, det struntar jag i, jag har mina mål och mina saker att jobba med och att lägga tid på sådana tankar och åsikter hjälper inte mig framåt. Om jag skulle utmana någon av de som skrivit en kommentar att skrapa ihop 300 000 hashtags på 1 år, fixa en skribentroll på KING, träna New Yorks främsta mäklare, vinna omslagstävlingen för Body (för de har säkert bättre fysik en mig – jag är inte ironisk – min fysik är långt ifrån optimal det vet jag själv), bygga en fungerande webshop med lönsam logistikkedja, skapa en relation med producenter i Asien och åka till USA 3 månader bara för att du vill, ja hur många skulle då kunna säga OK – let’s do that?

Ikväll leker vi Halv 8 hos oss och kocken denna vecka är, juste de, jag!
/Gustaf