Det finns bilar och så finns det bilar. Den här bilen tillhör numera top 5 av de bilar jag hittills haft förmånen att förtära under en period, för det är precis det jag gjort, förtärt den. Dock inte bokstavligt då metall smakar skräp men jag har ätit upp bilen med blicken så många gånger att det är löjligt. Att ett sådant habegär på en ”vanlig” A7 kunde vara så stort trodde jag aldrig men redan från första stunden när hon kom mullrande runt hörnet med sin svarta lack i ”Ghost Black” var jag såld. Audi har en detaljkänslan och ett kvalitétänk som är ruggigt.

Om A7 är så här bra, hur är då S7 och RS7? Ja det enda som återstår är att ta mig an någon av dessa bestar och det vill jag göra så fort det går för jag vill bara åka och åka och åka i detta svarta vidunder. Jag försöker ofta förstå vad det är som får mig att gå igång på bilar och det jag kommit fram till under tiden jag haft denna svarta pärla är:
1) Känslan
Ratten, knapparna, sätena, nyckeln ja alla små detaljer och intryck samlat i ett begrepp som inte riktigt går att precisera. Det är som att vissa bilar talar till en. Min svaghet för detaljer skiner igenom på flera fronter i livet och då bilar kan utrustas till oändlighet är det därför lite som en skattjakt för mig. Nu har jag även ett helt OK bilregister att mappa bilarna mot vilket gör att jag so fort jag sätter mig i en bil börjar jämföra mot tidigare modeller.
2) Designen
Linjerna, formerna, utformningen och belysningen. A7 kan lätt bli gubbig men med det här Sportback paketet, fälgarna, kombinationen av färger och linjer, ja det blir bara så bra. Vingen som du själv kan klicka upp baktill ger även den ett lite mer kaxigt intryck. Att låsa / låsa upp bilen är en liten glädje i sig när den antingen tackar dig med stil eller lyser upp din mörka morgon med ett småaggressivt hånflin, redo att ta sig an vägen och helst med kraft och fart.
3) Oljudet/Ljudet bilen ger ifrån sig
Jag är svar för motorljud och den här bilen ligger precis under mitt önskemål. Den låter och mullrar liiite för lite för att vara perfekt men det finns inget som är perfekt så det får helt enkelt duga. Jons RS6a låter på gränsen till för mycket men allt beror på vad du ställer in i din mappning.
4) Fälgar
Den här bilen är ett lysande exempel på detta. Om vi tar bort de snorsnygga, ljusgråa, stora fälgarna och sätter på ett par 17 tums med mindre estetik så dör charmen rätt tyvärr, iaf utifrån och utsidan på en bil är viktigt i mitt tycke. När du väl sitter inne tänker du inte på fälgarna utan mer på komforten och känslan men samtidigt vet du att när du kryssar förbi andra bilar och trafikanter vill du att fälgarna matchar resten av bilens approach. Sätter du på plåtfälgar på en Lambo är det game over, trots allt det övriga. Så är det bara. Hjulhusen måste vara anpassade och lyfta fälgarna, istället för att gapa tomt och ge mindervärdeskomplex åt de ”små” 19tummarna.
5) Ljudet i bilen
PANG och Luffsen aka Bang & Olufsen har petat i sina grejer i den här maskinen och hur högt du än vrider upp volymen spricker det inte. Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar musik i bilen och de här högtalarna får helt enkelt 5 toasters av 5 möjliga. Nuff said.

Summerar jag denna bil så är den bra, jag menar riktigt bra. Både i skogsmiljö och stadskörning tar den sig fram som en het kniv i smör. Att stolarna har 4902 olika massageprogram och styrkor gör allt lite lättare, nej vänta, det är nästan over the top för den här bilen har allt även utan massage. Attityd, det visuella, spåren den lämnar efter sig i både hjärta och musiköra men framförallt känslan, den som inte riktigt går att sätta fingret på i skrift. Att bakluckan är så lång att jag (193 cm lång) knappt når längst in bortser jag ifrån med glädje. Får skaffa en skrap-stav jag kan dra fram väskorna med. Redan nu längtar jag efter en date med någon av dina mer testo-stinna syskon! Adjökens
/Gustaf