Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.

Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
– 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
– 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
– 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
– 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?

Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.

Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.

Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.

Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.

Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!

Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.

Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf