Muskelfibrerna bryts ner och smärtan kramar i bröstet. Det är lätta att pressa på de sista repetitionerna och svetten lackar efter passet. Triceps är slut och tack vare allt blod i musklerna känner man sig som en C-kupa istället för A-kupa. Mör, glad och lycklig. Den känslan jagar jag imorgon efter passet på Delta. Har tre kunder på morgonkvisten så efter att jag pinat dom ska jag träffa Marias man Kamran en snabb vända och snacka lite. Den mentala laddningen för träningen har redan börjat. Maten är klar, mellanmålen är packade och jag är fulltankad! Så – jäkla – redo!

Lämnade tyvärr tillbaka kameran till Bakke idag så får klara mig med noob-kameran i ajfånen så länge. Passade på att föreviga tre stora händelser som jag fått inramat under detta år. Omslaget, KINGs träningsreportage och nu sist motiveringen för Guldhjärtat. Aldrig hade jag kunnat ana att detta år skulle innefatta de här fantastiska händelserna när jag klev in i 2013 som egenföretagare. Aldrig hade jag mött så många spännande människor som jag gjort detta år om jag inte bestämde mig för att jaga min dröm. Aldrig hade jag fått uppleva så många spännande möten med kunder och glada kunder om jag inte satsta all-in. Aldrig hade jag vågat satsa om jag inte trodde på mig själv och min förmåga.
Jag litade blint på mig själv och klev ut. I mörkret. Den tron och tilliten till mig själv har jag under många år byggt upp och under många år har träningen givit mig ett bättre självförtroende. Min självkänsla har jag aktivt arbetat med och arbetar fortfarande med. Bara som en sådan sak att kunna ta emot alla mängder med gratulationer och beröm för Guldhjärtat har varit utmanande och ibland för svårt men det har ändå gått förvånansvärt bra. Tror det beror på att jag verkligen blev så enormt överraskad och innerligt glad för priset som det var så lätt den här gången att ta lite beröm. Det jag känner inombords är lättare att förmedla i text än vad det är när jag möter någon som ger mig en kram eller beröm för priset. Då säger jag det mer kortfattat fastän det inom mig snurrar fler tankar och känslor. De där att stå i centrum är i vissa sammanhang svårt. Varför är det svårt? Min teori är att jag själv inte tycker jag gjort så mycket – man brukar säga att man inte ser skogen för alla träd – jag har haft näsan mitt upp i alltihopa och jobbat så mycket och när jag fått höra att ICANIWILL och hela mitt arbetet betytt mycket för någon har jag reflekterat väldigt kort (om än med glädje) över det och sedan arbetat vidare. Jag känner inte det andra känner, jag upplever inte det Ni känt under det här året, nej jag lever bara med mina egna krav, viljor och mål. Det är nog där clashen kommit. Lite skönt att få sätta ord på det så här på kvällningen i soffan. Emily kommer snart hem med en tavla vi precis köpt – kanske världens finaste tavla. Ingen Monet tavla direkt men den är ändå bättre än det. Ni får se imorgon!

Så med bilden ovan – har jag reflekterat. Ska jag nöja mig och tycka att det här var det bästa året i mitt liv? Nej tror inte det va! Utmaningen inför nästa år blir att toppa detta år upplevelsemässigt! Det blir svårt men jag tror att det går och tänker fortsätta arbeta för det! Närmare mitt mål – närmare min vision! Livet har så mycket att erbjuda på så många olika fronter så varför nöja sig? Detta års sammanfattning, som jag brukar kalla årskrönika, kommer bli lite annorlunda uppbyggd. Hoppas ni hänger med mig i nästa år och hoppas att ni kommer fortsätta läsa om mina resor och projekt. Jag är övertygad om att 2014 kommer blir magiskt!
/Gustaf