Snabba ryck vill jag lova. Redan idag publicerades intervjun med mig på Iron Man Magazines hemsida. Vi diskuterar bland annat misstag men gör inför tävling, min syn på företagande och den alltid så populära frågan hur det känns att jämföras med Aldrig Vila. In och läs hela intervjun här.
Försöker alltid ha samma stuk på bilderna per inlägg och därför får ni här ett annat typ av ljus på bilderna, samt att det är färg såklart. GRYM form på Jocke, grym! Leo Wessman min kära vän är med på en bild också och sen är det lite flum från min och Emilys sida men det går säkert hem för bilden är snygg – right? Dags för lite mer arbete sen ska frillan trimmas.
/Gustaf
Jocke kom tyvärr inte vidare till Chins/Dipsronden – Han var med i särbedömningen inför top 15 men hamnade precis utanför. Det är för jäkla synd då Jocke har sina styrkor i just chins/dips. I min mening är det tufft för de personer som lägger ner så mycket arbetet med diet och förberedelser och sen får de bara stå på scenen under första ronden. De borde åtminstone få köra chins/dips då AF är en prestation och fysikgren. Men men. Jag och Jocke hade en plan och Mr har följt min minsta vink sedan vi för exakt 90 dagar sedan började dieta. Vi har redan dragit en del lärdomar från denna tävling och diet, precis som man ska när man kör sin första tävling. Håller man sig till en och samma plan går det att justera i efterhand. Ändrar man upplägg, mål och fokus så blir det bra mycket svårare. Är i vilket fall oerhört stolt över Jocke och det arbeta han lagt ner. Har skickat alla filmer till Alex som förhoppningsvis kan klippa ihop det inom en snar framtid. Tills dess får ni hålla tillgodo med lite bilder från helgen. 120 lätta mil med perfekt väglag. Tack Emily, Oskar (för lån av kamera) och Mellis för superbra stöd till Jocke!
/Gustaf
Man krigar, sliter, beskådar sin kropp flera 1 gånger per dag. Det är svårt att se de små stegen – framsteg. Min vän Jocke som jag coachar är lite drygt 1½ månad bort från Decembercupen och AF-debuten. Han ligger bra till och formen är bra – trots att han själv inte tycker han ser det, innan helgen. Idag fotade/filmade vi med bra kamera och Jocke fick bevis på att han gått framåt. Bättre posering, bättre form och som ni ser på bilderna är det bra. Är glad att jag får chansen att hjälpa Jocke förbereda sig. Han har alla delar som behövs för att tävla. Tränade och sen åkte jag direkt hem till Stockholm. Tack Dalarna för en bra helg. Lyckades dra upp en 1a på 57,5 kg extra i chinsen. Gött. Kattis och David ska tävla kommande helg och de gjorde även de ett grymt pass. Bra kämpat idag – så kul att se er kriga ihop!
Imorgon skickas de långärmade tunna hoodisen från producenten så nu är det inte många dagar bort. Kepsarna är även de på frammarsch! Hösten kommer vara fylld med snygga produkter där ute.
/Gustaf som är mycket slätare än Jocke!
Har funderat rätt länge på hur jag ska göra med tävling det kommande året. Debuten gav mersmak och jag tror jag har lärt mig en hel del som jag kan göra bättre till nästa tävling. Det vore hur kul som helst att ställa sig på scenen igen i December och spöa min egen placering från i vinter men samtidigt när jag tittar på bilder och domarbetygen är det tydligt att jag har för lite massa för att kämpa om de högre placeringarna i fysikronden och de placeringarna är viktiga då det är så pass jämt i styrkemomenten. Med den anledningen och med min vilja att förbättra mig har jag tagit beslutet att inte tävla 2013. Det kommer krävas mycket tid och träning för att lägga på mig den massan jag behöver och jag vill inte komma tillbaka till scenen och vara lite bättre, jag vill komma tillbaka och vara mycket bättre. Jag väljer därför att bortse från mitt tävlingssug för att istället komma tillbaka och visa upp en bättre Gustaf som jobbat upp sina svagheter och på riktigt tävlar om de ädla valörerna. Känns skönt att ha fattat det beslutet och nu kunna fokusera järnet på att växa och bli starkare. Jag vet med mig att om ett par månader kommer jag känna mig slät, totalt ur form, pluffsig och allt det där som alla känner när man är i byggfasen och det är just det man får acceptera och förstå. Det är fler än du som känner så och det finns en anledning till varför du är så! För att få något måste man offra något och när jag tävlade 2011 i FitnessFive så bestämde jag mig för att ge mig själv ett år för att bättra på benen och köra Decembercupen 2012 istället för 2011. Det var ett helt korrekt beslut och jag vet att jag om några år kommer se tillbaka på mitt beslut som korrekt även denna gång. Mitt långsiktiga mål är ju att få min drömfysik och jag har någon slags bild av att när jag nått dit och byggt mer muskler kommer jag kunna tävla mer och sikta på att hålla en bättre allroundform. Med det sagt är det dags för lunch och byggstenar till min kropp. Idag ska vader, mage och bröst få sitt. Tack för att ni tog Er tid och läsa. Trevlig lördagskväll allihopa där hemma!
/Gustaf
Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!
Januari
Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.
Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.
Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.
Februari
Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.
SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.
Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack
Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!
Mars
Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.
Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).
Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?
April
En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.
Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte”
Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:
“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe
Tack Emil för stödet under året!
Maj
Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.
http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w
Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.
Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.
Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?
Juni
Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.
Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.
Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..
Juli
Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.
Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.
Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!
Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.
Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..
Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2
Augusti
Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!
Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.
Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!
Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget
Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.
Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!
September
September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.
MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!
Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!
Oktober
Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.
Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..
Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?
November
Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!
Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!
Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.
Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.
December
Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”
Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.
Tack Jonte!
Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!
Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.
Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.
Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.
Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
– MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
– Jon
– John
– Marcus
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!
Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året!
/Gustaf
..och tittade på MIG när JAG tävlade. Han filmade min tid på scenen och åkte hem med sina två kompisar, de 6 timmar det tar att köra och klippte sedan ihop en film. Som tur var kunde vi sammanstråla på en mack efter vägen hem och byta några ord. Fick länken av Jonathan nyss och började kolla på filmen. Musiken han använder (som pga upphovsrättsl.orsaker gör att man inte kan kika på mobilen) är vald med omsorg och jag blir på ett ögonblick tårögd av glädje. Dels för att jag är stolt, att se sig själv på scen i bra form med en fysik jag kämpat länge för och är stolt över blir så verklig när den visas upp ur någon annans perspektiv men den främsta orsaken att det rinner glädjetårarna ner för kinden är för Jonathans uppoffring. Att lägga hela fredagen på att åka ner till Lund, betalar för boende och bensin för att sedan betala in sig och spendera hela lördagen väntandes, då det var extremt mycket väntan och sen dokumenterar han den korta stund jag totalt var på scenen, sen åker han han hem i yrvädret och är inte hemma förens sen lördag kväll. Allt detta för en person han knappt känner, vi har bara träffats ett par gånger. Jonathan, jag är innerligt tacksam för din film, den har hjärta och den fick mig precis att fälla glädjetårar. Tack!
/Gustaf
4 timmar kvar till showtime, buggarna och jag har spatserat några varv på vår våning och pratat med en mobilkamera, typ ett komplement till full-HD materialet. Ska försöka sova lite till men först några riskakor..
/Gustaf
Jag och vår toalett har setts för mycket den senaste tiden. Känns som jag under de senaste dagarna har träffat toaletten mer än Emily. 7-8 liter vätska per dag har sina konsekvenser. Nåväl, vi är snart klara och varje gång jag går nu vet jag att jag gör det för att få ur mig mer än jag fyller på iaf. Vägde i morse 91,4 kg (93,1 kvällsvikt) och har idag druckit 2,5 l och ätit ca 1,4 kg mat i form av lite lax och mestadels potatis och havregryn. Minimalt med salt och jag lovar Er, det är inte lätt att smaksätta något utan salt, det är salt i varenda produkt så när som. Utan salt spelar det ingen roll hur mkt vitlök och peppar man försöker få på.. det smakar likväl.. illa helt enkelt, eller ingenting alls. Slå en kik på det ni stoppar i er imorgon så ska ni se om ni hittar något som inte har salt i sig.. kul experiment.
Nedan ser ni ”formen” under dagen.. bild 1: 07.00 bild 2: 12.30 bild 3: 17.00 bild 4: 20.30 – Ser möjligtvis att bicepsådran kommit fram men än så länge är det mycket vatten kvar i Ollas.. Högläge på benen ikväll och imorgon vaknar jag torrare och i bättre form. LÄTT
27 timmar kvar till tävling och vi beger oss imorgon vid 8-tiden. Ska bli oväder, så klart, så vi får köra fort i början så vi slipper det. Har några planerade stopp och varenda kalori jag ska stoppa i mig ligger i en matlåda, redo att förtäras.
Har redan fått många lyckatill/krossanu/visavaddugårför-kommentarer och jag tar dem med ro. Det är min första tävling, jag har ingen press på mig utan ska bara ge mitt absolut allt för att mina motståndare ska få slita livet ur sig.
Smörjer, knatar runt otåligt, tittar på skumtomtarna och visualiserar.
Det här blir det sista riktiga inlägget på ett tag nu. Kommer inte lägga mycket krut på inläggen framöver. Kan slänga upp en bild då och då men förvänta er inga långa texter om jag inte hinner och känner mig bekväm imorgon kväll. Ni kommer få en fullblodig dokumentär efteråt så ni blir mätta på mig ändå.
Instagram kommer uppdateras desto flitigare (ska försöka kopiera alla bilder hit) så se till att följa mig på @gustafollas
Packa det sista och gå igenom morgonens rutiner, klockan ringer 06.00!
Trevlig kväll önskar en laddad och smått nervös
/Gustaf
Med 74 timmar kvar kommer halsontet. YES! Frikkin love it. Blev ingen träning idag. Kurerat halsen, vilat och jobbat istället. Får se hur jag mår imorgon men ett lättare pass blir det nog oavsett. Finns inget halsont i världen som kan stoppa mig från DC nu och det enda som kan vara ”risky” är att kroppen binder vätska (mer än vi vill) för att bunkra upp inför ev förkylning/sjukdom men det förutsätter jag släpper oavsett. Upp på scenen ska jag. 94,1 kg kvällsvikt och ”vattenmärken” efter strumporna.. hihi.
Marcus har slitit och sliter fortfarande med redigeringen av bilderna. Även om det tog närmare 3 timmar igår på plats så är det minst det dubbla framför datorn sen. Tack för att du tog och tar dig tid. Kanonbra bilder i flera olika nyanser. Här får ni ett axplock. Kika in på Marcus hemsida (www.uggeldahl.se) om ni behöver hjälp med fotojobb i något sammanhang. Duktig och grymt trevlig!
Jag gillar bilderna riktigt mycket!
/Gustaf
Då deltagarantalet i år varit fenomenalt högt (38 i korta klassen och 26 i långa) har nu SKKF bestämt att köra 3 klasser. Kort, mellan, lång. Det ser jag som en fördel då jag får tävla mot atleter som är lika ”långa” som mig. Att vara kort i långa klassen har sina fördelar i vissa moment och tvärtom, har även det sina fördelar i andra moment. Nu blir det än mer likt. Har inte sett eller hört VART de dragit gränsen men min gissning är 185 cm.
Det känns även bra av den anledningen att de troligtvis får in ”alla” i samma klass på Line (läs scenen) samtidigt, vilket gör att man blir bedömd mot samtliga i sin klass vilket helt klart är mer rättvist. Bra initiativ SKKF!
Så här ser körschema ut, för Lördagen
”Här är körschemat som anger startordningen för klasserna på Decembercupen nu på lördag
/Gustaf
När man sover hela natten på sin egen avdomnade hand är man trött
Med Söndagen inräknad är det 13 dagar kvar till tävling. Jag vankar av och ann, formen känns bra, formen känns mindre bra, energin går upp för en stund, energin går ner den andra. Jag känner mig motiverad och inspirerad, jag känner mig låg och läget känns emellanåt hopplöst, av någon konstig anledning.
David och jag körde ben vid 10 på Odenplan och första 5 övningarna var jag knappt närvarande, fick be David om ursäkt. Blir ofta så här låg efter en dag med lite mer kalorier, förstår inte. Trycket var totalt bortblåst och när det bara var benpressen kvar var det inte långt till tårarna. Tankarna snurrar och man undrar varför i hela jäkla världen man håller på så här? Man släpar benen till bussen och funderar hur fanken man ska kunna maxa i chins, dips OCH rodd om 13 dagar..va? HUR?!
Nu kanske ni tror att jag har gett upp men både NI och JAG vet att jag kommer fortsätta, oavsett vad, oavsett hur tungt det känns, oavsett vad vågen visar framöver så kommer jag stå på scenen den 1 december kl 08.00 i Lund, det lovar jag!
Passet blev ändå OK för benpressen fick mig att tända till lite. Det krävs bara nått enormt med mentalt fokus och fokusering på uppgiften. Har jobbat stora delar av dagen då Emily är hemma hos hennes mor och syr tävlingsoutfit. Lagat mat för dagen i morse, hade klockan på 07.00 och för dryga timmen sen körde jag cykelintervaller. När det är som tyngst och inget går bra går jag tillbaka till samma tanke varje gång och oftast, säg 9 av 10 gånger lyfter den mig och får mig att köra igång. Jag ställer helt enkelt upp en kopia av mig själv framför mig i tanken, han tittar på mig, skakar liv i mig och berättar att det är en period Gustaf, en diet som snart är över, en diet som visst blev lite lång men den har gjort dig stark och det är ingen som tvingar dig, det är ingen annan som kommer göra jobbet, det kommer inte gratis och det vet du (läs vi) båda två om! SÅ SÄTT DIG I BENPRESSEN OCH TRYCK UPP SKITEN! VILL DU HA MUSKULÖSA BEN? – JA DET VILL JAG, svara jag! JA MEN PRESSA DÅ! DU KAN! DU VILL! DU VET DET!
Oops..där sprang jag iväg med Caps men det är precis så jag tänker.. och det funkar! Det handlar inte om hur många tillskott jag tar eller när jag tar dem, det handlar inte om vad man har för gener, det handlar om man förmår sig att utföra jobbet, att pressa sig själv, att flytta gränser, att ta i som man inte tagit i förut. Jag känner nu när jag sitter här och skriver hur jag går upp i varv och verkligen längtar tills jag är tillbaka efter tävlingen med kraft på gymmet. Påslaget man får efter ett tungt benpass är obeskrivlig. Ska bil så fruktansvärt kul att känna kraften och orken genom passen efter tävlingen men först ska jag göra det bästa jag kan på Decembercupen och njuta av att vara på scenen.
Har funderat lite, hur många har planerat att åka dit och kika? Ska ni tävla framöver så kan jag rekommendera er att åka ett år innan och kika lite, det gjorde jag förra året och man vinner mer än man tror på det!
Ska jobba vidare och snart äta sista måltiden för dagen.
Tack för att du tog dig tid och ni får ha lite överseende med bloggen framöver ifall det inte dyker upp inlägg och långa texter som vanligt. Hushåller och prioriterar orken.
/Gustaf
Idag hade jag för första gången i mitt liv ett så kallat ”spindelnät” på min biceps. Hela nya ådror som kom fram idag på armpasset med David – fråga mig inte varifrån de kom för det vet jag (host kanelbulle) inte! LOVAR! De bara var där på ”insidan” av biceps, svårt att fånga på bild men kul var det på plats vill jag lova..
Efter regn kommer sol..efter biceps kommer triceps
Nog med spännisbilder. David försökte övertala mig att byta min Jacque Lemans mot sin Hublot Big Bang men jag ville bestämt inte för det var fel färg på hans armband, annars är de ungefär i samma prisklass tror jag, de ser ju lika stora ut så då kostar de väl lika mycket? Nåväl, vi knata runt och kika lite på stan och nu har vi avslutat kvällen med en god middag at my crib. Lagade kalkonfylld kyckling (yes box) med sötpotatis och avokadosallad. Bjöd på efterrätt i form av Lime och vaniljkvarg (egen smaksättning) med hallon.
Snart sovdags för en småtrött Gustaf som måste ladda batterierna för benpass på Delta Gym imorgon fm.
Hoppas ni haft en lika bra lördag som jag?
Trevlig kväll
/Gustaf
Sprallig, fnittrig och förväntansfull. Så känner jag mig efter en låda ris. Ris kryddat (då vi idag äter i princip noll salt) med kardemumma, kanel och tranbär. Nom nom nom – hyffsat gott att sätta i sig en full matlåda på morgonkvisten.
Har börjar filma och i filmen försöker jag förklara lite allteftersom vad tanken med denna kolhydratsladdning är. Första suddiga snutten på 2 min är klar så ni får sammanställningen senare. Längtar till nästa låda, längtar till alla lådor, längtar till Bond ikväll med Emily, längtar tills imorgon när jag kliver ur sängen och kollar mig i spegeln(om allt går som de ska dvs, annars får jag panik och går och lägger mig igen), längtar till varenda dag av de 22 dagar jag har kvar, längtar tills jag den 30 november åker ner till Lund och lägger första lagret färg, längtar tills jag drar på mig mina svarta (superhjälte) poseringsboxers och får ställa mig på scenen, i mitt livs form, fullt laddad och känna hur glädjen, precis som i denna stund, sprudlar i kroppen! I CAN I WILL! Nu får ni stoppa i hörlurarna och/eller vdria upp volymen på datorn, den här låten är förknippad med så mycket härliga och laddade minnen från USA 2012 och ger mig gåshud varje gång – CRANK IT UP AND RIDE ALONG, its FRIDAY!
Edit: Instagram har nu äntligen skapat en sida för varje profil så ni som inte har instagram men har Facebook kan nu följa mig ändå –> Klicka HÄR så kommer ni till instagram.com/gustafollas där ni kan klicka i ”följ”
/Gustaf
Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.
Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
– 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
– 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
– 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
– 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?
Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.
Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.
Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.
Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.
Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!
Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.
Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf