Tag Archive: Falun

MORGONJYMPA

1 maj - 11:38

Hoppas alla hade en bra Valborg igår? Vi hängde ute hos ett par vänner efter middag med min mor. Idag har vi hunnit med lite morgonjympa på Sportlife och jag körde lite med min duktiga mor. Ett par ärenden under dagen som skall fixas sen är vi redo för Ben i eftermiddag med stora gänget. Kanske är det läge för ett nytt personbästa, vem vet! Böjas ska det iaf. Laddar redan nu. Kameran är med och filmen ska rulla. Sportlife Falun Sportlife Falun-2 Sportlife Falun-5 Sportlife Falun-6 /Gustaf

RAINDROPS IN SPEED

8 februari - 12:39

bmw wax on wax off

Regn och blåst på vägen upp men Johan och jag tuffade på i fin takt med x-drive som hjälp. Falun är alltid speciellt att komma ”hem” till och jag är så glad att jag får möjligheten att åka mellan Stockholm och Falun med jämna mellanrum. Ett träningspass igår med Jocke som körde sin overload-grej och jag körde min grej. Benpress och böj tillsammans var finfint. Nöjd som få med gårdagens benpass är jag inte lika glad idag. 3x160kg flera set känns idag kan jag lova och om en timme ska jag iväg och lite fotboll med polarna. FAIL! Men vad gör man inte för tillväxt. Bilden ovan är från i morse när jag och mammsen åkte till gymmet och körde lite armar. Välvaxad BMW får vattendropparna att samla sig i alla dess storlekar. Lite Fredrik Eklund-wannabe-varning men jag blev nöjd med bilden.
Förmiddagens kundmöte är klart och jag är så lyckligt lottad som får möjlighet att träffa alla dessa människor som vill göra en resa tillsammans med mig. Gång på gång får jag bekräftat att jag gör ett bra jobb och det är något jag är stolt över och lägger mycket tid på för att få det så. Inget kommer gratis men när man lägger arbetet så kan man räkna med avkastning.
Lite mat i kistan innan jag ska springa efter bollen. 110 kg Ollas i inomhusfotboll.. detta blir kul! Jag ser det som vadträning.
/Gustaf

NORTHBOUND AGAIN

30 oktober - 23:58

Nu börjar det närma sig tävlingsdags för min adept, bloggare och vän Joakim. Har ett flertal arbetsrelaterade uppgifter att klara av i Falun så åker imorgon bitti Norröver för två dagars arbete. Förutom att kolla formen på Jocke och nöta posering/rodd så ska jag lämna ett gäng produkter som Alex ska sälja på Sportlifes aktivitetsdag kommande tisdag. Vi ska även se över de sista finliret på Filmen och jobba vidare med shopen som skall integreras med bloggportal och bli ett gemensamt icaniwill.se – Ett par dagars bra arbetsro med fin luft. iphone cardholder icaniwill Om det är någon som sitter i tankarna att införskaffa en korthållare till sin iPhone så finns det nu enbart 1-2 kvar av färg/modell så kliv in och klicka hem en snygg korthållare i Italienskt skinn som är handgjord för oss. Har haft min i snart 1 år och de är grym kvalité. Skinnet anpassar sig snabbt efter korten och klistret sitter förbaskat bra. Stolt över denna produkt.

Min nya spotifylista för November som hittills bara har två låtar, är iaf påbörjad och snart ramlar det in ny bra musik så missa inta att presumerar om du gillar ”all världens blandning”. Under mina fokusminutrar innan benpasset idag plöjde jag igenom Agnes och Kens låtar från Så mycket bättre. Spelar egentligen inge större roll vilken musik jag lyssnar på innan för det är min mentala inställning som är det viktiga och jag hör nästan inte musik. Passet var så inåt helskotta bra så något måste jag lyckats med.

How about this:
10 set benpress upp till 330 kg
Bulgarian split squat i Smithen 4 set 8 reps per ben
Rakmark 4 set
Liggande lårcurl superset vadpress 3 set
Benspark superset utfallsgång 3 set

Min rumpa ser tydligen ut som Kim Kardashians så fick en ”Gustaf Kardashian” kommentar på instagram. Viktskivan ser ut att förlänga min röv fint på bilden. Kort videoblogg/videoinlägg kommer från det passet alt så skramlar jag ihop lite till material från Falun och lägger upp en lite längre videologg. Var länge sedan jag nyttjade den formen och framförallt kul att se lite från gymmet nu kanske? Har annars spenderat dagen i Uppsala där jag numera kommer lägga ett par timmar per vecka. Ett roligt projekt som utmanar mig – något jag alltid försöker göra – utmana mig själv. Gör du det? Fundera på den men nu går jag och lägger mig. Imorgon släpper vi några nya t-shirts!

20131030-235920.jpg

20131030-235928.jpg
120 kg rakmark, gonatt
/Gustaf

SER DU DIN FRAMFART?

29 september - 22:58

Man krigar, sliter, beskådar sin kropp flera 1 gånger per dag. Det är svårt att se de små stegen – framsteg. Min vän Jocke som jag coachar är lite drygt 1½ månad bort från Decembercupen och AF-debuten. Han ligger bra till och formen är bra – trots att han själv inte tycker han ser det, innan helgen. Idag fotade/filmade vi med bra kamera och Jocke fick bevis på att han gått framåt. Bättre posering, bättre form och som ni ser på bilderna är det bra. Är glad att jag får chansen att hjälpa Jocke förbereda sig. Han har alla delar som behövs för att tävla. Tränade och sen åkte jag direkt hem till Stockholm. Tack Dalarna för en bra helg. Lyckades dra upp en 1a på 57,5 kg extra i chinsen. Gött. Kattis och David ska tävla kommande helg och de gjorde även de ett grymt pass. Bra kämpat idag – så kul att se er kriga ihop!
Imorgon skickas de långärmade tunna hoodisen från producenten så nu är det inte många dagar bort. Kepsarna är även de på frammarsch! Hösten kommer vara fylld med snygga produkter där ute.
Sportlife icaniwill

Sportlife icaniwill-2

Sportlife icaniwill-11

Sportlife icaniwill-16

Sportlife icaniwill-18

Sportlife icaniwill-29

Sportlife icaniwill-31

/Gustaf som är mycket slätare än Jocke!

VÅGA BLI STARK

1 september - 23:17

Så jäkla irriterad, stressad och trött. Känns som allt bara rinner iväg och jag inte har någon koll. Helgen har varit bra och jag har släppt allt för att bara försöka ”vara” uppe i Dalarna. Träningen har gått bra och passet här hemma ikväll gick också bra men just nu känns mycket smått kaos. Hade planerat att skriva ett längre inlägg med rubriken som fortfarande står kvar men jag kan inte koncentrera mig eller för den delen känner att jag skulle leverera något vettigt heller om jag tog mig tiden.
Imorgon kommer gubbarna som ska börja installera köket. 10-12 arbetsdagar vilket innebär att jag mer eller mindre inte kan vara på mitt kontor (som är här hemma). Livet i vardagsrummet är inte ett dugg glamoröst och varje liten aktivitet tar 7 gånger så lång tid. Jag är som ni märker frustrerad. Kvällen har runnit iväg och tiden med tvätt, matfix, roddande inför imorgon, you name it. Bloggen för mig är en ventilationskanal och nu får det ryka lite ut topplocket så jag kan varva ner i skallen. Känner iaf att det funkar.

Böjde med Jocke på Sportlife igår och han hade med sin GoPro så vi hade den tickandes. Här har ni tyngsta sättet med lite grunda böj. Grunda böj är ett sätta att tänka på viktgränser och vänja musklerna/kroppen vid med vikt. Hamnade rätt djupt ändå efter ett tag och vi böjde säkert 40 min. Upp till 175 kg där jag gjorde 3 reps, 2 set. Sen körde vi 150 kg och jag köra ATG (ass to the grass) 5 reps – personbästa även det (i repsantal). Fortsätter jag på det här inslagna styrkespåret så lär jag landa på nytt personbästa på singelreps snart. Det hoppas vi!

Odenplan en söndagkväll var lyckat. Tomt så när som på mig, Vilgot och Helene ”ICE” Ahlson. Var inställd på tunga hantelpressar redan innan passet. Toppade på 42,5kg per hantel, sittande axelpress. Första setet 5 reps, andra blev det 5 liksa så och sista drog jag till med 6 reps. SKÖNT! Axlarna var möra och efter det fick de smaka 3 set militärpress a 60 kg framför och sen 3 set med 40 kg press bakom. Sidolyft, vader, sidolyft igen, vader igen och sen hem.
För första gången på länge känns det som att träningssuget, då jag lagt in lite mer styrke-fokus, har kommit tillbaka på riktigt. Nu är det hög tid att sätta lite nya personbästa i mina basövningar. Jag måste helt enkelt flytta mer vikt om jag ska ta mig vidare. Nog snackat och funderat, nog planerat och diskuterat. Från och med nu ska jag äta, lyfta tungt och jobba hårdare än tidigare. Det är inte bara bloggen som får sig en v3.0 det blir även en Gustaf i gymmet v3.0
Tack för att ni stod ut med mitt gnällande ikväll. Emily pussade precis lite på mig och tankarna skingrades till ett mer normalt tillstånd.
Ber om ursäkt för att jag inte är den jag brukar vara här på bloggen. De långa inläggens tid börjar lida mot sitt slut. Intresset för bloggar känns svalare än någonsin med Instagram som ger nya spännande bilder och flöden varje sekund. Färre och färre tar sig tid att verkligen läsa, bloggar som skrifter. Precis som vi konstaterade i podcasten hos Body.
Det jag uppskattar är iaf att många kommer fram och pratar med mig, i verkligheten, på gym, på stan osv. DET är fantastiskt kul. Hoppas innerligt att så många som möjlighet av Er som läser detta försöker (om ni kan) ta Er tid att komma till ICANIWILL-träffen som jag håller på och styr upp just nu. 14 september – preliminärt.
Mailstund coming up!
God kväll!
/Gustaf

ASSISTERADE REPS

23 juni - 16:39

Nästa delmål i bänken är att göra 5 reps på 130 kg – då är jag uppe på samma nivå som jag var innan dieten inför DC. Har liiite kvar på den nivån men trots det, och trots ett sämre pass igår (kroppen var inte 100) gick det rätt bra på Sportlife igår. På videoklippet nedan ser ni ett bra exempel på assisterade reps, dvs passaren (minns ni inlägget jag skrev om träningskompis vs passare?) är med precis så lite/mycket som det behövs för att personen i fråga ska kunna köra klart/slutföra repsen/setetn. Här ser ni 3 reps av mig och 2 assisterade reps då Emily är med, bara för att jag ska få slutföra och känna på vikten de sista repsen också. Blir lät annars att man slutar på 3 och då inte får jobba igenom alla repsen. OBS! Gör upp detta redan innan setet för allas vetskap.

/Gustaf

DAGS ATT GÖRA NÅGOT MER

16 juni - 16:37

”Har återigen tillbringat timmar på sjukhuset. Denna gång blev det övernattning och jag kommer bli kvar några dagar till…

Började i fredags kväll, fick svårare och svårare att andas, men sov hemma och åkte in på dagen igår. I måndags tappades jag på vätska i lungan, nu fanns det luft. Det man ville inte skulle ske, skedde, så nu sitter jag med ett dränage som suger ut luften ur lungsäcken istället… Blir kvar på sjukhuset tills det är klart och det vet man inte hur lång tid det tar. Det bästa av allt just nu, det är att jag kan andas!”
Texten kommer från Cathrines blogg. Hon bor i Falun tillsammans med sin Stefan och deras lilla Stella. Stefan har spelat bandy ett flertal år i Falun och jag har åkt snålskjuts med herrn en gång från Falun till Uppsala när jag pluggade där. För drygt ett halvår sedan blev Cathrine sjuk, allvarligt sjuk. Hon väntade då Stella och valde bort sen egen behandling framför Stella. Jag har läst hela artikeln ett par gånger och följt deras vardag på distans men när Stefan började följa mig på Instagram och jag honom fick jag en inblick i hur olika vårar vardagar är. Hade du en tuff helg? Tänk om – Texten ovan är Cathrines helg och nu när jag lyckats bygga upp både mitt personliga varumärke och IcanIwill känner jag att det är dags att bidra. Det kanske inte blir gigantisk men det är alltid något och om inte jag gör det, är det ingen annan som kommer dra in de här pengarna. Dags att tänka mindre på oss själva och mer på våra medmänniskor och i det här fallet Stefan, Cathrine och Stella.
Jag kommer därför att från och med idag 16 juni  fram tom 16 juli 2013 att skänka 50% av intäkterna från mina IcanIwillprodukter till forskningen mot Kondrosarkom. Det kommer kanske inte hjälpa just Catherine eller Stefan men om man framöver kan göra något litet för att bidra till att denna sjukdom kan få en bättre behandling eller i det långa loppet botas så är jag villig att bidra! Så om ni den kommande månaden införskaffar en shaker, ett par dragremmar, wristwraps, t-shirts, linnen eller armband från min serie för att hålla Er motiverade och på rätt spår så kommer ni alltså också att bidrar till IcanIwills insamling till cancerforskningen. Ni kan bära produkterna med rak rygg och veta att ni har gjort någonting gott för en medmänniska. Jag behöver verkligen hjälp från alla som läser det här inlägget för att sprida budskapet och nu handlar det inte om att göra reklam för IcanIwill, nu handlar det om vad IcanIwill kan göra för cancerforskningen. Jag hoppas verkligen ni tar er tid att läsa artikeln nedan som Anders Staffas skrivit, den är så in åt helskotta bra och att få se saker ur ett annat perspektiv eller bara dela det som Cathrine och Stefan är med om är värt mycket för mig och troligtvis också för dig. Du kan gå hem till din familj som är frisk, du kan krama om din mamma som är frisk, du kan gå till gymmet utan att behöva tänka på om din fru helt plötsligt kommer få svårt att andas samtidigt som hon är hemma med Er lilla dotter.
Jag vill verkligen bidra med det jag kan så snälla ni, hjälp mig hjälpa andra!
Hela artikeln om Cathrine och Stefans resa finner ni nedan, citerade från DT.se

ETT VAL FÖR LIVET

UPPSALA
Cathrine kämpar mot dödens lotteri.När sex veckor gamla dottern Stella rullas in i rummet skiner hon och pappan Stefan Tranblom upp.För DT-sporten har de valt att berätta om det ofattbart mörka som drabbat dem när livet var som ljusast.– Det som är jobbigt för mig är att jag inte kommer få se Stella växa upp, säger Cathrine, 26, obotligt sjuk i kondrosarkom, en typ av skelettcancer.

HAR DOTTERN STELLA

Familj: Stefan 28, Cathrine 26 och dottern Stella sex veckor.
Yrke: Stefan jobbar som sjuksköterska på ambulansen, samtidigt som han är bandyspelare i Falu BS. Cathrine arbetar som redovisningskonsult.
Bor: I Falun, där Cathrine ursprungligen kommer från Sundsvall medan Stefan är född och uppvuxen i Uppsala.

Från fönstret inne på onkologavdelningen vid Uppsala akademiska sjukhus skymtar klassiska Studenternas IP.Det var där som hennes make Stefan Tranblom lade grunden till bandykarriären och tog honom från födelsestaden vidare till Sundsvall och Selånger. Där träffade han den då 21-åriga Cathrine, som han så småningom skulle gifta och skaffa sig barn med.
– Vi hade inte hängt ihop så länge när vi flyttade till Falun, säger Stefan som inför den här säsongen återigen skulle få dra på sig kaptensbindeln över Falu BS blå matchtröja.
– Bandyn är hans liv, eller egentligen våra liv. Skulle Stefan sluta med bandy på grund av att jag är sjuk har han snart inget liv kvar. Sen tror jag han hämtar kraft från bandyn, säger Cathrine.
Det som i våras såg ut som en spirande familjeidyll har i stället bytts ut mot en mardröm där Stefan och Cathrine tvingats fatta i det närmaste omänskligt svåra beslut. Beskedet om att Cathrine väntade parets första barn kom som en glädjechock.
– Det kändes häftigt, minns Cathrine.
– Nästan overkligt, fyller Stefan i med.
– Sen tänkte man, tänk om det händer henne något eller är något fel på barnet. Det var förväntansfullt, men också nervöst, fortsätter Cathrine.
Veckorna gick och till en början fortlöpte graviditeten som planerat.– Jag har varit den som hela tiden… tagit mig om magen, längtat hela tiden. Samtidigt som vår allt mer började övergå till sommar kom dock fler och fler signaler om att allt inte stod rätt till med Cathrine.
– Jag blev andfådd men tyckte att det kunde bero på så många olika anledningar. Jag hade inte tränat så mycket och hade hört att man kunde bli andfådd när man var gravid. Vad hade jag mer för ursäkter, säger hon och blickar mot Stefan.
– När man ska få barn första gången är det inte så lätt, man hör så mycket olika saker… Sen, vi träffades bara på kvällarna i soffan och det är ju inte särskilt ansträngande, utvecklar Stefan .En söndag skulle paret gå från garaget upp till sin lägenhet i de centrala delarna av Falun.
– Cathrine blev tvungen att ställa sig mot en vägg och kippa efter andan – efter att gått upp för två halv-trappor. Då kändes det som att så här skulle det inte vara utan att det måste kollas upp. Efter en första kontroll vid vårdcentralen pekade indikationerna på en propp i ena lungan. Cathrine remitterades till Falu Lasarett där hon genomgick en lungröntgen. Av en slump gick röntgenbilden så långt ner att även en skymt av levern syntes – den hade förändrats och nu ville läkarna gå vidare. Under ett par veckors tid togs prover och allt mer började peka mot att Cathrine bar på en allvarlig sjukdom.
– Vi var på kvinnokliniken i Falun i två veckor medan de analyserade och det de kom fram till var att det var tumörliknande och det verkade vara elakartade tumörer, säger Cathrine.
Stefan:
– I Falun fick vi bara veta att det var cancer det var frågan om. Då kändes det helt overkligt.Men det skulle bli ännu värre. Cathrine transporterades till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hela kroppen behövde magnetröntgas.Kvinnokliniken i Faluns farhågor besannades, tumörer i bäckenet, ena lungan och levern upptäcktes.En tre veckor lång period av nya utredningar och vård inleddes i Uppsala.Fortfarande i dag kan läkarna inte ställa någon helt säker diagnos, mer än att det är obotlig skelettcancer av typ kondrosarkom.
– En väldigt ovanlig form, och väldigt aggressiv. När vi kom till Uppsala och fick reda på att den spridit sig vidare och att det inte fanns något bot – allt var helt nattsvart, säger Stefan.
Cathrine:
– Det sista vi hade föreställt oss.Deras framtida liv och familjedröm hade krossats.I stället för fokus på barnvagnar, leksaker och flytt till hus med egen trädgård tog ord som morfin, cytostatika och odlingar en allt större plats i parets liv.Faktumet att Cathrine kommer att dö har de blivit tvingade att inse, likaså att berätta för omgivningen om det lika tragiska som oundvikliga ödet som drabbat dem.Stefan minns dagen i somras då han stod inför hela laget i Falu BS omklädningsrum och skulle förklara det ofattbara.
– Det var fruktansvärt jobbigt, det var så pass nytt och man kan fortfarande känna att man inte fattar att det är som det är. Då, när det var så pass nytt var det… det var för stort för att förstå. Man var mitt i en chockperiod, men jag kände att det måste komma från mig och var viktigt för mig att jag fick berätta för dem hur det låg till, säger han och fortsätter:– Jag kan tänka mig hur de tänkte, om de skulle våga prata med mig, hur de skulle vara och bete sig. Då kände jag, att kan jag stå och berätta om situationen och svara på deras frågor tror jag att jag underlättade för dem också. Men det var också viktigt för mig, ett sätt att bearbeta, att få prata om det. Cathrine behövde snabb, svår och tuff behandling för att kunna fördröja det grymma sjukdomsförloppet. Samtidigt var hon gravid med halva tiden gången.Läkarna rekommenderade abort, men Cathrine var obeveklig.
– För mig var det viktigt att behålla barnet. Jag var då i vecka 22. Jag hade känt hennes sparkar mycket tidigare än vad man brukar göra så bara det…Beskedet gavs en fredag och Stefan och Cathrine fick helgen på sig att fundera över hur de skulle göra med barnet.Svaret var tydligt. Barnet skulle ges så stora chanser som möjligt att överleva även om det samtidigt handlade om att Cathrine behövde offra sig själv och riskera att minska sin tid i livet genom att avstå behandling.
– Som det känns nu kanske jag gjorde det.Stefan:– Ett omänskligt beslut. Det går inte att ta sådana beslut. Helt plötsligt får man veta, från ingenstans, att Cathrine har obotlig cancer. Vi tror att vi ska bli föräldrar samtidigt som de rekommenderar oss att ta bort barnet när det gått över halva tiden. Det blir för stort, det går inte greppa, man tappar fotfästet.Fokus ställdes på att ge barnet så stora överlevnadsmöjligheter som möjligt. Hoppet stod till att Cathrine inte skulle hinna bli så dålig under den tid barnet behövde växa till sig i magen.
– Sedan kom läkarna fram till att en viss typ av cellgiftsbehandling skulle man kunna ge med barnet i magen och det gjorde man. Men det resulterade i att allt fostervatten försvann, då var vi framme i vecka 25, förklarar Stefan.Ytterligare två veckor av behandling följde och Cathrine fick genomgå ständiga ultraljudskontroller.Vecka 26 kom och barnets tillväxt hade hämmats.Inte heller under vecka 27 hade det skett någon förändring och målet om att plocka ut barnet vecka 32 tedde sig allt mer avlägset. Läkarnas fokus började i stället på att barnets födelse skulle ske redan vid vecka 28.Då, när graviditetens 28:e vecka inleddes och ytterligare ett ultraljud genomfördes i det allt mer tätnande mörkret.
– Vi var helt säkra. Det kommer inte att vara någon skillnad. Men plötsligt hade det fyllts på med fostervatten och barnet såg ut att må bra. Då fick vi sitta ner med barnläkare, onkologläkare och ultraljudsläkare och ta ett nytt beslut om hur vi skulle gå vidare.Sammanlagt hade Cathrine varit utan cellgifter i tolv veckor när hon egentligen skulle ha haft det.Valet stod återigen mellan Cathrines hälsa och chans till ett lite längre liv eller att fortsätta bära barnet i ytterligare fyra veckor för att ge det så bra förutsättningar som möjligt.
– Det fanns inget val från din sida, säger Stefan.
– Nej, svarar Cathrine.De avslutande veckorna innan födelsen var bara en lång väntan.Ultraljudskontrollerna hade sedan lång tid tillbaka avslöjat att Katrin bar på en dotter.
– Det gick liksom inte att undvika att se, ler Cathrine.Under tiden beslöt sig Stefan och Cathrin att gifta sig.Paret var sedan tidigare förlovade och för att få ett avbrott i allt elände planerades bröllopet i en rasande fart.
– Vi kände att vi ville göra det. Vi planerade och genomförde det på fem veckor. Det var rätt mycket jobb, men samtidigt var det skönt att få något annat att tänka på. Det gjorde en glad.
Cathrine:
– Det var under de veckor när de egentligen bara var väntan på att hon skulle födas. Det man var livrädd för var om jag skulle bli sämre.Inför släkt och vänner gifte sig Stefan och Cathrine i Botaniska trädgården i Uppsala den 17 september och ytterligare nio dagar senare blev de stolta föräldrar till dottern Stella.
– Det kändes som lyckliga stunder mitt i allt elände. Sen att det går bra för Stella är otroligt viktigt. Men det är klart att det fanns stor risk för komplikationer när man föds så tidigt, säger Stefan.Från att ha vägt 1 615 gram vid födseln tappade Stella i vikt till 1 317 gram. I dag väger hon 2 700 gram och ser av allt att döma ut att gå mot en ljus framtid.
Men Cathrines tillstånd har försämrats.Veckan efter att Stella kom till världen sattes cellgifter återigen in.
– Efter förlossningen har det skett en akut försämring. Allt har gått så fort. Först, man har vetat att Cathrine är sjuk, men har inte märkt det och inte sett det. Sedan, helt plötsligt, händer allt på en gång. Man får panik, ska det här gå så här fort? Någonstans tror man ändå, och hoppas, att cellgifterna ska bromsa lite och att Cathrine ska få lite mer kvalitetstid. Samtidigt vet vi att det kommer ta slut på grund av det här. Vi hoppas och tror att det ska ta tid.
– Läkarna kan heller inte svara på vilka konsekvenserna blivit av att Cathrine avstod behandlingen. Man vet ju inte ens om behandlingen har någon effekt.Har det funnits stunder då ni trott att det är över?
Stefan:
Ja, jag har haft sådana stunder.
Cathrine:
Klart det har, samtidigt har jag bestämt mig för att kämpa. Det är väl mer nu när det är ganska tufft som man börjar fundera över hur lång tid det egentligen är kvar. Det har man inte funderat på tidigare.Hur förhåller ni er till döden?Stefan: Vi är i olika situationer fast ändå i samma. Jag är livrädd för att Cathrine ska försvinna och att jag ska bli ensam, ensamstående förälder. Det var liksom inte så det skulle bli. Det känns fruktansvärt orättvist, vi skulle ju ta hand om det här barnet tillsammans och det hoppas vi få göra ett tag till.
Cathrine:
För mig är det ju en helt annan situation, jag kommer att lämna er. Det som är jobbigt för mig är att jag inte kommer få se Stella växa upp. Varför berättar ni?Stefan: Vi tror det blir lättare för folk hur de kan förhålla sig till det om de märker att vi är så öppna med det och inte har något problem att prata om det. Vi kräver inte av folk att de ska vara på ett visst sätt. Det är ingen hemlighet, läget är så här och det är förjävligt. Det spelar ingen roll vad någon säger eller gör. Läget kommer inte att förändras. Det känns bäst att var öppen med det och onödigt om det blir missförstånd. Därför känns det skönast för oss att tala om som det är.
Cathrine:
Det känns skönt att folk får veta så det inte blir en massa tissel och tassel.Hur Stefans tänkta bandysäsong kommer att se ut går i dagsläget inte att svara på, även om viljan fortfarande finns att dra på sig Falu BS matchtröja vid något tillfälle under säsongen.– Bandyn är en viktig del av mitt liv och så länge jag kan spela vill jag det. För mig är det ett bra sätt att orka, det ger mig energi, ett andningshål att få den kraft jag vill vara och behöver vara. Cathrine har hela tiden sagt att hon vill att jag ska spela och det har jag försökt göra så gott det går, säger Stefan och fortsätter:
– Just nu blir det ingen bandy, det är likadant där, det jättesvårt att säga när man inte vet vad som kommer att hända. Jag hoppas på det bästa, att Cathrine ska bli bättre och att jag då också ska kunna spela lite.
Dörren till sjukhussalen går upp. Stefans mamma och syster kommer in med Stella. Cathrine flyttar sig från sängen till stolen, tar sin dotter i famnen och spricker upp i ett stort leende. Stefan sätter sig bredvid sin familj och kysser Stellas huvud.
– Vi vill vara tillsammans och har försökt leva så mycket och bra det bara går. Nu, de senaste veckorna, då Cathrine har varit så dålig, då är det svårt att leva. Vi försöker göra det bästa av situationen. Stella, där kan man bli glad av att bara titta på henne och Cathrine är en otrolig kämpe. Det är glädje för mig.
– Utan Stella skulle vi inte orka, så är det bara, säger Cathrine.”

Relaterat

KONDROSARKOM

En typ av skelettcancer.

Finns i två former, en högmalign (mycket elakartad) och en lågmalign sarkom.

Källa: cancerfonden.se

Om du tagit dig hela vägen hit så tror jag att du är villig att vara med och hjälpa mig samla in pengar mot denna vidriga sjukdom!
Tack för ditt bidrag
/Gustaf

LET’S DANCE

18 april - 22:42

Imorgon får ni spana extra noga i TV-rutan på Let’s Dance för då kommer jag stå och flexa i bakgrunden. Ska tillsammans med Marias bror sitta i publiken och heja fram henne. Emily har kvällskonferens och kan inte vara med. Vem lägger en konferens en fredag kväll? Kom igen?!

Känner mig stressad över bloggen idag och inte så mycket nytt att tillföra i det stadie jag befinner mig nu med jobba att göra och klockan är halv 11. Hann med ett superbra benpass med både kund och vänner idag och toppade kvällen med middag (sista utemiddagen innan dieten) på Olearys tillsammans med min gamla grymma Chef på Clas Ohlson och hans son Adam. Att låta en (post benpass) hungrig Gustaf vänta på maten i 40 min kändes inte som ett strategiskt bra drag så mycket riktigt fick de göra avdrag på notan.

Fokus imorgon är att hinna med Farmor i Tierp innan jag lämnar hyrbilen och dessutom ska jag hämta paket. Hoodie sample 2 efter justeringar, linnen x2 (tjej – kille) och lite produkter från Lyko.se. Tänkte köra en tävling på bloggen så ni får kika in snart igen och vara med. Tror det kommer vara många som vill vara med och leka denna gång för vem vill inte ha ett fint leende? *hint*

Hittar mina vanliga följare på min April-lista så därför lägger jag ut länken igen här. Kanske inte lagt ut den tidigare? Ny musik för April –> klicka HÄR

Är det förresten någon som vet om ”vem som helst” (jag) kan lägga upp grejer på iTunes eller hur man skulle kunna lösa nästa podcast så att folk kan ladda ner den istället för att den ligger på youtube? Tar tacksamt emot tips och återigen, skicka in lite frågor kring Er träning så kör vi snart igen.


/Gustaf

SVENSKA VIKINGAR

29 mars - 7:35

20130328-234239.jpg

Igår tog vi över bensektionen, Simon och jag. Simon tänker ni? Ja Simon! Jag hade nämligen celebert besök hela vägen från Falun. Han är på genomresande och vi fick ånjuta (spykänsla) ett fint (tungt) benpass ihop på LA Fitness. Hur låter det här:
– 3 set benspark (ni vet specialövningen jag visade förut) med 36 reps per set. Vi hade nästan kunnat gå hem efter den övningen.
– 4 set benpress 8 reps
– 3 set med drop (8+8 reps) i hacksquaten
– 4 set stående lårcurl 12 reps
– 160 reps vadpress
Tid: 55 min

Idag var det axlat med E. På väg in på gymmet stannade vi till vid en monter där de demade lite produkter varvid killen i montern frågar oss om inte tävlade? Joo sa vi och tittade lite förvånat på varandra. Han berättade sedan att han hittat oss på instagram. Liten värld! Supertrevlig kille som tävlar i mens physique, ni vet badbyx-tävlingen med vita-tänder-leende! Skratta inte, ni kommer säkert se mig där någon dag!

20130328-234807.jpg
Efter att axlar kastade in handduken och inte kunde utföra ett sidolyft till knatade vi hemöver. Vi gick förbi matbutiken, köpte färsk lax OCH fick den tillagad i butiken, supersmidigt och enkelt. I väntan på grön gubbe såg vi denna lapp. Ganska mystiskt och lite creepy, tycker ni inte?

20130328-235200.jpg
Nu har vi iaf mättat magen och mina ben börjar bli så där brutalt stel. Älskar känslan och lite sömn på det här så kan man ju faktiskt mata på ryggen imorgon! Är ni lediga hemma i Sverige idag? Isf Enjoy!
Natti
/Gustaf

FALU BS BANDY I KONKURS

27 mars - 18:35


Jag citerar Falu BS Bandy på Facebook
I dag har föreningens ordförande Magnus Björklund via e-post meddelat föreningens spelare, funktionärer, ledare och sponsorer att styrelsen ansöker om konkurs. Tidigare har de anställda fått beskedet.

Föreningen har inte förmått att dra till sig tillräckligt med publik och sponsorer för att täcka verksamhet och avbetalningar på tidigare skulder.

En ny bandyförening, med basen i ungdomsorganisationen står i begrepp att bildas. Även tidigare elitspelare är beredda att ge sitt aktiva stöd såväl i som för en ny förening. En förening utan den ekonomiska ryggsäck som har plågat Falu BS Bandy i ett drygt decennium.

Styrelsen vill i detta smärtsamma beslut rikta ett varmt och innerligt tack till alla som stöttat föreningen under årens lopp: Sponsorer och leverantörer; spelare, ledare och funktionärer; publiken som i vått och torrt stöttat laget. /BJ

Jag blir nästan stum. Mitt och Morfars Falu BS, i konkurs..
Många av Er som läser detta kanske inte vet att jag spelat bandy sedan mellanstadiet då jag blev med-dragen på en bandyturnering upp till Edsbyn. Skol-SM tror jag det var. Vi hade då Jonas Brändholm, en av Sveriges absoluta topp-talanger. Han åkte igenom och gjorde i princip all.. gjorde Jonas 8 mål, gjorde vi som lag 8 mål. Tyvärr räckte det inte hela vägen då Edsbyn hade typ 5 st ”Jonas”. Den cupen fick mig att fastna för bandy, och inte nog med det, jag fastnade för att stå i mål i bandy. Har alltid varit lockad av att stå i mål och mota puckar/bollar mer än att göra mål, enda undantaget var fotbollen. Där skruvade jag in hörnor under hela 7-manna tiden men sen blev jag för lång och klen och la ner fotbollen när vi klev över på 11-manna. Jag började spela för Falu BS som då på 90-talet dominerade med Sergei Obukhov och Valeri Gratchev i laget. Det var en fröjd att ta Bandybussen upp till lugnet en fredagskväll och stå i ”klacken” med de stora pojkarna. Min flick-röst räckte inte långt på den tiden men det struntade man väl i och skrek ändå, man hejade ju på sitt lag! Jag blev bättre och bättre, kom med i Dalalaget och vann Distriktsmästerskapen med Dalarna. Stolt som en tupp visade jag upp min tallriksstora pokal för morfar. Han klippte ur alla tidningsartiklar och bilder. Några av dem sitter kvar uppe i stugan, andra finns i album.

Vid övergången från junior till Senior blev det ett gigantiskt glapp. Vi hade dryga 5 spelare och det räcker inte att bygga ett lag kring. Tyvärr, måste jag säga, var a-laget för bra just då och en flytt upp till den truppen var obefintlig. Falun var riktigt bra just då. Istället gick vi över till Karlsbyhedens IK. A-laget låg i 2an då om jag inte missminner mig. Här hade jag troligtvis den bästa tiden i min bandykarriär. En liten by, bara 2 mil utanför Falun. Gemenskap, glädje och hårt arbete var metoden. Jag fick vänner för livet, mötte stora ledar-förebilder och upplevde så mycket skratt och glädje att jag än idag kan ta på den. Vi tog oss upp i div 1, fick förstärkning från spelare som kom från Falu BS och valt att ta steget ner för att kunna spendera mer tid med familj och mindre tid (då vi tränade mindre) på isen. Två år i rad hade vi 3 st lag i Norrland så Kalix, Haparandra, Karlsborg och Nyborg blev ställen vi fick bekanta oss med fler än en gång.
Nu hade truppen i Falun börjat tunna ur och framgångarna var inte lika tydliga som på slutet av 90-talet. Publiken blev bortskämd, slutade komma på alla matcher och det var här jag tror att raset började. Det diskuterades redan då om dålig ekonomi och så här höll det på. Publiken i Falun har alltid, oavsett sport, enligt mig, varit bortskämd (självklart finns undantagen med de mest trogna supportrarna – all cred till Er!). Det har varit bra fotboll, hockey, innebandy, bandy osv. De har alltid kunnat välja vad de varit sugna att gå på. Fotbollslagen som slog samman till Falu FK och höll bra klass gick samma dystra öde som Falu BS Bandy. Publiken svek, intäkter, löner och skulder gick inte ihop. Jag blir så ledsen över sånt här. Man får väl stå för något och stötta istället för att vända kappan efter vinden. IBF Falun, ett av topplagen i Elitserien i innebandy, såg jag tog 175 kr för en slutspelsmatch. Hur många 18-åringar (som älskar innebandy) kan pröjsa det tex?

Anrika Falu BS i  konkurs. Falu BS hade sin storhetsperiod under 1970-talet, som renderade i två SM-guld: 1971 och 1974. Under senare delen av 1990-talet kom en ny framgångsvåg, där de största framgångarna var seger i World Cup 1998 samt SM-final 1999 mot Västerås SK.”

Morfar var nog en av Faluns största och mest trogna supportrar. Han började gå på bandy när han flyttade till Falun, bara dryga 18 år gammal och har sedan dess missat en handfull hemmamatcher. Jag minns hur han och hans vän Sven, så länge han levde, gick i snöyran från Knoppen till Lugnet. De stod alltid på samma plats i första halvlek och på andra sidan, samma plats så klart, i andra halvlek. Morfar var rutinerad. Han hade alltid med sig pengar till korv som jag i halvtid fick och ånjöt i kylan. Vi tippade slutresultatet i halvlek och ringde ofta varandra när vi väl kom hem efter matchen.

Nu har inte jag följt turerna med Falu BS extremt noga den sista tiden men som jag förstått det har Falun begärt att Falu Kommun skall skriva av en skuld på 600 000 kr och kommunen har sagt nej då det inte finns pengar. Som ni alla vet kommer Skid VM att hållas i Falun 2015 och det råder stora meningsskiljaktigheter i huruvida detta är bra för staden eller inte. Skidbackarna som idag är en symbol för Falun, (vi har två som ej används) skall rivas (?) och fler, samt nya hoppbackar skall byggas. I Falun tror jag det finns 1-3 aktiva backhoppare. Självklart är det inte bara Kommunen som står för fiolerna, fler än 300 företag sponsrar detta event men man förstår ju ändå att andra aktiviteter och prioriteringar får glida åt sidan. Hockeyhallen i Falun är annat exempel. Vi tränade försäsong i hockeyhallen och den är riiiktigt risig, möglig, gammal och inte alls bra. Istället för att bygga en ny hall åt Falu IFväljer Falu Kommun att renovera. Vad ska man säga. Det är svårt att summera det hela i några rader. Jag har säkert inte alla papper på bordet och jag ska inte enbart skylla på att Falu Kommun gör felprioriteringar. Det finns många aspekter att beakta i det här. Självklart måste en förening, precis som ett företag, kunna sköta ekonomi och spelarbudget och det är en svår balansgång att betala dyrt för spelare som skall dra publik och leverera resultat på planen kontra de facto att publiken inte kommer på matcherna. Jag kan bara konstatera att det är en oerhört tråkig situation vi har kommit till i Falun och jag hoppas att det går att lära sig något av detta. Självklart är Skid-VM ett utmärkt tillfälle att marknadsföra Falun men vad händer när festen är över och hur mycket ska festen få kosta?
/Gustaf

ASPLÖV I DECEMBER?

11 december - 23:04

Såg 4 asplöv (läs ben/knän) skaka loss i dag på Friskis, i mitten av December? Löven, som var väldigt långa och svullna tillhörde mig och J-man. Jösses vilket bra benpass. Känner att det är först nu den här veckan som kroppen är med i matchen igen och SOM jag trivs. Kanske inte just under repetition 18-19-20 i benpressen men när man känner hur det fullständigt bränner i låren och man vet att varje reps man kan förmå sig att göra extra bidrar till bättre och snyggare ben, ja då är det så groteskt kul att träna tungt och rejält igen!
Passet idag då, vi körde 4 set frontböj, 6 set benpress med drop på sista, 5 set raka mark, 4 set benspark, 3 set liggande lårcurl. PRO gick om oss i trappan och skrattade gott men vad ska man göra? Om inte benen bär en så gör dem inte?

Hann hem och äta, sen åka och träffa en ny kund och nu har jag jobbat fram tills 23. Dags att slå ihop burken och sova. Imorgon förmiddag har jag Foto/Intervju med Dalarna Tidningar, ska bli kul att se hur de gestaltar det hela.
Hem till Stockholm vid lunchtid igen.
Har helt glömt bort att ”publicera” min Decemberlista på Spotify. Vet att det är ett gäng där ute som gillar min minst sagt mixade musiksmak så här har ni den. Ollas Decemberlista 2012 – Inte hunnit fått in så mycket musik men ska fylla på framgent. Tack och godnatt för kaffet, som morfar skulle sagt. Saknar dig Moffi! <3

/Gustaf

THEN ITS (DENNIS) GO TO BED

15 oktober - 23:00

Nyss landat i Solna. 3 timmar i totalt mörker och spöregn. Inte kul att köra alls och framförallt tar det på krafterna att sitta på spänn hela tiden. Bilder från dagens pass på Actic Lugnet. Kul pass men kände mig lite stressad iväg. Klockan står på 05.00 så jag hinner köra powerwalk och axelpass innan jag åker ner till Lund. Matlådorna och mellis har min älskling förberett – vilken service! God natt

20121015-225854.jpg

20121015-225902.jpg

20121015-225909.jpg

20121015-225917.jpg

20121015-225924.jpg

20121015-225933.jpg

20121015-225941.jpg

20121015-225950.jpg

20121015-230001.jpg

20121015-230009.jpg

20121015-230016.jpg

20121015-230024.jpg

TREVLIGT I CENTRALEN – RADIO DALARNA

15 oktober - 12:11

20121015-123645.jpg
Supertrevligt med Jon och Sara i studion. 30 minuter flög förbi och vi hade nog kunnat fortsatt prata det dubbla utan avbrott. Har hittat klippet i deras Arkiv – Klicka HÄR för att komma till deras sida på SR.se om du vill lyssna där annars har du klippet inbäddat här under. Lunchen i magen, 350 g kött och 250 g potatis. Börjar ladda inför kvällens pass! Ska fota mycket men nu lär jag jobba vidare. Ni får gärna lämna en kommentar om vad ni tyckte om intervjun!

/Gustaf
Lyssna: 10.00 – 10.30 måndag 15 okt 2012

Play

FRÄSER KYCKLING..

14 oktober - 21:02

..och funderar över veckan som kommer.
Imorgon är det Radio på Radio Dalarna – Centralen (klicka HÄR för att komma till deras sida – kl.10.00 är jag inplanerad, ev 10.30 vi får se). Kvällsaktiviteten består av träning med 8 härliga kämpar i Falun, sen blåsa till Stockholm efter att jag ätit matlådan.
Tisdag, morgonträning och sen ner till Lund med bilen. Tåg hem med matlåda som Emily lagat ikväll – tack för hjälpen <3
Onsdag – Då måste mina kepsar har kommit, finns inget annat?! PT pass
Torsdag – Fullt skubb med jobb hela dagen, PT-pass på kvällen.
Fredag – inget speciellt.

Känner jag mig själv kommer de här schemat att vara grunden, sen bygger jag på och toppar med mer spännande saker. (EDIT – Leverantören av ”I can I will WristWraps” ringde igår och det blir till min stora glädje så att jag får ett gäng Rosa också! Ville få till en del av beställningen med annan färg men det gick inte, men med lite flyt och jobb så löser sig saker – blev riktigt glad!) Vidare så känns veckan även viktig och bra i den aspekten att jag nu är helt frisk och kan köra på rejält med träningen. Har mitt kostschema klart för mig och det ska bli kul att se hur det påverkar min vikt och form, ser målbilden framför mig och den närmar sig! Idag var det ”vilodag” med Rodd, Mage och Vader. Valde att lägga upp passet lite som en Crossfit WOD – (pushade min mor lite mellan varven så var inte igång hela tiden – mor min börjar bli rejält stark, ökar i allt, så himla kul att se hur hon kämpar och driver sig själv).

500 m uppvärmning
– 500 m rodd
– 10 toe-to-bar
– 500 m rodd
– 40 vadpressar
– 500 m rodd
– 10 toe-to-bar
– 500 m rodd
– 40 vadpress

Sen körde jag mage, raka superset med bålrotation, 3 set på varje.
Rodde vidare, 400 m på tid, slutade på 1,06,3 (0,3 sekunder bättre än förra passet). Jäklar va det är mentalt med rodden. Måste bara fortsätta pina mig där. Ska bli bättre. Rundade av med crunches i lutande bänk med snöre från cabeln.


Vidare upp till ICA Maxi där jag för första gången hittade på ”ICA Kvarg Vaniljsmak”. Har inte utrymme att trycka i mig en sådan så jag fick vackert fotografera framsidan och näringsinnehållet. Ser väl ut som man misstänker. Mer kalorier men det riktigt intressanta är ju hur den står sig mot Arlas Vaniljkvarg i näringsvärde och smak! Någon som testat smaken på båda och gjort jämförelsen?

Slänger med beviset också på rodden – detta är inte nya maskinerna utan föregående concept 2 modellen, långt ifrån lika skön men så länge man kan ro är jag nöjd. Friskis & Svettis Falun är inte så dumt som man kan tro. Imorgon blir det dock träning på Lugnet – Gamla delen. Ser fram emot det! Alla som vill och kan (är i Falun) får haka på. Siktar på 17.00

Trevlig kväll allesammans!
/Gustaf

TESTPATRULLEN RYCKER UT

4 oktober - 15:04

Hela Fredag och Lördag arbetar jag i MM-butiken på Sveavägen så vill ni komma in och få lite tips på bra grejer – drop by!  För att kunna ge bästa möjliga assistans anser jag att jag måste testa mig fram bland alla våra produkter. Sagt och gjort, gjorde ett undantag från mitt BodyScience-beroende och klev utanför boxen med två produkter. Det blev en ny PWO då jag Jacked är bortplockad och sen även lite aminosyror för att testa smaker och lösning i vatten osv.

Första produkten, CRAZE från Driven Sports (klicka på namnet för mer info). En av marknadens kanske mest omtalade produkter – Nu kom ju Jack3D micro, som jag tidigare skrev om, ut samma dag som jag köpte denna men man måste ju höra vad allt fuzz is all about. Tog smaken Candy Grape Flavor. De sägs att man absolut INTE ska överstiga 1 skopa så jag tänker börja där och se om jag kan sova över huvud taget i natt. Vad gäller smaken så har jag inga höga förväntningar. Egentligen bara Rage och Jacked serien som lyckats få till en smak som inte är avskyvärd vad gäller PWO!


Andra produkten är Fairings Amino Rush Summer Edition med smaken Pineapple Splash. Här är det lite omvänt mot PWO – jag körde Fairing förut och då smakade deras aminosyror rätt OK så nu några år senare hoppas jag verkligen att jag blir positivt överraskad. Pineapple låter ju fantastisk gott så upp till bevis Fairing. Innehållet i AminoRush är i princip precis lika som EAA-XX från Body Science så det är inget upp-/nedköp vad gäller protienhalter.


Det sista avsteget är egentligen inget avsteg och det är framförallt inte för mig själv. Jag köpte en ROSA MM Sports Hardcore Shaker till Emily för att göra henne lite gladare och försöka underlätta lite på dieten. Tycker om att göra småsaker i vardagen som underlättar och gläder min älskling. Vet att tex Jonathan (en trogen läsare) är vääldigt förtjust i allt vad rosa heter och jag kan tycka det är lite kul med små färgklickar i denna annars svarta gymvärld. Må hända att jag lånar shakern nån gång när jag behöver lite färg i vardagen!

Jobba vidare en stund till sen iväg och försöka mig på ett pass på CRAZE! Nästan lite nervös!
Juste, boka in 15 oktober kl 10.00 Sveriges Radio – återkommer med frekvens – då blire radiosnack med ”Centralen” i Radio Dalarna! Riktig kul. Är det någon i Falun som vill träffa mig eller köra en PT-timme är det bara att höra av Er!

/Gustaf