Tag Archive: Decembercupen

UTVECKLING OCH FRAMSTEG?

15 juni - 21:47

100 kg Gustaf tränar på SATS Tuletorget för tredje dagen i rad (jag gillar stället) och före tredje dagen i rad känner han sig långt ifrån nöjd med sin fysik. Då jag numera går till gymmet hinner man fundera lite och rensa tankarna innan och efter. Min gymkarriär börjar närma sig 10 år. Tio (!) långa år med otaliga antal pass, proteindrinkar och stirrande i speglarna efter framsteg. Varje dag är det samma sak, ”det har banne mig inte hänt något”, och det spelar ingen roll vilket år det än är. Idag tex körde jag rygg och kroppen utkämpar fortfarande ett inbördeskrig med allergin som tagit över min kropp men detta till trots, så tycker jag spegelbilden av mig själv inte visar några som helst framsteg. Kanske är jag exceptionellt självkritisk men det är så mycket som släpar, så mycket som kan och måste bli bättre för att jag ska bli nöjd.

Jag kommer nog aldrig bli nöjd, jag kommer nog aldrig nå mitt mål, men samtidigt har det drivit och peppat mig så många gånger och år. Jag tycker någonstans längst inne att jag borde vara mer nöjd nu än när jag flexade framför spegeln i Uppsala på Antonis, konstigt nog är jag inte det. Emily, klok som vanligt, flikar in med att jag (och alla andra) ständigt ökar kraven på sig själv och ribban. Kan det vara så? Att målet jag satte upp 2005 inte stämmer överens med det jag siktar på nu? Det tar mig inte många minuter att inse att så är fallet.

”Projekt pinne goes 95 kg” hette min första träningsjournal på Kolozzeum. Tänk att få väga 95 kg i bra form. Det var så jag sa och tänkte. Drar jag ner mig till 95 kg idag är jag i bra form, fan jag är ju i riktigt bra form, nästan framme vid tävlingsform, men ändå är jag inte nöjd, för då är det musklerna och volymen som saknas. I ekvationen 95 kg och bra form, missade jag att lägga in de faktor att jag är riktigt lång och att det krävs mer volym för att fylla ut kostymen. Jag bommade också fatalt de faktum att jag kommer skjuta det där målet framför mig ju högre min medvetenhet kring träningen blir, desto bättre jag vill bli. Kanske har min syn på sporten ändrats under de senaste åren då jag inser vad som krävs för att ta sig dit man vill. ”Men det är ju bara träning” kanske någon tänker, ja, absolut i vissa aspekter är det de, men i andra aspekter är det en resa och kamp man gett sig in på för att man verkligen vill.
Kanske är det också därför som jag tycker företagandet blir roligare och roligare, då jag inser att jag, jämfört med AF (om jag ska vara riktigt kritisk mot mig själv) har lite potential att lyckas, att nå hela vägen och att man på ett ärligt sätt faktiskt tävlar mer emot sig själv inom företagandet? Å andra sidan jämför man sig hela tiden med andra företag så ja, det kanske bara är så att jag är nykär i företagandet. Om 10 år kanske jag sitter på en annan balkong och skriver samma sak om företagandet?

Det är så lätt att glömma vart man kommer ifrån då det är kul och spännande att jaga. Ikväll sätter jag mig och planerar om min kost och träning, men med samma mål. Att hålla bra form kring 100 kg och blir starkare i min träning. Decembercupen 2012 GustafOllas Träningsblogg 4 /Gustaf

TEAM UP!

2 februari - 19:29

Decembercupen coach tävlandeÄntligen ett pass med Joakim igen. Emily och jag mötte upp på Delta och bröst/axlar var spikat sedan länge. Att få börja med lite militärpressar kändes som en lyx. Mina tidigare 5×12 var riktigt tunga och låg en bra bit in på passet. Idag var det 5×5 och jag pallade nästan trycka igenom alla 5 seten på 70 kg. Så förbaskat glad att jag fixade det. Tidigare har jag dragit en 1a: på 70 med pushpress i botten men den här gången flög första setet upp på 70 och passet hade inte kunnat börja bättre.

Att rullar runt lite på träningssällskap och gym är en riktig energiboost. Har sett på instagram att fler och fler tar gym-dates all over Sverige och jag tycker verkligen om de initiativen. Det gör att vi släpper luren ett tag, får träffa nya människor, får nya upplägg vad gäller träning, ny inspiration och framförallt tar det branschen och kunskapen vidare. Riktigt skoj att få pressa loss lite med Jocke igen och från och med imorgon sätter jag honom på samma Overload-schema som jag körde och det ska bli riktigt intressant att se hur hans utveckling tar sig. Han har ju lagt på sig en del massa sen DC och han är riktigt stark redan nu. Som jag skrivit förut så tar det längre tid att återhämta sig från tävling än folk tror och nu börjar han verkligen komma tillbaka och i vissa delar av sin träning har han gått framåt sedan innan dieten. Tuggar bullar för fulla muggar nu, Emily och hennes mamma har bakat (jag har även bidragit på vissa fronter). Bullar med mjölk, det är svårslaget!
/Gustaf

HÖST MITT I VINTERN

25 november - 11:05

Uppskattar verkligen hösten och att det nu är mindre än en månad kvar till Julafton och snön inte har infunnit sig gör mig inte så mycket om jag ska vara ärlig. Bra vägar – bra tempo (jag svettas alltid annars) och fina färger, vem kan begära mer? Idag ramlar det in några varuprover som snart kommer finnas i shopen – några riktigt efterlängtade och snygga produkter! Ska klippa mig och leta kostym inför Guldhjärtat-galan på Lördag. Har en svinfin Tigerkostym till salu om någon är intresserad? Använd enbart ett par gånger – Marinblå.
Är det någon som ska till Fitnessfestivalen i helgen? Skriv gärna en kommentar. Lagt till några nya låtar på Novemberlistan också ifall ni inte prenumererar. Decembercupen 2013 direkt

Decembercupen 2013 direkt-2

Decembercupen 2013 direkt-3

Decembercupen 2013 direkt-4

Decembercupen 2013 direkt-5

Decembercupen coach tävlande-2
/Gustaf

JOCKE ÄR REDO!

23 november - 22:17

Efter fem och en halv timme i solsken på väg mot Lund landade vi vid 16 tiden. Superkul att vara här igen.
Är rätt trött och ska upp tidigt imorgon för sista fixet men tänkte bara säga att jag filmar och fotar för fullt.
Jocke är redo för en natt med fötterna i högläge och massor av kläder. Imorgon är formen utomordentligt grym! Bjuder på två bilder som jag tog för 20 min sen. God natt – Imorgon ska vi äga och ha kul!

20131123-221637.jpg

20131123-221650.jpg
/Stolt coach

DÅ DRAR VI I NÄSTA VÄXEL!

19 maj - 12:33

20130519-123550.jpg

Efter en vecka med allergiproblem och ett katastrofpass i Uppsala i Fredags på grund av bilköer, för lite mat och andra olika bortförklaringar, känner jag mig nu återhämtad och laddad inför kommande vecka. Fyllde på mina depåer igår hemma hos Emilys föräldrar och nu känns kroppen så mycket mer redo att lägga i nästa växel. Blir mer fart på träningarna i form av mera superset, High Intensive Intervall Training (HIIT) och det viktigaste i det hela är att jag får tillåta mig själv att köra lite lättare vikter och inte fokusera på att det ska gå som på räls utan mer gå in för att hålla puls och förbränning uppe. Känner att jag behöver det om jag ska komma i lite bättre form. Vet hur bra formen kändes när jag sista veckorna la in just HIIT inför Decembercupen. Passet i fredags gick som sagt inte super men jag har ändå träningsvärk i benen och jag kom bara upp till 150 kg i böjen för att sedan gå ner och köra totalt 20 reps på 100 kg. Hann inte mer så mycket mer än nått sett rakmark för sedan stängde SATS. Vi beskådade Iron Man 3 i Uppsala med Marcus och Tessan. Den var riktigt underhållande och jag är så förtjust i karaktären Tony Stark.

Har tillräckligt med frågor och funderingar för att få ihop en till podcast men nu måste jag bara hitta tid att sätta mig och spela in det. Söndagen idag är rätt späckad och jag har hunnit veckohandla på 30 min (3 kg nötfärs, 2 kg kyckling, 2 kg potatis, 2 kg ris osv). Jag kommer även nu sista 2 veckorna att kliva över på 3 fast måltider. Dvs inge mellanmål i form av gröt och protein utan jag kommer hålla det så basalt och enkelt det bara går. Ris/Potatis med kyckling eller nötfärs, 3 gånger per dag. Det enda jag tar utöver det är EAA + protienpulver i samband med träningen. Varför? Jo för att jag vill ha mycket mat i magen och kalorier från potatis och ris ger mig mycket mer ork och mättnad nä gröt och proteinpulver. Som jag skrev tidigare blir det mindre och mindre tillskott ju längre in på dieten jag kommer. 100,6kg var noteringen i lördags så förhoppningen och planen är att ligga under 100 när jag kliver på vågen på lördag. Tightare än tidigare.

Ska iväg och kika på några lägenheter nu med Emily och sen smiter vi nog iväg till Gumball-eventet vid Slottskajen för att säga hej till Janni och Jon. Ses vi där?
Träningen efter det och axlar, mage och vader på schemat. Cirkelträning känns riktigt lockande. Nu ska svetten lacka och fettet brinna som Paolo Roberto säger. Den kommande veckan kommer jag troligtvis att kunna släppa lite roliga nyheter på flera fronter. Häng med!
Hörs nog ikväll allesammans!
/Gustaf som är laddad

DECEMBERCUPEN 2012 – THE MOVIE

20 december - 7:36

Här kommer äntligen filmen!
Grundtanken var att vi skulle ha filmat mer..mycket mer, tex. kring backstage och formkoll osv men hela dagen var så genomstressad att vi inte hann med helt enkelt. Marcus fick inte heller komma in backstage och sen skulle han hålla bra plats för foto så det var många faktorer som gjorde att det inte var så mycket mer material än det här. Jag är oavsett så nöjd och glad att Marcus kunde joina och filma/fota/föreviga min debut. Tack! OBS! Glöm inte att ändra kvaliten nu, 720 ska det stå i det lilla kugghjulet.

/Gustaf

FILM & FOTOKVÄLL

19 december - 22:51

Ikväll har vi fixat produktfoton till armbanden och.. Konstpaus, färdigställt filmen från Decembercupen! Laddad upp den nu så dyker upp asap!
På väg till Solna nu med hjärtat bredvid mig. Tack Johan, Marcus och Tessan för en grym kväll!

20121219-225115.jpg
/Gustaf

MAN HINNER MED MYCKET PÅ 7 MÅNADER

18 december - 10:51

Har försökt sätta ihop några ”före efter” bilder från dieten så ni ska få se. Kommer troligtvis mer bilder men det här är vad jag förmår att gräva fram idag.
Jag börjar med ett collage som jag precis lyckats sätta ihop med ett program från Google som hette Picasa. Gratis och lätt att använda för att skapa just collage och filmer. Bilderna som är sammansatta är från juli, när vi kom hem från USA och då bestämde jag mig för att ta ett kort i spegeln varje morgon, och det har jag gjort. Har som ni förstår inte tid att sitta och ordna dessa efter datum men någon dag kanske det blir så.. tanken var att kunna följa hur formen blir bättre och bättre men min lilla förkylning där mitt i sabbade ganska mycket så det blev den här varianten istället.


Har även försökt leta upp och sammanställt lite bilder från starten av dieten och ställt dem i relation, alltid svårt med avstånd, ljus osv, till dagarna innan tävling. Kul att se hur mycket/lite 16-17 kilo gör. Ur många vinklar är man ”tunnare” men ur poseringsbildernas vy ser man ibland större ut bara för att konturer, markeringar och proportionerna är så mycket bättre.

Nedan ser ni Juli vs November, 95kg vs 92kg

September vs November

Fick även en förfrågan om måtten. Tog inga mått på tävlingsdagen men tog dem idag och justerade magen, låren och rumpan med en 1cm mindre än idag då det främst är där jag känner att det ändrats mest. Säger väl lite iaf.


Arbetet tar upp det mesta av min tid nu och det skapar lite mindre utrymme för skapande av inlägg men jag har några korn på groende så frukta ej!
/Gustaf

ANGÅENDE BODY RADIO OCH BODY MAGAZINE

10 december - 14:17

Body är i mina ögon utan tvivel den mest ansedda tränings-/fitnesstidningen i Sverige. När jag började träna var Body nästan för långt bort för mig för att ta in..Det var bara ”den där tidningen med bodybuilders i”. Allt eftersom jag växte och träningen gick framåt började jag så smått drömma om att en dag få vara MED i tidningen. Den drömmen slog in när jag förra året när min haka fastnade på bild från Fitness5-tävlingen i Södertälje. Mäktigt, coolt och kul!

Nästan ett år senare tog jag modet till mig och skrev till Alex gällande ”månadens fysik” som är ett avsnitt i tidningen där amatörer för skicka in ett bildkollage och synas lite. Alex plockade ut mig och detta var steget upp från Fitness5-hakan.

Riktigt coolt att få lite stats i tidningen och några små bilder. Sen dess har jag kämpat hårt och varit väldigt nöjd. Tankarna har väl snurrat ungefär som att ”om jag vinner DC kanske jag också kan vara med” eller ”någon gång framöver blir de nått större”.
Kämpade vidare med siktet på diet och DC, omslagstävlingen kom och jag lyckades halka in på ett bananskal i halvbra form, gjorde mitt bästa och raggade självklart röster bland mina vänner och bekanta (TACK för alla röster och förlåt om jag varit dryg!), höll tummarna och körde sen DC. Gick inte som planerat men jag lärde mig oerhört mycket och siktet är nu inställt på att bättra på mina svaga partier (mer om det sen) och när Alex berättade att jag vunnit tävlingen och dessutom skulle vara med i Body Radio blev jag riktigt paff. Allt slit och alla jobbiga stunder har nu betalt igen sig gånger 10! Hade aldrig för mitt liv kunnat tänka för si så där 7 månader sen när jag började dieten att jag skulle stå som vinnare och omslagsmodell för Body. Jag kommer nu gå förbi mig själv på hyllor på ICA, Pressbyrån med flera. Hur overkligt är inte det? Jag måste nypa mig själv mellan varven. Det blev som sagt dubbel jackpot med Omslaget (som jag för övrigt är jättenöjd med!) och Body Radio vars huvudsyfte inte var omslagsmodellsdelen utan mer ”mig i helhet”. Det kan för mig tyckas lite konstigt att man tar in någon som mig som inte har vunnit någon tävling, varken DC eller Fitness5, inte är bäst i världen på att lyfta tungt eller för den delen blogga men det som slår mig i efterhand och som jag tycker Ni som läser detta ska ta med er från detta inlägg är att oavsett vart man börjar, om det så är 2005 i Falun med 75 kg eller i skåne med 140 kg och övervikt så kan man nå precis vad man vill så länge man ger sig f*n på det och inte ger upp. Jag har nu påbörjat en resa med mitt företag IcanIwill och jag vill därför trycka extra mycket på just I CAN I WILL! Det är stunder när det känns hopplöst eller tufft men det är bara att rida ut stormen, ge inte upp! GE ALDRIG UPP! Kämpa och förr eller senare blir du belönad! Det är det som hänt mig denna helg.

Jag har mer roliga nyheter att släppa senare men nu måste jag iväg till gymmet och trötta ut min bröstmuskulatur så mycket att de förstår att de måste växa. Efter det sätter jag mig i bilen upp till Dalarna.
Sätt era mål högt – ställ in siktet och ÅK! Ni klarar det med eller utan min hjälp! Vad stoppar dig, egentligen?
TACK så fruktansvärt mycket för alla kommentarer, här och på Facebook och på Instagram, får se om jag för första gången i mitt bloggande liv får släppa att svara på alla kommentarer. Typ 200 st på instagram, kommer får seriösa problem med min tumme. Ni ska veta att jag läser ALLA och uppskattar ALLA, små som stora! TACK.

Bilder från helgen kommer så fort jag får tag på rätt sladd.
Dags att växa
/Gustaf

SHOP UNTIL U DROP

5 december - 9:25

MMSports är självklart på plats på Fitnessfestivalen nu till helgen.

Idag har jag på morgonkvisten gått loss rejält i MM butiken på nätet. Har beställt hem det jag kommer behöver i kommande uppbyggnadsfas. Det är inga stora skillnaden i det jag vanligtvis använder. Idag beställde jag tex (klicka på produkten om ni vill läsa mer om varje produkt eller själva inhandla:
Body Science Wellness Series – Zinc 
Body Science Casein 750gram
Body Science Omega-3
Body Science Whey 100
Body Science Vitamin D
Body Science L-Glutamine
Body Science ALA
Body Science Protein Meal

Så fram tills jag får dessa kommer jag att ha en ”vit vecka”. Har inte använt några tillskott mer än lite EAA efter tävlingen. Tror och hoppas att det kan vara bra att låta alla tillskott vara stilla på sin plats i hyllan ett tag efter en så intensiv period som jag varit i innan. Det är lite som med kreatin, man cyklar av och på för att få bästa effekt. Några tillskott man alltid kan köra i kombination med varierad kost är ändå Omega-3, D-vitamin och EAA/Vassle/Casein-protein. Dessa är mer flatrate produkter som kroppen behöver. Tillskott som PWO, stimulanter, boosters och allt annat är väl främst de jag menar med att man ska cykla men nu är det som sagt all-OFF fram tills leveransen kommer från MM.

Hoppas kunna köra första passet i eftermiddag. Min kropp har varit överkörd av en ångvält och jag har knappt tagit mig utanför dörren. HELT orkeslös i kroppen trots att jag fyllt på med mat och sömn på T-kontot. Ett tag trodde jag att flunsan fångat mig men det har inte brutit ut. Kanske är det som Emily sa, att jag lider av ”post competition stress disorder”?
Vågen i morse visade 98,2 kg så det är dags att peta sig iväg till gymmet bara för att få röra på sig lite. Magen har varit väldigt skonsam mot mig efter tävlingen och det är kanske för att jag har varit relativt skonsam mot den? Min kombattant, Marcus Adamsson, på DC berättade att han petat i sig närmar 15 000 (!) kalorier under lördagen (och söndag natt, han slutade äta vid 5 på morgonen). Jag skrattade så jag nästan kiknade. Själv åt jag ett rejält skrovmål på Max efter tävlingen men det var nog inte ens 1200 kalorier typ. Men vad gör det? Lika nöjd var jag för det, kolla denna bild, haha, bjuder på den!

Har en ny produkt på väg en. Något alla kan ha, något alla har råd med, nämligen silikonarmband. Produktionen har dragit ut lite på tiden då tanken var att ha med mig dem på DC men nu är det som det är och de skickas från producent idag. Kommer dock inte kunna sälja dem förens tidigast någon gång kort efter Fitnessfestivalen. Administration och lite andra saker som måste på plats först, ni får mer info när allt är klart. Hur som är jag övertygad att ni kommer att gilla den positiva förändringen som sker just nu. En bild från producent/utkast

Dags att jobba igen och förbereda mig mentalt för Body Radio i eftermiddag! Fanken va skoj det ska bli. Juste, tänkte hinta att jag har en annan, gaanska stor grej jag ska berätta om snart.. får bli en cliffhanger tills vidare.
/Gustaf

BLAND RISKAKOR OCH BRUNFÄRG – MIN ATHLETICFITNESSRESA

3 december - 14:51


Efter flera timmar av sömn, ätande och vila är det nu måndag igen. En vardag jag väntat på. En vardag där jag kan gå upp och laga en stabil frukost, dra igång arbetet, dricka en kaffe-latte från min egna maskin och förtära en bar till, bara för att jag kan, bara för att jag vet att träningspasset i eftermiddag kommer bli tyngre än det någonsin varit och för att jag redan nu har ett sånt tydligt fokus på att förbättra vissa delar av min fysik. Längtat länge efter att få svetta mig igenom ett tungt benpass, kunna känna att det jag gör bygger upp mina muskler istället för bryter ner/underhåller. Det har helt enkelt varit en låång period med underhållsträning och diet. Det har varit jobbigt och det har varit väldigt lärorikt. Nu ska jag försöka ta mig an uppgiften att summera min debut inom Athletic Fitnessgrenen på Decmebercupen 2012 med text. Mer bilder och rörligt material kommer under veckan hoppas jag (out of my hands).

Fredag kl 08.15
Avfärd i snömoddet. Det tar ca 50 minuter för oss att bara komma till Södertälje men sen lättar trafiken och vi lägger i farthållaren på stadig marschfart. Tidig avfärd då första lagret färg skulle läggas 16.30 i Lund. Jag har alla mina matlådor med mig och då jag gick upp vid 06.00 för att börja fylla på och planen var att äta ca varannan timme så blev det mycket mat i bilen. Resan ner gick bra och vi stannade 2 gånger för att tanka och besöka herrarnas/damernas. Syftet med stoppen var även att få röra lite på kroppen då det lätt blir så att man binder vätska när man sitter still så länge. Fredagens intag låg totalt på 1 liter vatten varav ca (läs prick) 7 av dem skulle intas för klocka 12.00. En miss jag gjorde här var att jag med min diettrötta skalle inte tänkte mig för utan åt helt enkelt varannan timme och vid kl 14.30 insåg jag att jag bara hade en rulle riskakor och jordnötssmör kvar. Det blev inte bättre när jag lyfte på tröjan sista milen och insåg att jag tryckt 4000 kalorier kolhydrater på typ 7 timmar och inte rört på mig för 5 öre, jag skulle ju sprida ut måltiderna över hela dagen hörde jag min coachs röst eka. PUCKO! PUCKO PUCKO PUCKO!!! Nu hade jag sabbat allt, jag var helt övertygad, det ”sladdrade” på magen och jag var blötare än en höstdag i London. Paniken steg och steg, ett tag skyllde jag på Emily som inte hade sagt åt mig eller hållit koll på mitt intag. Stämningen i bilen var rätt tryckt men jag fick kapitulera och inse att det var jag som ”tänkt” snett. Lösning: Skit i packningen i bilen, den får Marcus och Emily ta, spring in till receptionen på hotellet vid ankomst, checka in, kasta upp grejerna på rummet och ner till relaxen innan jag hunnit upp. Vad är klockan? 15.30, en timme till målning och jag måste duscha och skrubba sista gången. Stress, ner till bastun, heeeeeelveeeteee, den är ju avstängd!! Maxade bastun och gick runt i cirklar på den 3 kvm stora ytan.. började titta ner på benen och dem såg ju rätt bra ut, faktiskt riktigt bra och armarna, ja de kommer ju ådror här.. visst magen var lite blöt men det var långt kvar till tävling. Allt eftersom tempen i bastun steg sjönk min puls och stresspåslaget var så gott som borta när Marcus klev in i bastun och berättade att det var 40 min kvar till målning, vi skulle sitta kvar i bastun i 25 min till för att sen skulle jag upp och duscha/skrubba. Han och Emily hade pratat ihop sig och jag slappnade av än mer. Det är precis sånt man behöver en vän och coach till när man tränar, annars gör man dumma saker och fattar korkade beslut. Bastun gav mig ett gäng droppar svett men framförallt lugnade den mina nerver.

Resten av kvällen gick planenligt, jag la färglager 1 och 2 samt mätte och vägde in mig. 193 cm och 89,9 kg blev det. Längst i hela truppen och jag lyckades tom ha sönder mätstickan för SKKF då jag klev in under den och skulle ”buffa” upp den, soorry! De drog om från 2 till 3 längdklasser och gränserna blev korta=under 175 cm, mellan=under 181cm, långa allt däröver. Det betydde att jag mötte folk som var 12 cm kortare än mig och vägde lika mycket som mig. Förstod redan på invägningen att fysikronden skulle bli tuff! Gick och la mig vid strax efter midnatt, fötterna i högläge i en säng jag bäddat om från scratch med mina egna lakan (ett måste för att man ska få tävla och sova på det hotellet) för att inte första Scandics. Träningskläder på för att hålla värmen och få ut lite mer vätska samt kuddarna under fötterna/benen för att vätskan inte ska samlas i benen. Vätska i benen = inga separationer oavsett hur lite fett du har på benen.

Lördag 02.00
Vaknar till, hade ställt klockan på 04.00, 05.00 och 06.00, för att fylla på med riskakor och kolla läget. Vid 2-tiden vaknade jag alltså efter bara två timmars sömn och kunde inte somna om. Formen så bra ut i spegeln och jag hade torkat upp lite till. I med hörlurarna och så gick jag ut i korridorerna och vandrar lite. Lyssnade på musik och gick igenom poseringen, chinen och dipsen i huvudet om och om igen. Då jag var på DC och kikade förra året visste jag hur scenen skulle se ut, jag visste ungefär hur tävlingen skulle gå till uppläggsmässigt och jag visste vad jag siktade på. Visualiserade mig själv på scenen, glad, lycklig och i bra form, jag såg mig själv ta tag i chinsräcket, dra mig upp, reppa ur mig totalt, jag såg mig själv kliva upp i dipsställningen, trycka ut varenda dips och få varenda dips godkänd. Det hjälper verkligen för mig att kunna förbereda mig och nästan ”uppleva” allt en gång innan det är showtime, nervositeten kommer alltid att finnas där men den är mycket mer hanterbar för mig om jag gör på detta sätt. Ställer också in skallen, det viktigaste verktyget, på vad som komma skall.



Passade på att spela in en videoblogg när jag gick runt där och den ska vi försöka få in i HD-filmaterialet. Somnade om vid strax innan 04.00 och vaknade sedan vid 06.00, redo för dagen.

Lördag 08.00
Sista lagret färg var nu lagt, blev grymt bra och jag torkade tillsammans med Marcus Adamsson och Martin Löwgren. Ganska fantastisk vad en tävling kan göra vad gäller kontakter och sociala nätverk. Där stod vi, som knappt kände varandra (Martin och Marcus kände iofs varandra rätt väl), nakna och torakde i ett litet skrymsle på Scandic Stad i Lund. Alla med samma mål, alla i samma klass, ute efter samma pokal. Riktigt roliga och trevliga killar och vi skrattade rätt mycket de 20 minuterna vi hängde där bakom. Sen var det dags att ladda, tävlingen blev så klart försenad och det rådde en extrem kommunikationsbrist från tävlingsledningen till atleterna i mitt tycke. Man visste inte riktigt när, hur eller om man skulle upp på scenen så vi tog saken i egna händer och bad Marcus (som satt ute i lokalen och fotade) att sms-rapportera till oss från när och vilka som var på scenen. Från det att jag började ladda mentalt och med Skiddles (USA-godis), pumpa upp lite lätt (detta var alltså innan Marcus började smsa) så tog det ca 2 timmar tills jag klev upp på scenen. Det var sjukt svårt att hålla fokus och pumpen uppe, tänk er själa att ”lätt-träna” i 2 timmar för att hålla tryck i musklerna, det är faktiskt jäkligt jobbigt både kroppsligt och mentalt. Dessutom ”släpper” vätskan lite från musklerna och jag åt lite för lite salt innan scenen ser jag nu i efterhand, var torr på morgonen men blev lite blötare innan tävling och jag drack ingenting så mer salt till nästa gång där, note to self.

Lördag ca 10.00
Jag står i den trånga korridoren, kvinnan som håller ordning på nummerordning och alla atleter skriker konstant efter någon som saknas och i vanliga fall skär hennes röst genom öronen men nu hör jag den inte, det är tyst, helt tyst. Framför mig står 11 killar som ska upp i första vändan på scenen, jag tittar över axlen på killen framför mig och ser genom glipan i draperiet på scenen publiken, strålkastarljuset och en siluett av en deltager i mellanklassen. De få minuterna jag stod där och bara tittade, fann jag fokuset, laddningen och glädjen, på riktigt. Det var lugnet före stormen. Emily var bredvid mig, vid min sida, lik hon varit hela dieten, framför mig, cirka 20 steg bort, hade jag det jag slitit för så länge och så hårt. Scenen. Jag ryser lite i denna stund när jag skriver det. Önskar så jag kunde dela den känslan och den bilden med er, den kommer jag aldrig att glömma och kanske blev den just så stark för mig då det blev som en symbol för hela denna resa? Om ni någon gång bestämmer Er för att tävla och gå genom eld och vatten för att nå ert mål kommer ni också få uppleva känslan. Från den stunden satt leendet som klistrat på mina läppar och det syns ganska tydligt på filmen Jonathan la upp, leendet, det säger banne mig allt om hur glad jag var, det gick inte att ta miste om.

Poserade så gott jag kunde med fokus att sätta poserna så ”snabbt” som möjligt, allt för att domarna ska fästa blicken och kolla på mig först, för att sen ha lite tid att korrigera min pose och hitta rätt känsla, för det är en känsla man letar efter när man poserar. Man har ingen spegel som visar hur det ser ut och har du då tränat framför en spegel väldigt länge blir det en STOR skillnad! Som tur var hade jag tränat på just detta men likväl är posering en konst och det finns många olika stilar vad gäller posering. Jag valde de sättet som jag tycker ser ”bra ut”. Hade lätt kunnat ”bredda” upptill, dvs visa mina lats mer framifrån men det hade betytt att jag fått ”släppa” magen och kör en så kallad vakummage, det är inte snyggt i min mening och jag måste stå för det jag visar upp. På bilderna kan jag se lite ”tight” ut och tar inte så mycket plats om man jämför med andra men alla har sina mål och metoder.
Efter en snabb linevända gick jag av, jag var alltså först i andra startfältete på långa klassen, de tog upp oss 11 och 12 åt gången för att få bättre yta. Av de 23 skulle 15 gå vidare till särbedömning.
Det tog ungefär 10 min backstage innan den ”gapiga” tanten kom in med listan och började ropa upp oss i nummerordning. Hade startnummer 56, Martin Axon Löwgren hade 55 så vi stod precis bredvid varandra.. nummer 45 – X, nummer 49 – X, nummer 55 – Martin Löwgren, 56 – Gustaf Ollas !

Jag fullständigt exploderade inombords och knöt näven, gav Martin en high five och ställde in fokus igen.
Nu var det alltså dags för särbedömning bland de top 15 – det funkar ju som så att alla får en placering av domarna, dvs är du bäst får du en 1a osv. Upp igen på scenen, nu började benen skaka rätt bra men jag höll linen hela tiden (försökte iaf) och leendet var på plats även nu. Första särbedömningen (man tar fram 4-5 åt gången av alla 15) ropar de upp de 5(4?) största killarna och då förstår jag att det i år är samma preferenser hos domarna som förra året, STORLEK! Höll modet uppe och det var kul att få stå på scenen igen men då det inte blev någon ”nr 56” på särbedömningen förstod jag direkt att jag skulle hamna i bottenskiktet på fysiken.


Att vara bland det 15 bästa innebär också att man får köra Chins och Dips vilket i sig var ett delmål denna dag som jag nådde. Då jag inte var med i toppstriden på fysiken skulle det innebära att jag var tvungen att i princip komma först (göra flest antal) i både chinsen och dipsen. 15 min paus mellan poseringen som varade i totalt ca 10 min, GRYMT jobbigt att trycka alla muskler i kroppen i 10 min konstant. Mitt låga saltintag gjorde att jag skakade lite hela tiden vilket i sig är jobbigt då man inte känner kontakten full ut i musklerna. Likväl, ladda för att prestera, tog en Resorb, Gakkic, Beta-alanine och en halv räkmacka samt en bar. Inte äta för mycket, inte äta för lite. Kroppen kändes rätt pigg och nu skulle det matast i chinsen som var första momentet.

Kikade på mellanklassen och korta klassen när de körde chins och bedömningen där blev hårdare och hårdare allt eftersom. När vi skulle börja kom första killen, Adam tillbaka och hade fått 12 (!) bortdömda. Det var hårt, riktigt hårt i bedömningen och när vinnaren gör 23 chins, ja då förstår ni. Själv gjorde jag 24 men fick 5 bortdömda, 3 för att hakan inte var över vilket förvånade mig väldigt då jag har mitt tempo och mitt drag som alltid är över, kollade dessutom på Jonathans film (inlägget under) och får inte för mitt liv ihop hur jag inte är över? Domaren står på en pall men han är inte tillräckligt lång eller har för låg pall så han tittar ”snett underifrån” ser jag när jag står backstage. Känns inte riktigt rättvist mot oss atleter, hade dem bara inte kunnat palla upp han lite till? De andra 2 blir bortdömda för att jag ”för benen” framåt och fine, sista krigar jag på vilja och då åker benen framåt men jag vill ändå ge min bedömning och syn på chinsmomentet. OBS! Inget whine, det var lika hårda för alla (nästan) iaf ;)
Jag köra ca 14-15 st, sen får jag lite pendling (måste korsa benen för jag är så lång och om man slår i golvet blir repetitionen bortdömd) och för att stoppa pendligen måste man/jag spänna bålen mer och ”kompensera” med en motrörelse med benen. Det här momentat tar 1,5 sekund (domaren räknar) och jag har således förbrukat min tillåtna paus på max 3 sek. Nästa chins blir lite sned och pendligen börjar igen, försöker hålla emot i bottenläget men måste åter korrigera med bål + ben, domare skriker då KÖR för att man inte får vila alls, och jag frar då min chins, hakan är över men domaren som tittar på benen räknar det som att jag ”fört benen framåt” för att komma upp när jag egentligen gjorde det för att stoppa pendeln, detta händer alltså två gånger och båda chinsen döms bort. Det var lite irriterande men det är sånt som händer, får helt enkelt bli lite bättre på att hålla borta pendeln och spänna kroppen till nästa gång.
Totalt 19 godkända och 5 bortdömda.

Dipsen – min akilleshäl tänkte jag innan tävlingen – Första killen börjar köra dips och domaren Arne har bestämt sig för att vi ska stretcha axlmuskulaturen rejält idag. Djupare dips har jag aldrig skåda och det är nästan på gränsen att de inte kan gå som dips utan.. ja nått annat. Arne är stenhård och rättvis, han pratar med en under tiden man kör och det uppskattar jag. Samma sak här jag får korsa benen  för att inte slå i golvet. Höften och benen ska gå ”lodrätt” ned enligt instruktionerna men jag menar att många använde sig av helt andra tekniker. Oavsett teknik så låg bäste man på 31 dips när det var min tur. Greppade händerna, tröck ifrån upp till raka armar och började. 1, 2, 3, djupare, 4, 5… tog en paus vid 23 för att ”föregå” mjölksyran och sen matade jag så långt det gick. En i taget. efter 30 så var det 0 syre kvar i bollen men det var bara att släppa på ner och försöka pressa en till, hela tiden försöka göra en till. Den här gången gick det inte men vad gör det? Jag log när jag klev av trots ett ”faan” så var jag nöjd. Näst bäst hittills. Vinnaren av dipsen, Richard Suaseg fick iväg 37 godkända och totalt slutade jag på en 8:e plats i styrkeronden. En chins till och en dips till hade gett mig en 3a eller 4a i styrkan men det är allt ”tänk om”. Summeringen lät inte vänta på sig och jag förstod redan innan den kom att det inte blev någon rodd för mig, tyvärr. Hade varit så fantastisk roligt att se vad jag kunnat prestera i rodden. Vinnaren av roddmomentet, min team-kollega Knasen, drog 389 m, 6 meter bättre än mitt personbästa på 383. Kortast i finalen drog 338..

Lördag kl 15.10
Allt var över, finalen var klar och vi bestämde oss för att åka till Max och äta loss. Innan det tackade jag mina motståndare, delade några ord med lite folk jag stötte på och kände mig ändå rätt nöjd. När domarna har bestämt sig för att storlek är det som gäller, då kan man inte göra mycket åt saken, just nu. För er som vill kika in betyg från de olika domarna och resultaten i prestationsmomenten, klicka på ->Domarprotokoll
Ser jag tillbaka är jag så himla nöjd med formen till sluta landade i, sen blev det inte optimalt med laddningen pga lång väntetid men de här bilderna är jag stolt över att se, riktigt jämt fysik i mina ögon. Liter mer volym sen jäklar!

Njöt av varje sekund förutom den sista i dipsen då det svartnade för ögonen och jag inte kunde låsa ut min 31:a dips men annars har det varit en fantastisk helg som jag sett fram emot så länge. Hela upplevelsen med att skrubba sig, dricka 7 liter vatten och massa salt, åka bil ner, bli filmad, fotad och äta skumtomtar (tack Siw!) till att prestera på scenen, visa upp det man skapa och sedan se allt material i efterhand. Vilket jäkla äventyr.
Det kanske är en lång resa men varenda sekund och varenda tråkig torskbit är värt det i slutändan. Så mycket boost och härlig energi under en och samma dag var det länge sedan jag kände. Dessutom har jag träffat så mycket trevlig och härligt folk, skapat nya kontakter och hittat nya vänner som jag är övertygad om att jag kommer ha nytta och nöje med framöver. Min resa började lördagen den 1 juli 2011 efter att jag kört klart min FitnessFivetävling i Södertälje. Jag var på väg upp på scenen redan det året men bestämde mig för att jag behövde bättra på mina ben och min fysik i allmänhet innan jag stod på scenen men det viktiga var ATT jag bestämde mig att gå upp på scenen. Man kommer alltid att tycka att man är för liten och för svag men och om man inte bestämmer något mer sig själv och är osäker är chansen stor att man missar detta äventyr bara för att man inte vågade. Jag ångrar hellre något jag gjort än ångrar något jag aldrig gjort.
u, nästan 1½ år senare känner jag att det var rätt beslut att vänta ett år till och efter min 7 månader långa diet, känner jag nu att det är dags att bygga vidare. Axlar, övre bröst, vader, mage och lår. 5 st grupper jag ska fokusera lite extra på. Hur och vad jag ska göra får ni reda på mer framöver.
Vad gäller tävlingssuget så har det helt klart ökat efter min första tävling men återigen känner jag att om jag ska komma någon vart till nästa år så är 12 månader för kort då 3-4 kommer gå åt till diet så vi får se vad den lite längre planen säger framöver.

En rätt glad och nöjd kille på Max efteråt ändå

Jag har lärt mig ofantligt mycket under denna resa och förhoppningsvis ska jag kunna föra den vidare i till personer som själva står i startfållan av sin tävlingskarriär. Ska klura lite på hur detta ska/kan tänkas se ut men ni vet ju om att ni får all information först :)

Nu ska jag fokusera på att låta kroppen återhämta sig vad gäller sömn, energi och kraft. Återigen, det tar så mycket längre tid än vad man kan tro att repa sig till rätt nivå igen. Träningen kommande veckan blir lite lätt och det ska vara kul, har iofs svårt att se hur det inte ska kunna blir det med all energi jag stoppat i mig! I min mening är det viktigt att släppa på alla spärrar efter en tävling en period, idag åt jag tex godis innan jag fått i mig frukost. Vansinne kanske ni tycker men när man vägt och mätt och planerat sin kost så länge som jag har känner jag att det lätt kan bli ett begär och en tanke/handlingsgång som inte är positiv. Därför släpper jag allt vad räkna och väga heter och äter precis det jag vill, när jag vill. Om några dagar kommer jag åter att vara i ”normal” fas där både jag och Emily äter precis som vanligt, dvs bra mat varje dag i rätt mängd för våra mål, utan att väga maten och vi kommer ha lördagar som dagar där vi kan unna oss. Allt detta är en normal livsstil för oss två och det är ingen uppoffring, inget vi bara ”skyltar” med utåt utan helt enkelt så vi lever och mår bra. Kroppen behöver bra mat och vi ger den bra mat, punkt.

Vill nämna några och tacka speciellt mycket för stöttning och hjälp under denna diet. Först och främst, MM Sports, min sponsor som förser mig med bra tillskott som underlättat vardagen nått enormt och team Body Science som alltid finns där för en. Celsius med AC och Magnus vid rodret, utan Er och denna fantastiska dryck hade jag inte orkat hela vägen! Kristian Sewén, denna outtröttliga entusiast som alltid ställer upp oavsett sin egen situation och hjälper till! En större ambassadör för sporten finns inte och jag hoppas innerligt att ni förstår hur viktig han är för sporten! Min familj som alltid stöttat mig från dag 1 2005 när jag bestämde mig för att börja växa. Marcus Uggeldahl som ställde upp och åkte med till Lund, körde oss ToR, filmade, fotade och satt på stolen hela tiden för att fånga alla ögonblick, kan säga det att det var sjukt tight under hela lördagen så vi hann inte med så mkt ”intervju” under tävlingen. Mina vänner och bekanta häromkring som varit förbisedda under en längre period för mitt ego och min tävling – Att ni står ut med en o-social och trött G är värt så mycket för mig. Alla bloggläsare, Instagramföljare och mail-skrivare. Era hejarop kanske ibland kan kännas obetydliga men varje gång jag fått en ryggrunk eller ett positivt ord har jag fått energi och orkat köra vidare. Mycket kraft finns att hämta hos Er, tro mig! Sofia på Pure Ambition Of Stockholm som fixade min snygga frilla – bättre scenfrisyr kunde jag inte ha! TACK

Emily, denna underbara, vackra och hjälpsamma flickvän. Bättre finns inte. Det har varit ett sant äventyr att få genomföra denna diet med dig och både Du och jag har blivit så mycket starkare tillsammans. Nu väntar din sista vecka och jag ska göra allt du gjort för mig och lite till för att se till att Du kan njuta lika mycket som jag njöt i helgen. Man är inte alltid supertrevlig eller tacksam mot sin coach/flickvän när energin är låg eller stressen ligger på men Emily bara var lugn och agerade bollplank och stöttepelare. Efter din tävling ska vi njuta tillsammans och bygga MASSA!
Älskar dig över allt annat min livskamrat!

Sista raderna. Decembercupen var målet med min diet men det var även startskottet på min riktiga tävlingskarriär. Jag kommer absolut att fortsätta tävla och det gör att DC bara vara ytterligare ett delmål i min långa resa mot min drömkropp. Hoppas ni följer med vidare för framöver kommer det bli full gas med nya äventyr tillsammans med Emily och andra härliga människor. IcanIwill kommer erbjuda och växa mycket det kommande året och jag hoppas att ni kan relatera det jag gjort till just IcanIwill för så är fallet. Ingen bortförklaring i världen är bra nog. VILL du något, vad som helst, GO for it, DU KAN om DU VILL! Grattis till Robert, Knasen och Olof, (1,2,3) ni var grymma och har gjort allt rätt hela vägen – Nu får ni lägga i nästa växel för jag kommer efter er! :) Vill även passa på att ge alla som stod på scenen i AF och andra klasser nu i helgen, Vi är alla vinnare!
Hoppas att allt jag missat och inte kunnat förmedla syns i filmen som kommer i veckan!

Eran
Gustaf

GLINTS OF DECEMBERCUPEN

2 december - 11:42

Medan jag styr upp en fullspäckad söndag och försöker samla tankarna för att summera Decembercupen får ni kika på några av Marcus Uggeldahls alla bilder från helgen..

– Diska
– Handla
– Laga lasagne hos Emilys mamma
– Summera DC i skallen
– Summera DC i text
– Summera DC i bild
– Summera DC i film
– Planera byggsäsong + byggschema
– Jobba ikapp
– Äta äta äta äta.

Några av punkterna att göra denna vecka.. busy week. Njuter dock fortfarande av gårdagen.
Hörs sen
TACK för allt stöd igen!
/Gustaf, numera 93 kg

BUGGARNA OCH JAG

1 december - 3:57

4 timmar kvar till showtime, buggarna och jag har spatserat några varv på vår våning och pratat med en mobilkamera, typ ett komplement till full-HD materialet. Ska försöka sova lite till men först några riskakor..

20121201-035620.jpg
/Gustaf

193 CM 89,9 KG

30 november - 23:21

Vägde in på 89,9 kg och 193 cm. Nu ska det fyllas lite till innan sängen och sen torka ut över natten. Känns bra i kroppen o jag är redo. Tror de drog längdgränserna för korta vid 175 cm och mellan 185. I långa är det bland annat jag, Marcus Adamsson, Martin Axon Löwgren, Richard Suaseg och min team kamrat Olof. Riktigt tuff klass. Let’s nail the load up and I’ll try to match their physique!
2 lager färg på, hade tydligen rakat ”lite för hårt” så har små ojämnheter i färgen, blä. Men får hoppas att lager 3 och Olja imorgon kan sköta det. God natt önskar jag Er och STORT TACK för ert stöd, alla sms och samtal! Ska göra mitt yttersta imorgon.

20121130-232039.jpg
/Gustaf

REGISTRERING PÅGÅR..

30 november - 19:14

Nu är det dags för registrering. Efter den får vi information om vilken gräns mellan och långa klassen blir. Oavsett blir det långa klassen.. Sett många riktigt bra motståndare, ska ge dom en rejäl match!

20121130-191210.jpg
Första lagret färg är på plats. Marcus hann ta en par snapshots i badrummet men andra lagret åker på direkt efter inmätning. Så här ser det iaf ut nu
/Gustaf