Från en liter fil till lite dyrare ting, nämligen en röd cab. En vacker röd cab. Ni som läst bloggen ett tag känner säkert igen den här caben. Det är en BMW 435 som är den omaka tvillingen till 435an jag körde ner till Lund i November. Enda skillnaden är att det just är en cab och det första som slog mig när jag satt mig i bilen, då det duggregnade, var, hur mycket cab kan man åka en svensk sommar?
En vecka har jag haft förmånen att susa runt i denna vackra skapelse som har en aggressiv och bestämd front men mjuka linjer och precisa reglage samt ett dovt muller för den som lyssnar och att ha en cab ger många möjligheter till nyttjande. Du kan, 1) Ta ner alla 4 rutorna men behålla taket, 2) Fälla taket (som för övrigt går smidigt och snabbt) och ha rutorna samt vindskyddet uppe, 3) fälla taket och ta ner alla rutor, allt beroende på vilket väder det är! Jag fick gå så långt som till alternativ 2 under min period och 3an är egentligen bara tillgängligt i något soligare klimat för hur skönt och befriande det än är att köra nedcabbat är det max (nästan iaf) värme på i cupen och den lilla smarta fläkten BMW byggt in i nacken får jobba mer än vad jag får i tabataintervallerna. Skämt och sido, man behöver värmen då den riktigt solen valt att gå i ide när jag plockade fram födelsedagsmössan och röda pärlan.
Fläkten är bara en av många små detaljer som är bra. Jag älskar ”lås/lås-upp” genom att toucha handtaget och sätta in fingrarna innanför när dörren ska öppnas och BMW är bra på just detaljerna. Att beskåda lyckhuset är en berättelse i sig. Motorn leverera lika bra som på coupe-varianten men när man cabbar ner och glider mellan husen i Solna hör man motorljudet på ett helt annat sätt. Den lilla puffen som smäller till vid paddel-växlingen är löjligt beroendeframkallande och gasar du upp för att sedan släppa densamma smattrar det varmt i motor och hjärta. Ni vet att jag är löjligt förtjust i bilar med lite edge och denna bil har edge. Sen föredrar nog jag det visuella på coupe-varianten då de flesta cabar i min bok blir lite för raka och tråkiga när man fäller ner. Även när caben är på stör jag mig lite på linjerna som blir upphuggna men folk på gatan delar inte min mening och när jag väl sitter i bilen njuter jag bara av färden. H/K ljudet adderar upplevelse och trots att det sved att lämna tillbaka denna bil kom något än mer aggressivt, än lägre, än mer mullrande mot mig. Mer om det längre fram!
/Gustaf
