På Santa Monica Pier fanns det tid att rensa tankarna..

Just nu känner jag mig väldigt vilsen i pann-kakan (hjärnan) och ambivalent gällande mitt bloggande, tränande och kosthållning, det vill säga stora delar av min fritid. Jag kan inte ens bestämma mig om jag ska ha kvar mitt ”skägg” eller inte..Ska försöka beskriva mina tankar lite mer ingående så även nu får ta del av dem..

BLOGGEN
Det hela började 2008 när jag hade bott ett år i Uppsala och vänner/bekanta blev nyfikna och sugna att höra mer om mitt intresse. Ollas.blogg.se startades (den finns fortfarande kvar för er som inte har hängt med från början, kika in vettja!)

Fokus i denna blogg var mer min vardag i stora drag innehållande tentaplugg, tentaångest och tentafest. UtelivUppsala klev in i bilden på slutet av 2009 när jag kontaktade Tomaj och erbjöd mina bloggtjänster för honom. Bloggen växte i samband med lanseringen där och sedan i somras har jag som bekant lyft ut bloggen till min egna hemsida. En kort resumé så att alla har samma bakgrund.

– Nuläget: Jag känner att jag balanserar mellan två lägen, ON & OFF. Tro det eller ej men det tar ganska mycket tid att blogga, fundera ut idéer, mickla med bilder, filmer och skriva om inlägg som försvinner. Dagarna är många gånger för korta för att jag ska hinna med. Som ni säkert märkt blir det inte lika regelbundna uppdateringar från min sida nu när jobbet är igång. Jag är en person som gärna vill göra saker fullt ut och med plugget har det varit ett perfekt komplement med bloggen. Disponera tid och tider själv. Orken och tiden finns inte riktigt nu alla gånger då mitt fulla fokus ligger på jobb och privatliv och när man inte hinner skriva ett rejält blogginlägg utan hastar ner nått känns det som man sviker folk som går in för att läsa.. Som jag sitter nu, ensam hemma i lyan en lördagskväll efter en fullspäckad dag med älsklingen så känns det hur bra som helst att kunna lägga tid på bloggen.

Jag uppskattar era kommentarer väldigt mycket. Kan ibland känna att jag har svårt att ta till mig dem in real life när man får höra det face to face. Vet inte vad det har att göra mig egentligen men det är alltid lättare att slå ifrån sig och hävda att ”det finns andra som är bättre, tränar hårdare eller har en bättre fysik” istället för att ta åt sig och växa med den feedbacken. Antar att det har med själv-blindhet att göra. Man ser sig själv så många gånger i spegeln och ju längre man har tränat, desto mer självkritisk blir man. Nåja, nu gled jag ut lite på ett sidospår men det hänger samma med ON-sidan så att säga. Den feedback man får och det faktum att folk blir inspirerade av det jag gör är helt klart ett argument för att jag ska fortsätta skriva. Det negativa och den så kallade OFF-sidan är att det är ett krig inom mig som vill lägga mer tid på skrivande, fotande och filmande för bloggens räkning samtidigt som andra saker just nu har högra prio för mig.. Så ska jag sluta skriva bloggen för att jag inte kan ge den så mkt tid och engagemang som jag vill eller räcker det med det jag gör idag?
Emily ställde en ganska bra fråga när hon vände på det.
”Skulle du sakna bloggen om du slutade?” Mitt svar blev Ja.. och någonstans därinne har bloggen blivit en del av mig. Den har hängt med i nästan 3 år nu och det skulle kännas lite som att förlora en vän…

Ni får gärna hjälpa till genom att helt enkelt kommentera och säga vad ni tycker om mitt bloggande just nu.. vore till stor hjälp.

TRÄNINGEN
Jag är en lagspelare och det har jag alltid varit. I min träning på gymmet har det alltid varit oerhört viktigt med träningskompanjon. I Falun diskotränade jag med Johan under 2005-2006. 2007-2010 var det Gotlands-Henke och Olof under stora delar av den epoken och under mina månader tillbaka i Falun har jag haft Marcus att piska och motivera mig. Jag är så tacksam för dem tiderna och insett att jag inte kommit halvvägs utan deras push och stöd. Tack till er allihop!
Nu sedan flytten till Stockholm har jag inte riktigt hittat någon stabil partner att köra med. Mestadels har jag kört själv och vissa pass med Emily. Strukturen på passen har även varit väldigt oklar den senaste tiden. Detta gäller iofs även under den senaste tiden i Falun men då har det alltid varit fullt ös hela tiden med Marcus. Att passen är ostrukturerade innebär att jag sällan kör ”samma” pass som förra vilket i sin tur innebär att jag inte ser/vet/kommer ihåg hur många reps på vilka vikter jag gjorde. Det gör att jag inte kan pressa mig själv på samma sätt eller veta vad jag ska/bör/kan ta. Här någonstans kommer osäkerheten in.. man tycker/vet inte om man blir något starkare eller uthålligare..
Hade jag, å andra sidan, ett spikat schema så tror jag inte att jag skulle trivas lika mycket. Svårigheten att inte kunna träna med någon annan eller rubba programmet är inte optimalt för mig heller i min strävan efter en träningskamrat..

Gällande mina mål med träningen så är jag även här osäker på vart mina prioriteringar ligger. Ska jag träna grenspecifikt inför Fitness 5 redan nu? Jag vet inte om jag kommer kunna delta pga att jag inte vet när jag ska vara utomlands i sommar. Det känns då som att mina långsiktiga mål får ge vika under perioden fram till sommaren då jag skulle behöva köra mer specifik träning inför tävlingen. Å andra sidan finns inga garantier för att jag kommer med eller att jag för den delen kan ställa upp. Då känns det som jag lagt fokus på fel saker i förhållande till mina långsiktiga mål (optimal fysik) som skulle innebära mer fokus på ben och axlar tex.
Jag har som ni ser ingen tydlig linje jag kör på vilket även det skapar osäkerhet i mitt träningsupplägg.

Önskar min väg vore lika rak som Highway to Vegas

KOSTEN
Har även här haft lite bekymmer den senaste tiden som jag nämnde som snabbast för nått inlägg sedan. Nya rutiner på jobbet som innebär tidiga mornar och få raster. Det gör det svårt att få in alla målen och jag som inte är en  morgonmänniska och behöver nån timme innan kroppen är igång får inte heller möjligheten att skotta i mig några stora mängder kalorier under morgonstunden..
Min grovhuggna kostplan följer jag iaf. Äter så mycket protein jag kan men skulle nog behöva gå upp lite till i kcal för att sakta lägga på mig lite mer vikt. Nu fick jag en vaniljgainer av min kärlek som smakade riiiktigt gott och den ska jag köra på med framöver nu.

Har aldrig behövt lägga på mig så mycket fett för att kunna bygga upp kroppen och det är inte heller målet nu. En långsam viktökning för att tillgodose träning och utveckling anser jag har funkat för mig så det är ett tips till alla där ute. Det blir dessutom lite lättare med kläder!

__________________________

Så för att summera det som står ovan så skulle jag behöva lite vägledning eller råd framöver. En mentor kanske är något?
Jag vet ju att det jag gjort tidigare år fungerar men ibland behöver man verkligen någon utifrån som tar helikopterperspektivet och ruskar om en lite.. gamla hjulspår är inte alltid de bästa spåren..

Så plz, shake me up med era kommentarer!
Tack för mig idag!