CELSIUS LURADE MIG!

17 oktober - 21:38

Jag trodde det var mina kepor som jag lääängtat så mycket efter. Istället var det kläder från Celsius! Magnus och Markus ville väl peppa mig inför sista veckorna här, 45 dagar kvar idag, så jag fick lite nya spänstiga kläder. Tack boys – det värmer att ha Er vid min sida. Utan Er vore det här omöjligt (tänker på mitt grova Celsiusbehov!). Får vackert fortsätta vänta på kepsarna och nu ska jag inte ropa hej förens jag har dem i min hand..zzz!

Sov OK inatt, ca 7 timmar och vaknade med en tom kropp. 93 kg stod vågen på vilket är bra men det är fortfarande bara 0,6 kg bättre än när jag kom hem från USA. Drog iväg ganska direkt till dagens arbete utanför stan. Kund på hans jobb och det tog hela förmiddagen men det var det absolut värt! Kul pass. Gick en del och kände hur kroppen verkligen inte var laddad för träning idag. Försökte kräma i mig så mycket mat det gick innan dagens tilltänkta egna träning men det var lönlöst. Väl på Odenplan med Emily var det godnatt. Jag hade tårar i ögonen och gråten i halsen varje repetition i benpressen, första övningen, och det gick bara inte. Fick vackert gå därifrån med svansen mellan benen och utan någon träning. Cyklade, orkade knappt göra det så fick äta först, efter maten ca 40 min och fick lite puls iaf.
Resten av kvällen har jag lagat mat och funderat över det faktiska syftet och motivet bakom denna lååånga och numera jobbiga diet. Det slog mig när jag satt där på cykeln att jag kanske går igenom denna diet, som började i Maj med ”uppoffringar”, val att inte äta allt gott i USA och övrigt slit för att kanske bara stå på scenen och visa 4 poser. Blir det ingen kanonform och / eller konkurrensen är för tuff, ja då är det tack och god natt då – inge chins, inge dips och ingen rodd. Fan – jag VILL och MÅSTE komma i bra form. För mycket slit för att inte nå hela vägen! Bollat med Emily om maten och hon är verkligen en bra stöttepelare för mig. Min kämpe och älskling!

Ska kolla på Kalla Fakta nu och kanske trampa lite till på cykeln. Mina vita tigrar, på Parken Zoo, ett djur som jag verkligen gillade som liten och fortfarande tycker är fascinerande, har en av huvudrollerna ikväll. Usch.

/Gustaf

14 Responses to “CELSIUS LURADE MIG!”

  1. Alexander skriver:

    Kämpa vidare nu gustaf! Bara sluttampen kvar, detta kommer gå kanoners!!!

  2. Martin skriver:

    För att citera dig:
    ”jag VILL och MÅSTE komma i bra form. ”

    I can I will – Du kommer fixa det!
    Får bli mer fokus på greppträning så man kan hålla tummarna extra hårt när det väl är dags! :D

    • Gustaf Ollas skriver:

      Martin – Du har rätt och du får mig att skratta med greppträningen – mycket bättre i kroppen idag – cyklat och ätit frukke. Ny dag! Tack

  3. Jocke skriver:

    KÄMPA GUSTAF!!!!

  4. spoonchest skriver:

    Haha! Jag har precis kommit hem ifrån ett sånt benpass. 3-4set böj utan vare sig mental eller faktisk fysisk styrka. Nåja, det enda man kan göra är att släppa det. Såg en del ifrån Kalla fakta på gymmet. Utan ljud, men kunde inte låta bli att fundera på vad som händer med djurparksdjuren när det är dags att lämna in. Att de avlivas istället för att självdö tycker jag säger sig självt.
    Nu var det väl tal om att alla djur inte hade behövts avlivas. Det var tydligen pga platsbrist man tog bort vissa utrotningshotade djur. Mycket skumt.
    Sedan var kadaverhanteringen regelvidrig. Vissa djur hade legat i frysen i månader, och tom år (!) utan destruktion. Här förvarades också frysta höns, alltså foder, till parkens rovdjur. Mitt bland övriga kadaver.

    • Gustaf Ollas skriver:

      Spoon – I know, man får bryta ihop och komma igen som min morfar skulle sagt. Det finns trots allt saker som är viktigare i livet men när man sliter så mkt som vi/jag gjort är det jobbigt på slutet när det trilskas.

      Jag reagerar och har samma uppfattning som du, fy fanken va trist att se. Man får bara hoppas att det är ett UNDANTAG och inte en regel bland djurparkerna runt om. Huvva :(

  5. Johan skriver:

    Vi tror på dig! Glöm aldrig att du är en dalkarl av råge, dem bryter man inte ner i första taget. IcanIwill

    • Gustaf Ollas skriver:

      Johan – I know men det känns som jag successivt brytit ner mig själv den senaste tiden… mkt mentalt antar jag! Tack J

  6. Jean skriver:

    Ricky hade bara sagt; Det är leeeet. Det är leeeeeeet och kört på. Men han körde ju med en del piler också. Bara att komma igen. Morgondagen är en ny dag. JAg ser inget fel med att vila i 24 h, man måste ju så och låda det gro ibland! Undrar även om detta celsiusbehov är ett behov eller inte….

    • Gustaf Ollas skriver:

      Jean – Ricky var en speciell man men det känns skönt att du säger att det även går att vila men jag ska försöka över/intala mig att det är lätt och kul sista biten. Glimtar till när formen ser bra ut och då är det skoj men det gäller att rida länge på de vågorna.
      /G

  7. K skriver:

    Du har fel Gustaf. Du går inte igenom allt detta bara för att visa 4 poser… Du går igenom det för att INTE bara visa 4 poser!! Jag tror stenhårt på dig och skulle bli extremt förvånad om du inte tog dig till fysikronden. Men OM det trots allt, mot all förmodan och rim och reson skulle skita sig på den stora dagen, då har du ändå inte gjort resan förgäves. Du har fått tusentals läsare som du inspirerat dagligen genom din blogg, folk som imponerad av det slit och den målmedvetenhet du visar prov på. Något som också gynnar din nya karriär i stor grad. Du har fått medverka i mediesammanhang, radio, tidningar, något som de flesta människor skulle uppleva som stort och lite äventyrligt. Du har uppnått en grym fysik som du stolt kan visa upp och som kommer att dra till sig avundsjuka blickar. Du har garanterat varit ett stort stöd för Emily i hennes satsning, någon som sett till att hon lättare kunnat hålla uppe tempo och humör. Du har säkert fått många nya bekantskaper och vänner genom allt detta. Men kanske framför allt så har du förmodligen lärt dig ofantligt mycket om dig själv, dina gränser (vilka gränser?) och om hur du själv funkar. Jag rundar av denna uppsats till kommentar med att citera världens mest inspirerande poem (”I rörelse” av Karin Boye):

    Den mätta dagen, den är aldrig störst
    Den bästa dagen är en dag av törst
    Nog finns det mål och mening i vår färd
    Men det är vägen som är mödan värd

    Kör hårt nu, Gustaf. Det här kommer att bli skitbra.

    • Gustaf Ollas skriver:

      K,

      Klokt inlägg och jag vet innerst inne att du har rätt på varenda punkt och när jag ser tillbaka kommer jag känna allt det där, och förhoppningsvis lite till i form av stolthet över mig själv och det som lyser igenom i föregående inlägg är trötthet, mental och kroppslig. Känns bara skönt att få ur sig det ibland och ta worsk case för att sedan blicka framåt och ta nya tag. Kan även ibland inspirera mig själv genom att läsa dessa dippar och inse att många dagar INTE är så. Uppskattar din uppsats, verkligen, och kommer ta mig ur det här som en starkare person och människa.
      Dags att ta sig an dagen med JOBB och träning (pass 2!)

      Tack – Grym dikt, hört den förut.
      MVH och JA JAG SKA FAN KÖÖÖRA!!!!
      /G

Lämna ett svar


+ ett = tio