Tag Archive: Cancer

ÄR ASPARTAM FARLIGT?

11 december - 10:44

Framkallar aspartam cancer?
Wikipedia säger: ”Aspartam är ett sötningsmedel som används istället för socker i de flesta lightprodukter, sockerfria tuggummin, etc; ämnets E-nummer är E 951. Det marknadsförs som bordssötningsmedel bland annat under namnen Canderel och Equal (i USA) men ingår huvudsakligen i färdiga livsmedelsvaror.”

-Ice-Coca-cola-Macro-Drinks-Soda-Ice-Cubes-Soda-Cans-Coke-Zero-Fresh-New-Hd-Wallpaper--

Igår släppte EFSA nyheter kring forskningen på aspartam. Ni hittar pressreleasen nedan.

EFSA completes full risk assessment on aspartame and concludes it is safe at current levels of exposure

Aspartame and its breakdown products are safe for human consumption at current levels of exposure, EFSA concludes in its first full risk assessment of this sweetener. To carry out its risk assessment, EFSA has undertaken a rigorous review of all available scientific research on aspartame and its breakdown products, including both animal and human studies.

“This opinion represents one of the most comprehensive risk assessments of aspartame ever undertaken. It’s a step forward in strengthening consumer confidence in the scientific underpinning of the EU food safety system and the regulation of food additives”, said the Chair of EFSA’s Panel on Food Additives and Nutrient Sources Added to Foods (ANS Panel), Dr Alicja Mortensen.

Experts of ANS Panel have considered all available information and, following a detailed analysis, have concluded that the current Acceptable Daily Intake (ADI) of 40mg/kg bw/day is protective for the general population. However, in patients suffering from the medical condition phenylketonuria (PKU), the ADI is not applicable, as they require strict adherence to a diet low in phenylalanine (an amino acid found in proteins).

Following a thorough review of evidence provided both by animal and human studies, experts have ruled out a potential risk of aspartame causing damage to genes and inducing cancer. EFSA’s experts also concluded that aspartame does not harm the brain, the nervous system or affect behaviour or cognitive function in children or adults. With respect to pregnancy, the Panel noted that there was no risk to the developing fetus from exposure to phenylalanine derived from aspartame at the current ADI (with the exception of women suffering from PKU).

The opinion makes clear that the breakdown products of aspartame (phenylalanine, methanol and aspartic acid) are also naturally present in other foods (for instance, methanol is found in fruit and vegetables). The contribution of breakdown products of aspartame to the overall dietary exposure to these substances is low.

The opinion describes the criteria used to identify the studies relevant for the risk assessment and standards applied to evaluate the scientific evidence. EFSA’s experts examined all uncertainties related to the evaluation of aspartame. The opinion explains how these were addressed in the risk assessment to ensure that potential risks from aspartame were not underestimated.

The comprehensive review carried out by the ANS Panel was made possible following two public calls for data which made available a large body of scientific information, comprising both published and previously unpublished data and studies.

EFSA received over 200 comments during the public consultation on the draft opinion (that took place from 9 January 2013 to 15 February 2013) and all of these were considered. During the consultative phase EFSA also held a hearing with interested parties to discuss its draft opinion and the feedback received from the online public consultation. EFSA’s dialogue with stakeholders revealed that there were important aspects of the draft opinion that needed to be clarified in the final output.

EFSA is also publishing today the comments on the draft opinion received during the public consultation, its responses to the comments received and a statement on two recent publications, one from the US Environmental Protection Agency and the other Gift et al., that were brought to EFSA’s attention after the closure of the public consultation. Neither of these studies alters EFSA’s conclusion on aspartame.


Notes to editors:

Safety of the breakdown products of aspartame

As the breakdown of aspartame in the gut is very rapid and complete, any effect reported to occur in the body following ingestion of aspartame will be caused by one or more of the three constituents:  aspartic acid, phenylalanine or methanol.  EFSA’s scientific opinion reviews possible risks associated with the three breakdown products and concludes that these do not pose a safety concern at current levels of exposure.

  • Phenylalanine is an amino acid making up proteins found in many foods. It is known to be toxic at high intake levels, in particular to the developing fetus in women suffering from the medical condition phenylketonuria (PKU).
  • Methanol is present in or can be released from foods such as fruits and vegetables and is also naturally produced by the body. It becomes toxic when exposure is extremely high, such as from consumption of some home-distilled alcoholic spirits. EFSA’s experts concluded that methanol derived from aspartame is a small portion of  total exposure to methanol from all sources.
  • Aspartic acid is an amino acid found in proteins. The body may convert aspartic acid into the neurotransmitter glutamate which at very high levels can have harmful effects on the nervous system. However, EFSA’s experts did not see any evidence of neurotoxicity associated with aspartame and concluded that aspartic acid derived from aspartame does not raise any safety concerns for consumers.

Useful background information

  • A programme for the re-evaluation of all food additives approved before 2009 was set up by Commission Regulation (EU) No 257/2010.
  • The re-evaluation of aspartame is part of the systematic re-evaluation. In May 2011, EFSA was asked by the European Commission to bring forward the full re-evaluation of the safety of aspartame (E 951), which was previously planned for completion by 2020, due to concerns raised regarding recent studies.
  • While EFSA has reviewed new studies on aspartame in the past, this is the first full risk assessment of aspartame requested to EFSA and carried out by the Authority’s ANS Panel.
  • Studies reviewed in the risk assessment include the 112 original documents on aspartame that were submitted to support the request for authorisation of aspartame in the early 1980s. In the interest of transparency, EFSA published the full list of these studies and made available the previously unpublished data.

 

Slutsats: Nej det är inte farligt med Aspartam om man är frisk i övrigt. Ni kan dra i Er flera liter lightläsk varje vaken timme och ändå inte komma upp i några farliga nivåer. Hoppas ni tog Er tid att läsa den här texten så ni kan dementera alla påståenden och slippa kommentarer att det framkallar Cancer på Er arbetsplats i framtiden.
/Gustaf

PSYKE – ANTINGEN STOPPAR DET DIG ELLER SÅ TAR DET DIG VIDARE

31 juli - 22:16

Att pendla i vikt som jag inklusive många andra gör när man tävlar är ibland påfrestande för psyket. Att vara i form är kul och vägen dit är kämpig och när man sedan nått sina mål är man trött på att vara ”tunn, klen och trött” – typiska tankar under diet om ni frågar mig. Man tillåter sig att äta, ”byggperiod” – överskott, viktuppgång och tyngre vikter, mer ork och glädje på gymmet, oftast. Man klagar över att formen inte är vad den var tidigare, man är en ”säl” och efter ett tag är det ganska tungt att trycka mat, man vill vara i form igen (oftast kommer de tankarna när man kikar på någon annan som är i form). Kanske gör man en liten minidiet för att komma i lite bättre form.
Känner ni igen Er?

Har du ingen plan eller inget mål uppsatt är det lätt att fall in i den här pendeln eller bergochdalbanan och många gånger har jag själv sagt de här kommentarerna eller tänkt tankarna men i grund och botten har jag för varje år haft ett långsiktigt mål och några kortsiktiga. Jag har blivit lite tyngre än föregående år och jag har haft långsiktiga mål. För mig har det blivit enklare att fokusera på sin uppgift och bita sig fast när tankarna snurrar för de gör de och kommer alltid att göra. Många kallar det Psyke jag kallar det vilja. Vilja att bli bättre för jag vet att varje år när jag blir tyngre ger mig mer muskler, det tar mig närmare mitt långsiktiga mål att nå den fysiken jag eftertraktar, att bli jämna och stabil. Någonstans framöver, ett par år fram i tiden, kommer jag skippar upp och ner vändorna och hålla en OK form året runt, börja jobba med min kropp för att skapa ett verktyg som klarar handstående, muscle-ups, har flås, kan springa och vad all round men nu vet jag att det är styrketräningen som kommer ta mig dit och även om jag i ”off” inte är ”sälfet” utan bara slätare än när jag dietar så är det så för att jag vet att det längre fram kommer vara det som tog mig dit. Det är mentaliteten att tillåta sig själv att inte vara i superbra form hela tiden eller tillåta sig att skippa dipsträningen till förmån för något annat. Att göra det tråkiga jobbet, dag ut, dag in, vecka ut, vecka in och år ut och år in. Det är min hemliga ingrediens – den har du också, om du letar tillräckligt djupt inom dig så finns det där, din vilja att nå någonstans, någonting. Det kanske inte ens har med träningen att göra, det kanske är din karriär eller din passion och då ska man jaga den. Man ska offra för att ta sig dit, man ska kämpa för att känna glädjen när man lyckas. När jag står på scenen nästa gång är jag bättre än sist. När jag öppnar min första webshop om mindre än 1½ dygn så ska den vara funktionell och gå att använda. Designen kommer inte vara 100, jag kommer inte hinna ta nya bilder och fixa alla grejer jag vill fixa men den får se ut så ett tag för att jag ska kunna driva den, testa den och se så allt funkar.

Webshopen tar just nu det mesta av min vakna och nästintill sovande tid. Jag tränar och äter lite men annars är det fullt fokus på den och jag märker hur mycket det är man inte kan om den här världen. Jag har målat upp en bild av hur det ska se ut och när man sedan hör allt som krävs bakom får man revidera eller modifiera. Målet är att ha butiken öppen den 2 aug med befintliga produkter och den nya shakern. Sen kommer vi fota de nya och gamla produkterna (det kommer bli t-shirts första vändan) så de ser likadana ut. Sen kommer mer nyheter och sedan arbeta vidare med launch 2 vad gäller design och funktionalitet. MM stänger ner min sida ikväll så det blir ett drygt dygn när produkterna är offline men ni överlever nog. Nedan ser ni en liiten teaser på nästa t-shirt. Calle har gjort ett grymt jobb med designen och jag vet att ni kommer gilla det.

20130731-221702.jpg

Beskedet om Cathrines bortgång igår slut ut mig för kvällen vad gäller blogg och därför blev det inget vettigt skrivet igår. Livet är så jäkla orättvist ibland och hur mycket man än förbannar sig över det finns det inget att göra åt saken mer än att se till det man har kvar och tillgängligt och göra det bästa utav det.
Tack för allt stöd ni givit mig och icaniwill i kampen mot cancern. Hoppas kunna fortsätta med liknande bra initiativ framöver om allt går som jag vill.
God kväll alla kämpar. Snart öppnar vi vad som kommer bli början på en ny era för ICANIWILL.
/Gustaf

REPEAT REPEAT

19 juni - 9:45

Precis som Aviciis nya låt Wake me up som gått på repeat hela dagen igår och redan börjat rulla så måste man nöta. Dips och Chins blir man tex inte bra på utan att nöta. Ni kan utan problem kasta in ett extra chins och dipspass i veckan bara för att, det klarar Era kroppar av. Igår på axelpasset avslutade jag med 3×20 dips, 60 sek vila, och här kan man minska ner på antalet reps och öka upp på antalet set om man så vill. Det är bra med lite vila för att bygga upp och träna din syratålighet. Det är syratåligheten som gör att du kan reppa fler innan du känner den där smärtan som skriker åt dig att sluta och det är även samma smärta som du måste lära dig hantera, gilla och som sedermera gör att du kan få ut de där sista repsen på tävling. Här är sista setet, tror ni kommer in från repetition 2.

Vill ni bättra på Era chins och inte har lyssnat på min podcast med Joseph Tekie så kan ni göra det här. Han är extremt duktig på chins och delar med sig av rätt många bra tips. Mitt tips till Er är att lyssna på just denna podcast med lurar och på hög volym då inspelningen inte blev 100 men igår lyckades jag och Alex iaf få ordning på inspelning över nätet så kan jag dra igång med inspelningarna på den vägen också, det underlättar så klart mycket. Imorgon kommer jag att spela in nästa podcast och hoppas få upp den på eftermiddagen.
Kommer hända rätt mycket här framöver nu så se till att hålla Er uppdaterade.

Sommaren innebär generellt sett alltid mindre besök på bloggen och jag kommer som vanligt hålla igång den men räkna med att det kanske inte blir lika tunga inlägg då jag hellre spar det till hösten när besökarantalet återigen stiger. Instagram kommer vara det absolut bästa och enklaste sättet att följa mig i sommar på mina äventyr och där heter jag @gustafollas

Nu river vi av den här dagen och snart kommer mer information om framtiden. Kommer även lägga upp en tävling här under dagen tillsammans med en av mina nya samarbetspartners. Missa inte det!
/Gustaf

KAFFÄÄÄ!

17 juni - 23:03

Ha fyllt på kaffäförrådä ja! Fiin butiik mitt i staen ha dom åsså de där ena nespressåå! – Så hade man sagt det på lite överdrivet Dalmål.
När dagen passerar utan att man hinner reagera och i skrivande stund är klockan nästan 23 och jag har saker jag fortfarande vill bli klar med. Varför? Jo för imorgon kommer snickar-gubbarna och sätter ihop vår nya garderob. Har täckt över dörren mot köket och öppningen till hallen är kvar, det får bli imorgon bitti.

Kommer bli sent ikväll men som tur var har jag en sockerkaka som konstigt nog krymper för varje gång jag tittar på den? Hur kan Emily lämna en sådan och bara åka till Danmark? Inte ok! Men har man nyss pangat på refill på Nespressobryggaren med bland annat en vanilj-blandning så får det väl gå!

Under förmiddagen idag har jag varit och spelat in en podcast med en kille som heter Daniel. Känner hans bror och han var lite nyfiken på att dyka djupare i ämnen som prestation och lycka. Ska bli roligt att höra slutprodukten som kommer i Augusti. Mina egna podcast kommer att få tillökning på Torsdag då nästa gäst är bokad. Ingen städskrubb denna gång men bra blir det ändå. Tror ni kommer uppskatta denna gäst. Har synts en del på TV här i veckorna.

Dagens träning var ben och det var svettigt, varmt, svettigt och varmt. Benpressen på SATS Kista är nästan formad efter min röv och rygg nu. Nötte 15 set i den idag med Mr Agent – aka Christian. 5 set med 6 or, 5 set med 8 or, 5 set med 10+.  Benspark, lårcurl – allt inom loppet av 45 min för att hinna bort till Delta och dagens kund. Hem, hämta paket, packa upp paket, laga mat, jobba, lämnat keps till vinnaren i kepstävlingen. Vad är det då för paket? Jo det är äntligen IcanIwill-linnena som dykt upp, om än till fel adress. Inte alltid lätt att kommunicera med producenter så den här gången gick de som så att jag fick 21 kg kläder till min dörr.
Skickar dessa direkt till MM imorgon och så kan ni införskaffa Er ett par stycken under den kommande kampanjen för cancerforskningen och Cathrine, Stefan och Stella!

Måste nog sluta knappa nu och ta mig en Kaffe. Vill bara passa på och tacka så oerhört mycket för spridningen av mitt föregående inlägg om cancern! Jag kommer bumpa (repost) det inlägget lagom till löning och veckan innan det hela är över. Hoppas verkligen ni förstår att det inte är någon PR kampanj för mig eller mitt varumärke. Det är det enda sättet jag kan hjälpa till på då jag inte har några ofantliga summor pengar på banken utan det jag har är ett verktyg jag byggt upp för att nå ut till människor! Tack, från botten av mitt hjärta!
/Gustaf

DAGS ATT GÖRA NÅGOT MER

16 juni - 16:37

”Har återigen tillbringat timmar på sjukhuset. Denna gång blev det övernattning och jag kommer bli kvar några dagar till…

Började i fredags kväll, fick svårare och svårare att andas, men sov hemma och åkte in på dagen igår. I måndags tappades jag på vätska i lungan, nu fanns det luft. Det man ville inte skulle ske, skedde, så nu sitter jag med ett dränage som suger ut luften ur lungsäcken istället… Blir kvar på sjukhuset tills det är klart och det vet man inte hur lång tid det tar. Det bästa av allt just nu, det är att jag kan andas!”
Texten kommer från Cathrines blogg. Hon bor i Falun tillsammans med sin Stefan och deras lilla Stella. Stefan har spelat bandy ett flertal år i Falun och jag har åkt snålskjuts med herrn en gång från Falun till Uppsala när jag pluggade där. För drygt ett halvår sedan blev Cathrine sjuk, allvarligt sjuk. Hon väntade då Stella och valde bort sen egen behandling framför Stella. Jag har läst hela artikeln ett par gånger och följt deras vardag på distans men när Stefan började följa mig på Instagram och jag honom fick jag en inblick i hur olika vårar vardagar är. Hade du en tuff helg? Tänk om – Texten ovan är Cathrines helg och nu när jag lyckats bygga upp både mitt personliga varumärke och IcanIwill känner jag att det är dags att bidra. Det kanske inte blir gigantisk men det är alltid något och om inte jag gör det, är det ingen annan som kommer dra in de här pengarna. Dags att tänka mindre på oss själva och mer på våra medmänniskor och i det här fallet Stefan, Cathrine och Stella.
Jag kommer därför att från och med idag 16 juni  fram tom 16 juli 2013 att skänka 50% av intäkterna från mina IcanIwillprodukter till forskningen mot Kondrosarkom. Det kommer kanske inte hjälpa just Catherine eller Stefan men om man framöver kan göra något litet för att bidra till att denna sjukdom kan få en bättre behandling eller i det långa loppet botas så är jag villig att bidra! Så om ni den kommande månaden införskaffar en shaker, ett par dragremmar, wristwraps, t-shirts, linnen eller armband från min serie för att hålla Er motiverade och på rätt spår så kommer ni alltså också att bidrar till IcanIwills insamling till cancerforskningen. Ni kan bära produkterna med rak rygg och veta att ni har gjort någonting gott för en medmänniska. Jag behöver verkligen hjälp från alla som läser det här inlägget för att sprida budskapet och nu handlar det inte om att göra reklam för IcanIwill, nu handlar det om vad IcanIwill kan göra för cancerforskningen. Jag hoppas verkligen ni tar er tid att läsa artikeln nedan som Anders Staffas skrivit, den är så in åt helskotta bra och att få se saker ur ett annat perspektiv eller bara dela det som Cathrine och Stefan är med om är värt mycket för mig och troligtvis också för dig. Du kan gå hem till din familj som är frisk, du kan krama om din mamma som är frisk, du kan gå till gymmet utan att behöva tänka på om din fru helt plötsligt kommer få svårt att andas samtidigt som hon är hemma med Er lilla dotter.
Jag vill verkligen bidra med det jag kan så snälla ni, hjälp mig hjälpa andra!
Hela artikeln om Cathrine och Stefans resa finner ni nedan, citerade från DT.se

ETT VAL FÖR LIVET

UPPSALA
Cathrine kämpar mot dödens lotteri.När sex veckor gamla dottern Stella rullas in i rummet skiner hon och pappan Stefan Tranblom upp.För DT-sporten har de valt att berätta om det ofattbart mörka som drabbat dem när livet var som ljusast.– Det som är jobbigt för mig är att jag inte kommer få se Stella växa upp, säger Cathrine, 26, obotligt sjuk i kondrosarkom, en typ av skelettcancer.

HAR DOTTERN STELLA

Familj: Stefan 28, Cathrine 26 och dottern Stella sex veckor.
Yrke: Stefan jobbar som sjuksköterska på ambulansen, samtidigt som han är bandyspelare i Falu BS. Cathrine arbetar som redovisningskonsult.
Bor: I Falun, där Cathrine ursprungligen kommer från Sundsvall medan Stefan är född och uppvuxen i Uppsala.

Från fönstret inne på onkologavdelningen vid Uppsala akademiska sjukhus skymtar klassiska Studenternas IP.Det var där som hennes make Stefan Tranblom lade grunden till bandykarriären och tog honom från födelsestaden vidare till Sundsvall och Selånger. Där träffade han den då 21-åriga Cathrine, som han så småningom skulle gifta och skaffa sig barn med.
– Vi hade inte hängt ihop så länge när vi flyttade till Falun, säger Stefan som inför den här säsongen återigen skulle få dra på sig kaptensbindeln över Falu BS blå matchtröja.
– Bandyn är hans liv, eller egentligen våra liv. Skulle Stefan sluta med bandy på grund av att jag är sjuk har han snart inget liv kvar. Sen tror jag han hämtar kraft från bandyn, säger Cathrine.
Det som i våras såg ut som en spirande familjeidyll har i stället bytts ut mot en mardröm där Stefan och Cathrine tvingats fatta i det närmaste omänskligt svåra beslut. Beskedet om att Cathrine väntade parets första barn kom som en glädjechock.
– Det kändes häftigt, minns Cathrine.
– Nästan overkligt, fyller Stefan i med.
– Sen tänkte man, tänk om det händer henne något eller är något fel på barnet. Det var förväntansfullt, men också nervöst, fortsätter Cathrine.
Veckorna gick och till en början fortlöpte graviditeten som planerat.– Jag har varit den som hela tiden… tagit mig om magen, längtat hela tiden. Samtidigt som vår allt mer började övergå till sommar kom dock fler och fler signaler om att allt inte stod rätt till med Cathrine.
– Jag blev andfådd men tyckte att det kunde bero på så många olika anledningar. Jag hade inte tränat så mycket och hade hört att man kunde bli andfådd när man var gravid. Vad hade jag mer för ursäkter, säger hon och blickar mot Stefan.
– När man ska få barn första gången är det inte så lätt, man hör så mycket olika saker… Sen, vi träffades bara på kvällarna i soffan och det är ju inte särskilt ansträngande, utvecklar Stefan .En söndag skulle paret gå från garaget upp till sin lägenhet i de centrala delarna av Falun.
– Cathrine blev tvungen att ställa sig mot en vägg och kippa efter andan – efter att gått upp för två halv-trappor. Då kändes det som att så här skulle det inte vara utan att det måste kollas upp. Efter en första kontroll vid vårdcentralen pekade indikationerna på en propp i ena lungan. Cathrine remitterades till Falu Lasarett där hon genomgick en lungröntgen. Av en slump gick röntgenbilden så långt ner att även en skymt av levern syntes – den hade förändrats och nu ville läkarna gå vidare. Under ett par veckors tid togs prover och allt mer började peka mot att Cathrine bar på en allvarlig sjukdom.
– Vi var på kvinnokliniken i Falun i två veckor medan de analyserade och det de kom fram till var att det var tumörliknande och det verkade vara elakartade tumörer, säger Cathrine.
Stefan:
– I Falun fick vi bara veta att det var cancer det var frågan om. Då kändes det helt overkligt.Men det skulle bli ännu värre. Cathrine transporterades till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hela kroppen behövde magnetröntgas.Kvinnokliniken i Faluns farhågor besannades, tumörer i bäckenet, ena lungan och levern upptäcktes.En tre veckor lång period av nya utredningar och vård inleddes i Uppsala.Fortfarande i dag kan läkarna inte ställa någon helt säker diagnos, mer än att det är obotlig skelettcancer av typ kondrosarkom.
– En väldigt ovanlig form, och väldigt aggressiv. När vi kom till Uppsala och fick reda på att den spridit sig vidare och att det inte fanns något bot – allt var helt nattsvart, säger Stefan.
Cathrine:
– Det sista vi hade föreställt oss.Deras framtida liv och familjedröm hade krossats.I stället för fokus på barnvagnar, leksaker och flytt till hus med egen trädgård tog ord som morfin, cytostatika och odlingar en allt större plats i parets liv.Faktumet att Cathrine kommer att dö har de blivit tvingade att inse, likaså att berätta för omgivningen om det lika tragiska som oundvikliga ödet som drabbat dem.Stefan minns dagen i somras då han stod inför hela laget i Falu BS omklädningsrum och skulle förklara det ofattbara.
– Det var fruktansvärt jobbigt, det var så pass nytt och man kan fortfarande känna att man inte fattar att det är som det är. Då, när det var så pass nytt var det… det var för stort för att förstå. Man var mitt i en chockperiod, men jag kände att det måste komma från mig och var viktigt för mig att jag fick berätta för dem hur det låg till, säger han och fortsätter:– Jag kan tänka mig hur de tänkte, om de skulle våga prata med mig, hur de skulle vara och bete sig. Då kände jag, att kan jag stå och berätta om situationen och svara på deras frågor tror jag att jag underlättade för dem också. Men det var också viktigt för mig, ett sätt att bearbeta, att få prata om det. Cathrine behövde snabb, svår och tuff behandling för att kunna fördröja det grymma sjukdomsförloppet. Samtidigt var hon gravid med halva tiden gången.Läkarna rekommenderade abort, men Cathrine var obeveklig.
– För mig var det viktigt att behålla barnet. Jag var då i vecka 22. Jag hade känt hennes sparkar mycket tidigare än vad man brukar göra så bara det…Beskedet gavs en fredag och Stefan och Cathrine fick helgen på sig att fundera över hur de skulle göra med barnet.Svaret var tydligt. Barnet skulle ges så stora chanser som möjligt att överleva även om det samtidigt handlade om att Cathrine behövde offra sig själv och riskera att minska sin tid i livet genom att avstå behandling.
– Som det känns nu kanske jag gjorde det.Stefan:– Ett omänskligt beslut. Det går inte att ta sådana beslut. Helt plötsligt får man veta, från ingenstans, att Cathrine har obotlig cancer. Vi tror att vi ska bli föräldrar samtidigt som de rekommenderar oss att ta bort barnet när det gått över halva tiden. Det blir för stort, det går inte greppa, man tappar fotfästet.Fokus ställdes på att ge barnet så stora överlevnadsmöjligheter som möjligt. Hoppet stod till att Cathrine inte skulle hinna bli så dålig under den tid barnet behövde växa till sig i magen.
– Sedan kom läkarna fram till att en viss typ av cellgiftsbehandling skulle man kunna ge med barnet i magen och det gjorde man. Men det resulterade i att allt fostervatten försvann, då var vi framme i vecka 25, förklarar Stefan.Ytterligare två veckor av behandling följde och Cathrine fick genomgå ständiga ultraljudskontroller.Vecka 26 kom och barnets tillväxt hade hämmats.Inte heller under vecka 27 hade det skett någon förändring och målet om att plocka ut barnet vecka 32 tedde sig allt mer avlägset. Läkarnas fokus började i stället på att barnets födelse skulle ske redan vid vecka 28.Då, när graviditetens 28:e vecka inleddes och ytterligare ett ultraljud genomfördes i det allt mer tätnande mörkret.
– Vi var helt säkra. Det kommer inte att vara någon skillnad. Men plötsligt hade det fyllts på med fostervatten och barnet såg ut att må bra. Då fick vi sitta ner med barnläkare, onkologläkare och ultraljudsläkare och ta ett nytt beslut om hur vi skulle gå vidare.Sammanlagt hade Cathrine varit utan cellgifter i tolv veckor när hon egentligen skulle ha haft det.Valet stod återigen mellan Cathrines hälsa och chans till ett lite längre liv eller att fortsätta bära barnet i ytterligare fyra veckor för att ge det så bra förutsättningar som möjligt.
– Det fanns inget val från din sida, säger Stefan.
– Nej, svarar Cathrine.De avslutande veckorna innan födelsen var bara en lång väntan.Ultraljudskontrollerna hade sedan lång tid tillbaka avslöjat att Katrin bar på en dotter.
– Det gick liksom inte att undvika att se, ler Cathrine.Under tiden beslöt sig Stefan och Cathrin att gifta sig.Paret var sedan tidigare förlovade och för att få ett avbrott i allt elände planerades bröllopet i en rasande fart.
– Vi kände att vi ville göra det. Vi planerade och genomförde det på fem veckor. Det var rätt mycket jobb, men samtidigt var det skönt att få något annat att tänka på. Det gjorde en glad.
Cathrine:
– Det var under de veckor när de egentligen bara var väntan på att hon skulle födas. Det man var livrädd för var om jag skulle bli sämre.Inför släkt och vänner gifte sig Stefan och Cathrine i Botaniska trädgården i Uppsala den 17 september och ytterligare nio dagar senare blev de stolta föräldrar till dottern Stella.
– Det kändes som lyckliga stunder mitt i allt elände. Sen att det går bra för Stella är otroligt viktigt. Men det är klart att det fanns stor risk för komplikationer när man föds så tidigt, säger Stefan.Från att ha vägt 1 615 gram vid födseln tappade Stella i vikt till 1 317 gram. I dag väger hon 2 700 gram och ser av allt att döma ut att gå mot en ljus framtid.
Men Cathrines tillstånd har försämrats.Veckan efter att Stella kom till världen sattes cellgifter återigen in.
– Efter förlossningen har det skett en akut försämring. Allt har gått så fort. Först, man har vetat att Cathrine är sjuk, men har inte märkt det och inte sett det. Sedan, helt plötsligt, händer allt på en gång. Man får panik, ska det här gå så här fort? Någonstans tror man ändå, och hoppas, att cellgifterna ska bromsa lite och att Cathrine ska få lite mer kvalitetstid. Samtidigt vet vi att det kommer ta slut på grund av det här. Vi hoppas och tror att det ska ta tid.
– Läkarna kan heller inte svara på vilka konsekvenserna blivit av att Cathrine avstod behandlingen. Man vet ju inte ens om behandlingen har någon effekt.Har det funnits stunder då ni trott att det är över?
Stefan:
Ja, jag har haft sådana stunder.
Cathrine:
Klart det har, samtidigt har jag bestämt mig för att kämpa. Det är väl mer nu när det är ganska tufft som man börjar fundera över hur lång tid det egentligen är kvar. Det har man inte funderat på tidigare.Hur förhåller ni er till döden?Stefan: Vi är i olika situationer fast ändå i samma. Jag är livrädd för att Cathrine ska försvinna och att jag ska bli ensam, ensamstående förälder. Det var liksom inte så det skulle bli. Det känns fruktansvärt orättvist, vi skulle ju ta hand om det här barnet tillsammans och det hoppas vi få göra ett tag till.
Cathrine:
För mig är det ju en helt annan situation, jag kommer att lämna er. Det som är jobbigt för mig är att jag inte kommer få se Stella växa upp. Varför berättar ni?Stefan: Vi tror det blir lättare för folk hur de kan förhålla sig till det om de märker att vi är så öppna med det och inte har något problem att prata om det. Vi kräver inte av folk att de ska vara på ett visst sätt. Det är ingen hemlighet, läget är så här och det är förjävligt. Det spelar ingen roll vad någon säger eller gör. Läget kommer inte att förändras. Det känns bäst att var öppen med det och onödigt om det blir missförstånd. Därför känns det skönast för oss att tala om som det är.
Cathrine:
Det känns skönt att folk får veta så det inte blir en massa tissel och tassel.Hur Stefans tänkta bandysäsong kommer att se ut går i dagsläget inte att svara på, även om viljan fortfarande finns att dra på sig Falu BS matchtröja vid något tillfälle under säsongen.– Bandyn är en viktig del av mitt liv och så länge jag kan spela vill jag det. För mig är det ett bra sätt att orka, det ger mig energi, ett andningshål att få den kraft jag vill vara och behöver vara. Cathrine har hela tiden sagt att hon vill att jag ska spela och det har jag försökt göra så gott det går, säger Stefan och fortsätter:
– Just nu blir det ingen bandy, det är likadant där, det jättesvårt att säga när man inte vet vad som kommer att hända. Jag hoppas på det bästa, att Cathrine ska bli bättre och att jag då också ska kunna spela lite.
Dörren till sjukhussalen går upp. Stefans mamma och syster kommer in med Stella. Cathrine flyttar sig från sängen till stolen, tar sin dotter i famnen och spricker upp i ett stort leende. Stefan sätter sig bredvid sin familj och kysser Stellas huvud.
– Vi vill vara tillsammans och har försökt leva så mycket och bra det bara går. Nu, de senaste veckorna, då Cathrine har varit så dålig, då är det svårt att leva. Vi försöker göra det bästa av situationen. Stella, där kan man bli glad av att bara titta på henne och Cathrine är en otrolig kämpe. Det är glädje för mig.
– Utan Stella skulle vi inte orka, så är det bara, säger Cathrine.”

Relaterat

KONDROSARKOM

En typ av skelettcancer.

Finns i två former, en högmalign (mycket elakartad) och en lågmalign sarkom.

Källa: cancerfonden.se

Om du tagit dig hela vägen hit så tror jag att du är villig att vara med och hjälpa mig samla in pengar mot denna vidriga sjukdom!
Tack för ditt bidrag
/Gustaf

3000+ HASHTAGS PÅ INSTAGRAM #ICANIWILL

18 oktober - 14:38

Nu är det över 3000 hashtaggade bilder på Instagram med taggen #IcanIwill. Känns så häftigt hur fort det har växt. Syftet är ju att inspirera, kunna ge lite feedback och motivera folk att det verkligen går att göra förändringar i livet om man vill. Hampus är ett exempel:
Post cancer transformation. Upper is at 238 pounds bw, lower is today at 171 pounds bw during current cut. Yeah :)


Ytterligare en kul kontakt jag hittade på idag, eller han(ska man säga HEN som de sades i Solsidan sist, haha?) som hittade mig. Älskar spontana människor som vågar säga hej!
Idag ska jag göra ett nytt försök på benpasset!
/Gustaf