Just nu råder total öken i min skalle och därför tar jag till det berömda repost-knepet.
________
05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf