”Du måste gå djupare”, ”ass to the grass”, ”det där bygger inge ben” jada jada. Jag och Ni har nog hört alla tänkbara kommentarer och gliringar gällande knäböj. Så vad gäller då? Vad ska man göra? Ja i min värld beror det helt på i vilket syfte du böjer. Visst vore det i de bästa av världen underbart att se alla atleter på gymmet utföra perfekta böj, chins, dips, bänkpress etc samt känna att man köpte en försäkring som täckte allt den lovade, att vi inte blev blåsta av ICA:s köttpaketering osv men nu finns ju inte den ”perfekta” världen så då får det helt enkelt bli syftet som styr dina böj och djupet på dem.

Klassisk byggträning skiljer sig i viss mån från tex personer som tävlar inom styrkelyft (SL). I SL finns tydliga regler för hur djupt du måste gå för att få en böj godkänd. Inom byggning används diverse olika metoder av böj i syfte att slita sönder och belasta våra stackars muskelfibrer i så stor utsträckning det går. Vissa påstår att alla partiella böjar och varianter bara är skräp och att man minsann ska ”böja som styrkelyftare, kolla bara på deras ben”. Det köper jag på ett sätt men det finns såklart invändningar på det också. Styrkelyftare kan ”fula” upp vikter, köra low-bar och nästan med good-morning-style få upp vikten så länge höften är under knäleden. Dock kör de flesta styrkelyftare mycket rörlighet för att kunna hålla sig hela och böja med så korrekta vinklar och positioner det går för att kroppen ska klara av sporten i längden.

Nils som bygger kör (om jag får gå till mig själv samt vara lite förmanande) inte lika mycket rörlighetsträning eller ingen alls. Resultatet blir att han antingen går riktigt djupt, ass to the grass (för det har Arnold sagt) med en bananrygg eller så kör han en kortare (partiell) finare böj men få kommentaren på bloggen att han ska gå djupare. Syftet är ju att låta benen jobba så mycket det går och i det fallet, om han inte har rörligheten är det ju bättre att han kör en partiell böj, nöter vidare i andra maskiner och sen stretchar.

Jag har länge försökt böja bra och tungt för att bygga min underkropp men med för dålig rörlighet. Resultatet blev att jag körde mer och mer benpress, en övning där jag kunde gå runt min lite dåliga rörlighet men efter ett tag tröttnade jag även där. Egot att flytta mycket vikt för att få större lår gick före teknik och rörlighet. Nu har jag börjat om och tränar mer rörlighet, stretchar mer, utmanar mig själv i form av over-head-squats som jag inte ens kunde utföra för cirka 6 månader sen. Mer frontböj, mer teknikträning på lägre vikter och framförallt aldrig låta djupet styra hur min böj ska se ut. Djupet är sekundärt och min hållning och positionen på de olika kroppsdelarna går numera alltid först. Målet är att kunna utföra en schysst knäböj på en schysst vikt med schysst förhållanden. Jag vet också att om jag håller vinklar och rätt position på min kropp blir jag mycket starkare med tiden. Det är som den perfekta svingen i golf. När du träffar rätt känns inte träffen. Gör du något fel känns de som bollen är gjord av betong och det gör ont hela vägen upp i örsnibben. Målet är så klart att kunna köra full rörelse eller ROM men när jag inte har rörligheten kör jag hellre kortare. Tittar ni på bilden ovan så kan jag pressa mig ner lite djupare men då tappar jag ländryggen. När jag skriver tappar menar jag att jag förlorar min naturliga hållning och svank på ländryggen. Ofta ser man detta i botten på någons böj, det ”tiltar till” i rumpan. Prova filma Er själv nästa gång och gör analysen om ni ska eller inte ska lyssna på folk som bara häver ur sig ”djupare”. Våga gå din väg, våga tänk själv och våga fullfölja.
Ciao
/Gustaf