Det här är min älskade systerson Jonathan. Han och jag fick tid att hänga lite i helgen, även om han vid vissa stunder var lite trött, men vem är inte det? Jag är rätt så jäkla trött många gånger jag med. Enda skillnaden mellan oss är att han just nu har en mamma som bär honom bort till sängen och bäddar om honom. Jag får vackert bära mig själv till närmaste ställe att sova på eller bara bita ihop och invänta en senare timme när det passar bättre. Visst är det konstigt hur regler för när man ska sova, äta och jobba verkligen formar oss. På samma sätt som Jonathan lär sig hur dygnet är uppbyggt lär sig alla ”oslipade” diamanter i Idol hur man ska sjunga, se ut och uppträda. Varför är dem oslipade när de kommer till audition? De har väl tränat hur mycket som helst, på att vara sig själva och göra det dem kan. På det sättet som gör dem unika. När de senare kommer upp i veckofinalerna låter alla mer eller mindre lika.
Jag undrar vad som skulle hända om Jonathan byggde sitt liv utifrån hur han kände och var. Sov mitt på dagen, jobbade halva natten för att sedan äta ”middag” vid 3 på morgonen. Struntade i oskrivna regler och bara levde på känsla och ingivelse. Oavsett vad han kommer göra, välja och leva för så kommer jag finnas där för honom. Som en extra bror, en stöttepelare och vän. Längtar redan tills jag får träffa dig nästa gång. Love you! /Gustaf
