Del två, sista halvan, dags att knyta säck på riktigt.
Året har stormat förbi för jag har hela tiden haft agendan full och levt i en hastighet och belastning (jobbmässigt) som känts att allt går dubbelt så fort. Ständigt efter, aldrig klar, aldrig nöjd. Det har gått bra och varit roligt och jag skulle göra om det igen om jag fick frågan men detta till trots så har min prio som sagt varit att umgås och försöka hinna med de viktiga personerna i mitt liv när tillfälle givits. Nedan ser ni några av dem personerna som varit ett måste i mitt liv detta år och som kommer vara med mig många år framöver, alla i olika positioner och mening. Farmor hoppas jag verkligen håller ut ett par år till för jag vill inte förlora alla far och morföräldrar än, jag har så mycket mer att få ut av dem och ge till dem. Bilden en bit ner är när jag och Farmor i somras åkte och handlade nya blommor/jord/krukor i Tierp precis när hon flyttade till lägenhet. Jag bar en stor oro inför det här då hon bott i huset sedan min far föddes. Alla jular, alla somrar, så många stunder både för mig men inte minst Farmor. Att behöva lämna och flytta till lägenhet kändes som sådan händelse som kunde ta kål på henne. Dock slog hon oss på fingrarna även här och det visade sig att det var en större grej för oss än för henne. Hon anpassade sig snabbt, plockade upp andra intressen och skapade nya rutiner. Det är makalöst vad människan förmår sig i en ålder på 90+.

Dan fyllde stort och bjöd på fest uti sommaridyllen. Lagindelning och mångkamp med flera stora vinnarskallar. En sen sommarnatt med tal, dans och en hyllning till livet i dess största bemärkelse. För inte allt för länge sedan var det på väg att gå riktigt illa för min vän och att få fira hans födelsedag ihop med alla vänner var bara så inspirerande. Tack för det minnet Dan. Olof, Johan, Emily – tyckte de här bilderna var så fina och knutna till minnen för mig från Året så tog med dem för att påminna Er. Dalhalla, Golf, Fest. Viktigt att minnas mellan varven i framfarten. Även det senare halvåret innehöll ett par trevliga bilar. Sommaren bjöd på BMW M3 och BMW M4. Bilderna nedan är de jag blev mest nöjd med. Tycker mitt fotande har gått framåt under året och det tar jag med mig in till 2015. Inte nödvändigtvis mer bilder men bättre bilder. Mitt mål är att knäppa ett par bra bilder, få jag blir bättre, för att sedan kunna njuta mer av själva stunden, för hur många gånger har jag inte tittat på bilder i efterhand och blivit irriterad på mig själv att jag inte varit mer där och då istället för fota och bevara för framtiden. Gott och ont möts i detta dilemmat. Jag vill dela med mig av mina äventyr och det jag får uppleva och den biten gör att jag ofta fotar, sådant som jag i efterhand kan uppskatta även fast det kanske inte då var det allra bästa eller något exceptionellt i den stunden. Balans, återigen balans. USA 2014
Tre veckors semester och det blev faktiskt en hel del semester då jag för första gången kunde betala Alex för att arbeta under min frånvaro. Lokalen och arbetsrutinerna var i ordning vilket möjliggjorde an avkopplande och upplevande semester. Då vi många gånger tidigare varit i LA blev det här ett år då vi bara kunde njuta, välja ut russinen, göra det vi ville och faktiskt insupa miljön och atmosfären. Direktflyget till LA från Stockholm Arlanda gjorde så klart inte upplevelsen sämre. Nytt plan, 10,5 timmes flygresa istället för 18, ja mina ben tackade mig nog allra mest efteråt för den investeringen. För första gången på lääänge tog jag mig igenom en vanlig bok. Jag snarare åt upp den då jag snabbt fastnade för den lila buttra karln som sparkade på däcken och muttrade i det lilla bostadsområdet. Året enda bok (skäms Gustaf) blev En man som heter Ove.

Det två kvällarna uppe i bergen med solnedgången framför oss var nog bland det finaste jag upplevt i hela mitt liv. Grand Canyon var häftigt men svårt att greppa på något vis. Solnedgången var där och då, värmen, stillheten och atmosfären var.. ja magisk. Det är sånt som inte går att förmedla med ord men bilden på Emily framför solnedgången är så vacker och en av de bättre bilderna jag tagit. Vår Dodge Ram och Jeep Grand Cheroke (som vi hade inbrott i) levererade hela resan till vår stora glädje och tog oss precis dit vi ville åka. Vegas och dagspartyt var för mig en ny upplevelse men den gav mig mersmak. Briljant idé och fantastisk miljö. Annars är jag inte så mycket för Vegas då jag inte tkr spelbiten är så kul, men dags-festen ska jag absolut besöka igen! Solnedgångar i oändlighet. Varje dag bjöd på en ny vy, Santa Monica, Redondo Beach, uppe i bergen, i Laguna Niguel, ja USA för mig den här gången gav mig väldigt mycket ork och glädje! Tack också till Maria med familj som bjöd in oss på Sushi-kväll! Kamran piskade mig i basket många gånger om med Coppers söta puggel-ansikte vägde upp för förlusten. Träning och häng med Chris och Emil, bad, mat, bio, hortons-fri ja USA var verkligen en av höjdpunkterna 2014.

Andra halvåret av 2014 hittade vi äntligen rätt med design och producent. Många dagars arbete föll på plats och effekten lät inte vänta på sig. Våra första camo-byxor sålde slut på nolltid och efter det har vi lyckats leverera gång på gång. Carl har varit en viktig person i mitt företagande där han satt allt jag tänker, babblar och får ur mig ner på papper. Vi har redigerat, diskuterat och ändrat ändligt med gånger men när vi väl släpper en ny produkt är vi nog båda lika nöjda. Tightsen har blivit ett signum, en symbol, ett kännetecken som jag är så glad och stolt för. 2014 var året det lossnade, när vi fick igång apparaten jag så länge velat snurra. Detta medförde mer arbete med produkterna och därför valde jag att i princip avsluta/lägga min PT-bit /PT-online på is. Det är läget även nu och än så länge funkar det kanon med produkterna. Återförsäljarna har inte väntat med att höra av sig och i dagsläget har jag en i Norge, Finland, Tyskland, England och Sverige. Det blev ett stort steg för mig men också för företaget. Att tillgodose sex stycken butiker med produkter har varit utmanande och spännande men nu ror jag det här året i land med att nå de mål jag satt upp.
Fitnessfestivalen blev körsbäret på bakelsen när vi åkte ner med Svenskt kosttillskott och träffade massor av nya kunder, vänner och bekantskaper. Nästa år får jag se till att planera in det i kalendern på riktigt så vi kan ha egen monter. Tack Alex och Henrik för hjälpen, det gick inte utan Er! Den hittills största affären i mitt liv har varit på den privata sidan. Emily och jag signade på en reservation på en nyproducerad lägenhet i Sollentuna. Sommaren 2015 blir det flytt till 83 kvadratmeter vilket vi båda ser fram emot. Vi har valt alla tillval och när vi flyttar in är det mesta som vi vill ha det, kan det bli bättre? Det återstår småsaker (host) som att inhandla och bestämma soffa, matbord, inredning och sånt, men det lär väl inte bli något problem? (Smaken är som baken) haha.

Jonathan har lyst upp vintermörkret många gånger och inte bara för att jag fick spendera Julen med honom, vara med på dopet eller hänga hos syrran, nej han har även fört med sig dra och känslor från Morfar. Liknelser, leenden, ögonblick. Han har något stort i sig den där grabben och jag ska vara med och lära han aaaaallt (host igen) jag kan. Ser fram emot att få lära känna Personen Jonathan genom åren. Syster och Daniel, ni gör ett fantastiskt jobb!
Mer träning, mer flås, mer CrossFit. Damn vad jag varit trött många gånger men alltid efteråt känns det lika bra. Ni som följt mig har tagit del av några upplägg och pass och även framöver ska jag dela med mig av detta. Någon typ av rörlig bild vore väl kul också kan jag själv tycka. Om inte bara för att ha det dokumenterat och se mina framsteg. Nästa vända blir det 50 st brupees på tid. Inget jag ser fram emot nu men som sagt, känslan efteråt, det är den jag jagar! Många delade roliga och jobbiga stunder har det blivit, nedan är några ögonblick förevigade. Familjen Montazami fick bekänna färg när de besökte storstan, USA-återförening i år igen med boysen, Jons och min kamp mot tjejerna i utfalls-SM och en lagom död Gustaf i suddigt tillstånd.

Mer bilar, ja jag vet, men det är så kul att köra och fota. Solnedgången i Falun vid Gruvan, den bilden blev rätt så jäkla bra. Det kanske är så att bilarna och innebörden av frihet och kraft står för något djupare, något jag inte kan förmå att sätta ner i skrift här och kanske just därför ska de få vara sist i denna krönika, del 2, där jag knyter säck, rundar av och blickar framåt. För vad har då 2015 att erbjuda? Än så länge är det öppet och som ett hav av möjligheter, haha det låter så klyschigt och egentligen tittar jag inte på års-planen mer ett par gånger per år så varför lägga så mycket fokus på den? Jag vet vart jag vill, jag kommer fortsätta jobba mot det, jag kommer fortsätta kriga. Dag ut och dag in, vecka, månad och år. Skillnaden mellan 31 dec och 1 jan är inte stor, bara ett par siffror och lite så ser jag på alla mina parallellspår i livet. Det handlar inte om insatser vid specifika tillfällen utan att gång på gång prestera, dag ut och månad in. Lyfta sig själv, utvecklas så att min lägstanivå blir högre. Våga göra misstag, lära mig från dem och fortsätta framåt. Jag vill tro och hoppas att flera av Er som läser det här även följer med in i 2015 års äventyr med mig. Det blir ingen större skillnad på bloggen mer än att ni får fortsätta lyssna till mina funderingar, mina jobbiga dagar, mina roliga stunder, tunga pass, framgångar, bilder, bilar och musik. Jag är den jag är, jag kommer vara den jag är. Tack för i år. Tack för att ni gör den här bloggen levande. Over and out for 2014. See you 2015
/Gustaf ala 2014