Det svåraste med detta inlägg var att försöka förmedla bredden, fetheten (är det ens ett ord) och det muskulösa med M-modellerna. Oavsett kamera/objektiv blir bilderna OK, inte så mycket mer. Ta tex min kompis David som jag visat några bilder. Jag märker att han inte är impad till tusen så när han var på besök i förra veckan tog jag med han till Bavaria i Solna så han fick kika på M3an live. Efter det besöket var David inne på att köpa en, så stor skillnad är det. Ett annat sätt att framhäva linjer, aggressivitet och attityd vad att ställa den i relation till en ”vanlig” bil. Därför börjar jag med en bild från mitt kök.

Då jag dragit ut, läs prioriterat arbetet inför USA så blir jag lite tvåa på bollen i denna typ av inlägg. Bobby från Feber.se/Tjock.se har hunnit skriva sitt mastodontinlägg om de här två bilarna redan. Vill ni läsa mer ingående om bilarna kan ni kika här.

M3
Det var ett tag sedan jag körde ”M”. Sist var det då jag körde ner en M3 av föregående modell till Göteborg. Då, manuell låda och V8. Nu, automat och V6. Skillnad? O ja. M3an har i mina ögon växt ett par år, blivit äldre ur ett positivt synsätt. De har utvecklat en fulländad bil. Styrningen och chassit jobbar fantastiskt ihop på ett sätt som bilar i denna klass ska. Det är i princip omöjligt att hålla hastigheterna och något som slår mig är att det aldrig finns tillräckligt mycket väg eller någon hastighetsbegränsning som känns anpassad efter denna bil. Precis som i andra sportbilar, som är byggda att gå fort, känns det som ett hån mot bilens bakgrund och vilja att köra 70 på 70 väg, men jag försöker! Då jag tycker om att stå bakom kameran och försöka fåna skönheten kommer här ett gäng bilder på exteriören.

Det är svårt att inte gillar linjerna, skärmbreddningen, fälgarna, de små extra gälarna och helheten. Starta motorn och det mullrar dovt och fint. V6a eller V8a, visst det är skillnad i ljud men den här bilen låter precis lagom. Rulla på 1500 varv och motorn ylar finfint. Stämplar du sedan pedalen kommer turbosuget fort och sedan tar mullrandet över igen innan eftersmällarna kliver in om du släpper av. Visst ljud är ”konstgjort” i högtalarna men det är endast en lite förstärkning av vad som låter utanför. Jag köper det då upplevelsen blir väldigt trevlig. Önskar jag kunnat stå utanför och lyssna lite mer kanske.

Detaljer – BMW har alltid varit tidiga och legat långt fram när det kommer till detaljer och det spelas så klart även i den här bilen. Minns ni de första ”Angel eyes” som BMW tog fram? Hot stuff och sedan dess har strålkastarna förfinast in i det minsta. Konst! Belysningen i stolarna när du låser upp, stygnen i ratten i olika färger, kolfibertak samt detaljer, scoopet på huven, ja som sagt de är riktigt bra på detaljer BMW. Det jag kan bli lite besviken över är nyckeln. Betalar du nästan 950 000 för en bil förväntar du (läs jag) dig lite mer än en standardnyckel. Detsamma gäller M4an (kika längre ner för bild). Ska du ha en M bil bör du lägga till de keramiska bromsarna. 70 000 kr i tillval men annars får du betala desto mer för att hämta upp bilen ur ett dike eller liknande. Det är lätt att gasa men du måste kunna stanna än mer bestämt. Interiören med vitt skinn, sportstolar, kolfibersmetad instrumentpanel är riktigt trevlig och jag uppskattar varje minut som går bakom ratten. På något vis är det på samma sätt berättigat att köra lite fort, berättigat att köra långsamt med denna bil. Står du längst fram vid en dubbelfilig väg och det är rödljus förväntar sig bilen bredvid (om han kan sin bil-flora) att du drar iväg som ett skott och helst vill han försöka plocka ett par meter på dig genom att köra på gult men när man bara fint och lugnt mjukstartar och ser konkurrenten köra varvstopp för att ”vinna” så känns även det rätt. De flesta vet att de finns så mycket pulver i bilen att de ändå inte har en chans från stillastående.

M1 är min favoritknapp i denna bil. Från att vara pigg och alert blir det nästan läskigt och mysigt på samma sätt. Är det en gnutta väta på körbanan bör man undvika denna knapp i kombination med gaspådrag. Detsamma gäller torr asfalt och lite mer gas. Bakändan kommer ut fint om du behärskar det och det är inga som helst problem att få lite bus-släpp med den här kärran. Trots släpp går den att hantera enligt önskemål och att släppa iväg den här pärlan var på riktigt ångestladdat. Jag vill leka lite till, köra lite mer, titta på den lite till. Men med en tom, kanske lite för liten tank, får man vackert släppa den. Det enda som räddade denna situation var att M4an stod och väntade.

Det här inlägget blir ungefär lika långt som min årskrönika märker jag. Då jag kört både 435 cab och 435 coupé kan jag med handen på hjärtat säga att jag på förhand längtade lite mer efter M4an. Dels för att den var ny och dels för att jag gillade 435an nått enormt. Efter att ha kört nya M3an märkte jag dock att det inte var så självklart att jag valt M4an vid ett ”måste-val”.

Den här damen är inte fullt så utmejslad ur sten utan har en lite mjukare klänning till utseendet. Samma motor/låda/prestanda men 30 kg mindre och lite längre. Kanske var det just de vassa linjerna och aggressiva framtoningen jag föll för när det kom till m3an? M4an har fronten och rumpan men däremellan tycker jag att det finns potential att vässa designen lite mer till nästa generation. Detta är ju trots allt första utgåvan och m3an har funnit och förfinats under många många år. Skärmbreddningen försvinner lite baktill och jag tror man kan få ner rumpan lite med ett annat visuellt stuk baktill. Som ni märker är det detaljer jag pratar om men det blir på detaljnivå man får analysera för att särskilja dessa.

Personligen kan jag tycka att det var lite bättre styrning/hantering av M3an jämför med M4an men även det är detaljer. M4an har 2 dörrar, M3an har i det här utförandet 4. Baksätet är helt OK för att vara en coupe i denna och det gör att man kan åka flera än två men den gör sig helt klart bäst när det är singelkörning eller duo. Den gråa färgen gör att bilen inte får lika mycket blickar från folk men samtidigt ser man hur de som kan BMW verkligen reagerar på att det är just en M4a. Det finns inte många av denna modellen utan på gatorna.

Mjukare linjer men ack så skön! En taklucka är något jag saknar på båda bilarna. Kolfibertaket är ditsatt för att minska vikt och öka hårdheten vilket en tacklucka så klart inte bidrar till.

Heads-up-display är fantastiskt bra ur körsäkerhetssynpunkt och blicken släpps aldrig från vägen i mitt fall. När M1 knappen får sig ett klick ändras interface på Heads-up. Istället för att visa GPS och mjuka siffror kommer varvräknare, hastighet och växel fram istället. Sånt du behöver när du kör i M-mode. Bilarna beter sig väldigt lika då de faktiskt är så lika i prestanda, utrustning och bang for the buck. Jag tror att M4an kommer vässas till ytterligare i framtiden och med lite småfix tror jag att den kan plocka hem folks hjärtan i större utsträckning än vad m3an redan gjort.

Så hur summerar vi då dessa två bilar? I mitt tycke, som bara baseras på känsla och upplevelse så måste jag säga M3. Nya 4-dörrars är riktigt bra och den känns fulländad i det flesta avseendena. Med det sagt tror jag att nästa generation M4a kommer bli snäppet bättre och peta ner lillebror. För just nu är M3 till designen den lite mer sportiga pojken och M4 är storasyster med lite mer mjukhet och värme. Inget ont om någon av bilarna. De är helt fantastiska att köra och i M-mode ger båda mig lite rysningar och en nervkittlande upplevelse när jag gasar fullt. Något jag verkligen skulle vilja är att ta ut dessa två på en bana och verkligen prova dem för nu finns det inte rättigheter eller väg nog att testa dem fullt ut. Att få testa gränserna och se hur man verkligen kan pusha bilen är något som står högt upp på min lista! Ciao
/Gustaf