icaniwill | Gustaf Ollas

Tag Archive: icaniwill

DAGS FÖR LOPPLÅDAN

14 mars - 7:30

Nu är det hög tid för sängen. Jag jobbade till halv 2 inatt och när jag sedan la mig för att sova var det stört omöjligt. Halv 6 somnade jag och vaknade sedan 9 igen. Grymt jobbat Gustaf. Tur det var vilodag idag. Planerat stek på stranden med 28 grader i termometern. Väl i Laguna Beach var det ”kallt” och dimmigt. Det höll sig så hela dagen kring kusten så vi åt en Kobe-Burgare och åkte sedan till Fashion Island för lite shopping som ligger längre upp och där sken solen. Hängde på Valet-parkeringen, drack en Latte och njöt när det rullade in 4 st Lamborghini på rad! Imorgon bitti har jag telefonmöte med en potentiell leverantör så nu måste jag sova så min engelska är funktionell imorgon! Natti

/Gustaf

Ingen kommentar

WHY DO YOU GO TO THE GYM – REPOST

11 mars - 22:47

Trots att mitt tangentbord sviker mig pa de sista tre bokstaverna i alfabetet ska jag nu forsoka samla mina tankar kring hela det har fenomenet med att trana, slita pa gymmet, framgangar, tillbakablickar och egen-feedback. Tankte att det kunde vara bra att bryta av mina atombomber med bilder har pa bloggen och dyka lite langre ner i mina tankar och dagar har i Staterna.

Det hela borjade nar jag hade rott klart mina intervaller pa roddmaskinen och Emily hade 10 min kvar pa crosstrainern. Jag stod bredvid henne en stund och iaktog de tranande jenkarna. En herre som rodde bredvid mig, tva kvinnor i 35-arsaldern bredvid Emily och ett gang pa lopbanden. Tankte inte sa mycket mer pa det da sa jag gick ner till ’baren’ pa gymmet. Grymt initiativ dar de har allt fran powershots med kreatin och PWO till burn-fat / reload / build muscle-drinks. Blev sittandes dar och tittade forundrat ut pa de personer som var framfor mig pa gymmet (baren ar praktiskt taget i gymmet, sa nar pa 5 m fran narmaste maskin). Framfor mig sag jag aterigen flera olika individer som alla ser och ar valdigt annorlunda byggda samt kor valdigt olika upplagg. Under mina 10 min pa pinnstolen kom 3 personer fram till baren och genomforde ett kop.

Den forsta personen var han pa roddmaskinen bredvid mig. Lang, ganska smal herre, svettband runt huvudet och horlurar i oronen. Han hade rott sag, 10 min? Han hade inte en tillstymmelse till svett nagonstans och laste ganska intensivt pa menyerna. En power-shot och en muscle-builder-shake blev det.

Den andra personen var en kvinna i 50-arsaldern som kopte nagon form av aterhamntningsdryck medan hon smsade/facebookade, hon kom senast fran bensparken dar hon utfort samma aktivitet, dvs haft fullt upp med telefonen.

Den tredje personen var en ganska overviktig herre som jag sag i brostpress-maskinen. Han maaaaatade repetitioner i maskinen sa jag trodde handtagen skulle flyga ivag. 4-5 viktskivor som akte upp och ner flera ganger an jag kan rakna till.. (den har killen har sakert 100/120 kg i banken for reps utan problem). Han kopte en Powerrade och gick sedan hemat.

Utan att ga in narmre pa mitt business-tank sag jag en eeeenorm potential i att hjalpa folk i USA att trana ratt. Dom gar baklanges pa banden, smsar i gyn-stolen, hoppar pa bollar med viktplattor, star pa huvudet och forsoker bicepscurla oooossaaa vidare. Det verkar vara som att ju mer avancerade ovningar man utfor, desto mindre behover man ta i och man kommer anda undan med det for det ar sa sjuukt avancerat och sa sjuukt bra! Eller?

Venice Beach idag..

Naval, da till pudelns karna.
Nar jag satt dar och gjorde mina analyser pa alla dessa personer sa kom jag och tankar pa mig sjalv. Varfor gar jag till gymmet (nastan) varje dag? Har ni reflekterat over det sjalva?
Det ar inte kul alla dagar och man kanner inte for det jamt. Som idag tex nar solen lyser och kanslan pa Venice Beach ar fantastisk. Da aker jag och Emily hem, beger oss ivag till gymmet och tranar/plagar oss sjalva sa mkt det gar. Varfor fragar vissa? DET AR SEMESTER sager andra, slapp traningen och njut nu! Jag gor det, svara jag da, njuter. Traningen ar mitt storsta intresse och jag mar bra av att utfora det. Visst, inte alla ganger nar man kommer hem fran pass och knappt klarar av att laga mat, men efterat.

Jag borjade trana for snart 7 ar sen och trots alla 100-tals timmar jag lagt ner pa matlagning, planering och traning angrar jag det inte for en sekund. Traningen och min utveckling som person samt kroppsligt har givit mig mer an nagot annat. Den som gatt igenom en snarlik resa VET!

Om den overviktiga herren pa LA Fitness gick och kopte en Powerrade for att han ville belona sig for att han tagit sig till gymmet och totalt gatt ner 20 kilo under 2 manader sa FINE! Jag domer ingen for jag vet inte vad han har for bakgrund eller bagage med sig. Det ar omojligt att veta varfor vissa personer ar otrevliga och andra ler at en nar man fragar nagot pa gymmet.
Det enda jag vet, ar att jag gar till gymmet for att jag vill bli battre och jag har ett inre driv som foder min lust att trana hardare och smartare. Trots att jag idag ar nojd med stora delar av min kropp sa ser jag alltid det som ’behover’ forbattras eller sadana delar jag vill fa till battre. Jag ar sa duktig pa att klanka ner pa mig sjalv och tex mina vader som knappt ror sig en milimeter trots ar av (felaktig?) traning. Har jag battrat pa axlarna under foregaende ar sa sager jag fortfarande utat att jag har daliga axlar.
Manga av dom jag sag pa gymmet i LA har 10, 20, 30-kilos overvikt. Dom gar hem fran gymmet nar de gjort sina 15 repetitioner oavsett om de inte behovde ta i under nagon av dessa 15 repetitioner. Min kritik i form av ’baksisa axlar’ ’vader’ ’mer massa’ osv ar petitesser i sammanhanget och ibland behover man faktiskt paminna sig sjalv om det. Jag och manga av Er dar ute ar inne pa RATT inslagna linje och det handlar bara om att fortsatta rida pa den for att na sina mal men likval klagar och beklagar vi oss over vara svagheter nar vi kommit sa langt. Skulle jag ga tillbaka 7 ar i tiden och fraga Gustaf, 18 ar om han skulle vara nojd ifall han fick se ut sa som jag gor idag, vad tror ni jag skulle svarat? Jag skulle gratit av lycka och tackat JA utan att fundera.

Nu star jag istallet har, mer kritisk an nagonsin och gar till gymmet gang pa gang, ater mina matlador ganga pa gang, forbereder mina tillskott gang pa gang, for att battra pa de dar sma ’problemomradena’.
Ganska sjukt om man ser det sa men samtidigt sa fruktansvart fascinerande.
Vet inte om jag lyckades knyta ihop sacken sarskilt bra eller om jag ens sjalv visste vad jag ville fa fram. Kande bara ett starkt behov av att skriva detta..kanske är det så att det just är frågan i rubriken som är DET. Målmedvetenheten som finns bland individer jag tränar med och ser på många Gym i Sverige inte syns här i USA? Har dom några mål eller går dom till gymmet bara för att de måste?
Mitt mal ar att fortsatta slita hardare och hardare for att med hjalp av varje pass ta mig ett steg narmare mina mal. Det finns ingen tvekan om att jag kommer na mina mal, det VET jag. Nar jag nar mina mal, det vet jag INTE.

Så det kanske viktigaste med detta inlägg, har du frågat dig själv varför DU går till gymmet?

12 kommentarer

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA – REPOST

11 mars - 22:39

Just nu råder total öken i min skalle och därför tar jag till det berömda repost-knepet.
________
05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf

2 kommentarer

PERSONBÄSTA – INTE ALLTID BRA!

27 februari - 8:06

Blev nytt personbästa i Hortonsanfall idag. Vaknade imorse av det – Medicin, efter lunchen kickade nästa vända igång, medicin, och nu vid strax innan 22 var det dags igen. Suck! Pina och pest men nu hoppas jag iaf att jag får sova gott inatt.
Utöver det har dagen varit fylld med sol, det ska bara bli varmare och varmare för varje dag mot helgen, jobb och lite racketball. På vårt gym har de basketplan och squash/racketball-banor så Emily och jag köpte ett set racket. Riktigt roliga att få kuta lite igen, man är ju som en hund, kasta en boll och Gustaf springer. Avslutade med totalt 300 reps för magen och 200 för vaderna. Benen är inte alls funktionsdugliga idag efter benpasset så att jag ”sprang” idag på liret var väl kanske att ta i.
Håller på att ladda upp den senaste videobloggen. Den innehåller en herrans massa olika saker och händelser men ni får hålla till godo.
Håller på att jobba med lite design och produkter. Det gäller att inte stanna av i utvecklingen. Riktigt kul att mina tröjorna sålt så bra! Har beställt ett nytt gäng nu och den här gången blir det även lite större storlekar så ni rejäla pjäser där ute också kan vara snygga. Ni hittar IcanIwill-tshirts här.

Dags att sova. Ni får videobloggen så snart den är uppe på Youtube. Har ni tråkigt fram tills dess kan ni ju kika in på min profil på just Youtube. Snart 300 klipp uppladdade!
/Gustaf

2 kommentarer

UTELÅST MEN GLAD

16 februari - 8:12

Klockan börjar närma sig läggdags och jag sträcker på ryggen och kan glatt somna. Det har varit en produktiv dag både med företag och så klart träningsmässigt. Fick bekräftat från min kontakt i Sverige att mina korthållare som jag beställt hade kommit så kunde släppa på försäljningen idag. Riktigt kul och det är enbart ett begränsat antal och hälften har redan gått på bara ett par timmar så vill ni beställa så lär ni skynda er att slänga iväg ett mail till gustaf@icaniwill.se (jag går efter ordningen från inkomna ordrar). Vänligen ange adress i mailet. Pris: 239 kr, frakt inkluderat. Korthållaren fäster du på baksidan av din iPhone 4 eller 5 och den är gjord av Italienskt läder och ihopsatt/tillverkad i Sverige.

Mitt under slutscenen i Transformers som vi beskådade igårkväll kom Mr Horton igen. Denna gången gick det fort och tabletter/nässpray fungerade inte så då var det bara att plocka fram stora pistolen. Rätt in i buken och 5-10 min senare låg jag utslagen, dock utan huvudvärk, på sängen och om ni frågar Emily var jag nog rätt borta. Usch, gillar inte att panga in så mycket medicin i kroppen. Känner mig helt knas men allt är väl värt de så länge jag slipper huvudvärken.

Solen strålade även idag och en halvtimmes paus på förmiddagen i solen är aldrig fel. Vi passade på att knäppa lite dagsformsbilder och det är kanske inte jättekul att se när man vet hur bra form man varit i men återigen, mitt mål är att bygga så det är bara att köra på. Idag var det dessutom axlar på schemat..

Massor av axlar och en del vader.
4 set sidolyft
4 set militärpress bakom nacken
4 set hantelpress
4 set sneda pressar i smithen
4 set enhandssidolyft
4 set sittande sidolyft superset 4 set (med 50 reps) vadpress
Rotationscuffar, stretch och promenad hem.

Vi lyckades låsa oss ut så efter en halvtimme konstaterade vi att huset är inbrottssäkert.
Nu ska jag sussa och imorgon är det Lördag, sola (det ska bli 26 grader imorgon), träna, äta och må gott.
Hörs då!
/Gustaf

6 kommentarer

ICANIWILL T-SHIRTS

7 februari - 16:26

Nu finns äntligen mina t-shirts tillgängliga! Klicka på HÄR eller på SHOP i menyn!
Storleksmässigt är de normala med undantag för längden där de är lite längre än vanliga t-shirts. Både kill och tjejtröjorna är av modell ”fitted” vilket innebär lite mer figursydd och lite tightare kring ärmarna.
Finns i både vit och grå för både killar och tjejer.
Ser fram emot lite bilder från Er på instagram, självklart med #icaniwill hashtagen, right?

Idag ska jag göra en grymt rolig grej. Visar mer sen!
Tills dess, träna hårt!
/Gustaf

10 kommentarer

ICANIWILL T-SHIRT V.1

16 januari - 16:05

Här har ni den första officiella IcanIwill t-shirten! Denna killmodell kommer i grått och vitt med ljusblått tryck på bröstet och på axeln. Ska utvärdera tjejmodellen ikväll (Emily får provträna) och funkar det bra så kommer jag lägga min beställning hos leverantören och räknar då med ca en veckas leveranstid. Med andra ord behöver det inte dröja så länge tills ni kan klicka hem de här via min sida hos MMsports eller en tid senare från butikerna. Tjejmodellen är också tänkt i vit och grå men med, trumvirvel, rosa text! Känner mig nöjd med designen, färgen och vi (jag och min duktiga designer) håller det relativt enkelt i början, ser så att vi är inne på rätt spår, dvs att tröjorna säljer, och tanken är sedan att vi kan vara lite mer innovativa och nyskapande!
Sista passet innan resan blir bröst med min älskade Emily. Käka lite gott och fixa det sista samt mysa framför TV:n. Kan det blir bättre? Nu går vi mot gymmet och KROSSAR våra tidigare vikter, mer vikt, fler reps, mer syra, mer muskler! LET’S DO THIS FOOLKS!

/Gustaf

20 kommentarer

OWNAGE!

15 januari - 21:13

Så skönt att få dra upp ett personbästa innan jag beger mig till nya jaktmarker. Hörde smala chins/pullups idag. V-handtaget på bilden som man kastar upp på chinsstången. Grymt skön övning som verkligen aktiverar latsen på bästa sätt. Förra passet drog jag upp 45 kg och idag siktade jag på 50 kg. När jag väl kom upp dit, stegrar alltid innan maxning, 4 reps på 20, 30, 40 och så blev det en 2a på 50 kg för det gick så läääätt upp första. Hängde på lite mer och drog alltså upp 55 kg extra idag. Så skönt att få känna sig lite stark även om det ger underarmarna oförskämt mycket stryk. Har nog närmare 60 kg i mig också men ska försöka hålla mig lite från maxning en stund.

Smet förbi MM butiken på Sveavägen och såg till min stora glädje mina egna kepsar i skyltfönstret! Så himla kul och vid kassan låg mina armband. Ska tydligen finnas i Göteborgsbutikerna också så ni som vill in och testa/klämma/känna är så välkomna. Känns grymt kul att kunna få ut en produkt i butik också, det är något alldeles extra! Inom kort kommer det att fyllas på med limegröna och rosa wristwraps, kepsar och sedan t-shirts. Har velat länge och väl med tröjorna och att gå från producent i Asien är inte alltid lösningen när man är liten aktör. Hoppas ni kommer uppskatta tröjorna. Vi börjar cleant på designfronten och sen gasar vi därifrån! Självklart kommer tröjorna att komma upp på mmsports.se/icaniwill så fort det är tillgängliga och sedan i butik. Kan knappt vänta. Det är alltid lite frustration och spänning när man försöker fixa fram produkter. Man kan inte lova förmycket eller ge något besked förens allt är klart och det hoppas jag snart att det är. Ska hämta prover imorgon med tryck på.. *pirr!*
Ha en grym kväll allihopa, så tacksam för ert stöd!
/Gustaf

6 kommentarer

ICANIWILL – VAD ÄR DET EGENTLIGEN OCH VART SKA VI?

7 januari - 14:32

Los Naranjos Marbella CrossFit-13 Som de flesta vet startade jag mitt egna företag, Gustaf Ollas ICIW AB, i oktober förra året och jag arbetar idag mycket med kost- och träningsrådgivning via distans (så kallad Online PT) men även en del personlig träning. När jag först startade företaget hade jag riktat in mig på mycket kring kost och träning och allt eftersom min hashtag #icaniwill exploderade insåg jag att det fanns ett större och bredare potential i själva konceptet och varumärket ICANIWILL än vad jag initialt trott.

Syftet med ICANIWILL (ICIW) är att inspirera och motivera individer och deras omgivning att våga satsa och göra förändringar. Allt går att uppnå om man bara har viljan, rätt verktyg och ger det tid. Genom att dela med mig av min, mina klienters, vänners och bloggläsares kroppsliga, mentala och totala förändringar är min vision att konceptet ICANIWILL ska växa, inspirera och motivera fler personer att följa sina drömmar och våga bli den person/individ vi vill vara.

Utöver själva konceptet har jag märkt, främst under min senaste diet, att många finner det jag gör med både företaget och träningen motiverande. Vet flera som vågat sätta upp mål och börjat arbeta mot målen och sina drömmar. För mig är det en ynnest att få bidra och dela min vardag för att ge er inspiration i vardagen och små tips för att underlätta eran resa.

Under resans gång har jag på Instagram försökt sprida budskapet kring ICANIWILL och lyft fram några av alla kämpar där ute. De personerna och andra som använder hashtagen har börjat följa varandra, precis det jag velat, och jag tycker det är så himla kul att se hur folk börjar nätverka, peppa, pusha och stötta varandra genom små kommentarer, genom att gilla varandra bilder och ibland även skriva längre texter tillägnat vissa personer de följer. Man kan säga att internet har bidragit till mycket negativt men i det här fallet hyllar jag all typ av virituell kommunikation och nätverkande. Det värmer min själ att se hur folk axlar ansvar och driver konceptet vidare mot nya höjder.

Black White ICANIWILL t-shirt-1-3

I och med att mina bilder och ”motivationskollage” blivit populärare har förfrågan kring produkter växt fram.
Det var en infallsvinkel som jag hade med mig in när jag startade detta företag men jag hade inte det som mål utan snarare en bonus. Att stötta mig och ICANIWILL innebär för vissa att använda hashtagen, för andra att köpa mina produkter. Jag ska inte sticka under stolen med att jag blir uppriktigt glad när folk vill köpa dessa produkter, de bridrar till mitt leverne och jag lägger ner mycket tid på att få och ta fram kepsar, armband, wristwraps mm samt att göra dem tillgängliga. Som jag tidigare sagt så arbetar jag nu med att få fram en bra grund vid gäller inköp och förädling av t-shirts och linnen. Det kanske låter basalt att köpa t-shirts och trycka på dem men i en värld där det handlar om marginaler och framförallt kvantiteter (dvs hur många t-shirts jag säljer och kan köpa in samtidigt) är man som liten (läs än så länge obefintlig) inte så kraftfull. Dessutom vill jag inte sälja något jag själv inte skulle vilja ha på mig, dvs det ska vara snyggt och bra kvalitet på både tryck och t-shirt. Slår man ihop de faktorerna finns det några vägar att gå men man måste hela tiden balansera ekonomi i det hela.
Hoppas som sagt att det inte är för långt bort och jag inväntar några svar sen hoppas jag kunna trycka på knappen och köra igång med den första beställningen och designen. När nu några wristwraps, kepsar och silikonarmband börjar figurera ute där hoppas jag verkligen att vi som använder och känner igen dessa produkter vågar ta kontakt och gå fram till någon annan individ med likadana / andra ICANIWILL-produkter. Till syven om sist handlar det återigen om att motivera och inspirera andra och en själv att nå sina mål.

Just nu är ICANIWILL för mig, och jag knyter gärna an mina tankar till mina produkter, att:

– Fortsätta lägga på mig så mycket kvalitativ muskelmassa det går
– Testa en dröm och flytta till USA den 17 Januari med Emily för att prova hur det är att bo i USA
– Göra allt jag kan för att utveckla och ta företaget till en ny nivå
– Sjösätta nya produkter
– Balansera arbetslivet med det privata, det blir lätt mycket jobb

– Långsiktigt mål, använda varje dag för att skapa den kropp och det liv jag vill leva!

Det fina med ICANIWILL är att man kan knyta precis vad man vill till konceptet. Oavsett om det är karriären, träningsmål, uppsats eller vardagen så kan Du, skapa precis vad du vill, du kan krossa alla barriärer, sätta precis vilka mål du vill, göra precis vad du vill – hur du vill. Några kanske tycker det är tomma ord och floskler men genom mitt liv har jag märkt en sak och det är att hårt arbete till slut betalar sig. Man kan tyckas vara långt bort många gånger men så länge man tror på det man gör och kör sin grej, då kommer man, förr eller senare få betalt för det arbetet. VÅGA!

Om jag vidare går in på mina tankar med den här bloggen så var det först ett sätt att dela med mig av min vardag till mina vänner och familj i Falun under mina studier i Uppsala. Sen blev det en ren och skär träningsblogg och nu är jag tillbaka igen i någon slags mixad vardagsskildring. Efter min kreativa session med mina kära vänner och flickvän så tänker jag helt enkelt fråga Er rakt ut: vad är det ni vill ha ut av denna blogg? I min egen skalle har jag min preliminära plan klar men jag vill ju gärna höra vad ni tycker och tänker kring min blogg och dess innehåll. Tackar ödmjukast för input.

/Gustaf

32 kommentarer

BIG NEWS! MMSPORTS + ICANIWILL = SANT

2 januari - 16:45

Känns så kul att kunna släppa de grymt positiva och bra nyheterna att ni från och med idag kan köpa mina IcanIwillprodukter på MMSports.se – Passa på och beställ era tillskott samtidigt och få allt hemskickat med MM Sports grymt effektiva varuflöde. Är det några produkter ni saknar och önskar att jag tog in så kan ni skriva det i kommentarsfältet! Om ni vill och känner för det får ni mer än gärna klicka i den lilla ”gilla-knappen” under mina produkter. Ska fylla på med Wristwraps direkt så rosa snart finns i lager igen! För att komma till ”min” sida hos MM, klicka på SHOP uppe i menyn eller på bilden nedan!

/Gustaf som är glad som en lärka

14 kommentarer

GUSTAF OLLAS ÅRSKRÖNIKA – 2012 – DALAR OCH TOPPAR

31 december - 1:15

Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!

Januari

Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.

Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.

Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.

Februari

Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.

SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.

Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack

Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!

Mars

Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.

Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).

Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?

April

En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.

Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte”

Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:

“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe

Tack Emil för stödet under året!

Maj

Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.

http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w

Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.

Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.

Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?

Juni

Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.

Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.

Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..

Juli

Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.

Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.

Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!

Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.

Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..

Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2

Augusti

Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!

Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.

Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!

Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget

Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.

Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!

September

September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.

MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!

Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!

Oktober

Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.

Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..

Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?

November

Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!

Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!

Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.

Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.

December

Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”

Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.

Tack Jonte!

Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!

Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.

Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.

Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.

Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
– MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
– Jon
– John
– Marcus
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!

Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året!

/Gustaf

14 kommentarer

GAPA – SOM EN APA

23 december - 23:46

Nu snart ska jag slå ihop datorn och ta några timmars julledigt. Har knappt hunnit reflektera över det men helgen har varit bra för mig och Emily. Nu är vi i Knivsta, vi har slagit in paketen och klätt julgranen. Imorgon ska vi träna i Uppsala med en gemensam bekant. Tillbaka till Friskis Väderkvarn, det ni! Lovar att filma lite med mob så får ni se hur det ser ut nu när vi kör på lite.. halsen är OK så tungt imorgon men pulsen håller vi i schack. Bilden nedan är lite kul. Till vänster, från i somras när jag bestämde mig att söka omslagsmodellstävlingen, till höger, 4-5 månader senare, på omslaget, i butik. Fortfarande overkligt.

God natt

/Gustaf

Ingen kommentar

SNART I EN WEBBUTIK NÄRA DIN DATOR

13 december - 11:07

Rubriken säger det mesta – Silikonarmbanden säger: ”Whatever it takes #ICANIWILL”

/Gustaf

4 kommentarer

SHOP UNTIL U DROP

5 december - 9:25

MMSports är självklart på plats på Fitnessfestivalen nu till helgen.

Idag har jag på morgonkvisten gått loss rejält i MM butiken på nätet. Har beställt hem det jag kommer behöver i kommande uppbyggnadsfas. Det är inga stora skillnaden i det jag vanligtvis använder. Idag beställde jag tex (klicka på produkten om ni vill läsa mer om varje produkt eller själva inhandla:
– Body Science Wellness Series – Zinc
– Body Science Casein 750gram
– Body Science Omega-3
– Body Science Whey 100
– Body Science Vitamin D
– Body Science L-Glutamine
– Body Science ALA
– Body Science Protein Meal

Så fram tills jag får dessa kommer jag att ha en ”vit vecka”. Har inte använt några tillskott mer än lite EAA efter tävlingen. Tror och hoppas att det kan vara bra att låta alla tillskott vara stilla på sin plats i hyllan ett tag efter en så intensiv period som jag varit i innan. Det är lite som med kreatin, man cyklar av och på för att få bästa effekt. Några tillskott man alltid kan köra i kombination med varierad kost är ändå Omega-3, D-vitamin och EAA/Vassle/Casein-protein. Dessa är mer flatrate produkter som kroppen behöver. Tillskott som PWO, stimulanter, boosters och allt annat är väl främst de jag menar med att man ska cykla men nu är det som sagt all-OFF fram tills leveransen kommer från MM.

Hoppas kunna köra första passet i eftermiddag. Min kropp har varit överkörd av en ångvält och jag har knappt tagit mig utanför dörren. HELT orkeslös i kroppen trots att jag fyllt på med mat och sömn på T-kontot. Ett tag trodde jag att flunsan fångat mig men det har inte brutit ut. Kanske är det som Emily sa, att jag lider av ”post competition stress disorder”?
Vågen i morse visade 98,2 kg så det är dags att peta sig iväg till gymmet bara för att få röra på sig lite. Magen har varit väldigt skonsam mot mig efter tävlingen och det är kanske för att jag har varit relativt skonsam mot den? Min kombattant, Marcus Adamsson, på DC berättade att han petat i sig närmar 15 000 (!) kalorier under lördagen (och söndag natt, han slutade äta vid 5 på morgonen). Jag skrattade så jag nästan kiknade. Själv åt jag ett rejält skrovmål på Max efter tävlingen men det var nog inte ens 1200 kalorier typ. Men vad gör det? Lika nöjd var jag för det, kolla denna bild, haha, bjuder på den!

Har en ny produkt på väg en. Något alla kan ha, något alla har råd med, nämligen silikonarmband. Produktionen har dragit ut lite på tiden då tanken var att ha med mig dem på DC men nu är det som det är och de skickas från producent idag. Kommer dock inte kunna sälja dem förens tidigast någon gång kort efter Fitnessfestivalen. Administration och lite andra saker som måste på plats först, ni får mer info när allt är klart. Hur som är jag övertygad att ni kommer att gilla den positiva förändringen som sker just nu. En bild från producent/utkast

Dags att jobba igen och förbereda mig mentalt för Body Radio i eftermiddag! Fanken va skoj det ska bli. Juste, tänkte hinta att jag har en annan, gaanska stor grej jag ska berätta om snart.. får bli en cliffhanger tills vidare.
/Gustaf

14 kommentarer

ALLT SOM KRÄVS ÄR ETT BRA PASS

21 november - 19:19

Idag hade jag ett sådant. Som ni vet testade jag 2 nya produkter (!) från Body Science och jag ska köra samma upplägg imorgon så får vi se om det blir samma effekt.. en effekt som jag knappt vågar tro går att kopiera men jag hoppas. Från det att jag satt mig på bussen på väg till Odenplan så var det skygglappar på. Jag såg framför mig hur jag körde dips, hur jag körde chins, hur jag pressade, ja jag kan knappt beskriva. Smått lyrisk efter det bästa passet på denna diet. Började med att köra ur mig 2 set chins för rep-tålighet. Kändes bra, sen kom Topias, en studiekamrat från Uppsala som nu bor i Schweiz och var på tillfälligt besök. Värmde i dipsen sen stegrade vi uppåt och uppåt och uppåt. Slutade på 50 kg och en 6a tror jag det blev (på filmen). Ville inte riskera något och hänga på mer en dag som denna, precis innan tävling.
Hantelpress, uppe och körde några set på 45 kgs hantlarna (obs kroppsvikten i total press på hantlarna, det var ett bra tag sen!), lite mindre isolationsövningar och sen gick jag ut i friska luften.. stod och log på Odenplan och kände rysningar längst ryggraden. Vilket pass, vilket fokus, vilken glädje. Suget i magen efter den 1 december och tävlingen var enormt. Handlade lite på Sveavägen och drog hem och fyllde kistan. Förmiddagspass var riktigt skönt, i vanliga fall tränar jag ju alltid på em/kvällen. PWO:n kickade in bra på bara ”frukostmage”, har ni testat det?

Var bara tvungen att köpa på mig en Marabou Vitchoklad (ifall det är någon limited edition eller likande), nu har jag gömt den här hemma och den får följa med ner till Lund som sällskap! Smakat den? God? Vänta, varför frågar jag? Klart den kommer vara god, det är ju VIT choklad för bövelen!

Det här var iaf gott, 400 g nötfärs och coleslaw heeela lunchen lång. Tog sin lilla tid. Smackade vilt och glatt som en spelman och när jag fick mail att kepsarna var inlevererade på mitt nya lager höll jag på att tappa ut maten av ren glädje. Äntligen är dem på plats och ni kan beställa genom att maila mig (Gustaf@IcanIwill.se) eller använda Wristwraps-formuläret på hemsidan. Skriv Keps och modell i övrigt, ska fixa det under kvällen så det finns scrollmenyer där också för kepsarna. Har lite intropris och det har redan dragit iväg en del kepsar så det är vääldigt få ”baseball”-modeller kvar med rosa text och ”öppet baktill”, för tjejernas hästsvansar tänkte jag.

Så det är bara att klicka in och beställa hem en vända. Kommer inte göra några stora upplagor av mina kepsar då jag vill skapa fler olika kollektioner med lite andra färger och varianter så inte alla går med samma lika kepsar.
Tror det var allt för ikväll. Imorgon börjar jag dricka mer och ökar på saltet lite på min mat. Kommer binda upp mer vätska och bli lite tyngre men det är sånt som släpper när vi närmar oss tävling och man ”drar ner” på vätskan. Kommer inte att sluta dricka eller göra någon tömning, tror inte det hör hemma på en AF-scen med prestation inblandat.

Trevlig kväll alles, dags att ta tag i de spännande kommentarerna gällande förra inlägget om ”bodyomslaget”.
Ciao
/Gustaf

8 kommentarer

« Föregående 1 … 8 9 10 11 12 13 Nästa »