Rullade förbi Sundbyberg idag och såg de två nya tornen resa sig på Tulégatan. Det är Fredrik och ESNY som skall sälja dessa och Fredrik postade en bild i förrgår på projektet om jag inte missminner mig. Våningarna ligger omlott och det är redan mer än 1000 personer i kö för att få köpa. De kommer gå som smör i solsken. Fredrik har skapat något unikt, något grymt och mäktig. Vi snackar grova pengar i den branschen när man tagit sig så långt som han har. Han har byggt sin dröm.

Rullade förbi en tom lokal idag. Ihålig, barskrapad och dyr. Det var inget för mig. Jag letar just nu lokaler för att fortsätta driva webshopen och sköta lagerbiten via. Det har blivit lite förändringar så måste på mindre än 25 dagar få styr på något som jag tidigare haft ute hos tredje part. Jag försöker skapa något unikt, något häftigt och grymt. Vi pratar absolut inga grova pengar än i det jag gör, men jag bygger min dröm. Sakta men säkert.

Kanske är det baserat på ovanstående vision, dröm och långa väg jag vandrar som gör att jag tar så hårt på de negativa/peekande kommentarer jag rätt så sällan får. Igår var en sådan dag. Jag skrev om konceptet clean eating då jag tycker det är lite spännande / kul hur det används och kanske var det inte ett av mina bästa inlägg men jag fick en kommentar om att hela min verksamhet och blogg skulle vara en image och ett sätt att synas. Det är klart det handlar om en image, vem visar inte upp en image utåt idag? Sen att det är allt det är, både vad gäller min blogg och min verksamhet, jag det är där det skär sig.

När jag läser den här kommentaren vid strax efter 6 på morgonen när jag gick upp idag för att åka till en kund på Delta så sätter det sig som en tagg. Jag går genast igenom tankarna och vet att 99% gillar det jag gör och följer mig för att de uppskattar det jag faktiskt delar med mig av och inte håller för mig själv. Så finns det den där 1% som bara vill nypa till mig, som gång på gång lyckas träffa rätt med en liten liten smal sticka. Vid lunchtid hade jag fortfarande inte släppt det och det är inte det att jag inte kan ta feedback eller kritik, nej utan jag förstår inte, 1) varför man lägger en sådan kommentar. Vad gör man ens på min sida om man inte gillar det? 2) varför sätter sig de här kommentarerna så jävla hårt i mig?
Svaret på fråga 1 kan egentligen bara personen i sig ge men svaret på andra frågan är baserat på det som jag skrev i början. Jag kämpar, på riktigt, med att få företaget dit jag vill, att få det att växa, att hitta nya saker, att utveckla befintlig verksamhet osv. Sen kommer det någon som tycker sig vilja racka ner på det jag gör av någon anledning och det är där jag blir så ledsen på nått vis och mest inte för min skull, jo iofs jag blir lite sårad men det kan jag ta, utan för att det finns människor där ute som inte lägger sin energi på något bra, snällt och trevligt. Mina dagar nu innehåller minst 2 Hortonsattacker och mina sprutor däckar mig totalt. Det är helt värdelöst och sämst men varje gång en attack går över är det som att jag startar om min dag och får leva ett tag utan smärtor. Det är så himla skönt och jag blir så tacksam över den stunden! När jag klev på bussen efter lunchen var mungiporna fan bakom örsnibbarna och mitt något för höga HEJ (på grund av lurarna) fick busschauffören att rycka till och han gav mig ett leende tillbaka. Den känslan, den vardagsglädjen, den är det jag vill ta med mig från den negativa kommentaren idag. Så till dig som skrev den, tack, tack för att du fick mig att tänka till och verkligen förstå vad som är viktigt. Jag kommer inte svara på din kommentar men jag hoppas att detta inlägg räcker. Till Er andra som kommenterar och stöttar mig, ett ännu större Tack!
Nu ska jag jobba vidare. God kväll
/Gustaf