Tag Archive: Eget företag

VI TRASKAR PÅ, DEX OCH JAG

26 mars - 16:10

Elefanttofflor -2
Dexter vill helst av allt ”stå” upp och älskar att spjärna emot med benen och se hur mycket det går att utmana gravitationen åt varje håll (när pappa håller i det vill säga). Tiden springer iväg och snart blir han 5 månader. Ni som har barn vet att det svänger fort från ”fanken, nu har vi ju en rutin och det här funkar” till ”never mind vad jag sa igår”. Bra sömn, mindre bra sömn, bra i magen, ont i magen. Det är ett evigt jojo-liv med Dex och det är väldigt likt företagslivet.

Likväl som Dex knatar på går bolaget framåt. Siffrorna för 2017 lär dyka upp på Allabolag vilken dag som helst då bolagsverket godkänt årsredovisningen. Vi har flyttat till ny lokaler, anställt inte mindre än tre nya personer som från och med nästa vecka är upp and running allihopa. Bra feeling med flertalet långdragna processer och initiativ som jag hoppas kunna redogöra för snart. Det är inte nya produkter utan lite större grejer som påverkar bolaget på olika vis, så glöm inte att kika in med jämna mellanrum.

Tack för era kommentarer, det är så kul att höra att det ger er något mer än bara tidsfördriv. Ni som fråga om playlists, här är min Marslista. Avslutar med att tipsa om det bästa inköpet jag gjort på länge, nämligen Appels AirPods. Nog för att jag saknar funktioner som att svar/lägga på samtal, byta låt etc så är det nått så fruktansvärt skönt att slippa sladden och dessutom sitter de båda bra och bekvämt. De får dock gärna ta fram noice-cancelation-pluppar som går att sätta på. De släpper igenom en del ljud från trafik/miljö. Detta är inget sponsrat inlägg utan jag vill bara dela med mig då jag blev så positivt överraskad av dessa och några av Er har frågat på insta om recension.

+ Sitter bra
+ Lätta att använda /installera
+ Du kan ladda dem i den lilla kapseln som följer med + att de har egna batterier så dubbelt upp
+ Dubbel”tappa” för Siri
+ Bra batteritid
+ Slipper sladdar och tillhörande trassel (STORT PLUS!)

– Släpper igenom en del brus/ljud från utsidan
– Saknar funktioner som nästa låt, höj sänk volym, svar samtal
– relativt dyra(?)

Airpods -1

/Gustaf

PERSONEN VS PRESTATIONEN

1 november - 12:19

inflight Vi väntar och väntar men han är kvar inne i magen, han har det väl för bra antar jag. Tänkte bara snabbt smita in och dela med mig av en reflektion som slog mig här om dagen. Under mina år som företagare har jag många gånger haft problem att särskilja mig själv som person och min/företagets prestation. Det har smällt ihop och blivit ett, något jag tror är väldigt vanligt när man driver eget företag. Ordet eget säger ju i sig självt att man är samma som företaget. Mitt egna företaget.

För att det ska hålla i längden tror jag att det är viktigt att skilja på Personen och Prestationen. Vi som individer presterar dagligen på jobbet, gymmet, i relationen eller vad än det kan vara. Ibland blir det strålande prestationer och ibland mindre bra men bara för att vi gör en mindre bra prestation en dag betyder inte det att vi är dåliga eller sämre personer. De hänger ihop i allra högsta grad men jag tror att om vi försöker vara bra personer, kommer det också finnas överseende när våra prestationer ibland inte blir som vi tänkt. Fundera lite på den, jag har flera exempel där jag känt mig som en kass person fasten det bara varit en prestation som gått åt pipsvängen.
/Gustaf

5 ÅR SOM EGENFÖRETAGARE

1 oktober - 10:05

20121001-082147.jpg Idag, 1 Oktober 2017 är det alltså 5 år sedan som jag vaknade upp i en Hotellsäng i centrala Stockholm. Emily och jag hade bestäm oss för att ”fira igång” mitt bolag med en stay-in upplevelse på Clarion. Minns hur Emily rullade iväg tidigt till jobbet och lämnade mig på hotellrummet för ett par timmar innan det var utcheckning. Jag gick runt där inne och lät tanken sjunka in. Nu var allt upp till mig. Varenda liten krona som skulle komma in framöver var baserad på mig förmåga att skapa något så attraktivt att för mig helt främmande människor var beredd att betala för. Jag satt mig ner på det hotellrummet och började skapa ICANIWILL. Lite kul ändå att jag var så klok att dokumentera detta i form av bilden ni ser ovan.

De första två åren bestod mer eller mindre av PT-timmar och utbildningar via nätet. Jag lyckades ganska snart få igång min PT-verksamhet och flängde över Stockholm från gym till gym, tidig morgon till sen kväll. När mina kunder ville/kunde träna var det mitt jobb att anpassa min vardag så det gick ihop. Ett tydligt minne från denna perioden är min 90-liters ryggsäck som var med mig överallt. Packade matlådor, träningskläder, tillskott, dator, ombyte för pass två med Emily, mellanmål ja allt i den där väskan. När jag nu tänker tillbaka förstår jag inte hur jag orkade men det var ju det som behövdes göras för att få företaget att börja rulla. Även om jag drog in en del pengar första två åren var det inte direkt läge för någon lön. Jag levde i princip på besparingar från mitt tidigare jobb. Det skapade helt klart en stor begränsning när det kom till möjligheter att göra roliga saker med Emily. Resor, inköp, restaurangbesök etc.

2012, 2013 och 2014 var absolut tuffast. I början på 2015 började jag och E titta på att skaffa en större lägenhet tillsammans men när vi träffade banken såg de bara siffrorna för 2014 räknade inte ens med min lilla lön jag nu börjat plocka i vår lånekalkyl. Det blev ingen ny lägenhet.
Det kändes som mitt val att jaga en dröm att en dag kunna producera kläder och skapa något stort hade blivit ett stort ankare för mig och Emily. Det var hela tiden jag som begränsade oss i en fas i livet när vi både ”egentligen” borde haft två bra löner och kunna leva livet. Det var riktigt jobbigt för mig och mitt sätt att hantera det var att jobba mer. Jag gick upp tidigare, satte igång fler projekt och efter att vi ätit middag gick jag direkt tillbaka till jobbet i soffan framför eller gick tillbaka till min lilla lokal i huset bredvid där det började gro ett litet lager.

Vändningen kom under 2015. Bolaget gick från drygt 1,5 miljoner under 2014 till nästa 10 miljoner under 2015. Kläderna funkade, vi stack ut, vi hade hittat något som fungerade. Anledningen till att jag säger vi är för att Niklas hade börjat hos mig i Januari då han hade 3 månaders praktik via sin utbildning. I april anställde jag honom på 50%. Han tog en extra utbildning på distans för att späda ut kassan så mycket att han hade råd med sin hyra. I juni anställde jag honom på heltid. Han hade hjälpt bolaget växa och bidrog numera till att finansiera sin egen lön.

Jag har aldrig ångrat min resa och mitt val att våga satsa på mig själv och min vision. Har jag tvivlat? Absolut, nästan fler gånger än jag vågat hoppats men jag har aldrig givit upp. En av mina största tillgångar förutom envisheten har varit att jag vågat bett om hjälp. Jag har vågat fråga Jon, Fredrik, Maria, Peter, Niklas, Emily, Olof, Henrik, mfl om hjälp. Som min far alltid sagt ”Man kan inte få mer än ett Nej”.

Idag växer företaget på i rasande takt och jag känner att jag måste lära mig uppskatta det mer. Bara att jag sätter mig ner och skriver det här inlägget gör mig mer ödmjuk och tacksam för den resan vi är på och var vi kommer ifrån. Från ett hotellrum för 5 år sedan till att idag ha en egen distributör i Australien och samtidigt finnas på Stadium Pulse här hemma, haha jag får nästan nypa mig i armen. Precis som jag brukade ta bilder på min kropp för att kunna se tillbaka på min utveckling borde jag bli bättre på att gå tillbaka ett år och kika hur det såg ut där och då i bolaget. Det får bli en reminder till mig själv.
Nu ska jag försöka njut ett tag av att jag överlevt 5 år som egen.
Hej så länge
/Gustaf

ÄNT DÄ LUSTIGT?

20 juli - 20:27

Livet kör på och retas nästan med mig. Ett par dagar efter senaste inlägget kommer nästa smäll. Det är inget med mini-G i magen på Emily utan annat som landar tungt. Direkt sätts min egna test och mina tankar på prov igen. Det är fantastiskt vad vi människor måste ta oss igenom. Fartgupp efter fartgupp. I backspegeln ser jag det ofta som just fartgupp men när jag väl är i det, ja då är det mycket större än fartgupp. Håll tummarna så ska jag försöka hålla Er uppdaterade.

Ligger ute i soffan på baksidan och jobbar ikväll. Lagom temp för en varmblodig person som jag.ICIW ICANIWILL sticker Summer10-3 Slog mig precis att ni inte fått några spellistor och tips på musik på länge, så här kör vi:
Junilistan
Julilistan

Varför eller varför inte?

15 juli - 1:06

00:56 – Vaknar med tydliga känningar i skalle. Fan, det verkar bli en ny period med Hortons. För drygt 28 timmar sedan, precis när vi sitter i bilkö för att lämna lånebilen i LA slår det till. Från lätt huvudvärk till fullt anfall på kanske 10 min. Jag har inte en chans. Får stanna bilen för att hämta och ta sprutorna.

Flyget hem gick bra och vi pinade oss uppe till 20 igår kväll men nu ligger jag här klarvaken och med molande värk. Tagit min ”fas 1” medicin och slängt på en handduk med iskallt vatten på skallen (egen uppfinning)

VARFÖR? Den frågan har jag ställt mig så många gånger under anfallsperioder som förstört dagar, veckorna till och med månader för mig. Inatt är ingen skillnad.. varför? Men så slår det mig, varför inte? Jag har onekligen kapaciteten att rida ut ett anfall på 10 timmar utan medicin och tjurskalligheten som drivit och givit bränsle åt min träning och mitt företagande i så många år fungerar lika bra för att ta mig igenom dessa perioder. Så från och med nu, även om jag vet att det för många stunder framöver kommer ifrågasättas, ska jag försöka omfamna Mr Horton och se vad jag kan lära mig från honom och hans smärta.

Är glaset halvfullt eller halvtomt. Fan, det känns som att det blir värre. Lär hämta en spruta ändå..

/Gustaf

SÅ MYCKET ATT LÄRA

5 maj - 20:41

En av de bästa sakerna med att driva företag och ha anställda är att jag konstant tvingas utveckla mig själv och mitt ledarskap. Jag är nog långt ifrån en grym chef som lyckas se sina anställdas specifika och unika behov alla gånger, men jag försöker och jag lyckas ibland, ibland inte. De tre krigarna som jobbar hos mig får stå ut med både högt och lågt, starka resonemang och helt felaktiga beslut (när jag tittar tillbaka på dem nu dvs) men något måste jag ändå göra rätt då de fortfarande är kvar.

Veckorna som gått har återigen varit upp och ner för mig. Fick ett stort och betydelsefullt Nej, där jag hoppades på ett Ja. Istället för att bli irriterad och gräma mig i det bestämde jag mig för att gå ut och söka nästa Ja. Nu är jag mitt emellan, dvs i väntans tider. Kanske får jag Ja, kanske får jag Nej men jag ger mig inte innan jag får ett Ja, så är det bara.

Tränat i kvällssolen på Norrort. Pullups, utfallsgång och airsqutas, allt med viktväst som synes på bilderna nedan. Ska fortsätta skotta iväg lite mail men sedan ska jag se klart på TV4:s ”Felix möter Ingvar Kamprad”. Säga vad man vill om IKEA och Ingvar men långt har de kommit! 155 000 anställda. Tror ni jag har kvar att lära eller?

God kväll allesammansViktväst ICIW keps -1 Viktväst ICIW keps -2 /Gustaf

ATT TVIVLA PÅ SIG SJÄLV

10 april - 22:07

Workout formkoll -5Tvivel. Det har funnits med mig i livet så länge jag kan minnas. Mitt första minne av tvivel var nog kopplat till rädsla. Rädsla att våra ta den där straffen i Gothia Cup 1998 i förlängningen. Om jag, lagets kapen missade ökade chanserna dramatiskt för att vi skulle åka ut. Är jag tillräckligt säker, van och duktig för att sätta straffen?

Skolan. Tvivlets hemmaplan. Lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet, universitetet, alla delar samma tvivel och lätta ångest. Har jag pluggat tillräckligt? Kommer jag ihåg allt jag läst, klarar jag provet över huvud taget?

Träningen. Tar jag i tillräckligt, tränar jag tillräckligt mycket, sköter jag sömnen och kosten till punkt och pricka? Orkar jag hela passet? Tävlingar. Är jag för liten? Är jag för kass på chins/dips/rodd? De andra ser mycket starkare ut och deras diet går så lätt, verkar det som, på sociala medier.

Företagandet. Satsar vi på rätt saker när vi bygger långsiktigt? Köper vi hem tillräckligt? Är det rätt person vi anställer? Kommer kunderna uppskatta våra plagg? Arbetar jag tillräckligt mycket? Är jag en tillräcklig chef som har tid att lyssna och stötta?

Livet. Gör jag rätt val? Vågar jag säga upp mig? Är jag en bra man åt min fru? Är jag en bra förebild för mina barn? Är det rätt att köpa en dyr bil? Har jag rätt kläder för sammanhanget och tillsist, duger jag som människa?

Att leva med tvivel har många gånger piskat mig att fortsätta köra, sluta ge efter för känslor i stunden för att nå de långsiktiga målen och drömmarna. Tvivel har många gånger tagit mig i mål. Tvivel har många gånger, trots just själva effekten av att tvivla, fått mig att våga chansa. Tvivlet i mig tvingar mig att tänka på alla tänkbara scenarios, alla utfall och möjligheten som faktiskt ligger i tvivlet om vi vågar. Utan tvivlet hade jag inte varit där jag är idag.

Ikväll har jag tvivlat hela kvällen. Högt och lågt för mig själv och inför Emily. Inatt kommer jag fortsätta tvivla och imorgon när jag vaknar är nog tvivlet lika starkt som när jag sluter ögonen inatt men en morgon när jag vaknar, då är tvivlet borta och kvar finns bara driv, inspiration och övertygelse.

Jag kan inte lova något, men inom mig finns en liten gnista, en gnista som vilat ett tag och som vill slå eld och börja brinna starkare igen. En mer regelbunden blogg-gnista. Vem vet.
Åter till tvivlet

/Gustaf

TO BE OR NOT TO BE A DOUCHE?

5 december - 13:23

arlanda-1-2Så har det hänt igen. Denna gång är det en svensk aktör som stulit vår design och gjort till ”sin egen”. Det är en speciell känsla, på flera vis. Låt mig förklara.

För två år sen bestämde jag mig för att släppa mitt personliga varumärke och gå all in på ICIW. När man lägger ner något personligt och låter det omvandlas till ens företag blir det i princip samma sak som sak då det är så mycket ”jag” i företaget. Nu är det inte längre bara jag utan vi. Fyra personer som arbetar heltid med att göra ICIW till det vi tror det kan bli. När någon då tar sig friheten att ”sno” från oss och dessutom vid konfrontation får ur sig att de ”aldrig skulle sno medvetet” och att de ”hyser stor respekt för oss”, ja då kokar Gustaf från insidan. Jag får stor lust att bara hänga ut dem, att visa att de är idioter i mina ögon och att de borde få skämmas offentligt. Förstöra så mycket det går för dem..

Den andra delen av det här är att jag inte vill gå ut och skrika att dem kan dra åt h**v*te. Det är den Gustaf som blivit uppväxt och inlärd med att livet inte allt är lätt och ensidigt. Att vi människor gör konstiga och fel saker i situationer av desperation, uppmärksamhets-sökande och miss-fit. Det är den Gustaf som inser att det skulle se väldigt dåligt ut i ICIW-ögon om vi går ut och säger att det här märket stulit. Att de dessutom har en återförsäljare, som tidigare också sålde våra grejer, som är skyldiga oss stora summor pengar och i dagsläget inte har någon plan på att betala oss våra pengar, utan bara tjäna nya (de finns inte i Sverige) på denna ”kopia” samt ja då krävs det rätt mycket för att hålla mig tillbaka. Det är trots allt pengar vi slitit ihop och kämpat för.

Så nu sitter jag här, på Arlanda och tittar ut över landningsbanan. Försöker fokusera och förstå att även det här ovädret kommer blåsa bort, och att det värst har säkert inte ens kommit till mig än (tacksam för att jag inte kan se in i framtiden), men också att det bästa finns framför oss, att vi inte får fastna i denna negativa bana och ilska. Fokus framåt, på våra initiativ vi startat, bollar som är i rullning, projekt som snart landar där de ska och där resultatet blir enastående. Det är de sakerna som behöver näring, energi och riktad kraft. Inte sånt här strunt.

Hej så länge, drar till Polen nu och skapar grejer de inte kan kopiera.
/Gustaf

HAVING FAITH

12 oktober - 23:45

kroatien-2016-del-2-1-5Ok, så klockan är 23:29 och jag har precis avslutat sista klicket på jobbfronten. Suttit och kategoriserat 300 produkter i vår nya e-handel som skall gå live om ett par dagar. Inte det mest stimulerande av arbetsuppgifter but hey, someone’s got to do it! Monkey-work är inte så kul att delegera heller för det känns ibland som ett straff.

Avslutade iaf klickandet och gick in på Jons blogg, numera Jons Vlogg och spenderade 8 minuter gluttandes på drone-material från Maldiverna, Jon som surfar i massiva vågor och bygger om sin keps för att inte få för mycket sol i ögonen, ungefär som trissreklamen ”det är inte lätt å vinne på låttow”-style. Jag ska inte säga att det känns hårt, för det gör det inte, att jag ”ligger här i soffan och jobbar” medan han surfar världens vågor. Jon förtjänar det och har slitit för det så för mig handlar det mer om den inre kampen mellan nutid och framtid. Vet inte hur många gånger jag tänkt att nu skiter jag i det här, jag pallar inte mer slit. Sälj företaget, åk på en 6 månaders resa runt jorda och utforska, lev dagen som den kommer och njut av världen. Sen går det en stund och jag är tillbaka igen, mer mitt mindset, en knuten hand i fickan och övertygelsen att det går att krama ut så mycket mer ur mig själv och företaget. Det där roliga och trevliga får jag göra sen, först hustlar vi sen njuter vi-attityden har blivit inpräntad i mig sedan barnsben. Min far gjorde ofta det roliga först och det tråkiga sist..eller inte alls (sorry pappsen) men sa alltid till oss barn att gör det tråkiga först (Städa ditt rum) så kan du göra det roliga sen (ut och cykla/leka). Kanske är det just den devisen som satt mitt livsmönster?

Det gick att applicera på träningen, sköt kost och träning + sömn nu så får du resultaten sen – sagt och gjort
Det gick att applicera på min utbildning. Plugga under terminen, lev ekonomiskt, jobba på sommaren och loven, så slipper du dras med ett studielån – sagt och gjort
Det gick att applicera på företaget. Plöj timmar, gör det dina konkurrenter inte gör och resultaten kommer – sagt och gjort

Kanske är det lite väl förenklat för någonstans så är det nog en kombination av det och tävlings- / prestationsmänniskan i mig som gör att den devisen blivit så starkt drivande. När det är som jobbigast och svårast, eller när det bara tar emot lite, så måste jag har en stark tillit till mig själv. Att jag innerst inne och ytterst ute vet att jag kommer leverera. Oavsett vad som händer, så kommer jag leverera i slutendan. Det är en mäktigt känsla. En känsla som gör en trygg i de allra märkligaste situationerna. Det, är något jag är stolt över, att jag som person gått från hängslen och livrem till att visa för mig själv att jag alltid kan lita på mig själv och min förmåga.

Så kvällens filosofiska råd: Gör saker som bygger ditt självförtroende och det innefattar att göra saker mellan varven som skrämmer en rejält, annars står man still i sin lilla ruta av komfort.

Adjökens och god natt
/Gustaf

HELP A FRIEND OUT – ZEEKSACK KORTHÅLLARE

21 januari - 8:16

Då har min kompis Daniel äntligen kommit igång med sitt varumärke ZEEKSACK, som kommer tillverka researtiklar i schysst design och olika spännande material. Den första produkten han fått in är en korthållare och jag har själv provat den de senaste veckorna och jag gillar den skarpt. Så nu tävlar jag ut två stycken olika varianter (de har fler på hemsidan). Vill du vinna en flång ny? Hoppa över till min instagram och delta i tävlingen, @gustafollas alternativt går ni in på hemsidan och shoppar den ni vill ha, vi behöver fler företagare i Sverige! zeeksack-1 zeeksack-3 zeeksack-4 /Gustaf

10 ÅR AV TRÄNINGSFOKUS

13 december - 22:31

Träning newyorkUnder en längre period har min träningsmotivation varit låg och nu snackar vi inte veckor utan jag skulle ärligt säga det senaste året. Vissa perioder har varit bättre än andra, Crossfiten fick tex pulsen att öka och glädjen var där ett tag men sedan var det tillbaka till same old igen. Jag har länge letat efter varför jag tränar, vad som driver mig att ta i och varför det varit så trögt med träningen under en så lång period.

Svaret har successivt kommit till mig genom många samtal med vänner och Emily. Det är enkelt, jag har inget mål. Så, nu har jag skrivit ner det också. Jag har inget mål med träningen just nu. Så vad får mig att gå till gymmet? Delvis ångest. Ångest att jag skall förlora det jag så länge brunnit och slitit för. 2005 satte jag min första fot på gymmet och började projekt pinne goes 95 kg på Kolozzeums träningsforum. I mer än 10 år har träningen varit en extremt stor del av mig. Jag har ätit, sovit, planerat och agerat utifrån att skapa bästa tänkbara förutsättningar för att växa, gå ner i vikt, komma i bästa tänkbara form eller prestera på min högst nivå. Kulmen var nådd när jag körde Decembercupen i Athletic fitness. Det var kul, även om jag inte vann, perioden efter var rolig, då jag fick äta på, orka mer, få tillbaka gnistan och min ork överlag. När jag var tillbaka igen på allvar, vilket tog sin illa tid, började jag lägga mer och mer tid på företaget och allt eftersom det växte insåg jag att det inte var träningen och min satsning där som skulle ta mig dit jag ville i livet. Det senaste året har jag lagt i princip all min vakna tid på att utveckla, driva och förfina företaget i alla dess former. Jag har jobbat hårt, precis lika hårt som jag gjorde med träningen ett år innan det.

Maj lokal-3Någonstans under det här året har jag för första gången i mitt liv lyckats prestera och känna mig stolt, nöjd och som en vinnare. Något jag alltid kämpat för i mitt liv, att få nå dit jag vill och känna mig så bra som jag kan känna mig. Detta nådde jag aldrig i träningen och där blev det mer en kamp som jag inte visste jag kunde vinna, dvs att se ut som de målbilder jag hade i huvudet. Med företaget finns inga hinder eller begränsningar – här får jag härja fritt och arbetet jag lägger ner kommer direkt tillbaka till mig och lämnar en säck med belöning, det blir påtagligt och relativt snabb feedback. Jag är helt enkelt bättre på att driva företag än jag är på att tävla i olika typer av träningsrelaterade grenar.

Insikten att jag är bättre på att driva företag har så klart fått mig att öka input för att outputen lika så skall öka. Mer fokus, mer kraft, mindre sömn, mindre koll på käket osv. Summan av detta blir mindre ork och fokus för träningen. Så det är inte konstigt att jag tappat gambiten då jag fått bekräftelse och resultat på andra håll istället för ökad omfång på biceps. Men det är ändå så att jag inte vill tappa det jag slitit så mycket för under de senaste 10 åren. Jag har intalat mig själv att ”OK Gustaf, nu lägger du fokus på företaget, och gymmet kan du ta tag i sen igen” – men det funkar inte. Jag mår inte bra och känner mig inte lika stark mentalt eller fysiskt när jag inte får de där kickarna jag brukade få på gymmet. Det var trots allt träningen som fick mig att börja tro på mig själv och det forum där jag för första gången verkligen gjorde en riktad insats för att nå ett mål. Som ni märker blir det mycket text och mycket tankar som spretar igen när jag ger mig ner i tankarnas land och det är därför jag ibland tror att ett sånt här inlägg skulle vara bättre i videoformat eller ljudfil? Nåväl, det finns en strimma hopp i slutet på tunneln och det tändes delvis av videoklippet nedan. Känner mig ändå optimistisk inför den närmaste framtiden och ska nu ladda på med lite sömn inför en vecka där jag ska jaga glädjen i träningen. Kika nedan om ni är nyfikne kring vad som väckte min sovande inspiration.

Ido Portal Move or die – tankar kring kroppen på ett nytt sätt, tankar kring massa och långsiktigthet. Lyssna/kika på det här på Youtube – tror inte ni kommer ångra Er. /Gustaf

ALL FOR THE MONEY?

17 juli - 22:16

Sunset California 2015-20Blev precis kontaktad av en person via ett socialt medie som ville betala mig väääldigt mycket pengar för sexuella tjänster. Kändes riktigt konstigt och .. ja konstigt. Personen som onekligen har mycket pengar, vill köpa min kropp, för att göra saker denna vill göra? Pengar är onekligen ett mäktigt instrument för att ta sig fram i livet men vart går gränsen? Jag ska inte säga att pengarna inte var lockande, det jag däremot skulle få ”betala för att få dem” var däremot inte alls lockande. Pengar är så fascinerande på så många vis.

För en person som inte har en krona, är pengar det viktigaste som finns för att överleva. För en person som har hur mycket pengar som helst, är pengar irrelevant. Pengar är också lite tabubelagda att prata om, vad folk tjänar, vad saker kostar och vad pengar kan köpa. Den här månaden i företaget har jag för första gången fått känna på hur beroende vi är av pengar och vilka utmaningar det ställer till med när kassan börjar sina. Lika fort som de kan vara tufft kan det vända och kännas bättre igen. Våra liv påverkas till stor utsträckning av pengar och jag tror inte att pengar gör en lyckligare, men att de underlättar och låser upp möjligheter att må bra i den aspekten att få en lättare och mer bekväm vardag. Men att sälja min kropp för pengar, där går gränsen! Istället fäller jag ner huvudet, tänker till ett par sömnlösa nätter och sedan smiter jag under motvinden, hittar vägar där det inte blåser lika mycket och löser utmaningarna!
/Gustaf

BARA VARA PÅ SEMESTER?

15 juni - 6:46

Zero to one Peter Thiel-1 Det är svårt för mig att ”bara vara” på semester. Visst, jag har väldigt bra stöd ifrån mina anställda och de sköter allt i den dagliga driften när jag är borta men det är en ofantligt stor utmaning att koppla bort (jobb)huvudet och ”gå på semester” ändå. Jag har levt det här företaget i snart tre år och under dessa år har jag verkligen kört all in. Tveksam om det går att arbeta mer eller aktivera skallen mer än vad jag (eller någon egenföretagare) gjort under dessa tre år utan att bli.. förstörd?

Förstörd? Ja precis förstörd. Har sett och hört så många historier om egenföretagare som kör relationer, sig själv och vänskap i sank och mitt mål har alltid varit att klara av den balansen men ändå köra så mycket det går. Jag har fått dragit i handbromsen vid ett par tillfällen för att inte köra slut på mig själv helt, men det är under korta perioder som jag fått slagit av på tempot eller delegerat mer.

Företaget går bra just nu, det kan jag inte sticka under stolen med och det är jag stolt över, men med det sagt så ger det oftast ingen direkt effekt. Jag har långt ifrån lyckats gentemot mina egna krav och mål, men jag har kommit en bit på vägen. Däremot känner jag mig ofta väldigt ensam och ibland rätt kass (?!). Jag vet att det har med mina egna prestationskrav att göra men jag tänker inte heller sticka det här under stolen. Jag tror att detta är något många egenföretagare känner och kämpar med på daglig basis men få pratar om eller delar med sin omgivning. Vi på företaget kommer att öka vår omsättning rätt mycket det här året och det gör vi tack vara smart jobb och hårt jobb, men pengar är alltid bristvara i expansion och hos företagaren, inte minst syns det i plånboken och här tror jag också att många, om inte alla, som driver eget kan skriva under. Det tar år att bygga upp en maskin som genererar en bra lön och avkastning och jämför jag med min tidigare anställning är jag långt ifrån där lönemässigt. Detta skapar iaf i min värld en del press, för jag kan inte riktigt leva som många andra, göra det andra gör eller privat köpa vissa saker. Det är en enorm utmaning men samtidigt finns det så klart en plussida på min vardag också. Jag styr allt själv, jag gör vad jag vill, hur jag vill, med ett enda krav, att få saker att gå framåt. Det är bara det att endast för att det ”går bra” så tror många per automatik att det ”går bra” på alla plan, känslomässigt, pengamässigt osv. Men bara för att det går bra, så har man det automatiskt inte så mycket bättre från den tiden innan när man kämpade och resultaten inte kom som de gör nu.. och jag får ofta höra nu att ”det måste gå bra nu” och det är inget negativt för mig men det finns så mycket mer bakom det hela. Hoppas ni förstår vad jag menar?

Att därför göra ingenting och bara vara på semester känns… annorlunda och utmanande men det jag märker är att jag vill göra och planera så lite det bara går. Att läsa en bok eller bara spela lite spel på telefonen funkar utmärkt och räcker gott och väl för mig, det nästan är ett måste att göra så lite hjärn-akitiverande saker det bara går.. vänta nu, är det där som jag precis just skrev semester per definition? Har jag för första gången lyckats ta semester? Det kanske bara är stundens ingivelse men jag får ge det några dagar till och se om jag känner likadant, i sådana fall är jag nöjd, riktigt nöjd och hoppas komma tillbaka till jobbet med mer kraft och orka för att fortsätta ta steg på den här resan. Ibland är det så bra för mig att få sätta ord på saker och ting, det blir nästan som en öppen dialog med mig själv!

Som ni märker blir det rätt ”lättsmälta” inlägg med någon bild, lite info om dagen och inte så mycket tips, matlagning, tankar (mer än det här) osv utan inläggen speglar min och våra dagar rätt bra. Det här är alltså precis det jag behöver skriva, när jag känner för det. Jag tvingar inte mig själv att blogga varje dag utan när det passar och när jag har lite material. Tack för att ni har förståelse för det. Försöker lägga upp lite mer på instagram så haka gärna på där (@gustafollas) om ni inte redan gör det.
Allt gott så länge från en varm kväll i LA!
/Gustaf

NY MILSTOLPE

27 maj - 22:07

unnamedWhere there’s a will, there’s a way, kinda beautiful – Så går texten i Aviccis senaste låt och det är banne mig sant. För exakt ett år sedan skruvade jag ihop mina första lagerhyllor. Idag är de fulla och golvet täckte med lådor. Vi växer så det knakar och hittills ser det ut att bli en bra år. Det kommer sällan lätt eller gratis och det vet ni men precis som de sjunger så har det många gånger gått på vilja och ett tjockt pannben.

Idag skrev jag på vår nya hyresavtal på en dubbel så stor lokal i Sollentuna med riktiga fönster (vilken lyx att få se dagsljus!), parkeringsplats, kök, badrum, dusch, flera rum och bra inlastning, och det bästa av allt är att det bara är ett par 100 meter från där vi ska bo! Ikväll är jag stolt, glad och lite nervös. Inte dåligt nervös utan bra nervös. Mitt företag har blivit lite som mitt projekt att bygga upp min kropp. Jag ser utveckling från år till år, nästan månad till månad och jag längtar redan till att summera året vid Decembers slut. Tack alla som hjälpt och stöttat mig på olika vis!
God kväll
/Gustaf

ETT ÅR GÅR FORT

10 april - 17:22

1 år icaniwillNär Facebook idag plingade till och visade vad jag hade postat för ett år sedan (rätt kul funktion) fastnande jag en stund i reflektion över vad den bilden stod för och vad som hänt sedan dess. För exakt ett år sedan hade jag plockat hem alla mina produkter från den tredje-parts-lösningen jag hade och betalade för. Jag ville göra om webshopen och ta hand om alla grejer själv, så som packning, kundtjänst, orderhantering osv. Det var nog det hittills smartaste draget jag gjort på denna resa. Visserligen innebar det en hel del jobb då jag inte hade någon lokal, inte hade en ny webshop eller kunnande kring just skicka, returnera, hantera denna bit. Det var helt enkelt ett svart hål i min kunskapsbank.

Efter att jag under en period stuvat in alla kartongen med prylar i mitt och E:s vardagsrum hittade jag ett kontor och en arbetsplats att installera mig på. Vilket enormt steg, jag minns det så väl, mitt egna första kontor. Det tog ett tag att få upp allt. Internet, el, hyllor, bord, datorskärm och material för att bedriva min lilla verksamhet. Jag minns hur jag planerade och oroade mig för att inte ha råd med hyran, inte klara av hanteringen eller utvecklingen. Ack vad fel jag hade. Maj lokal-3 Idag växer vi ur lokalen, knappt ett år efter inflyttning. Jag har idag signat med min andra anställda och företaget mår bättre än någonsin med 8 ÅF i 5 olika länder. Jag är för första gången på länge riktigt stolt över vad jag byggt. Det känns smått ofattbart att jag betalar ut lön till två personer. Två personer som varit med och byggt det som är idag. Ikväll ska vi fira våra framgångar hittills och bygga företaget vidare till nästa nivå! God kväll och trevlig helg allesammans!
/Gustaf